Svenska
Blog

Jag kommer sakna dig Ted Lasso

Sista avsnittet kom ut igår och det var inte utan ett visst vemod jag dundrade igång det. Jag har verkligen, verkligen gillat Jason Sudeikis orimligt positiva fotbollstränare och de utmaningar han ställts för i AFC Richmond. Det må inte vara någon serie som tagit några större risker under sina tre säsonger, men det gör mig faktiskt inte så värst mycket. Det är en serie som jag blivit genuint glad av att kolla på och ibland räcker det så. Den har absolut sina problem också, men det är inget som stör mig åtminstone. 

Det fullkomligt kryllar av karaktärer som jag börjat bry mig om mer än vad som är rimligt under de här tre säsongerna. Ted Lasso själv är ju så där genuint härlig, den älskvärda surpuppan Roy Kent är kanske bäst i hela serien och inte minst Jamie Tartt som är direkt outhärdlig första säsongen men som sedan växer för varje avsnitt. Värt att nämna också att Hanna Waddingham och Anthony Head varit genomgående lysande i varenda scen de båda närvarat i. 

Tre säsonger känns som både för lite och alldeles lagom, det känns bra att man avslutar med en så stark tredje säsong men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att jag hade velat ha lite mer. Jag kommer verkligen sakna Ted Lasso och AFC Richmond, det är defintivt en sån serie som jag kommer att se om med jämna mellanrum. 

Jag kommer sakna dig Ted Lasso

HQ

Playstation Showcase var sömnigt

Det är ju samma visa varje gång och jag har bara mig själv att skylla, jag drar alltid upp förväntningarna alldeles för högt och så även denna gång. Jag satt som på nålar och väntade på en skymt av The Last of Us Factions, Death Stranding 2, Silent Hill 2 Remake och kanske även någon överraskning i form av en Bloodborne-remake som det ryktats om ett tag. 

Riktigt så kul blev det ju inte, vi får fortsätta vänta på The Last of Us Factions ett tag till, inte heller blev det någon skymt av de övriga man hoppades på utan det blev till största delen rätt sömnigt. Helt värdelöst var det ju dock inte då vi ju faktiskt fick en utannonsering av Metal Gear Solid Delta: Snake Eater, ett nytt Marathon samt en rejäl glimt av Spider-Man 2, som dock såg rätt åldrat ut, men det kanske putsas till lagom till släppet. 

Annars var det inte så mycket att hänga i julgranen tyvärr, nu är det bara att ladda om inför Summer Game Fest den 8:e juni. 

Playstation Showcase var sömnigt

 

Snake var kvällens stora behållning.

HQ

Nu mår man!

Sommarvärmen har kommit till nästan hela vårt avlånga land och då mår undertecknad som allra bäst. Efter ännu en lång höst med vissa inslag av vinter här på västkusten så kan jag inte nog betona hur mycket jag njuter av den här ljuvliga värmen. 

Livet är helt enkelt som bäst när man kan gå runt i trädgården endast iklädd linne, kalsonger och foppatofflor sippandes på en iskall öl medans man kör ett par beyond burgare på grillen. Lillgrabben kan leka ute och underhålla sig själv medans han upptäcker världen runtomkring sig, vilket han fullkomligt älskar och det är så kul att se hur exalterad han blir av minsta lilla grej. Den här sommaren ska jag dessutom vara ledig nästan hela tiden, först pappaledighet och sen semester, kan det bli bättre?

Det är lite som att födas på nytt när värmen kommer tillbaka och allting grönskar, jag älskar det innerligt. Så här borde faktiskt livet vara jämt kan jag tycka, bara drygt fyra månader av ordentlig värme kan jag känna är lite för lite. 

Sommaren regerar, eller hur?

Nu mår man!

Det låter lovande Foo Fighters

Det låter lovande Foo Fighters

Det har gått lite över ett år sedan Taylor Hawkins plötsligt och mycket tragiskt rycktes ifrån oss och sedan det stod klart att bandet skulle leva vidare så har jag väntat spänt på nästa kapitel. Efter att ha teasat att något varit på gång ett par dagar så utannonserades nya albumet But Here We Are och första singeln Rescued släpptes. 

Jag har hunnit lyssna några vändor nu och det låter riktigt bra tycker jag, bättre än på flera år. Jag får lite vibbar av Wasting Light men också en hel del There Is Nothing Left To Lose och det är definitivt bra då det är bandets två bästa skivor, enligt mig. Det är också tydligt redan vid de första textraderna att detta är ett album som kommer handla väldigt mycket om Taylor och det är ju inte det minsta konstigt, det var en tung förlust för musikvärlden men såklart en oändligt mycket tyngre förlust för bandet och inte minst Taylors familj. Rescued är en riktigt bra låt, den blir bättre för varje lyssning och det lovar väldigt gott inför albumet som släpps den 2:a juni.

En fråga återstår ju dock, vem är bandets nya trummis? Jag tror att det är Dave själv som spelar på albumet och att man sedan för kommande turné kommer att rekrytera ett etablerat namn. Min teori är att denne inte kommer att vara eller bli någon officiell medlem i bandet för det går ju helt enkelt inte att ersätta Taylor. Men, jag kan förstås ha väldigt fel. 

Vad tycker du om nya singeln? Och vem tror du spelar trummor?

Titta inte ner...

Filmen Fall har trendat starkt på sociala medier senaste tiden och det pratas om att folk rentav inte kunnat se klart den. Höjdrädd som jag är så tänkte jag att jag ger den en chans väl medveten om risken att bli permanent traumatiserad. 

Nog är den otäck så det räcker till, det finns inget som skrämmer mig mer än höga höjder så det är stundtals riktigt obehagligt. Att vara 550 meter upp i luften på en liten plattform utan att kunna ta sig ner är inte direkt en situation man vill befinna sig i och sådant jag ibland drömmer mardrömmar om. Den biten har gjorts riktigt bra men utöver det så faller filmen rätt platt tyvärr, huvudrollerna är för det mesta bara irriterande och korkade och dialogen är ganska slapp. Man bryr sig till slut inte så mycket om i vilket skick de två kan tänkas komma ner i. Snyggt filmat är det dock och kraftig svindel får man, men på det stora hela var detta ingen höjdare. Synd tycker jag, idén är i grund och botten en bra sådan. 

Titta inte ner...

Har du sett Fall? Gillade du den i så fall?