Svenska
Blog
Ett fenomenalt musikår

Ett fenomenalt musikår

Skrivet av Oxpost den 13 juli 2023 kl 15:20

I takt med att jag blivit äldre har jag även blivit enormt mycket bättre på att aktivt söka upp och leta efter ny musik. Jag har märkt att jag gillar att pusha mina gränser betydligt mer nu än tidigare och just det här året har jag lyckats få fatt i fem band/artister som jag fastnat för ordentligt. Här kommer en genomgång av samtliga

Enter Shikari<br />
Det första inträdet är tack vare chefsredaktören själv som länkade till låten Dead Wood från brittiska post hardcore/alt.rockar-gänget Enter Shikari och deras senaste platta som släpptes tidigare i år. Det finns en experimentslusta, gl ädje och sjuhelvetes attityd i dessa gossar och A Kiss For The Whole World samt föregångaren Nothing Is True And Everything Is Possible har gått varma hemmavid de senaste månaderna.

Modern Living

It Hurts

Nothing But Thieves

Ytterligare ett brittiskt band vars sound delvis påminner om vad Muse en gång i tiden gjorde. Dock med en helt annan energi och, framför allt, en sångare som man inte får tuppjuck på efter tre låtar. Deras senaste release må vara något utav en besvikelse men det gör inte så mycket när man har tre rätt igenom briljanta plattor att ta del av sedan tidigare

Hostage

Can You Afford To Be An Individual

Gang of Youths

Gänget från Australien med Dave Le’aupepe i spetsen kan vara något av det absolut bästa jag vet just nu. Det finns en så obeskrivlig äkthet, närvaro och energi över varenda en av deras släpp hittills som gör det helt omöjligt att värja sig. Det finns få saker jag hellre vill uppleva än att se dem live på en enorm utomhusarena där Daves innerliga texter får insupas av tusentals fans medan man dansar svetten av sig.

the angel of 8th avenue

The Heart Is a Muscle

King Gizzard & The Lizard Wizard

Ytterligare ett australiensiskt gäng som milt sagt kan uttryckas som excentriska. 70-tals prog blandas med sludge, pyskedeliska instick, rap, renodlad thrash och allt däremellan. Man skulle kunna tro att detta leder till ett spretigt, och ofokuserat intryck men inte då. Gubbarna i det här gänget är så osannolikt kompetenta att varenda ny genre de ger sig i kast med känns helt självklar. Att de dessutom är helt absurt produktiva sett till skivsläpp gör inte saken sämre.

Supercell

The Dripping Tap

Caroline Polacheck

Artpop när det är som bäst. Amerikanska Caroline Polachecks senaste album är något i hästväg med suggestiva melodier, fascinerande ljudlandskap, inspirerande samarbeten och musikaliska instick som gifter ihop sig och skapar en upplevelse utöver det vanliga. Blood and Butter kan vara en av mina favoritlåtar än så länge det här året.

Blood and Butter

Sunset

HQ
Vin är kul!

Vin är kul!

Skrivet av Oxpost den 11 juli 2023 kl 21:35

Vin är den enda formen av alkohol som jag ärligt kan säga att jag uppskattat från start. Öl, Whiskey, Vodka, Tequila, Gin etc. har alla krävt tid och rätt omständigheter för att hitta in i mitt hjärta men just vin har alltid uppskattats innerligt. Det är nog utan tvekan den dryck som är roligast att botanisera bland då variationerna som står att finna, inte bara mellan olika druvor och urpsrung, utan från hur varje enskild vingård lyckas (eller misslyckas för den delen) tolka och förmedla just hur de vill att en specifik druva ska framhävas inte kan ses som något annat än fascinerande.

Dock finns det ett problem med vin, och det är att det oundvikligen förknippas med en nivå av prentention och uppblåsthet som inte sällan förstärks av snobbar och förståsigpåare som genom onödigt invecklade och uppfluffat språk ser till att det finns en barriär för de som verkligen vill sätta sig in i allt vad vin är som inte alltid är lätt att ta sig igenom (något som illustreras alldeles ypperligt av en viss chefsredaktörs förkärlek till allt som smakar av den mest grundläggande infrastrukturen till en viss typ av kollektivtrafik).

Då blir man desto gladare när man stöter på en sommelier som är helt befriad från allt sånt tjafs och som enbart fokuserar på att förmedla exakt, precis det som behövs för att man ska förstå varför vin är riktigt jävla nice. Så sitt nu ner och låt André Hueston Mack förklara hur en druva kan skilja sig ganska rejält från land till land.

Sommelier Compares The Same Wine From 7 Different Countries | World Of Wine | Bon Appétit - YouTube

HQ

Improvisera fram en tjejklubb och en flamingo vettja

Skrivet av Oxpost den 9 juni 2023 kl 23:36

Brorsan tipsar om det ena och det tredje från och till när det kommer till musik, och det är inte alltför sällan som det innefattar någon form av helt vrickade saker. 

Så när jag tryckte på en länk som han så vänligt hade klistrat in i messenger och det jag möttes av var en halvnaken man iförd endast morgonrock och boxershorts som på ren improvisation liveloopar och vrålar ur sig att han är en flamingo med smak för blod. Då vet jag att det inte kommer bli tråkigt att dyka vidare ner i det, för mig, nyupptäckta träsket som bebos av Marc Rebillet.

