Svenska
Blog
Dishonored känns bra, och nytt Metro-spel nästa år?

Dishonored känns bra, och nytt Metro-spel nästa år?

This post is tagged as: Svammel, Intryck, Hype

Jag har just spelat två timmar av det första Dishonored på kvällens Gamereactor Sverige Live. Jag har haft det i min ägo länge men aldrig riktigt kommit igång med det så nu när tvåan snart släpps kändes det passande att ge det en ny chans i sändning.

Och jag gillade vad jag spelade. Bandesignen är väldigt intressant och det finns massor av utrymme att nå sitt mål på lite vilket sätt du vill. Det är ett koncept som jag älskar, men jag känner att omfattning av den typen i många spel blir överväldigande. Dishonored känns dock väl strukturerat för att hålla det fokuserat ändå, vilket jag uppskattar. Ser fram emot att spela mer av det, och jag ser också fram emot att få lägga labbarna på uppföljaren när jag är färdig med originalet.

Om du missade streamen kommer du kunna se reprisen här på sajten under morgondagen - utan lagg, som vi tydligen drabbades av under kvällen.

Och nu till något helt annat. För när jag väl kom till arbetsdatorn efter streamen för att ladda upp spelsessionen såg jag att ett nytt Metro-spel kan ha avslöjats via den officiella hemsidan för bokserien som spelen baserats på.

Jag håller Metro 2033 och framförallt Metro: Last Light som två av de mest atmosfäriska och inlevelsefulla överlevnadsspelen jag någonsin avnjutit. Jag recenserade Redux-samlingen till Xbox One för ett bra tag sedan och jag gav den en solklar rekommendation. Ser jag fram emot uppföljaren? Hell. Yes.

Ett nytt Metro, utvecklat för den nuvarande generationens konsoler, låter helt underbart. Jag hoppas att de bibehåller de charmiga överlevnadselementen, som att behöva manuellt ladda upp batterier, byta gasmaskfilter och torka bort kondens från visiret, och bygger vidare på det. Jag hoppas även på lite mer raffinerade stealth-mekaniker och ännu mer survival horror-element.

Förhoppningsvis kommer utvecklarna 4A Games med ett officiellt utannonserande snart, så att vi med säkerhet vet att det hela inte är ett kolossalt misstag från bokutgivarnas håll.

HQ
Dark Tranquillity levererar

Dark Tranquillity levererar

This post is tagged as: Musik, Metal

I fredags släpptes göteborgsbandet Dark Tranquillity nytt album, Atoma. Och visst svänger det. Fans av Gothenburg Soundet som är missnöjda med hur In Flames har utvecklats under det senaste decenniet lär finna trygghet i att Dark Tranquillity i mångt och mycket, helt i kontrast, låter exakt som de gjorde på för tio år sedan.

Det kanske låter som en förolämpning, men det är nog inte så jag ser det. Visserligen kan jag tycka att ett band som inte riktigt ändras med åren kan kännas lite ointressant. Det största kännetecknet som särskiljer denna plattan är att Stanne sjunger mer rent här än vanligt. Jag är visserligen inte ett fan av varken hans rensån eller growls utan för mig har DT alltid handlat om kompositioner och snygga melodier.

Å andra sidan är det ett tryggt band. Man vet vad man får och man blir sällan besviken. Soundet är lika vasst och elakt som vanligt och det är väldigt energiskt. Låtarna i sig håller mycket högre kvalitet än på den förra skivan Contruct och det är även betydligt vassare än We Are the Void, även om jag fortfarande känner att Character och Fiction är bandets höjdpunkter.

Spår som snabbt satte sig:
* Atoma
* Forward Momentum
* The Pitiless
* Clearing Skies

Vad tycker du om Atoma?

HQ
Mina åsikter om Infinite Warfare

Mina åsikter om Infinite Warfare

This post is tagged as: Omdöme

Jag höll inte med gamle Mäki om hans betyg på Call of Duty: Black Ops 3. Medan jag gillade de två första spelen fick jag verkligen tvinga mig igenom den tredje delen. Jag har varit ett stort Call of Duty-fan sedan Modern Warfare och spelat dem varje år men Black Ops 3 var nog bristningsgränsen.

Årets upplaga, Call of Duty: Infinite Warfare, är desto roligare dock. Det är kul att se. Kanske beror det på att förra årets spel sänkte mina förväntningar men jag känner verkligen att Infinity Ward har slagit Treyarch i deras eget spel den här gången. Jag håller med i mycket av vad Katrine, som recenserade spelet för oss, säger om kampanjen. Den är lätt att dras in i och har den där spännande Call of Duty-charmen som jag tycker att Black Ops 3 saknade.

Att flytta spelarens perspektiv till någon som har mer auktoritet den här gången känns som en intressant vinkel. Karaktärerna är omedelbart lättare att tycka om än i Treyarchs senaste äventyr, som jag inte minns någon alls från. En favorit är Ethan, en artig robotkompis med ett sinne för humor, som påminde mig om den urcharmiga roboten Tars från Chris Nolans Interstellar.

Jag är inte riktigt lika såld på Infinite Warfare som Katrine är dock. Jag tror att det som kommer mest i vägen för mig sett till spelbarheten är hur fjösiga vapnen låter och hur konstgjord rekylen känns. Aldrig känns det som att jag har ett dödligt vapen i famnen och det är smått ofattbart hur lite framsteg serien har gjort på den här fronten sedan 2007, särskilt med tanke på hur mycket bättre de närmaste konkurrenterna gör den biten.

Infinite Warfare lyckas vara underhållande trots detta, dock. Under kampanjens gång kommer du får ta dig an en bred variation av spännande situationer med massor av olika coola verktyg. Den där påtagliga känslan av verklighet som studion fick till så bra i Modern Warfare infinner sig aldrig men som en science fiction-historia gör den sitt jobb.

