Svenska
Anthems död kan innebära fler kvalitativa spel

Anthems död kan innebära fler kvalitativa spel

This post is tagged as: Singleplayer, EA, Anthem

Det finns många talesätt om döden som början på något annat. För er som håller koll på spelnyheter eller spelar Anthem så vet ni om att spelet inte kommer få nytt innehåll. Samtidigt verkar EA har tänkt om gällande enspelarprojekt med succéer som Jedi: Fallen Order och Star Wars: Squadrons. Enligt rapporten så kommer utgivaren lägga mer fokus på enspelarspel framöver. Min tanke är att det är positivt då "live service" konceptet inte blev så lyckat när vi nu blickar tillbaka på flera av spelen.

De senaste nyheterna om att Dragon Age 4 inte kommer att ha ett flerspelarläge är för mig välkommet och positivt. Resurserna och personalen kan nu användas fullt ut på enspelardelen och kampanjen. Jag kan däremot förstå de som gärna vill spela med vänner blir besvikna. För många av oss som älskar spel gillar att spela mot eller med andra människor. Spel kan vara en fantastisk och givande social underhållningsform.

När spel designas för flera spelare sker ofta uppoffringar. När du ska spela ensam får du ändå sitta i en lobby och vänta ner en timer i många spel. Spelmekanik och speldesign är då oftast anpassad för flera spelare vilket ibland skadar upplevelsen för en spelare. Ghost Recon: Wildlands är ett exempel på detta och likaså uppföljaren Ghost Recon: Breakpoint, som hade problem som en konsekvens av flerspelarfokuset

Anthems död har potentialen att bli något positivt för oss som framförallt spelar spel själva. Med det sagt anser jag ändå att spelvärlden producerar mängder med spel för en spelare. Det är inte svårt att hitta upplevelser för det ändamålet. Jag hoppas att beslutet kan bli ett eko som resonerar även till andra utvecklare. Fler bra spel med matigt innehåll för en spelare är ingenting negativt utan de är ofta dessa spel som erbjuder de bästa upplevelserna vi har i spelvärlden.

Jag är däremot ingen fiende till spel med Co-op eller flerspelarlägen. Även om de ingår i paketet så kan spelen vara fantastiska. Däremot finns det en tendens att kampanjerna för en spelare får lida lite om flerspelarlägen och annat ska vara med. Det återstår att se hur det nya fokuset materialiseras som spel, men med lite tur så innebär det någonting positivt för spelen vi konsumerar från EA och deras utvecklare.

Föredrar du spel med flera spelare eller att spela ensam?

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Evil Genius 2 ser lovande ut

Evil Genius 2 ser lovande ut

Jag har precis som många andra stött på Dungeon Keeper i min uppväxt. Däremot spelade jag inte Evil Genius från 2004. Ett spel som handlade om att spela en klyschig ondskefull individ som vill ta över världen. Konceptet är rätt genialiskt och fungerar bra i spel med lite lättsam ton. Att låta oss spela som ett ondskefullt geni som för tankarna till Austin Powers boven Dr Evil är ett sätt att engagera spelaren. Tvåan har sedan någon vecka fått lite nya videoklipp om hur det spelar. Det ser riktigt lovande ut, de verkar ha fångat mycket av det som gjorde Dungeon Keeper en favorit utan att tumma på alternativen. Det ser också ut att finnas mycket att göra i spelet med både huvuduppdrag och sidouppdrag. Att spelet saknar ett sandlådespelläge kan skada omspelningsvärdet. Det enda jag inte är helt såld på av det som visats är de lite Unity platta texturerna möter Facebookspelsgrafiken. I övrigt verkar det vara en nostalgitripp och ett lovande stadsbyggarspel i Dungeon Keeper anda att hålla koll på under våren.

Shadow Empire fångar mycket av storheten hos Emperor of the Fading Suns

Shadow Empire fångar mycket av storheten hos Emperor of the Fading Suns

This post is tagged as: Strategispel av den gamla skolan

Det förstnämnda spelet är ett nytt spel från 2020 som fångade mitt intresse nu i februari. Jag hade en chans att testa det något och det förhåller sig ganska unikt till sin konkurrens. Spelet är ett omgångsbaserat 4x krigsspel som hämtat ur 1980-talens rutbaserade taktiska-spel. Det som är intressant och lite unikt är blandningen av slumpartad miljö, rollspelsinslag, stadsbyggande och logistiska system. Andra spel som Panzer Corps, Gary Grigsby's War in the East eller Panzer General fokuserade på krigsföringen och ibland logistiken enbart. Detta spel kombinerar stadsbygge, karaktärs/imperieutveckling, logistik och krig i ett. Vilket resulterar i ett spel som inte bara bygger kontext för dina handlingar men också ger dessa tyngd och djup.

