Scar Symmetry-låtar | Topp 6

Jag gillar att blogga. Men i hjärnan står det still. Jag har ingenting intressant att skriva om i detta skedet - åtminstone inte om spel. Så vi kör ännu en topplista med låtar från något band jag har lyssnat på nyligen. Den här gången är det Scar Symmetry som gäller. Nu blir det tungt.

Det här blir lättare än In Flames-listan då det bara finns tre album (åtminstone där Christian Älvestam är med - vilket är det viktiga). Så vi kör. Inga regler den här gången - jag tänker till och med köra på sex låtar, bara för att jag känner för det. Förlåt.

6. Chaosweaver - Vi börjar på gruppens första album, Symmetric in Design. Det här är en rätt typisk Scar Symmetry-låt, proppad av dova growls, gitarrmelodier och en refräng som sätter sig ganska snabbt. Ett bra ställe att börja på.

5. A Paranthesis in Eternity - Okej... Den här tillhör gruppens fjärde album, det första där Älvestam inte står bakom mikrofonen. Jag vet att jag sa att de här plattorna inte räknas men jag tycker faktiskt att den här låten är genuint cool. Snabbt, slagkraftigt och med en galen refräng.

4. Slaves to the Subliminal - Nu hamnar vi på bandets andra platta, Pitch Black Progress, vilket råkar vara det absolut bästa som bandet producerat. Det finns inte så rackarns mycket att säga om Slaves to the Subliminal. Det är bara en grym låt som har allting en bra Scar Symmetry-låt behöver.

3. Prism and Gate - Du frågar: "gosh darnit, Thulin - jag undrar verkligen vilken av Scar Symmetrys låtar som bäst visar hur brett Älvestams röstregister är, kan du hjälpa en broder?". "Frukta intet, min vän", säger jag och pekar på Prism and Gate. Varsågod.

2. Mind Machine - Förmodligen det närmsta vi kommer till en lugn låt på listan. Men det är ingen lugn låt, Scar Symmtry sysslar inte med mycket sånt. Mind Machine råkar bara vara förhållandevis tam sett till attityden i låten. Mycket rensång, inte mycket growling alls. Fenomenala melodier och gungigt tugg.

1. The Illusionist - Jag älskar den här låten. Det var den här dängan som öppnade upp mina ögon för gruppen och jag lyssnar på den ofta än idag. Här finner du oförskämt coolt riffande, ansiktssmältande shredding och en refräng som är så catchy att det är på gränsen till löjligt. Kärlek, är det.

Gillade du detta? Kolla då även in: Pitch Black Progress, Deviate From the Form, Morphogenesis och Dominion.

Så... vad blir nästa lista? Soilwork, kanske. Vi får se.