Tiden går snabbt. Det känns fortfarande som det bara var ett par månader sedan paketet med den hett efrterlängtade Switch 2 landade hemma hos mig. Men det har alltså gått ett helt år sedan dess. I backspegeln tycker jag ändå Nintendo lyuckats ganska bra med sin senaste konsol. Det kanske inte har varit WOW - men som helhet bra. Det startade ju med Mario Kart World som jag haft väldigt roligt med. Mycket tack vare att vi kör turneringar varje söndag. Det första spelet jag köpte efter det var Bravely Default Flying Fairy HD Remaster - som jag ännu inte spelat färdigt. Sedan blev det ett riktigt roligt recensionsuppdrag med Donkey Kong Bananza som jag får säga fortfarande är en av de största behållningarna med konsolen. 

Bland andra köpta spel som står i hyllan finns Metroid Prime 4, Pokopia och nu senast Yoshi and the Mysterious Book. Jag ska vara ärlig här och säga att, förutom Pokopia, så har jag knappt börjat på spelen. Detta var ett litet problem med Switch också, som nu följt med till den nya konsolen; jag använder den egentligen alldeles för lite. Det blir mest spel på Series X och så ibland lite Playstation 5. Men jag gjorde iallafall en liten lösning för ett par månader sedan som fungerat hyfsat; jag ställde dockan på nattdugsbordet, drog HDMI genom en kabelkanal bort till TVn. På detta viset är det enklare att lyfta ur konsolen när det ska spelas bärbart. Detta har medfört att det åtminstone blivit några fler kvällar med den där jag ligger i sängen och spelar.

Ett år har alltså gått och nu under de kommande dagarna hoppas jag verkligen, verkligen att Nintendo kör en presentation på vad som komma skall. För även om vi har en del spännande spel att vänta på så behövs det lite nyheter. Med en utannonsering av en StarFox-remake så hoppas jag också att ryktet om en remake på Zelda: Ocarina of Time faktisk är sann. Det vore helt fantastiskt. 

För några månader sedan skrev jag också en blogg om tredjeparts-stödet till Switch 2 och hur imponerad jag var av det. Så den kan också läsas ifall ni missat det. Hursomhelst, grattis till ditt första år Switch 2 och jag hoppas det kommande blir ännu mer fantastiskt!

Precis som övriga redaktionen så tycker ju även jag att dessa dagar av Not-E3 är några av de bästa på hela året. Som en typ av gamer som spelar "lite väl" mycket så skulle jag nog också, utan att överdriva, säga att i stort sett alla spel som visas upp är något för mig. Kanske inte precis alla. Men nästan.

Sony hade den goda smaken att vara först ut. Det kommer såklart med en hel del förväntingar. Inte bara på vad som ska visas upp utan också på showen som sedan. Här var Sony riktigt tighta. Allting skedde i ett högt tempo samtidigt som spelen verkligen visades upp ordentligt. God of War Laufey, Marvel’s Wolverine, ILL, Rayman Legends Retold, Silent Hill Townfall, Tomb Raider: Legacy of Atlantis och Until Dawn 2 är de som direkt hamnar på önskelistan. Jag är konstigt nog fortfarande lite avvaktande mot det nya Control-spelet. Men det blir säkert fint, det också. 

Det bästa av allt? Sony är bara början. Vi har Summer Games Fest på fredag och så är det Microsofts tur på söndag. Måtte bara Nintendo ta sitt förnuft till fånga och även dom ge oss en Nintendo Direct under månaden. 

Vad tyckte du var bäst från nattens State of Play?

Jag hade på känn att Lego Batman: Legacy of the Dark Knight skulle vara riktigt underhållande. Det var trots allt ett av årets mest efterlängtade spel för egen del och jag har ju gillat de tidigare Lego-spelen mycket. Men jag var nog inte riktigt beredd på hur mycket jag skulle tycka om det.  

Jag tror mycket av skälet är att Lego Batman känns så väldigt komplett. Som ett fullskaligt spel helt utan några genvägar eller nödlösningar. Förstå mig rätt nu; Lego-spelen har alltid varit välgjorda. Men de har också känns ganska anpassade för sin målgrupp. Vilket givetvis inte är särskilt konstigt alls. Grejen med detta är att det är så väldigt komplett. Det är liksom inte "bara" ett väldigt underhållande spel just för att det är Lego utan det är ett väldigt bra spel. Det kan låta som en konstig ekvation - men min poäng är att jag i tidigare spel av denna typ kunde förlåta lite simplare lösningar just för att det var så charmigt. Här behöver jag inte det. För det är ett geniunt bra spel på alla vis.

Absolut - Lego-kläderna hjälper till. Ingen snack om saken. Men den öppna världen känns rolig att utforska och här finns en handling som är skriven för spelet och inte en som bara följer en film (som de ju annars tenderar att göra). Dessutom andas det väldigt, väldigt mycket av Arkham-serien på alla vis vilket ju inte är någon nackdel överhuvudtaget utan bara bevisar hur bra det koncenptet faktiskt fungerar.

