Efter att ha tittat på flera videos där youtubers och annat folk med tillgång till titeln testkört det, är jag otroligt intresserad av spelet. Det ser komplext ut på ytan och verkar förnya serien. Det blev ganska tydligt efter att ha tittat på denna genomgång av Östromerska riket. Varje meny är fylld till bredden av information och teknologiträdet ser ut att vara massivt. Uppdragsträden verkar hämtade från Imperator Rome och alla menyer ser ut att ha reglage. Jag ser även lite inspiration från Crusader Kings III och Victoria III i den grafiska designen. Min slutsats är att det ser ut som ett nytänk för serien.

Jag tror att Europa Universalis V kommer att vara ett ganska annorlunda spel än sina föregångare. Om det bli bättre låter jag vara osagt, men det är på tiden att vi får en uppföljare. Europa Universalis IV lanserades 2013 och redan då tyckte jag att det var ett bättre spel än sina föregångare. Femman har också potentialen att bli ännu bättre och bygga upp gemenskapens förtroende igen, på grund av den förödande policyn bakom nedladdningsbart innehåll Paradox envisats med genom åren. Tyvärr har vi ännu inget lanseringsdatum, men jag spekulerar i att det dyker upp någongång under 2026. Kommer du att spela Europa Universalis V? 

Det rycktas för fullt att remaken av The Elder Scrolls IV: Oblivion ska lanseras den 21 april. Det skulle innebära en lansering idag. Andra rykten skvallrar om att du kommer att behöva 120-gigabyte för att kunna spela spelet. Idagsläget är det få som vet när, var och hur detta kommer att lanseras. Däremot tror jag starkt på att det kommer ganska snart. Det kan mycket väl vara så att Bethesda går ut med ett utannonserade idag och lanserar titeln senare. Det som känns lite fel för mig är att en av seriens mest omtyckta itterationer släpps rakt av, bara sådär. Vill du veta hur utvecklingen av spelet gick till finns det en intressant video att beskåda här.

Vi har skrivit nyheter om vad som kan tänkas komma och Jonas har delgett sina tankar om de läckta bilderna. Vill du veta mer om det finns det utförligt beskrivet vad vi vet på förhand. Jag vill snarare fokusera på vad Oblivion faktiskt betydde för mig när det släpptes för första gången 2006. Det är svårt att tänka sig att spelet är 19 år gammalt. Du kan fortfarande läsa vår recension från 2006 med en andra åsikt här. Jag gick sista året på högstadiet när detta spel kom ut på marknaden. Det var något speciellt med att se de fysiska bilderna i Gamereactor-tidningen, som du kunde  hämta gratis ute i olika butiker på den tiden. Förhandstitten var en stor anledning att jag fortsatte läsa tidningen. Jag minns hur imponerad jag var över grafiken och hur förbryllad jag var över dåvarande redaktionens planer på att samla skedar och svamp. 

Det var ett betydande hopp visuellt mellan den sjätte och sjunde generationen. Även om 3D-grafik blev norm med den femte generationen, syntes utvecklingen på ett sätt som är svår att förklara. En av mina vänner på den tiden hade skaffat sig en Xbox 360 och Jag var helt golvad av grafiken i Call of Duty 2. Det var svårt att föreställa sig att det gick att rita upp så pass bra grafik. Sen kom året 2006 med flera imponerande spel som Gears of War och Oblivion. Just Gears of War trailern med låten Mad World fick även mina föräldrar intresserade i spelet. För mig var det framförallt Oblivion jag skulle spendera mest tid med. Då har jag inte ens nämnt Crysis som visades upp 2007 och förintade alla mina tankar om hur bra spel skulle kunna se ut. Det går inte riktigt att med ord förklara hur långt före Crytek var alla andra oavsett format 2007. 

Även om jag minns mina intryck av förhandstitten till framförallt Oblivion, var det löftet Bethesda gav som fick mig att vilja spela. Gå var du vill, gör vad du vill i en reaktiv och dynamisk värld, där datorstyrda karaktärer har egna rutiner. Mycket av detta fanns redan i Daggerfall och i Morrowind, samtidigt kändes det mer ambitiöst och spännande än det föregångarna bjöd på. Jag minns den ekande tomma pianomusiken som blåste liv i den här storslagna världen. Stycket började ofta att spela när du vandrade ute på nätterna. Ofta kunde du höra vinden blåsta i träden och se himlavalvet torna upp sig med tusentals gnistrande stjärnor. Här är två exempel på musiken:

När jag hör musiken är det lite som att möta en gammal vän, eller att besöka en barndomsplats. Det är detta som kallas för nostalgi. Samtidigt vet jag att spelet har sina brister och har svårt att tävla mot dagens rollspel såsom The Witcher 3, Kingdom Come: Deliverande II eller Baldurs Gate 3. De spontana dialogerna har inte åldrats med värdighet och det sker fantastiskt roande saker i världen när systemet kollapsar under sin egen vikt (vilket det alltid gör). Humorn karaktärerna bidrar med tack vare Radiant AI går inte att underskatta. Däremot har musiken och de spelmässiga inslagen fortfarande något att erbjuda oss än idag, flera av uppdragen är välskrivna och friheten att göra vad du vill imponerar än idag. Det fick mer tyngd av att du inte var den utvalda som skulle rädda världen. Din uppgift var att assistera personen som kunde göra just det. 

Det var ett imponerande bygge för sin tid och för oss som spelade det då. Den här första remastern tror jag tilltalar de som älskade originalet. Sen ska vi inte glömma Skyblivion som också är tänkt att lanseras i år. Den modfikiationen är en ren remake och försöker modernisera titeln i Skyrim-motorn. Jag kunde inte vara lyckligare på grund av att det kommer två nyversioner av ett gammalt favoritspel under samma år. Ännu mer spännande blir det med vetskapen att spelet också cementerade mitt intresse för Gamereactor, som jag nu skriver för om just detta spel i denna blogg. Mitt mål är såklart att spela sönder båda nytutgåvorna under detta år och på sikt jämföra dessa med originalet i en längre text. Vilken är din favoritmodd till The Elder Scrolls IV: Oblivion?

Pokémon har följt med mig hela livet på olika sätt. När jag växte upp var det kortspelet, gameboy-originalen och tv-serien jag kom i kontakt med. Idag har jag inte samma intresse för tv-serien eller kortspelen, däremot tycker jag att de digitala spelen ofta roar, även om de dras med problem idag de inte borde ha. Exempelvis kan jag tycka att de inte håller en grafisk, animationsmässig och visuell standard det borde kunna ha på konsol. Jag tror exempelvis att Game Freak har ekonomin för att animera kontaktbaserade (strider där slag och annat animeras fullt ut). Det borde vara mer möjligt i Pokémon-spel när det är ett mer begränsat antal fickmonster att fånga. 

När jag såg trailern för titeln tyckte jag att det såg helt ok ut. Det verkar också ta med sig styrkorna från Arceus, som jag tycker är ett av de bättre spelen i serien på många år. Framförallt är det friheten i rörelse, möjligheten att smyga och fånga fickmonstren i det vilda utan att behöva starta strider. När det kommer till det taktiska och strategiska i striderna får vi som bekant nästan alltid samma produkt. Det var därför jag gillade förmågan i föregångaren att attackera snabbt eller kraftfullt, det gav striderna ett extra lager av djup. Attackstilarna gav också striderna något nytt och lite annorlunda.

En av de stora bristerna med föregångaren var bristen på tränarstrider. Denna gång ser det ut att bli betydligt mer av den varan. Hela spelet ser ut att vara designat runt att besegra tränare och ranka upp. Det jag är lite orolig över, det är om staden blir tillräckligt varierad och intressant i det långa loppet. Föregångaren bjöd på en mängd olika biomer vilket hjälpte till att hålla basupplevelsen intressant. Mega evolutioner verkar också komma tillbaka och jag tror att det kan bli en roande återkomst till serien. Hoppas dock på att det bjuder på något nytt med dessa och kastar inte lite nya varianter. Vad tror du om Pokémon Legends: Z-A och kommer du att köpa det?

Spelvärldar är fantastiska saker, något vi människor skapar och fyller med allt möjligt vi enbart kan drömma om. I vårt medie är det såklart ofta tallriken som huvudrätten vilar på. Det får mig ofta att tänka på hur denna komponent kan påverka hur vi upplever äventyren vi beger oss ut på i olika spel. Oftast är världen en statisk och stillastånde aspekt av helheten. Dess klocka tickar enbart vidare när spelaren pratar med rätt karaktär eller utför rätt handlingar. Det har fungerat ganska bra för att klara av att berätta thighta, snyggt regisserade berättelser för oss som interagerar med titlarna. Samtidigt uppskattar jag spelen, som släpper världen fri att förändras och bli påverkad av andra än protagonisten. 

Det finns flera typer av upplevelser där världen inte kretsar runt din karaktär. Den ena formen kan vara massiva flerspelarspel som exempelvis Foxhole där kriget pågår varje dag och du enbart är ett kugghjul i maskineriet, som påverkar händelserna. Ett annat kan vara Helldivers 2 där utvecklarna förändrar och styr upplevelsen över tid. Sen finns det rollspel i mer öppna sandlådevärldar där naturen, karaktärerna och monster härjar fritt och påverkar begränsade inslag i världen. Ett exempel på detta är The Elder Scrolls V: Skyrim där datorstyrda karaktärer har sina egna rutiner och många inslag inte är skriptade att ske i förväg. Denna form av rollspel brottas ändå med att många aspekter som huvudberättelsen och sidouppdrag är styrda av utvecklarna. 

Det fick mig att tänka på hur ett massivt spel, med en berättelse där du och jag inte har kontroll över världens utseende och interna klocka skulle kunna fungera. Och där varje genomspelning såg annorlunda ut även själva huvudberättelsen. Hur skulle rytmen, tempot och spelloopen påverka oss varje genomspelning. Även helt öppna och storslagna spel som No Mans Sky har lite extern och intern påverkan på världarna och vad som sker på planeterna. Skulle ett rollspel ens kunna fungera i en värld där ingenting var styrt och där uppdrag, dialog och annat berodde på vad som sker i världen utan eller med din hjälp. Jag har funderat på om spel med en AI-regissör, som kan skapa både dialog, uppdrag och innehåll, skulle kunna regissera din upplevelse i en värld den aktivt förändrar för dig. 

Det blev extremt tydligt när jag testade lite Dungeons & Dragons hur pass viktig en bra dungeon master är. Denne person är lite som en regissör för spelet och har en viktig roll för att allt ska fungera bra. Samma tankar fick jag även när jag spelade Arma 3 med Zeus-läget inkopplat. Där en spelare lägger till, tar bort och ändrar vad som sker i världen för att regissera upplevelsen för en mer engagerande upplevelse. Den som är Zeus i Arma 3 kan både sänka och höja upplevelsen för alla på servern. Kommer AI att kunna inta denna roll i framtiden i våra världar. Detta skulle kunna revolutionera hur vi interagerar med spel. Sen vill jag såklart att vanliga spel finns kvar, men detta är potentiellt en roll omfattande maskinlärda och kraftfulla AI-system skulle kunna bidra med i mediet. Vi har begränsade former av detta i exempelvis Left 4 Dead och Alien Isolation där en dator förändrar beteenden hos fienderna beroende på hur du spelar. Frågan är om den kan ta klivet upp och sköta hela världen och allt innehåll.

