Så, fick i torsdags hem DMC4 från webhallen, spelade förnöjt några timmar, Körde över Belial, Kastade rint Bael som den tjocka groda han var, och Bankade vett i en förvuxen Blom-orm som troooligen sniffat för mycket demon-seed-fertilizers.

Så, personlighetsmässig anser jag att Nero inte är den fjolla jag var rädd för, Han påminner mig mer om DMC1-dante än Dante själv gör, Gruff gubbe med kaxig humor.. Medan Dante.. ja.. ska inte säga nåt mer om honom. då får jag no spoilerpolisen på mig

Ah wth, ye'll never take me alive COPPERS!

*spoilers dmc4*

Dante är satans cool, men han verkar inte direkt ta sitt uppdrag på allvar, det är som om han VET att han kan sparka röven av spelets bossar (vilket han kan) Men, han leker verkligen med dem, han agerar shakespearkaraktär med en boss, han emh.. beskriver sitt vapens penetreringsförmåga och tar helt enkelt inte stackars neros äventyr på allvar.. och jag gillar det. Nero är trots allt en Newbie och inte den typen av människa/demon som kan spöa Mundus

Dante's del av äventyret är enligt mig den roligaste, han är mer varierad, han har coolare vapen och hans styles gör honom roligare att se på..

Men, på devil hunter känns spelet alldeles för lätt.. kommer ihåg hur jag slet, slogs, svor och jublade när jag spöade Mundus första gången.. siusta bossen här hade en fet känsla av "meh" över sig.

Nåja.. Dags att prova son of sparda mode.. kan bli intressant.

Voice acting har dem senaste 10 åren genomgått en hel del förändringar.. hör skillnaden mellan Resident evil 1 och fyra exempelvis.. det är sällan några större produktioner får genomhemska röster (undantag finns,, host Tidus host) Men jag tänkte ta några av mina favoriter inom scenen.. top 3 borde räcka

3: Jennifer Hale
Senast hörde vi henne som Commander Shepard i mass effect, men denna donna har en meritlista längre än kinamuren (tar ej ansvar för mätniningar) Hon har spelat en hel del olika saker, rebellisk Jedi i KotoR, Hjälpt snake via låååånga samtal i codec som Naomi, samt voicar Samus.. ja ni hörde rätt, hon står för alla ljud som samus har fört genom prime-serien. .. måste vart det lättaste jobbet nånsin. Jennifer leverar alltid, och jag kan inte säga att jag nånsin hört nåt från henne som låtit krystat eller fel.

2: Ron Perlman, AKA hellboy, eller monkey face.
Gubben har en röst som får mig att vilja smälta, egentligen är han en "riktig" skådis med roller i Alien4, ovannämnda Hellboy och Blade 2, oftast som en gruff no-nonsense asskicker.. Men i spelväg.. tja.. Narratorn i fallout 1,2 och nu snart 3, Ni vet.. mr "War.. war never changes".. det är han.
Fleet Admiral Sir Terrence Hood i Halo 3, Slade i kommande Turok.. BATMAN i justice league.. vad har alla essa gemensamt, de är karlakarlar, män som är så hårda att de kan riva ost å¨bröstkorgen, och nog har Ronnie rätt röst för det hela..

och så, Nr 1..

Simon Templeman,
Legacy of Kain serien hart förmodligen den bästa voice actingen nånsin, hands down, folk kan yla och gasta över mgs och halo allt dem vill men inget slår Kain.
Man känner verkligen att Templeman förmodligen är en ond människa även på riktigt, för sättet han levererar sina repliker på, beskriver hur hans spells vänder ut och in på dem utsatta, man hör hur samlad Kain alltid är, utan Templeman hade Kain inte vart samma vampyr i sin klart underskattade spelserie.

oh, han är också Judge Zargabaath i FFXII.. plus röst för Dr Doom i flera tv-serier.. respekt liksom

http://www.youtube.com/watch?v=J2XeE0H4df8&NR=1
outtakes från LoK Defiance, dem verkar ha skitkul på inspelningen med :)

Blir så irriterad ibland.. nån säger nåt negativt om ett spel (oftast redaktionen som gör det) och 'vad ser man.. svar i stil med

"Men det såg ju kul ut.. jaha, då köper jag det inte då"

GROW A BLOODY BACKBONE, om dina instinkter säger dig att ett spel ser kul ut, verkar kul.. köp eller hyr, prova ett demo, hör med kompisar men sätt för all del inte all er tro till en enstaka människa som kanske måste stresstesta ett spel för att få ut en recension i tid.

Nu är det ju inte så varje gång givetvis, och man kan ofta lita på att en 3/10 poängare smygluktar ljumske.. men för all del.. 5-6 och uppåt.. såg det kul ut i en trailer.. det kan vara kul, kom ihåg att du har 10 dagars öppet köp i butiken.. (iaf på Game)

Tänkte slå ett slag för vad som är mina 3 favoriter inom fightingscenen.. alla 2d som titeln antyder.. Ordningen dem kommer i har ingenting med hur bra dem är eller vilken jag gillar mest att göra..