Jag har under min speltid med det (jag är långt ifrån färdig) flera gånger återkommit till ett textstycke från Jonas strålande recension. Han skrev; "Det har faktiskt funnits ett par tillfällen under äventyrets gång där jag funderat över om jag skulle dra fram vårt absolut högsta betyg" och jag förstår precis vad han menar. Jag har så otroligt roligt med detta att jag är inne på precis samma linje. Det kan faktiskt ske att det får full pott av mig när jag har spelat färdigt det.

För mig är ofta ett spelår lite mer galet än "för de flesta".

Jag menar verkligen inte det påståendet som att jag är mer "gamer" än andra på något vis - men jag testar ju i stort sett allting som släpps som är av intresse oavsett typ eller genre. Till detta kommer ju då också någonstans mellan 40-50 spel att recensera per år. Det blir helt enkelt väldigt mycket spel totalt.

Med tjänster som (främst) Gamepass och Sonys motsvarighet (som docks knappt används) så blir det ju också att det är väldigt lätt att bara prova något. Eller fastna totalt för något man inte ens hade på sin radar. Sedan har jag ju då också en digital och fysisk backlogg på några hundra spel.

Sen har vi ju då allt som är aktuellt. För nu är vi alltså inne på 2026 femte månad och denna är ju helt sanslöst när det kommer till spelsläpp.

Förutom att redan ha spelat Forza Horizon 6 i över 50 timmar (och skrivit en recension) så har jag ju också betat av Mixtape (här är den recensionen), Call of the Elder Gods (som också har en recension) samt Will: Follow the Light (Även det fick en recension).

Man kan tro det skulle räcka där. Men nejdå. Idag landade Yoshi and the Mysterious Book i brevlådan. Imorgon anländer Lego Batman: Legacy of the Dark Knight och nästa vecka kommer 007 First Light. Alla dessa har jag köpt fysiskt på kassett/skiva. Jag ska också köpa och ladda ner Coffee Talk Tokyo under kvällen. Fyra stycken lir totalt köpta inom loppet av ett par dagar.

Men, det positiva här är ju att det kommer massa intryck från alla dessa spel. Tills dess, innan jag har hunnit spela tillräckligt mycket, så kan ni med fördel läsa Martins eminenta recension på Yoshi och Jonas förträffliga recension på Lego Batman. 

Jag ser, såklart, hellre nya spel i dessa serier än en remake. Men det är lite roligt att leka med tanken, speciellt nu när Star Fox är på väg. Så, om vi bara lägger undan den där åsikten om att det givetvis vore roligare med helt nya delar i dessa spelserier och tänker kring vilka spel som det vore kul att få en remake på - så är dessa mina förslag:

1. Kid Icarus

Som sagt. hellre ett nytt spel. Meeeeen.... nu glömmer vi det för en stund. Istället får vi en supersnygg 2D-pixel remake av Pitts allra första äventyr. Musiken är framförd av en orkester, man behåller bandesignen men uppdaterar vissa partier och man lägger in svincoola mellansekvenser mellan varje kapitel. Det vore häftigt, eller hur?

2. Zelda II: The Adventure of Link

Det går ju rykten om att en remake på Zelda: Ocarina of Time faktiskt är på väg. Jag klagar inte. Jag kommer nog behöva klä av mig naken eftersom jag kommer svettas så hejdlöst om det blir verklighet. Men något mer otippat vore ifall Nintendo bearbetade om Links andra äventyr. Behåll 2D-perspektivet men gör världskartan sådör gulligt i miniatyr där man traskar omkring. Ha supersnygga bakgrunder, gör städerna större och med mer liv och lägg till lite sidouppdrag och saker att samla. 

3. The Legend of Zelda: Oracle of Seasons and Oracle of Ages

Okej, ett Zelda-spel till (eller ja, två...) Men dessa spelen omgjorda likt Links Awakening/Echoes of Wisdom. Dessutom givetvis släptta som ett spel. De perfekta äventyren att spela bärbart på sin Switch 2 och en underskattad och lite bortglömd del av Zelda-serien.

4. Wave Race 64

Ett av mina favoritspel någonsin. Släng in lite banor från Gamecube-uppföljaren också. Behåll samma fantastiska vattenfysik men uppdatera det visuella. Men det finns ju givetvis ytterligare en del här som vore helt fantastisk: Online-multiplayer. Skapa turneringar och tävla mot andra - jag tror jag aldrig hade tröttnat. 

5. Eternal Darkness

Visserligen inte utvecklat av Nintendo men på femte plats kan vi bryta den regeln. Ett Gamecube-spel jag varit så otroligt nyfiken på men aldrig spelat. Men jag är så sugen på att köra genom detta även om jag inser att det aldrig kommer att ske - om det då inte görs en ordentlig remake på det. Och det är ju det denna listan är till för - att hoppas på just det.

Vilket Nintendo-spel hade du önskat dig en remake på och varför är det förmodligen F-Zero?