Normalt sett i den här typen av spel ska du slå ut mål under ett visst antal omgångar utan att förlora ett förutbestämt antal enheter. Detta spel slänger sådant ur fönstret och påminner mer om ett spel som inspirerats av Warhammer 40,000: Gladius - Relics of War, Gary Grigsby's War in the East och Crusader Kings 2 i ett. Det har en tuff inlärningskurva enligt min korta tid med spelet. Min gissning är att jag skulle behöva runt 20 timmar för att bli bekväm med dess olika system. Vilket inte är något ovanligt när det kommer till de här spelen. Det är fult, klumpigt och kommer skrämma bort det flesta men bakom fasaden döljer sig ett riktigt bra spel. Det finns ett djup här som är svårt att se men när man väl tränger igenom ytan är det svårt att lägga ifrån sig spelet.

Spelet saknar möjligheten att bygga rymdskepp och erövra andra planeter just nu som i Emperor of the Fading Suns en gång erbjöd. Men av det jag spelat och sett i spelet är det inte helt otänkbart att det kan komma. Dess postapokalyptiska framtid, rollspelsinslag, imperiebyggande och djupa logistiska system gör det till ett otroligt spännande spel i sin nischade subgenre inom strategispel. Jag tyckte väldigt mycket om friheten, de berättarskapande aspekterna i det här spelet. Shadow Empire fångar en hel del av det som jag uppskattade med Emperor of the Fading Suns. Det är definitivt ett av de bättre strategispelen jag spelat från 2020 trots lite ful UI, gömda funktioner, lång väntetid mellan omgångarna och låga budget sett till presentationen. Tyvärr fick jag först upp ögonen för detta i februari men jag kommer hålla ögonen på hur detta spel utvecklas framöver. Om du gillar omgångsbaserade krigsspel från äldre dar så är detta en rekommendation.

Det var inte bättre förr

Det var inte bättre förr

En fras som jag ibland funderat runt och ofta hör i spelvärlden är "det var bättre förr". Det är en åsikt jag inte delar då mediet utvecklas så fort. Jag saknar inte alls 1970, 1980 eller 1990-talet. Även om jag som person tycker om att utforska spelen från den tiden. Jag kan spela mer eller mindre alla vettiga spel från den tiden idag om jag så önskar. Årligen får jag spela spel som sätter mediet i ett nytt perspektiv eller erbjuder en upplevelse som får mig att reflektera. Det släpps varje år fantastiska spel som har något att säga. Spelvärlden utvecklas med rasande takt och utbudet spel idag är gigantiskt. Det gäller också mängden genrer vi idag kan välja spel från.

Jag vill betona att jag uppskattar äldre spel men det finns en tanke i ordspråket "det var bättre förr" som stör mig. Det är att man frångår all utveckling, ignorerar det dåliga från förr och det som faktiskt är bra även idag. Vi ser inte skogen för alla träd. Jag tror de flesta skulle sakna alternativen om de fick tidsresa bakåt till säg 1970-talet eller 1980-talets spelvärld. Jag vidhåller såklart att det finns nöje i spel från tidsperioden men inte var det överlag bättre. Min misstanke bakom denna tankegång är vårt minne som ofta är selektivt. Vi minns det bästa, det vi gillade från förr, men vi minns sällan allt som var dåligt. Därutöver är kontexten viktig också som vår ålder och köpkraft av spel.

Jag ogillar såklart saker som sker i industrin idag exempelvis kasinoinslag och trasiga spel vid släpp. Det är däremot ingenting nytt. Den amerikanska spelindustrin kördes i botten en gång redan vid 1980-talet. Girigheten i industrin saknar ibland motstycke. Samtidigt lever vi i en tid där mediet utvecklas i rasande takt, gått om filmindustrin och har en bredd på upplevelser som helt saknar motstycke i dess historia. Spel som God of War och Red Dead Redemption 2 var inte möjliga för 30 år sedan av självklara orsaker. Eller den spännande indiescenen som växt fram de senaste 10 åren. Jag vill göra ett argument för att "det var inte bättre förr" utan vi minns höjdpunkterna men inte allt skräp som också fanns redan då.

Med det sagt är det såklart viktigt att vi jobbar mot dåliga saker som sker i spelvärlden. Det kan vi göra utan att vara förblindade av dåtid. För våra egna minnen av det föregångna är sällan heltäckande eller alltid helt korrekta. Det finns otaliga studier om hur minnet påverkas över tid och förändrar inte bara detaljer utan också andra aspekter av det. Finns det problem i spelvärlden, utan tvekan och jag har skrivit förr om flertalet sådana. Vad som däremot finns är en konstant utveckling av teknik, berättande, ljud och annat. Vi har också för det mesta tillgång än idag, till gigantiska och omfattande spelbibliotek av äldre spel.