Steg 1. Street Fighter

Vad kan man säga, det är spelet som startade allt, en hel geneation av ungar som bankade den pixelerade skiten ut varandra, coh det var bra.

Dem första 8 kämparna+ bossarnas namn är något varje tv-spelare över 20 borde kunna på rak arm, och det fanns väl i stort sett nåt för alla.
Serien utvecklades verkligen till ett monster senare, med spinoffs, en odräglig film som man skrattar gott åt efter man gråtit en skvätt

Genom åren är det nog street fighter jag tyckt att jag alltid kunnat komma tillbaka till, och me få undantag så håller den en väldigt hög klass

Favoriter: Karin Kanzuki, Guile, Makoto och Ryu

Spel du bör spela
Super Street Fighter 2 Turbo

Street Fighter Alpha 3 sjukt bra karaktärsgalleri och balans, nåt för alla smaker

Street Fighter 3, Third Strike Många säger att det här är seriens höjdpunkt änsålänge.. förutom att jag finner karaktärerna tråkiga kan jag intye annat än hålla med

Akta er för: Street Fighter EX serien första 3d-äventyren.. det luktar kalsong

Street Fighter: The movie: The game
Street fighter goes BLÄ.. möjligtvis något för Van Damme lovers

--------------------

Steg 2: Guilty Gear

Crossdressing nun.. check
2 Meters doktor med papperspåse på huvudet.. check

Guilty Gear är "nykomlingen" bland 2d-fighters, och förmodligen det snyggaste av dem alla, klar anime-look och attityd, samt ett sjukt varierat karaktärsgalleri Stympade samurai-babes med klor gömda i minimala kimonos, franska framtidsriddare.. samt ett hårdrocks-soundtrack som passar in förbenat bra.

Vill jag spöa polare tar jag förmodligen fram det här först, då det är relativt lätt att göra"häftiga" saker utan djupgående träning, men under ytan så är det mer än så och vill man bli bra får man sitta många timmar och fila på sina combos

Slutsats, Tufft spel i lyxförpackning, men vissa människor finner det lite överdrivet
Favoriter:Chipp Zanuff,

Så gott som alla spel i serien är bra, men akta er för:

GG: Isuka, det är inte dåligt men, det dem andra är fasligt mycket bättre
DS och Psp spelen

--------------------------------------

Steg 3

King Of Fighters.. en spelserie som ajg började seeent med, det känns klart annorlunda med ett helt annat flyt än både GG och Street fighter som jag tycker ligger närmre varandra än KoF..

KoF är .. oftast, en 3v3 fighter, där man väljer 3 kämpar som växlar in då man får spömed en., med undantaget KoF XI där man växlar som man vill.
Karaktärerna är lite mindre extrema än Guilty Gears, men betydligt skummare än Street Fighters
exempel Yamazaki http://youtube.com/watch?v=0D2FLpNX3sE

Serien har väl aldrig slagit helt här i växtvärlden, men hos asiaterna finns det en stabil fanbase..
Serien är lite ökänd för att återanvända lite för mycket mellan spelen, men nästa spel i serien ska tydligen vara omgjort från grunden.

Jag gillar KoF, karaktärerna har charm, fightingsystemet har ett bra flyt när man kommer in i det, och konceptet 3v3 innebär att man gör bäst i att lära sig mer än en karaktär ordentligt.

Favoriter i Serien:
Kim Kaphwan, Gato, Yamazaki, Vanessa och Momoko.

Bra spel: KoF 98, 02, XI. Dem jag personligen finner bäst, men har inte spelat så månmga andra så jag kan inte gå in på sämsta..

Oh.. ett hedersomnämnande till Garou: Mark Of The Wolves, mycket bra spel från samma utvecklare som KoF.. SNK. De är tillsammans med 3rd strike ett av dem mest välbalanserade spelen evahr

Rant complete.. bor ni i ellerrunt örebro och gillar fighters.. Gief me a beep ~~

Nyligen kollade jag igenom en gammal serie, Hajime no Ippo, handlar om en liten nobody som blir räddad från mobbare av en boxare, Takamura, och blir upptäckt som ett underbarn inom boxning i stort sett..

Det låter lite kliché inom anime, och det är just vad det är.. men nog är det bra gjort.

Serien utspelar sig till mestadel på ett litet gym i japan där Ippo, huvudrollen tränar inför varje match, han dras ofta med på dumheter (läs idiotier) av sina äldre Gym-polare, där Takamura, som framstår som en pervers macho-man med aggresionsproblem leder upptågen.

Serien har en jämn men lite tråkig animeringsstil, snygga fighter, bra musik och biroller som går över medel på min intresse-skala

Handlingen är inte direkt något att hänga i julgranen, men har vissa höjdpunkter som har att göra med boxarnas liv och problem. Exempelvis skador, och om det är värt att ta all stryk man får.

Vart en liten mini-review, så jag summerar.
En bra serie, somkanske har lite klicheér i sig men om man kan se förbi det så är det underhållande actionhumor.

Har även musikvideon som fångade mitt intresse för serien här under.. se vad man kan hitta när man letar Punch Out

http://youtube.com/watch?v=kKl0kX1MQ-c&feature=related