En patch som bland annat innehöll en rad buggfixar släpptes i samband med årsdagen av Cities: Skylines 2. Jättebra, eller nåt. Jag är så besviken, men jag kommer aldrig sluta tro att det till slut är bra. Visst, att ge Paradox förtroendet igen känns svårt, men jag har gått vidare från det och fokuserar nu bara på att det till slut blir ett bra spel. Så fingers crossed.

Utöver patchen släpps också äntligen det första Content Creator-pack - dels en drös nya maps och dels ett Alp Village pack: Whether you’re a long-time fan or just discovering the game, these new additions help expand the range of your cities, with a Mountain Village Pack and Map Pack 3 with new maps that focus on mountain peaks and alpine terrain. Plus, for those who love the sounds of trees whispering in the wind, the Radio Station Alpine Tunes can accompany you on your next trip to the mountaintop.

Ska prova direkt ikväll. Återkommer med hur det känns. Kommer aldrig ge upp hoppet om dig, Cities: Skylines.

Igår förlorade Arsenal. Det är så oerhört arbiträrt att vara supporter till ett lag. Man är fyra år gammal och får en röd fotbollströja av någon avlägsen släkting och där och då är det kört. Man är stöpt till ett liv av fångenskap, märkliga lojalitetskänslor och avlägsen sorg för att det laget man tycker om, i ett annat land, förlorar. Igår förlorade Arsenal.

Tackar då för att jag får spela igenom Horizon Zero Dawn för första gången. Som jag har lovat tidigare här på bloggen så kommer jag skriva en lite längre recension om spelet i egenskap av Försenade Farsan (tm), men en mindre spoiler är att jag tycker mycket om spelet. Något jag ännu inte riktigt kunna sätta fingret på (och som gör mig glad) är att jag under en lång tid känt en oerhörd utbrändhet när det kommer till spel i öppen värld, men inte i Zero Dawn. Jag gillar att ta mig an sidouppdrag, jag gillar att fortsätta huvudstoryn mer av anledningen att "det är dags att gå vidare" än att jag "tvingar mig igenom det". Det är lovande.

Jag ska försöka komma på varför jag inte tröttnar. Tills dess - om du har känt samma utbrändhet kring öppen värld-spel så kan ni väl dela med er. Har känt så länge. Vet inte varför det är skillnad med Zero Dawn.

Jag har aldrig ägt ett Playstation. Jag och alla mina kompisar bestämde oss för 200 år sedan att spela Xbox, och så blev det. Sedan dess har jag hunnit med samtliga generationer, men min Xbox jag har idag samlar damm för att jag mest spelar PC och Steam Deck. Först tänkte jag att det nog hade att göra med att TV:n ofta ockuperas av en annan familjemedlem men i och med att det mesta av mitt spelande sker när jag är "sist kvar", så är det inte det. Det är att Xbox i dagsläget erbjuder så oerhört lite.

Enligt min kollega Henric "är Xcloud life", och min andra kollega Conny skrev mest egentligen bara "VÅGA BOJKOTTA PS5!". Med de otroligt starka argumenten till trots, vad är egentligen anledningen till att vara kvar på Xbox-sidan? Inte är det de exklusiva spelen i alla fall.

CHANGE MY MIND.

Jag har goda argument till att köpa en Switch, eftersom det är främst tänkt att vara för mina barn, och att vi kan spela tillsammans som många här har tipsat om. Men, som jag också har skrivit om så har min PS5-resa precis börjat, tack vare att de har släppt de flesta av sina exclusives till PC. Ooooch, jag har börjat med Horizon: Zero Dawn. En hint till min kommande review under "Försenade Farsan" (trademark pending) är att jag tycker mycket om det. Ooooch jag känner att det förtjänar att spelas i högsta kvalitet på en enorm skärm. Såååå, jag behöver ett Playstation 5.

Nu står jag här, i valet och kvalet. Antingen en Switch, eller ett PS5. För guds skull, hjälp mig fatta beslut. Hur tar jag mig vidare?

Jag kan inte minnas vilken klass jag gick i, men gammal var jag inte. En av mina kompisar ställde mig mot väggen och sa "Du måste välja konsol. Och du måste välja Xbox". Sagt och gjort, där och då följdes vårt lilla kompisgäng åt genom konsolgenerationer, och alltid var det Xbox. 

Idag spelar jag främst på Steam Deck och PC, och konsoltiden har fått läggas åt sidan för en tid. Mitt PC och Xbox vurmande har dock inneburit att min relation till Playstation har fått lida något oerhört och min exponering för deras exclusives har varit minst sagt. begränsad. I kombination med att farsalivet har skapat ett visst "lagg" i att hinna spela nya titlar så har jag hamnat på efterkälken ännu mer.

Så, när nu spelen äntligen börjat släppas till Steam, så är det dags för mig att utforska en helt ny värld. Därför introducerar jag nu här i bloggen följetången "Försenade Farsan" där jag tar mig an Playstationtitlar som borde bankats av för längesedan. Det får väl bli någon slags review av spelen här, eftersom det knappast har något nyhetsvärde, om jag inte kan nå ut till andra som har suttit i liknande situation som jag och därför missat precis lika mycket.

Först ut: Horizon Zero Dawn. Let's begin!