Tio år sedan GTA V

Det är inte många gånger jag gått på en midnatts-öppet för en release. Men 2013 hade Game en sådan för GTA V. Jag minns att jag kikat på trailers ungefär femtusen gånger, blivit så pepp över det faktum att det fanns berg att vandra i och enligt alla förhandstittar skulle spelet vara fullt av sidosysslor så att man skulle ha att göra tills nästa spel kom. Jag och två kompisar vandrade ner till Oslos huvudgatan Karl Johan där butiken låg, en full man stod och skrek och de förbipasserande kollade märkligt på den skara människor som samlats utanför den lilla butiken. Strax innan midnatt låstes dörren upp, jag införskaffade mitt bokade exemplar och köpte även några burkar av Mountain Dew.

Äventyren i GTA V skulle komma att bli en sådan milstolpe som så många andra spelupplevelser i mitt liv. Facebook påminde mig snällt om de första orden jag skrev om spelet: Världen i GTA V är verkligen helt briljant. Jag älskade Liberty City och kunde planlöst köra omkring i timmar och bara beundra utsikten. I denna delen är det framförallt landsbygden, bergen, dom gömda små platserna - som lockar till att bara stanna sitt fordon och beundra vyn. Solnedgången är det vackraste jag någonsin sett i ett TV-spel.

Nyss körde jag ett flygplan för första gången och landade det lite nervöst på ett flygfält och bara en sådan sak var en av dom starkaste spelupplevelserna i år.

Och visst var det sådär det skulle bli de kommande timmarna också. Spelets allra bästa ögonblick kom av just att bara vistas i världen, köra runt, flyga runt. Bli så imponerad av alla detaljer som Rockstar fyllt sin spelvärld med. Soluppgångar. Solnedgångar. Det kändes som en levande värld på alla sätt och vis. Mer så än något annat jag spelat så långt. För undertecknad, som alltid älskat just öppna världar i spel var det lite av en dröm. Men inuti allt det där av världens bästa lekplats fanns det ju ett väldigt, väldigt bra spel också. Tre huvudpersoner man kunde skifta mellan där framförallt Trevor kändes råare än något vi tidigare sett. 

Det fanns så mycket innehåll. Inte bara på ytan utan även under den. Under vatten och i luften blev två lika naturliga platser att besöka som stadens motorvägar och jag tror mycket det är detta som gör att Rockstar känns som en sådan kompetent utvecklare. Deras spel känns verkligen välfyllda och som att de tar steget rent tekniskt på så många plan. (Kolla bara på Red Dead Redemption 2 som kom fem år efter detta.) Spelvärldarna är inte bara fantastiskt välfyllda utan också så otroligt snygga. Dessutom var uppdragen skickligt ihopsatta och kändes filmiska och skiftet mellan de tre huvudkaraktärerna fungerade även här helt fenomenalt. 

Att det gått tio år sedan detta är en av många påminnelser man får i livet om att man är riktigt gammal. Det är också en påminnelse om hur länge vi får vänta mellan varje del, hur god tid Rockstar tar på sig. Som en evighetsväntan. Men förhoppningsvis värd den. Vi vet ju att den sjätte delen är på gång och ju närmare release vi kommer, desto mer kommer vi att få reda på vad det är och då kan vi börja längta, på allvar.

Med svindlande 185 miljoner exemplar är GTA V det näst mest sålda spelet någonsin (bakom Minecraft) och idag är det alltså på dagen tio år sedan jag stod där, mitt i natten, på Karl Johan och väntade på att få gå hem med mitt exemplar. Jag spelade sedan tills det blev morgon, sov fyra timmar innan jag fortsatte spela. 

Under dessa tio år som jag förflutit har jag hunnit spela flera hundratals spel och jag återvände till San Andreas när Rockstar sedan släppte en uppiffad version till Xbox One och nu senast även Series X. Men inget var som det där första besöket. Men jag hoppas att GTA VI kan ge mig samma känsla, igen. Även om min midnatts-release bara blir att vänta på att spelet ska gå att starta på konsolen. Om jag orkar hålla mig vaken, vill säga.

Jag har åtminstone definitivt blivit för gammal för att ge mig iväg och stå utomhus och vänta.