Smokahontas från Finland, troligen mest känd för hennes gibberish-video "What Languages Sound Like to Foreigners". Hon är min nya idol. Lika cool som henne kommer jag aldrig bli.

Grymt vältalig är hon också, uppenbarligen. När hon börjar svamla ickeexisterande ord med svenskt klang låter det så svenskt det kan bli, utan att jag förstår ett ord av vad hon säger. Det hade inte jag kunnat göra med en pistol mot huvudet, ens. Och det är helt ofattbart hur någon som är finsk kan tala så bra engelska att hon låter som om föddes i USA.

Hon är konstig, mångsidig, kreativ och bara kul.
"What Languages Sound Like to Foreigners #2"
"One girl, 14 genres"
"One girl, 11 instruments"
"One girl, 10 personalities"

Det var allt.

Ni som känner mig vet att jag inte lyssnar på särskilt mycket... "rolig" musik. Men så introducerades jag till Stephen Lynch av en god vän till mig för några år sedan. Han hade någon live-DVD som vi satte oss och tittade på och låten Baby är helt hysterisk.

Sedan dess har min goda vän tjatat om att jag borde ställa mig i Nordstan och spela denna låten när folk med barnvagnar går förbi.

Nej tack, Anders. Jag är för snäll.

Stephen Lynch - Baby

Nu har det släppts, det där Alien: Isolation. Jag har börjat spela min andra runda av kampanjen idag och streamade kalaset på Twitch, vilket var kul.

Jag satte ju som sagt ett redigt högt betyg, 9/10, i vår recension av det men på det stora hela har mottagandet varit ganska blandat. Så jag började undra; nu när de flesta av er har fått chansen att testa spelet, vad tycker ni om det själva?

Det här blev ett väldigt snabbt ihopkrafsat blogginlägg men jag är bara nyfiken. Sound it off in da commentz, som det kallas på "cool kid"-språket.

Det har inte blivit många racingspel för mig de senaste tio åren, med undantag för Forza Horizon till Xbox 360. Jag har lånat hem spel som Forza Motorsport 4 och Need for Speed: Hot Pursuit men det var i Horizon som jag upptäckte racingspelaren inom mig.

Så släppet av Forza Horizon 2 till Xbox One markerar första gången som jag någonsin förhandsbokat ett racingspel (Mario Kart-liren räknas inte) och hittills har jag haft riktigt kul med det. Grafiken är som sig bör kanon, även om det inte är det vassaste jag någonsin sett, musikvalen faller mig lite mer i smaken den här gången (särskilt menytemat är härligt och jag gillar att det finns en radiokanal för klassisk musik, det känns både passande och konstigt på samma gång) och atmosfären är - som Petter redan vid flera tillfällen konstaterat - ljuvlig. Jag älskar också valet av miljö för Horizon 2, södra Italien gör sig skitbra som lekplats för bilister.

Jag gillar att man är lite friare till att välja sin egen inriktning i mästerskapen den här gången. Ena minuten tävlar jag med supersportbilar, i nästa sitter jag i en gammal retromuskelbil och senare kan jag köra i en kombi om jag vill. Man tjänar in stålarna rätt snabbt och bilarna är inte sinnessjukt högt prissatta så man har råd att köpa in lite allt möjligt. Drivatar-systemet som introducerades med Forza Motorsport 5 är inte perfekt men det är ett mysigt tillskott som gör det hela lite mer socialt.

Petter var inte alls förtjust i off-roadingen och även om jag också helst håller mig till riktiga vägar än ute på fälten stör jag mig inte alls på det egentligen. Jag känner inte att det är ofta jag tvingas ut på åkrarna och det är kul att kunna gena över dessa vidsträckta fält när man har lite bråttom, särskilt med tanke på att föregångaren var en fest för osynliga väggar.

Jag har inte spelat tillräckligt länge för att komma till finalmästerskapet än men jag känner mig rätt bekväm i att hålla med Mäki i hans omdöme.

En 8:a från mig alltså.

Jag är som sagt i full gång med att spela igenom Alien: Isolation, ett rätt så läskigt spel. Jag tog mig nyligen en snabb titt på sajten och såg ett läsarbrev från Strandpolo i vilket han (eller hon) frågade om det finns någon universal strategi för att våga spela igenom ett skräckspel. För Petter finns det bara en lösning; bjuda hem några kompisar och spela tillsammans.

Visst är det en bra strategi som definitivt fungerar. Men tänk om man inte har kompisar? Tänk om alla ens kompisar bor i helt andra delar av Sverige? Tänk om de är för rädda för att vara med?

Så här är några tips ("life hacks", if you will) som förhoppningsvis ska hjälpa dig:

• Ta regelbundna pauser. När du känner att pressen blir för mycket, när nervositeten blir för tung att bära - ta en paus. Gå ut i köket och gör dig en macka med ditt favoritpålägg. Gör gärna en mysig kopp te eller kaffe. Eller oboy, om det är din kopp te. Tänk på något annat och insup atmosfären som är det riktiga livet. När du känner att pulsen gått ner till normala nivåer och du inte är lika nervig längre - gör ett nytt försök.

• Lyssna på trallig musik. När jag igår stod och gömde mig i ett smutsigt rymdskåp från den äckligaste rymdvarelsen som designats pausade jag spelet, lyfte upp min Ipad och satte på temat för Crash Bandicoot på Youtube. Det är nästan larvigt hur mycket ljudet i ett spel påverkar dig när du väl är där och kämpar för ditt liv och det är ännu löjligare hur lätt det är för "fel" musik att avväpna den stämningen. Detta kanske är fusk men det bryr du dig väl inte om när det verkligen gäller?

• Utsätt dig för onödig fara. I spelet, alltså. Inte i verkligheten. För vet du vad? Ett monster är inte lika läskigt när du har sett det slita dig i stycken hundra gånger på rad. Bryt illusionen på alla sätt du kan komma på.

Ingen av dessa knep hjälpte mig när jag spelade teasern för Silent Hills, dock. I det fallet är du körd.