Ett komplicerat förhållande.

När Bungie sa sig vara klara med Halo-serien efter Reach var jag uppgiven. En av mina absoluta favoritserier och min introduktion till Microsofts svarta låda var, enligt alla prognoser över. Bungie hade som avsikt att utforska andra serier och nya universum att väva. Ur askan föddes 343 Industries som tog över Bungies fackla och bar denna vidare, men detta får tas i ett senare inlägg.

Destiny är ett spel som jag har kluvna känslor för. Den inledande hypen var som ingen annan och de stängda testerna jag deltog i lovade gott. Efter en förbokning på Gamestop för att kunna delta i Midnatts-releasen senare och väl hemma såg allt gott ut. Bara det att ju längre in i spelet jag kom desto större oron växte i bröstet. Något kändes fel, som om en kritisk del av pusslet fattades. Mina farhågor besannades, till min fullkomliga besvikelse. Storyn var knapphändig, om ens det, Designen fanns där med ett intressant och gripande universum men dess potential bara kastades bort. Jag spelade och spelade, hoppandes att något skulle göras för att förbättra, men inget hände.

När det visade sig att expansionerna redan fanns på skivan och endast krävde en liten patch för att kunna börja spela blev det nog. Expansionerna adderade mer speltid, men mer av samma gamla, skämda formel ingen kände att de ville ha mer av, konstigt nog. Det faktum att det mesta av universumets lore återfinns genom Bungies genomruttna Grimoire-system som liknar Dark Souls sätt att berätta sin historia på. Detta system är inte ens inbyggt i själva spelet utan måste besökas via Bungies hemsida, och innan du kan få reda på allt du vill ha reda på uppmanas spelaren till en ändlös grind utan dess like. Detta hade kanske inte spelat så stor roll om det inte vore för det faktum att spelområdet är så begränsat. Den "öppna världen" är den minst öppna värld du kan tänka dig, och samma områden används gång på gång på gång i olika missions, fast ibland är de baklänges eller kombinerar 2 äldre missions till ett "nytt" mission.

Jag har dock plockat upp Destiny innan varje expansion med ett litet men starkt hopp om förbättring men det slutar alltid med att jag med bister min stänger spelet för att sedan inte röra det igen under långa perioder. I och med Destiny 1 "avslut" med den sista "expansionen" Age of Triumph tog jag, i och med min gamla vana upp mitt Destiny-spelande igen och nu sitter jag här, besviken och sur än en gång och funderar på vad Destiny 1 kunde varit.

Ni som fortfarande spelar, hur ser ni på Destiny 1 och hur tror ni den andra installationen kommer skilja sig från den första?