Svenska
Blog

Mitt största misstag i livet

Nog för att man begått många misstag genom åren, vissa mer fatala än andra. Sådana som stänger dörren till potentiellt underbara minnen och kanske en helt annan tillvaro än den man lever idag. Sådana misstag kan man älta i månader, om inte år, som det jag ska dela med mig av nu. Detta kanske blir en väl privat orienterad blogg, men idag när jag scrollade igenom mitt internetflöde dök det upp en notis som återigen rev upp såret som härleds till 2009 och mitt livs kanske största misstag. Jag fick nämligen aldrig se Sonic Youth live. Och det var bara mitt eget fel.

För att till fullo (eller åtminstone lite) greppa vad jag pratar om så bör man först titta på dessa 33 minuter av rent guld som nådde mig idag. Detta är alltså aldrig förr publicerat material från endast två år innan jag skulle ha fått se dem, om jag tagit möjligheten. De är så underbart samspelta, avslappnade och svincoola att jag bara får ett stort sug i magen när jag ser det.

Mitt största misstag i livet

Jag minns tillbaka till 2009, jag var 17 år och dividerade (!) med min vän om vi skulle se dem eller inte på KB i Malmö. Att vi överhuvudtaget diskuterade en sådan sak är för mig helt obegripligt. Jag var om möjligt än mer korkad än jag är idag, och diskussionen resulterade inte ens i något, vi lät det helt skamlöst rinna ut i sanden. Det kommer väl fler chanser, tänkte jag.

Men det skulle visa sig vara deras sista spelning i min närhet, och 2011 annonserade bandets gitarrist Lee Ranaldo att Sonic Youth skulle läggas på is. Vid den tiden bodde jag i Tyskland och jag minns det som igår hur jag drabbades av samma form av sorg som jag sitter med här idag. Då hade jag redan sett bandets fantastiske trummis Steve Shelley som stand in på en konsert med bandet NEU, och senare skulle jag få se frontmannen Thurston Moores solo-show vid två tillfällen. En helt unik upplevelse skulle det visa sig, inte helt oväntat. Men ändå väldigt oväntat.

Under en av konserterna, på Way Out West 2012, gick Moores gitarrsladd sönder mitt under setet. Han drabbades av ett akut raseriutbrott men lät det inte för en sekund gå ut över framförandet. Medan roddarna fixade fram en ny svängde han upp den trasiga sladden om halsen som en snara, allt medan han (röd som ett fullmoget körsbär i ansiktet) fortsatte att gorma i micken både den aktuella låttexten och svordomar mot konsertpersonalen. Ett riktigt original alltså, som jag aldrig kommer förlåta mig själv för att jag missade att se i sitt esse, tillsammans med övriga medlemmar i Sonic Youth.

HQ