Behöver vi strider i spel?

Innan jag påbörjar min blogg och mina tankar ska såklart credit delas ut, som sig bör. För användaren Kingnothing skrev något intressant, en kommentar, i recensionen till Hogwarts Legacy som fick mig att tänka ett par varv kring det här. 

Ämnet har varit uppe förut. Jag minns exempelvis hur det har diskuterats kring det faktum att Nathan Drake dräper hundratals soldater i spel som samtidigt flörtar hejvilt med utforskning och pussel. Sedan har vi det här med rena miljöbaserade pussel, där det gäller att finna vägar framåt i banorna. Men just gällande Hogwarts Legacy blev det lite extra intressant, för precis som i så många spel som består så otroligt mycket av själva gameplay av just strider. Så till den grad att det liksom tar fokus från så mycket annat. Visst, jag tror inte vi kommer ifrån det helt, det är en spelmekanik som i många fall behövs. Men vid min andra genomspelning av The Last of Us 2 så lärde jag mig uppskatta de stunder då det enbart handlade om en resa, när fiender inte syntes till på långa perioder. 

Jag tror det finns en "lösning" här som kan användas. Och det är att ge mer tyngd åt många av de tillfällen då vi ska slåss. Låt det inte vara en actionladdad arkadfest mot en till synes aldrig sinande ström utan gör flera av mötena med fiender till något som har tyngd. Något som kräver lite av dig som spelare. Våga vara kreativ med miljöer och annat, skapa nytt, kom på fantastiska saker. För det jag tror vi är mest trötta på är upprepningen, att så mycket av detta stridandet känns likadant. 

Jag tycker exempelvis förra årets magnifika God of War Ragnarök stundtals är ett bra exempel på det. Här finns en tyngd, ett allvar. Något som känns. Bossar i många spel är såklart ett liknande sak som väldigt mycket handlar om att finna mönster men också lösa ett litet pussel. Även Elden Ring gjorde detta bra, samma tyngd i striderna finns här, av förklarliga skäl sett till vilken typ av spel det ändå är.

Så, om vi då samtidigt låter saker som pussel och miljö få än mer utrymme, samtidigt som man som spelutvecklare kommer på nya saker, då är vi nog en bra bit på vägen. Låt oss utforska på spännande vis, låt utmaningen ligga i annat än att det förutsägbara. Som spelare har vi det där i ryggraden, vi kan se på en miljö när det är dags liksom. Jag minns när jag förra året spelade A Plague Tale Requiem och liksom instinktivt visste vad som skulle ske när jag såg en viss miljö. Och det är ändå i ett spel som också gör det där med strider på just det där viset jag efterfrågar. Det kan röra sig om fyra-fem ondingar som ska besegras, men det kräver något av mig som spelare. Något mer än att hantera siktet på ett automatvapen och ha hundra kulor bly till mitt förfogande. 

Visst finns det spel som kräver sin action, likaså finns det spel som faktiskt vågar ta steget bort från det. Men det vore roligt med något mer, ett Open World-spel som lyckas ha en annan spelmekanik som sin främsta grej än detta. Det vore otroligt intressant att se vad det skulle kunna vara, och hur det skulle kunna bli.