X antal timmar och lyssningar senare är jag helt fascinerad och förundrad över hur den här mannens hjärna fungerar. För oavsett vad man kan tycka om musiken så råder det inget tvivel om att snubben är galet begåvad. Underhållningen kommer till sin yttersta spets när han inför helt ovetande personer börjar sjunga om hur han vill släppas in i en tjejklubb. Ren briljans!

Girl's Club - YouTube

I'M A FLAMINGO (LIVE) - YouTube

Två feelgood-favoritfilmer

Två feelgood-favoritfilmer

Skrivet av Oxpost den 30 maj 2023 kl 13:07

För att följa med trenden som skapats av Mäki och plockats vidare av Hegevall så kommer här två filmer som alltid får mig på bra humör, oavsett vad.

• Chef

En film som på ett helt fantastiskt sätt kapslar in känslan av sommar och rent jäkla välbehag. Favreau & Co charmar brallorna av allt och alla i den här fenomenala bagatellen till rulle. Sekvensen när Favreaus huvudkaraktär tillsammans med sin son och Leguizamos biroll gör i ordning vad som ska bli deras foodtruck där de på slutet slår sig ner på några makeshift-pallar och knäcker en öl gör mig alldeles varm inombords.

• Paddington 2

Den första filmen är en underbar familjerulle med enormt stort hjärta och löjligt mysig humor, så när tvåan utannonserades var jag nog inte den enda som var lite orolig för att man skulle göra det enkelt för sig och bara återupprepa det som folk gick igång på första rundan. Det behövde jag inte göra, för det vi fick var en uppföljare som gör allt den första filmen gjorde, fast än bättre. Mysfaktorn går igenom taket flera gånger om, och Hugh Grant briljerar i sin skurkroll. Detta är den perfekta familjefilmen. Punkt slut!

Att det ska vara så jobbigt att gå upp i vikt

Att det ska vara så jobbigt att gå upp i vikt

Skrivet av Oxpost den 11 maj 2023 kl 10:42

Jag har alltid varit en tanig jäkel. Hela livet. Från dess att jag vuxit klart och stannat på mina inte obetydliga 194cm blev det än mer tydligt än någonsin förr att min vikt inte riktigt hängt med i den utvecklingen. Under en väldigt lång tid så låg jag på "stabila" 67kg och oavsett kosthållning så hände ingenting där. Detta ledde också till en del bekymmer vad gäller den fysiska hälsan då min ryggs (och för den delen hela min kropps) brist på muskulatur i upprepade omgångar gav upphov till återkommande ländryggsproblem och smärta. I och med detta kunde man kanske tro att jag borde ha vaknat upp och börjat träna, men nä. Det var för jobbigt och tråkig så det sköts fram gång på gång till den dag då jag och min fru träffades.

Hon blev antagligen lite less på mina återkommande klagosånger om smärta hit och dit och till slut fick det bli ett inköpt gymkort där en av mina närmsta vänner tog mig under sina vingar och såg till att jag fick ordning på teknik och rutiner för just träningen. Det gav resultat, helt klart. Ryggen mådde bättre, jag mådde bättre och det mesta blev bara precis det. Bättre. Mina problem med att konsekvent hålla i nya rutiner som inte innefattar sådant som jag tycker är genuint roligt gjorde sig dock påminda och jag har fått "börja om" ett flertal gånger när jag legat av mig en längre tid och tänkt att "Nä, nu mår jag fan bra. Orka släpa sig tillbaka till gymmet när jag ändå tagit mig igenom hela sommaren utan några problem". Som ett brev på posten, innan Postnord, kom problemen tillbaka och det där jojoandet har fortsatt år ut och år in, fram tills nu. Hoppas jag.

Nu har jag fått ordning på mina rutiner ordentligt, jag har lyckats ställa om mitt tankesätt kring träning och mina hobbys på ett sätt som gör att jag får ut mycket mer glädje ur båda delar än jag fått tidigare. Det är bara en sak som fortfarande inte vill sig. Viktuppgången. Jag må inte längre se ut som en statist ur Schindlers List, och jag har helt klart byggt på mig en del muskler som tidigare inte visat sig, men nu ligger jag omkring 72-75kg och det vill sig inte mer. Jag vet såklart lösningen på det här. Ät som en jävla galning, och ät hela tiden. Jag förstår det, fullt ut, men det är så förbannat tråkigt att hålla på med mat på det sättet. Jag kan inte motivera mig själv till att göra det. Jag äter redan, i mina ögon, tillräckligt bra och varierat (50-50 veg och kött typ) bland mina större mål, och in emellan trycks det ner mackor, yoghurt, proteinbars och gainers. Just gainers är nog den enda anledningen till att jag överhuvudtaget tar mig över 70kg. Jag försöker trycka i mig två-tre portioner per dag, samtidigt som jag kompletterar med allt annat ovannämnt, men nu står det bara still. Jag kommer fortsätta träna, för nu är det genuint roligt, och jag kommer fortsätta häva in allt jag hittar i käften och se vad som händer, men jag hade väldigt gärna sett att jag inte behövda anstränga mig riktigt så jävligt för att få till en tillstymmelse till fettpåslag. Det var allt.