Vi bör och ska bevara äldre spel och jobba aktivt mot det skadliga aspekterna i industrin, men vi får inte glömma att glädjas över allt som också är bra idag. Spelen som utmanar hur spel ska se ut i ny teknik som VR eller berättande, ljuddesign och som underhållningsform. Spelen som får oss att reflektera eller underhållas. Precis som dessa fanns förr, finns det idag och kommer fortsätta att finnas i framtiden. Vad som har hänt sedan spelen började skapas är en alltmer ökad interaktion mellan konsumenter och skapare. Vi ser att människor idag har möjlighet att ha inflytande på spelutveckling, eller problematiska inslag på gott och ont.

Jag blir glad av ökningen människor som kan skapa spel idag oavsett om de har företag i ryggen eller jobbar ensamma. Ser med glädje på att digitala spel blivit något som hela världen håller på med. Att det finns en sådan svårbegriplig mängd spel vi kan spela idag från alla världens hörn. Jag uppskattar också att kändisar och stora personligheter vågar vara en del av spelvärlden idag. På 1980-1990-talet och början på 2000-talet var det ofta något som personligheter inte ville förknippas med. Jag gläds också över att spel blivit så allmänt accepterat i sociala sammanhang att det går att diskutera som en bok eller film. Det var inte bättre förr, och jag är övertygad om att det är betydligt bättre att ha spel som hobby idag.

James Bond är fångad i ett spindelnät av normer inom speldesign

James Bond är fångad i ett spindelnät av normer inom speldesign

Det ikoniska temat brakar loss James Bond vandrar in i syn och skjuter ett skott rakt mot oss åskådare. Blod dränker scenen och kameran skakar sakta ner för att introducera spelens huvudmeny. Jag har älskat bondspelen sen jag kom i kontakt med James Bond; Goldeneye, Tomorrow Never Dies, The World Is Not Enough, Agent Under Fire, Nightfire, Everything or Nothing och ett par till. Spel som alla är ganska identiska i sitt sätt att spela. Det har inte alltid varit så, före Goldeneye på Nintendo 64 som flest är bekanta med kom det ut runt 11 spel med James Bond. Dessa spel spelades främst i 2d och fungerade ungefär som du tänker dig. Fokus var fortfarande på att skjuta fienderna, ducka och ta sig från A-B. De var också präglade av sin hårdvara och sin tids speldesign på gott och ont.

Filmlicensspel har alltid varit ett offer för trender i spelvärlden och med kort utvecklingstid ofta saknat kvalité. I många fall har de en tendens att vara rätt dåliga spel också. Det finns undantag och det är oftast spel som går sin egen väg, har en kompetent utvecklare, tid och budget för att skapa ett bra spel. Nyheten om att IO: Interactive skaparna av de fenomenala Hitman spelen (som jag råder dig att spela) ska skapa nästa spel i serien gör mig förväntansfull. För James Bond licensen kommer med mycket bagage som är förknippat med varumärket och spelen. Det ska vara racing, det ska vara våldsamt skjutande och liknande. Jag hoppas innerligt att utvecklaren bryter dessa normer i speldesign för jag saknar inte James Bond som det var i spelvärlden utan jag vill se något nytt som kan återskapa glädjen och intresset för varumärket i spelvärlden. Varumärket skulle också må bra av något nytt.

Istället vill jag att de här duktiga utvecklarna bättre fångar rollen Bond har. Karismatisk, charmig, dödlig individ som lätt smälter in i nya omgivningar. Ett bra smygsystem som inte bara är belönande utan fångar rollen som hemlig agent på ett bra sätt. Visst kan de ha lite skjutande om saker går fel men det borde inte vara i fokus. Dödande ska såklart heller inte straffas som i Hitman spelen. Du har som sagt en licens att döda. Jag ser gärna ett spel som prioriterar smygande, ljuddämpade vapen och hans olika uppfinningar för att ta sig genom nivån. De får gärna blanda in mer av Bonds andra sida att prata med individer och att försöka ta sig nära måltavlor eller objektiven. Bygg in lite spionage när vi ändå håller på och låt oss tjuvlyssna på skurkarna för att få ut mer information som hjälper oss framåt.

De får jättegärna designas som ett pusselaction spel med fokus på smygande där du behöver tänka lite mer för att klara uppdragen. Varför inte låna in lite saker från Hitman serien som kostymer som också är inslag i filmerna. Slutar det nya James Bond som ett renodlat actionspel som de äldre spelen tror jag det är att göra licensen en björntjänst. Den hade stagnerat något ofantligt mot slutet och behöver ett fräscht grepp. Jag tror att Hitman skaparna kan erbjuda ett annat perspektiv på James Bond och bryta de gamla normerna för hur spelen designas för något spännande och intressant. Studion är otroligt duktig på nivådesign och smygande så därför hoppas jag på att det blir kännbart i den kommande titeln. Därför hoppas jag också på att nivåerna är i rörelse inte olikt i Hitman där karaktärerna har scheman de följer.

Vad vill du se i nästa James Bond spel?

Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy