Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Ghost Recon: Operation Motherland är bra

Ghost Recon: Operation Motherland är bra

This post is tagged as: Ghost Recon

Jag har spelat det något kritiserade Breakpoint sedan 2019. Jag avskydde riktningen det tog med loot, levelsystem, bisarra slumpade nummer på kläder och vapen. Bristen på AI- medspelare var även det oförlåtligt. Däremot har jag verkligen sett spelet förändras över åren som gått. Vi har fått alternativ till rollspelsinslagen, skräddarsy allt från fienderna till förmågor och AI- kompanjonerna har lagts in även om det inte är perfekt. Mängden anpassningar i användargränssnittet gör att man kan komma närmare den mer avskalade och oförlåtande aspekten serien en gång i tiden gjort sig känd för. Däremot har jag till skillnad från många ändå gillat spelvärlden. Den är varierad, har olika biomer och erbjuder många skärmytslingar utanför baserna. I kontrast hade Wildlands för stor yta som innehöll för lite användande av den, trots att den var mer förankrad i en verklig plats.

Operation Motherland var en del av 20- årsjubileumet för spelserien. Jag spelar än idag det första och hade faktiskt hoppats på en uppdatering visuellt av den klassikern. Istället fick vi en ny kampanj där vi tar order från Bowman (Wildlands) i Breakpoint, som verkligen fångade det jag gillade med Wildlands. Även om narrativet runt detta inte är orginelt är det spelmässigt mer intressant än basspelet. Du har ett visst antal ledare i olika regioner som du ska besegra genom att sabotera och kriga mot styrkorna i de olika områdena. Här finns det rum för det som är kvar av basspelets två fiendefaktioner och den nya ryska att konkurera om vad du skjuter på. Alla tre har sina svagheter, unika enheter och olikheter vilket skapar variation. De nya fiendetyperna är alla intressanta och erbjuder lite andra utmaningar än tidigare. 

De nya fordonen, vapnen och inslagen har bidragit till att jag återigen spelar detta. Det är en riktigt bra gratiskampanj med massor av innehåll. Ubisoft hade med enkelhet kunnat packetera allt det som uppdateringen medförde och sålt det för 200 kr. Idag anser jag att Breakpoint är ett bra spel och i flera avseenden bättre än sin föregångare. Däremot kan det inte riktigt matcha det som för mig är synonymt med serien från originalet och Advanced Warfighter 2 på PC. Den taktiska och oförlåtande dimensionen de titlarna hade är svåra att hitta här. Förhoppningsvis kan allt Ubisoft lärt sig under utvecklingen och uppdaterandet av Breakpoint ändå leda till en betydligt bättre uppföljare i framtiden. Även om inte fokuset på Co-op varit positivt för enspelarupplevelsen så fungerar titlarna bra i öppna spelvärldar. Jag kan dock sakna inramningen och fokuset från föregångarna.

Har du spelat Operation Motherland och vad tyckte du om den kampanjen?     

HQ
Min första vecka med en Nintendo Switch

Min första vecka med en Nintendo Switch

Det första som slog mig när jag fick hem konsolen var hur liten den var. Vid flera tillfällen undrade jag om allt hade kommit med i lådan. Samtidigt är det inte storleken som räknas utan vad den kan göra. Det märks dock ganska snabbt att den inte är lika kraftfull som sina konkurenter. Däremot är spelen fantastiskt välgjorda i gengäld. 

Jag har hunnit testa; Super Smash Bros: Ultimate, Luigis Mansion 3, Pokémon Shield, Mario Odyssey, Metroid: Dread och Zelda: Breath of the Wild och jag är väldigt nöjd med upplevelserna. Det märks att Nintendo fortfarande gör ungefär samma spel som de alltid har gjort. Även om de ändå är roande upplevelser och uttnytjar hårdvaran maximalt. 

Min Wii U, Wii, Gamecube, N64, SNES och NES användes flitigt innnan så förhoppningsvis möter Switch samma öde. Jag är inte helt säker på vilken konsol av de senaste som är min favorit, men jag har uppskattat min korta tid med enheten. Den är enkel, fungerar bra och tar lite utrymme. Jag är också glad att den går att spela mer som en stationär konsol utan knepiga kontrolllösningar, som med Wii. Vad tycker du om Switch som konsol?   

Belägringarna i Total War: Warhammer III

Belägringarna i Total War: Warhammer III

This post is tagged as: Total War: Warhammer II, Total War: Warhammer III

Creative Assembly gick idag ut med en ny video som du kan se här, den åskådliggör några av de nya belägringarna. De har också skrivit en blogg om ämnet som behandlas i videon. En av de stora punkterna dessa spel blivit kritiserade för har varit belägringarna. Tidigare har de varit en liten del av väggen vi ska ta oss igenom. Tanken var att skapa en bättre AI som kunde agera och reagera. Jag har personligen inte ogillat systemet då jag alltid ansett att denna punkt varit datorns svagaste område i de historiska titlarna. Däremot välkommnar jag förändringarna som visats upp.  

För den tredje och avslutande delen har belägringarna blivit större. En grundläggande filosofi bakom den nya designen är att ingen belägring är den andra lik vilket plågat spelen förr. Skillnader ska därför finnas beroende på fraktion, stad och geografisk plats på kampanjkartan. Förbättringar som placerbara fortfikationer, fällor och torn kommer att bidra till variation. Det kommer också göra striderna mer intressanta från den som belägrar och försvarar en stad. Utöver detta är de flesta städerna nu större i yta med mer murar, vertikalitet och försvarbara ytor. I videon kan vi se en stad från imperiet Cathay som både har broar du kan hålla och höjder att placera trupper med projektiler att avfyra.

Vertikalitet både neråt och uppåt är en välkommen förbättring. Belägringarna ser nu ut att vara en mycket mer engagerande affär med fler flaggor att hålla, resurser att hushålla med och verktyg till försvaret av städerna. Vissa monster och andra enheter kan nu också slå sönder murar. Jag gissar på att jättarna med sina stora klubbor är ett exempel på det. En nyhet är också att små städer utan murar får unika kartor att strida på. Istället för ett fält kan du nu strida i mindre städer med barrikader, fällor och annat. Dessa förbättringar gäller också demonerna och de unika belägringarna. 

Jag är positiv till alla förändringar som visats upp. De ser ut att åtgärda en av de stora bristerna i Total War: Warhammer II. Spelserien har alltid kämpat med att göra belägringarna intressanta. Förhoppningsvis innebär allt arbete med detta att vi som spelar får en betydligt roligare upplevelse. AI är ett område som utvecklarna själva har jobbat på för att belägringarna ska fungera i praktiken. Fler val, möjligheter innebär att datorn behöver klara av att fatta rätt beslut med med ökad komplexitet. Att bedöma dessa förbättringar nu är omöjligt utan det är först när spelet släpps som vi kan avgöra om den blivit bättre.  

MechWarrior 5: Legend of the Kestrel Lancers är bra

MechWarrior 5: Legend of the Kestrel Lancers är bra

När det kommer till robotar har jag alltid föredragit det lite skrotigare sorterna. Visst jag må gilla Transformers men MechWarrior och BattleTech rent allmänt har alltid varit roande. Även om jag inte spelar så mycket just nu spenderar jag tid med både MechWarrior 5: Mercenaries och det kriminellt undersålda BattleTech. Sistnämnda är förvisso omgångsbaserat och kräver mer tid av dig som spelare. Jag tycker dock att de fått till både berättandet, XCOM liknande striderna och den konstanta jakten på pengar för att köpa utöver att reparera dina robotar.

Legend of the Kestrel Lancers är den senaste nedladdningsbara tillägget till det femte spelet i MechWarrior serien. Den här gången får vi 14 nya uppdrag ett par nya biomer och varianter till våra dödsmaskiner. Jag ansåg att basspelet pendlade någonstans mellan en 6:a till en svag 7:a vid släpp. Det var bra men hade också stora brister, som en bedrövlig berättelse och dålig AI. Detta gjorde att det var svårt att rekommendera till alla.  

I tillägget är fokuset på sandlådeläget som lades till efterhand. I detta kan du göra kampanjuppdragen men du har en frihet att göra vad du vill. Här skiner spelet och jag anser att denna expansion bygger ut det med mer djup och alternativ. Det är också lätt att använda moddar vilket innebär att du anpassa efter behov. Jag har dock längtat att få se megastäder och det är en av de nya biomerna vi får strida i. Att även kunna ta direkt kontroll över dina AI medspelare när du dör skulle göra Harbinger avundsjuk. Det är ingen fix för hur dåliga de datorstyrda allierade är tyvärr men det hjälper lite. 

MechWarrior 5 med båda sina tilläggspaket i sandlådeläget, med ett par moddar är det idag närmare 8/10 anser jag. Det är en riktigt trevlig upplevelse även om du behöver orka skapa ditt eget nöje, snarare än att spelet skapar det åt dig. Det liknar väldigt mycket mentaliteten du behöver för spel som Arma och andra sandlåde- simuleringar. Jag har fortfarande ett mål att äga alla former av Catapult- modellen i spelet. Synd att vi inte nått klanerna tidsmässigt för jag saknar min MadCat. Allts som allt hoppas jag att vi får ett eller två tillägg till innan de släpper en uppföljare. 

