Den 17:e januari 2011 har jag min sista tenta för den första terminen. Det är mycket som ska läsas. 4 böcker och ett häfte som är ganska mysigt! Nu är problemet som följer: Jag har bara införskaffat en av böckerna än så länge (en andra kommer i veckan). Boken i fråga köpte jag för snart en månad sedan och jag kände mig lite stolt över att jag faktiskt var ute i såpass god tid. Dock han jag inte studera eftersom att andra saker tryckte på som jag var tvungen att prioritera före. Och nu har mina slarv-gener kickat in. Bokfan är borta!
Jag vet inte hur det gått till, jag vet inte varför, men på något mirakulöst über-slarvigt sätt har jag slarvat bort boken. Jag har vänt upp och ner på mitt rum, genomsökt hela källaren och hela mellanvåningen. Hela huset är genomsökt, men bokfan vill likt förbannat inte dyka upp. Detta medför stora problem då jag innan tentan skall göras har en hel del andra arbeten som måste in. Jag kommer antagligen att klara mig (det löser sig alltid på något knepigt sätt för min del) men jag måste medge att det känns aningen nervigt just nu!
Här kommer en lista som garanterat är Jordison, Ulrich och Barker fri!
#5 Josh Freese - A Perfect Circle
Huvudsakligen en punktrummis, men enligt mig har han aldrig varit så bra och så intressant att lyssna på som han är i APC. Han har en utomordentligt bra känsla för vad som passar in var samtidigt som han lite då och då ger lite smygtittar på vad han verkligen är kapabel till (och det är inte lite det).
#4 Björn Fryklund - Freak Kitchen
Den här killen är en av Sveriges absolut bästa trummisar, tillsammans med Morgan Ågren, men jag uppskattar hans sätt att spela något mer än Ågrens. Hans teknik är fantastisk och han har en underbar känsla i sitt spelande. Detta till trots är Fryklund lågmäldheten själv när det gäller trumslageri och håller sig ofta till grundläggande komp bara för att lite då och då skena iväg i helt sinnessjukt avancerade fills. Fryklund är en demon på trummor!
#3 Benny Greb - Benny Greb
Den här mannen är helt makalös. Han har en känsla för groove som är näst intill ohotad. Teknisk briljans och en hel del mardröms-bitar ur en koordinations-synvinkel. Greb är upphovsmannen till några av de absolut skönaste trumsolon som någonsin skapats. Bara mannen på första plats slår honom där.
#2 Gavin Harrison - Porcupine tree
Fram tills för några dagar sedan så hade jag placerat denna gudabenådade trummis på första plats utan att ens tveka. Det är otroligt få som kan spela så smakfullt som Harrison gör. Han lägger ner sin själ i allt han gör, och alla låtar blir flera snäpp bättre bara genom hans genialiska trumspel!
#1 Terry Bozzio - Frank Zappa (R.I.P)
Enligt mig den absolut största trummisen som någonsin levat. En koordinations-förmåga som överglänser alla andra trummisar på denna planet kombinerat med en alldeles unik stil och helt fantastisk teknik bidrar till att han ligger etta på min lista. Ingen anna trummmis går in för sitt spelande på det sätt som Bozzio gör. Han lever sig in i allt han gör, något som verkligen syns på honom när han spelar. Bozzio är en regelrätt trumgud och kan inte överskattas!
http://www.youtube.com/watch?v=3BsGvreobMw&feature=related
Säga vad man vill om Terry Bozzio, men han är tveklöst en av de absolut bästa trummisarna genom tiderna. Bara det faktum att han spelat med Zappa är tillräckligt för att han ska klassas som en av världens bästa. Visst, han har ett onödigt stort trumset och han har gjort en del riktigt skumma och tråkiga saker. Men det finns ingen annan trummis i världen som har den koordinations-förmåga som denna mannen besitter. Det exempel som följer nedan är ett utav de svåraste trumsolon som någonsin gjorts, det är Bozzio samt två till som faktiskt klarar av det!
I take my hat off to Mr. Terry Bozzio!
http://www.youtube.com/watch?v=aDQE82ElyJg&feature=related
De senaste jularna har förekommits av överlag ganska mediokra julkalendrar. Absolut sämst hittills var Skägget i Brevlåda, som bara var fjantig rakt igen om (lite synd då jag älskar Anders och Måns). Mina förväntningar på årets var alltså inte jättehöga. Därmed är det otroligt skönt att kunna säga att "Hotell Gyllene Knorren" är ett ordentligt uppryck.
Det är väldigt mycket som klaffar otroligt väl i denna upplaga. Själva grund-storyn är trevlig och mysig. Skådespelet är överlag ovanligt bra (Peter Engman som pappa är helt underbar). Humorn är flera snäpp bättre än vad den varit på många år. Återigen här är det Engman som bidrar till de flesta skratten.
Det enda som fattas denna genommysiga kalender är det faktum att det inte finns någon julkänsla att finna. Ingen överhuvudtaget. Det känns lite trist att en såpass bra serie missar det mest grundläggande för just en julkalender.
Men jag är positivt överraskad och kommer följa denna pärla ända till jul!
Benny Greb är en ofattbart skicklig trummis, alldeles på egen hand. Så även Johnny Rabb. Vad händer då om man skulle slå ihop dessa herrar och låta dem leka fritt med det som ställs framför dem? Jo, antagligen världens bästa jam-session på trummor... någonsin!