Sett till multiplayern har det inte hänt så mycket, och för fans av Call of Duty är väl det en god nyhet. Det spelas fortfarande på samma sätt och känns likadant i stort. Spelets "Rigs" behandlas som den största nyheten, men de fungerar ungefär som karaktärerna i Black Ops 3. Alla har sina särskilda förmågor och egenskaper. Katrine har rätt i att banorna är väl utformade men saknar estetiska egenheter som särskiljer dem, vilket är synd men inte förödande för upplevelsen.

Något jag inte är ett fan av (alls) är hur rörigt det är med klass- och utrustningshantering. Här finns så många menyer och system som sköter upplåsningen av nya vapen att jag har svårt att orka sätta mig in i det. Något jag älskar med Modern Warfare är hur simpelt allting är. Du har tre "killstreaks", du får inte ens göra en egen klass förrän nivå 4, det finns lagom många skjutdon och extra tillbehör och aldrig blev det överväldigande.

Att låsa upp vapen sköttes simpelt; du spelar, går upp i nivå och låser upp nya grejer kontinuerligt. Allt sådant har slängts ut med huvudet före här och det gör mig ganska avtänd på hela grejen. Och är det acceptabelt att sälja "Supply Drops" med slumpmässigt utvalda superpuffror i ett spel som för det första kostar 600 kronor att köpa och sedan kommer ta betalt för all annan DLC som släpps i framtiden?

Så om du som hardcore Call of Duty-fan vill ha verkligen allt kommer du behöva betala runt 800 kronor (för Modern Warfare-remastern säljs inte separat) för Legacy Edition, 450 kronor för säsongspasset som innehåller de fyra kommande kartpaketen (en affärsgrej som känns allt mer förlegad i och med att många av konkurrenterna nu förstått att betalda kartpaket delar upp spelarbasen och skadar spelet på lång sikt) och ändå säljs dessa små vapenpaket.

Om det är acceptabelt eller inte får var och en stå för själv, men jag tycker inte det är sjysst alls.

Det tar visserligen inte bort det som spelet gör bra. Här finns massor av innehåll som kommer underhålla ett bra tag framåt och i slutändan har jag haft (och tänker fortsätta ha) roligt med Infinite Warfare. Mitt betyg landar på runt en sjua - det är ett bra spel som tyvärr lider av röriga multiplayer-menyer, styltig vapenhantering och oförtjänta mikrotransaktioner.

Läs vår recension här.

Ett coolt liveframträdande

Ett coolt liveframträdande

This post is tagged as: Musik

Jag har haft tusen ton av grejer att göra idag, så jag är inte särskilt bloggpigg. Ber om ursäkt för det. Så istället för att skriva något världsomvälvande, insiktsfullt och briljant som jag brukar göra här på daglig basis (hahahah) så tänkte jag istället tipsa om en cool live-version av Bring Me the Horizons låt Doomed.

Låten i sig är inte jättebra och plattan (That's the Spirit) som den kommer från är överlag rätt svag, men i just det här utförandet - med stor orkester och körer - blev det faktiskt ganska mäktigt.

Länk.

Vad jag vill se i Battlefront 2

Vad jag vill se i Battlefront 2

This post is tagged as: Star Wars, Förhoppningar

EA och Dice lär släppa Star Wars Battlefront 2 nästa år, lagom till premiären av den ännu obetitlade Star Wars Episode VIII. Jag tror vi kan förvänta oss ett lite fläskigare spel den här gången eftersom att grunden i princip lagts redan. Jag tror också att det kommer vara baserat på den nya trilogins värld snarare än att göra originalfilmernas en gång till - vilket blir intressant, i och med att det vore första gången det sker i serien.

Av den anledningen hoppas jag att den nya filmen kommer visa fler olika skepp på båda sidor, snarare än bara X-wings och vanliga Tie Fighters och att nya karaktärer som kan agera spelbara hjältar introduceras.

Jag vill givetvis se strider mellan Rey och Kylo Ren men jag tror även vi kan få se Poe Dameron och Finn på motståndsrörelsens sida och Captain Phasma på New Order-sidan. En annan viktig grej de behöver få till i nya filmen är nya, spännande planeter att göra banor av snarare än de, visserligen vackra, men i slutändan anonyma världar vi fick se i The Force Awakens.

På det stora hela hoppas jag också att Dice kan fläska på själva spelbarheten lite. Jag vill ha rymdstrider där jag börjar till fots i en hangar, där jag får springa och välja skepp att ta ut mot den iskalla rymden för att skjuta ner motståndarna med. Jag vill ha färre men djupare spellägen som håller. Overwatch klarar sig utmärkt med tre-fyra fantastiska spellägen som alla fungerar utmärkt medan Battlefront 1 kämpade med att hålla sig relevant med sina trettiosju, ljumna lägen.

Och... så har vi diskussionen om kampanj. Och jag är den som alltid förespråkat om att utvecklare som bara vill göra multiplayer inte behöver göra annat än multiplayer - och vice versa. Men det är samtidigt svårt att inte drömma sig bort i hur coolt det hade varit med något storydrivet i Battlefront 2 då ettan kändes så bra att spela, grafiken var så imponerande och atmosfären så Star Wars-tajt.

Dice är inte världens bästa kampanjstudio men varför inte titta på vad Infinity Ward gjorde med Spec Ops-läget i Modern Warfare 2? Ge oss ett gäng uppdrag med specifika uppgifter för en eller två spelare istället för de tråkiga horde mode-alternativen Battlefront hade. Det hade varit coolt.

Vad vill du se i Battlefront 2?