Spelar du BattleTech eller MechWarrior 5: Mercenaries?

Jag håller inte med om betyget på Deathloop

This post is tagged as: Deathloop, Betyg, Pussel, Åsikter

Jag har hunnit spela flera timmar av det här intressanta spelet. Johan delade ut en 6:a och ansåg att det inte riktigt var den där tian som resten av världen delade ut i drivor. Jag håller inte med någon av dessa betyg i sammanhanget. Deathloop är som du säkert redan listat ut ett pussel fångat i en tidsloop. Pusslet går ut på att du gör detektivarbete för att lyckas få alla målen samlade under dagens fyra tillstånd, morgon, förmniddag, eftermiddag och kväll. Kruxet är att du behöver information för att kunna slå ut alla mål under dessa fyra tidsperioder innan allt startas om från början. 

Till din hjälp har du en uppsättning verktyg som påminner om Dishonored 2. Vapen, olika förmågor och uppgraderingar som hjälper dig. Personligen tycker jag att detta är betydligt roligare då nämnda titel straffade dig om du dödade för mycket. Inget ont mot nämnda serie som jag också älskar. Nivåerna ser ut som ostar med hål i och lämpar sig väl att smyga runt i för att hitta hemligheter. Jag gillar detta med hur tid och information används för att du som spelare ska kunna knäcka koden och lösa pusslet. Det finns alltid många sätt att ta sig in i byggnader och klara av dina mål. 

Det ser lite daterat ut och spelar klumpigt för ett actionspel i förstaperson från år 2021, men det är väldigt fint inramat. Detaljerna, den här tidsperioden och konsten är riktigt bra. Det är science fiction möter 60-talet och jag gillar det. Utöver det har du också ett invasionsläge som i Dark Souls vilket jag avskyr men det går att stänga av. Invasionerna är sällan roliga och det finns redan fuskare. Jag gillar spel som vill att jag tänker, planerar lite i förväg innan jag löser ett problem. Därför var Deathloop perfekt att spela under veckan. Jag är inte besviken utan tvärtom väldigt nöjd, men det är inte något mästerverk heller. 

Berättelsen är tyvärr lite för utspridd i anteckningar och noter för min del. Du får väldigt sällan lära dig mycket om du inte läser varenda anteckning. Det är lite synd för karaktärerna när de pratar är intressanta. Detta medföljer att man inte bryr sig lika mycket i de olika karaktärerna. Rent berättarmässigt tycker jag att spelet misslyckas ta tillvara på sina välskrivna karaktärer. Det hade varit bättre om vi fått lite mer information direkt istället för att nästan enbart förlita oss på anteckningarna. Du kan missa väldigt mycket av narrativet om du inte letar efter dessa. Samtidigt är det letandet och pusslandet som är i fokus. 

Tekniskt påminner versionen jag spelat på PC om utvecklarnas tidigare alster. De har ofta varit lite undermåliga på formatet. Dishonored 2 behövde mycket patchande. Jag har haft flera krascher vilket startar om dig från början av en tidsperiod igen. Lite lagg och annat har även det stört upplevelsen i striderna. Sådant kan vara väldigt beroende av hårdvara men det verkar vara ett utbrett problem idagsläget. Att få starta om konstant för sådant är irriterande trots ett bra spel. 

Jag behöver berömma utvecklarna för att de försökt göra platserna du besöker unika beroende på tidsperiod. Om du är på en karta vid en tidspunkt är det snöstorm. Jag älskar detaljer som dessa, de tillför mycket till upplevelsern. Om du befinner dig på en annan plats på natten är det en stor fest som inte sker annars. Detta gör att det är roligt att gå igenom kartorna ett par gånger vid olika tider på dygnet för att se hur de förändras och hitta nya anteckningar som kan hjälpa dig. 

Deathloop är inte ett spel jag skulle kalla för ett mästerverk men det är heller inte bara ok. Snarare är spelet ett spännande och smart tidspussel förklätt till en mördarsimulator. Det har en snygg estetik, välskrivna karaktärer som kriminellt underanvänds och en bra spelloop. Trots tekniska brister, gammal grafik, ett invasionsläge som stör snarare än tillför, klumpig kontroll och en berättelse som brister i utförande är det ändå belönande. Om jag fick sätta ett betyg hade jag satt 8/10 på detta äventyr. Det är som betygstrappan säger ett mycket bra spel, inte fantastiskt eller ett mästerverk.