Det blir ingen lång rapport detta. För jag måste tillbaka, spela mer. Men jag har precis klarat vad som kan anses som expansionens prolog och den var längre än jag trodde. Tight, rappt, actionfyllt men också fullt av ögonblick för karaktärerna. Mycket bra. Nu ska jag börja utforska nya gator på allvar. Jag ser mycket, mycket fram emot vad jag har framför mig och ska försöka dela med mig av lite godbitar längst vägen. En riktig stark början var det iallafall. 

Även om jag tyckte om mitt äventyr i Night City och de dryga 100 timmar jag totalt spenderade där, så gick det givetvis inte att blunda för mycket av det som skrevs om den minst sagt kaotiska releasen. Allt det där tillhör historia nu, en historia CD Projekt Red helst hade sett blivit annorlunda, såklart. Men nu är det dags, på nytt. Med en 2.0-uppdatering och en expansion så får vi se ifall runda två kan bli mer lyckad. För egen del tror jag nog återbesöket, och det nya besöket i stadsdelen Dog Town blir riktigt underhållande. Jag ser fram emot att se vad som förändrats, men mest ser jag fram emot att se vad som är nytt. 

Jag håller på att installera om spelet nu, sedan ska expansionen köpas och så kommer jag ge mig ut på äventyr under veckan och givetvis försöka få till lite bloggar om det hela. 

Vår nya artikelserie är igång och Petter och Marie har redan delat med sig av sina största besvikelser, och vi andra på redaktionen kommer löpande presentera våra. I denna serie, som garanterat kommer (och redan gjort) skapa diskussion, tänkte jag avhandla en av de sakerna som ofta dyker upp kring detta. Inte bara här, utan i kommentarer runt om på nätet i allmänhet och det är den där teorin/logiken om att om man inte har så stora förväntningar, ja då slipper man bli besviken. 

Jag håller inte med. 

Och innan vi ger oss in på detta så visst, visst - jag fattar vad som menas. Jag är inte dum även om jag som de flesta andra kan vara lite trög ibland och göra en poäng av att tycka lite annorlunda för att skapa en diskussion. Men nej, förväntningar ändrar såklart inte kvaliten på ett spel, och innan någon hinner skrika "POÄNGEN ÄR ATT DET ÄNDRAR VAD DU KAN TYCKA!!!" så... nej..

Inte för mig. Oavsett vad jag hoppas på kring ett spel så tror jag ändå slutresultatet blir detsamma. Jag kan bli förvånad, jag kan bli besviken, saker kan infrias eller inte, det kan vara sämre eller bättre än jag trott. Men ett bra spel är ett bra spel och ett dåligt spel är ett dåligt. Även om jag förväntar mig att spel X ska bli världens bästa och det inre blir det, så är det ju inte så att om jag inte förväntat mig att det skulle bli världens bästa, så är det ju själva förväntningen som är den största besvikelsen. Ja, spelet kan bara en besvikelse med, men det gör det inte mindre bra för det. Jag kan sitta och hoppas på rätt mycket innan jag spelar ett spel, men när jag sedan gör det så är det ju enbart kvaliten på spelet i sig som blir det centrala. Inte vad jag trott, inte trott, hoppats på eller inte hoppat på, innan. Det finns många spel jag trodde skulle bli helt suveräna, som inte blev det. Mitt betyg hade inte blivit högre om jag inte hoppas på att det skulle bli det, och det samma gäller det omvända. 

Spelet vi många hade stora förhoppningar på. Vilka kanske inte direkt infriades för alla. 

När jag såg Sagan om ringen på bio trodde jag absolut inte att Peter Jackson skulle ro det i hamn så bra som han gjorde. Jag hoppades, men jag trodde det inte. Jag blev faktiskt väldigt överraskad och förvånad. Men filmen hade ändå varit full pott för mig oavsett vad jag trott. På samma vis finns det spel jag inte har särskilt stora förhoppningar på som visat sig vara jättebra, och på samma vis finns det spel jag trott skulle få full pott men som var som högst okej. Och även om jag på förhand tänkt att "Det blir nog som högst ett okej spel" så är det ju precis så det blev. Vare sig mer eller mindre. 

Jag förstår såklart att detta är en diskussion med nyanser, där man kan finna olika infallsvinklar och brodera tankegången mer. Att förväntningarna kanske spelar roll, om än mikroskopiskt, eller mer enligt vissa. Men detta är min högst subjektiva tankegång om hur lite förhoppningar I slutändan spelar roll, för mig. Kanske det är annorlunda för dig? Isåfall vill jag såklart höra hur du resonerar kring det. 

Enligt Lasse lyfte han telefonen, ringde till Joakim Berg och så var samarbetet igång. Winnerbäcks nya skiva Neutronstjärnan har varit ute några dagar och jag har lyssnat några gånger på den. Han har skickat demos till de forna Kent-gubbarna Joakim och Martin som sedan fått producera albumet. Så, det är Winnerbäcks texter och melodier, klädda i någon sorts Kent-skrud. Så det är ju inte så oväntat att jag gillar det. En del låtar är rätt anonyma vid de första lyssningarna, men de växer förhoppningsvis. Men så finns det de där spåren som är så självklara direkt, som "Min gata i stan", "Nåt som verkligen är bra" och avslutande "Vår tid".

Jag har alltid haft en liten svag sida för Lasses lyrik, även om den kan bli lite babblig ibland men här lyckas han sätta orden fint. Så, det kommer bli mycket Lasse på Spotify nu framöver, för som helhet tycker jag detta verkligen är bra. 

Ett annorlunda recensionsuppdrag minsann när jag fick i uppgift att dräpa monster i Niantics senaste mobilspel. Och det visade ju sig vara fenomenalt kul! Ett lättsamt spel att plocka fram och dräpa lite tid med och eftersom jag tar dagliga promenader så var det ett bra sällskap.

Jag har skrivit en recension jag blev nöjd med och som förhoppningsvis bjuder på lite trevlig läsning såhär en lördag i september. Hoppas ni gillar den!