Svenska
Blog
Jag tar en skål flingor

Jag tar en skål flingor

Nu har jag ännu inte hunnit kolla in den närmast unisont bespottade Unfrosted än, men som redaktionens självutnämnt största Seinfeld-fantast tänkte jag dagen till ära ändå diskutera det som ligger alla äkta Seinfeld-fans varmt om hjärtat, nämligen kostcirkelns fjärde och allra viktigaste del: flingor.

Först och främst vill jag en gång för alla avfärda idéen om att flingor skulle vara ekvivalent med frukost, något jag personligen inte äter mer än vid högtidstillfällenas pliktskyldiga full english continental. Nej att flingor, som kommer i så många olika färger, former, smaker och varianter enbart skulle reduceras till något så simpelt som frukost köper jag inte. Flingor njuts allra bäst precis när som helst. Som frukost - om man vill det, men även som lunchkomplement, som avslutning på en middag, som snacks, efterrätt eller kanske allra, allra helst över diskbänken en sen onsdagskväll precis innan läggdags.

Jag sörjer fortfarande att jag aldrig tog chansen att gå på något av de Kellogskaféer som ligger utspridda på USA:s östkust när jag var i New York 2010, men jag hade i alla fall det otvivelaktiga nöjet att besöka det tyvärr numera nedlagda Kitchen Cereal Bar i Göteborg, vilket ni ser på bilden ovan. Dit vallfärdade jag och frugan för snart tre år sedan och där fick jag den sällsynta möjligheten att äta de läckra Pokémon Berry Bolt-flingorna som jag länge hade suktat efter.

Även om jag inte betat av flingsorter med någon form av utpräglad systematik så har jag ändå testat mig igenom en hel del genom åren. Så till den milda grad att min bror (som för övrigt fick sitt körkort i just ett flingpaket) en gång gav mig en t-shirt i julklapp med texten ”Jag tar en skål flingor” eftersom det under många år var mitt enkla svar på vad jag hade tänkt äta till middag.

Nedan listar jag några sorter att hålla utkik efter (eller se upp för).

1. De godaste flingorna

När frugan kom hem från en tripp till New York och Washington förra året hade hon med sig ett underbart färgglatt paket Fruity Pebbles, en variant jag dittills ännu aldrig hade haft chansen att lägga händerna på. Trots att den lite ovanliga, citrusaktiga smaken höll mig tillbaka till en början har längtan bara vuxit sig starkare efterhand och nu, drygt ett år senare, har jag insett att de är mina absolut starkast lysande stjärnor på flinghimlen. Formen på flingorna (eller snarare flarnen) och deras reaktion på mjölken påminner mycket om hur Coco Pops-rispuffarna klistrar fast i varandra, och att skopa en sådan klibbig hög på skeden tillhör en av livets absolut största höjdpunkter.

2. De mest överskattade flingorna

Överallt ser jag hur Cinnamon Toast Crunch (kallade Mini Cinis i Europa) toppar lista på lista över de godaste flingorna i världen, men jag kan bara inte förstå det trots att jag ätit dem om och om igen och gett dem otaliga chanser. Kanel och sockersmaken är det för all del inget fel på, i alla fall inte under de allra första skedarna, men den blir snabbt överväldigande kvalmig och entonig. Framåt botten av skålen påminner den sedan, tillsammans med den smetiga konsistensen, mest av allt om en kväljande och morgontrött blandning av gröt med socker och kanel. Undvik.

3. De godaste bruksflingorna

Inte ens jag kan äta Fruity Pebbles, Coco Pops, Rice Crispies, Captain Crunch, Trix och Chips Ahoy var eviga dag. Om jag inte avstår från den dagliga flingskålen helt, eller vänder mig till betydligt tråkigare müslialternativ, brukar jag därför välja den smakmässigt något nedtonade Raisin Bran. Bestående endast av klassiska Kellog’s Bran Flakes uppblandat med härligt sega russin (och, i vissa varianter, krossade nötter) trumfar den vanliga Bran Flakes med hästlängder. Raisin Bran balanserar precis rätt mellan att vara tillräckligt intressant för en bruksflinga, men utan att ge känslan av godis/efterrätt som många av varianterna ovan gör. Sockerhalten är dock även här föredömligt skyhög, precis som alltid när det gäller riktigt goda flingor.

4. De godaste flingorna från barndomen

Jag har från och till, i flera år, försökt spåra upp de flingorna jag älskade i mellan-/högstadiet, men sökandet har hittills varit förgäves. Jag föreställer mig att det var ett grönt, smalt paket som min mor troligen brukade köpa på Willys. Kanske var det från Nestlé, kanske från något annat som inte är Kellog’s. Flingorna var hur som helst inte alltför långt ifrån just Raisin Bran, men förutom russin innehöll blandningen även torkade fruktkuber och sporadiska kokosflingor. Jag brukade rusa ner för trappan på morgonen, slå upp en söndertummad Gamereactor-tidning på köksbordet och hälla upp mängder av dessa flingor med bara en liten skvätt mjölk på botten och äta så det skvätte omkring mig. Hur jag minns just det? Tio år senare hittade jag nämligen fortfarande flingor som klibbat fast mellan sidorna.

5. Den godaste, egna blandningen

Ibland har man inte ork eller möjlighet att hitta intressanta och spännande flingor. Då går det utmärkt att ta en skål med tråkig müsli/Corn Flakes/Bran Flakes och hälla upp rikligt med mjölk, och sedan slå i en matsked Oboy i skålen och blanda om. Som i ett trollslag har du en skål ljuvlig ”Isac Special” att avnjuta. Du kan tacka mig (eller min vän Isac) senare.

6. Det konstigaste/mest meningslösa jag ätit

Flingor är inte samma sak som müsli, och bör inte jämföras med det på något sätt. Det ena är ofta både intressant, gott och roligt, medan müsli i nio fall av tio mest gör mig ledsen. Med det sagt stötte jag på en ett roligt ”möte” när jag bodde i Tyskland för drygt tolv år sedan. Bland alla de 40-/50-tal olika flingsorter de ståtade med på en vanlig ALDI-butik fann jag en påse med den tråkigaste, torraste och mest deprimerande müsli jag någonsin sett – fast den var till 5% fylld av hela chokladbitar. Det var som resultatet av en religiös kompromiss: ”Blanda, för all del, men sammanfoga ej choklad med spannmål och fröer.” Oerhört egendomligt.

Vilka är dina favoritflingor, kära läsare?

HQ