Detta leder oss till frågan om en AI i framtiden skulle kunna förändra städer, skogar, nivåer eller andra inslag för en förbättrad upplevelse. Att skapa system som exempelvis Bethesda Softworks gör på denna skala tror jag kommer att kollapsa världarna ganska snabbt. De är duktiga på att skapa scheman för karaktärer och beteenden i sina titlar, men världen i sig och uppdragen är fortfarande inte dynamiska på det sättet jag önskar. Det behövs någon aktör som hela tiden ser till att världen är både trovärdig, dynamisk och intressant. Idag pratar vi ofta om hur AI kan hjälpa oss med grafik, göra fiender smartare, jag tänker snarare att detta kan vara en utvecklingspunkt för hela industrin. Poängen är att den ska göra våra världar mindre statiska, erbjuda nytt innehåll och regissera upplevelsen för dig som spelar, när du spelar. Potentiellt skulle den kunna få folk i världen att bygga nya städer, uppfinna ny teknologi och mycket annat. Den putsar vidare på det utvecklarna redan skapat beroende på hur du spelar och vad du ofta interagerar med.

Konceptet jag har i åtanke liknar det vi ser i Arma 3, en dungeon master i Dungeons & Dragons och regissörerna i vissa skräckspel i ett enda paket. Det finns tecken som talar för att mänskligheten inom tio år har utvecklat så pass kraftfulla och intelligenta AI-system, att det skulle kunna vara möjligt att integrera dessa på intressanta sätt i våra spel. Så att vi kan lyfta mediet och vad det kan vara till nya höjder. Jag brinner för just levand och intressanta spelvärldar, därför är det intressant att undersöka hur ny teknologi kan assistera i detta. Jag är förhoppningsfull att vi kan se psoitiva utfall av dessa intelligenser om de appliceras på rätt sätt. Om de kan hjälpa till att förändra och förbättra upplevelsen i redan skapade spel, tror jag att det kan öka tiden vi spenderar i världarna. Det kan också bidra till att världarna är mer levande och trovärdiga, vilket kan leda till att vi blir mer underhållna. Samtidigt är jag lite nyfiken på vad du tycker om AI och vad du tror att den kan hjälpa till med i vår industri. Hur tror du att AI kommer att förändra eller påverka vårt medium i framtiden? 

Turerna bakom denna titels vara eller icke vara har pågått under lång tid. Jag tror att oavsett vad vi tycker om den ene av protagonisterna, att det blir ett stabilt modernt Assassins Creed. Jag är övertygad om att det kommer att bygga vidare på det som gjorde de senaste spelen intressanta och även bevara några av bristerna. Samtidigt kanske möjligheten att välja mellan två distinkta protagonister och låta oss ha tillgång till fler spelstilar samtidigt, utan att behöva specca om vår karaktär. Inte nödvändigtvis är ett problem och på så vis minska lite av frustrationen Odyssey och även Origins bjöd på. Min stora besvikelse är förmodligen bristen på storslagna båtstrider. Jag har kommit att uppskatta detta sedan dess introduktion med trean (om än att det var låst till ett par uppdrag). Det är lite synd att det inte verkar bli ett inslag även i denna titel.

En aspekt jag verkligen ser fram mot är att se hur Ubisoft byggt upp Japan. De är väldigt duktiga på att levandegöra en tidsperiod och jag hoppas att detta blir ännu ett exempel på detta. Sen kanske spelet visar sig vara ett felsteg, men rent spelmässigt, visuellt och innehållsmässigt ser det bra ut med seriens mått mätta. Även stadsbyggandet kan bli intressant att få utforska denna gång, tack vare en betydligt större byggyta. Kommer det att bli ett perfekt spel i svallvågorna av Kingdom Come: Deliverance 2? Förmodligen inte, men jag har svårt att inte vilja utforska världarna i dessa historiska spel. Och jag hoppas trots skandalerna runt titelns protagonist, att det blir ett bra Assassins Creed. Jag har uppskattat min tid med Origins, Odyssey, Vallhalla och Mirage trots sina brister. Vad tror du om spelet bortom protagonisterna?