Svenska
Blog
Vilken spelvärld skulle du flytta till?

Vilken spelvärld skulle du flytta till?

This post is tagged as: Spelvärldar

Jag har suttit och funderat lite på alla världar jag inte skulle vilja besöka. Det ledde till att en fråga dök upp. Frågan handlade om vilken spelvärld som skulle gå att leva i realistiskt. Med tanke på vilka fantastiska spelvärldar vi har fått genom åren, finns det flera kandidater. Utgångspunkten är att du utforskar världarna, som dig själv. En av mina drömresemål hade utan tvekan varit Assassins Creed och kunna få nytja maskinerna för att utforska det föregågna. Spelvärlden är i princip samma som vår verkliga i många avseenden, men detta hade varit otroligt att få uppleva.

Med tanke på att så många spel är dystopiska krigszoner med apokalyptiska mått, försökte jag tränga genom ytan för att hitta något mer trivsamt. Pokémon hade möjligen varit intressant minus alla apokalytiska gudar som försöker förstöra världen regelbundet. Mass Effect hade varit en ögonöppnare tack vare möjligheten att utforska galaxen. Samtidigt tror jag inte det universumet hade varit helt lätt att leva i. Det säkraste är kanske titlar som Animal Crossing eller The Sims. 

Min fråga går därför ut till er läsare, om du fick leva i en spelvärld vilken skulle det vara, hur skulle du leva och varför den världen?

HQ
Company of Heroes 3 andra kampanj ser lovande ut

Company of Heroes 3 andra kampanj ser lovande ut

This post is tagged as: Company of Heroes 3

Relic släppte nyligen en möjlighet att testspela ett av uppdragen i den Nordafrikanska kampanjen. Vi får spela som en tysk hybridfraktion under 1942. Jag måste säga att spelet har utvecklats, sen jag sist spelade den italienska kampanjen. Det både ser-och låter bra ut med sand som blåser upp, och stridsvagnar vars larvfötter gör djupa spår i ökenlandskapen. Det är verkligen filmiskt och jag blev snabbt förtjust i denna fraktion. Jag hade hoppats på att Italien skulle vara spelbara och till min besvikelse har de ingen egen styrka. Glädjen infann sig däremot när det visade sig att denna styrka kan använda sig av deras soldattyper och utrustning.

Afrikakåren som den också kallas erbjuder ett annat sätt att spela än Wermacht som är den andra tyska fraktionen. Du har inte samma tillgång till tungt pansar och får förlita dig på en ny spelmekanik. Genom att bygga en lastbil med krok kan du reparera skrot och använda enheten igen. Det gäller även fiendernas skrothögar vilket gör att du kan få en väldigt unik uppsättning fordon att strida med. De kostar mannstyrka och resurser, men är billigare än att skapa nya enheter. Av uppdraget att dömma fanns förvisso tillgång till Tiger 1, men min tankegång är att detta blir en viktig förmåga att använda sig av. Jag gillade också nya inslag för serien som att soldater kan hoppa upp på och åka på stridsvagnarna. 

Under uppdraget fick vi ta över områden på kartan, så att vi kunde strypa möjligheterna för fienden att retirera. Jag gillade möjligheten att kalla in Italienska stormtrupper, och lätta stridsvagnar för att komplettera mina styrkor på fältet. Det verkar som att detta är en väldigt rörlig styrka, som kommer till sin rätta med tempo. Enheterna jag kom åt hade ingen riktig möjlighet att gräva ner sig och ta stryk på det sättet som de brittiska styrkorna kunde i det första och andra spelet i serien.    

Denna kampanj kommer inte använda sig av en strategisk kampanjkarta. Enligt utvecklarna kommer den vara linjär som kampanjerna i föregångarna. Det kanske är rätt väg att gå för Relic sett till variation. Självklart återstår det att se om det hamnar i samma fälla med mikrotransaktioner som Company of Heroes 2 och Dawn of War 3, men jag försöker tänka optimistiskt. Vid sidan av att ljudet nästan kraschar var upplevelsen riktigt bra. Det vore skönt om vi fick något polerat och värdig vår tid. Utbudet av realtidsstrategi är förvisso ok idag, men jag har saknat ett Relic i toppform. Deras spel erbjuder en viss känsla av tyngd till enheterna, som jag ofta saknar hos konkurenterna. Vad tycker du om Company of Heroes 3 såhär långt?

HQ
Project Hospital: när realism trumfar humor

Project Hospital: när realism trumfar humor

This post is tagged as: Sjukhus, Project Hospital, Theme Hospital, Two Points Hospital

Jag har spelat min beskärda mängd av Theme Hospital och Two Points Hospital, och min slutsats är att Project Hospital är bättre. Det säger jag trots att båda förstnämnda är fantastiskt bra underhållning. Skillnaden är att de inte ger utrymme för den simulering av sjukhus jag är nyfiken på att utforska. Min åsikt är att det saknades spelmässiga inslag för det där riktigt långtgående sjukhusen. Även om jag följde detta sjukhusspel genom sin utveckling, var det först med sommarrean jag slog till. Därför tänkte jag med lite timmars speltid redogöra lite positiva tankar om detta.

För den som aldrig hört om detta så är spelet ett försök att vara en autentisk simulering av ett sjukhus. Det finns såklart gränser för detta, men jag tycker att den gör ett fint jobb för det mesta. Du blir lite av en supermanager som inte bara ska bygga sjukhusen utan också sköta dekoration, säkerhet, budget och nästan allt annat. Du kan också hoppa in i skorna som en läkare. I den rollen kan du sköta patienter med diagonitisering, flytta dessa till rätt avdelningar och behandla vederbörande beroende på åkommor.

Du kan inte alltid rädda alla patienter utan även lite mörkare sidor, som död behandlas i spelet. Det går att stänga av om du inte vill, men redan där skiljer den här simuleringen sig mot konkurenter tonmässigt. Visuellt är det inte riktigt en skönhet men nästan allt telegraferas bra till spelaren. Det är enkelt att hitta informationen jag behöver, och det är lätt att navigera alla menyer tack vare filter och tydliga rubriker. För att underlätta mer kan du välja avdelningens färger, personalens färger på kläderna och lite annat. Det gör att du verkligen kan se vem som jobbar vart om det är ett problem.

Jag kände direkt att Oxymoron Games prioriterat bra. Om du inte gillar att sköta läkarens uppgifter så kan du låta datorn göra det och fokusera på att bygga upp sjukhuset. Spelet har en tendens att överrumpla mig med brist på vårdplatser, personal, överarbetade anställda och mycket annat. Det ställer frågor om vården som vi kan läsa om i tidningar, men du har till uppgift att lösa. Jag tyckte inte att spelet behandlade sitt område respektlöst utan snarare kreativt, lärorikt och intressant. Lite som Planet Zoo gör med sitt ofta kontroversiella område. Efter att ha spelat ett antal timmar är jag imponerad. 

Jag vill betona att spelet behöver sina nedladdningsbara expansioner för att komma till sin rätt. Mycket av de där extra detaljerna som blåser liv i sjukhuset och får det att kännas som ett sådant finns här. Oavsett har du mängder med alternativ med kampanjer, scenarion och spelarbyggt innehåll. Det går såklart även att starta från noll i ett sandlådeläge, och bygga upp ditt sjukhus från grunden. Helhetsmässigt tycker jag att detta är ett bra men också viktigt spel i en genre som får mycket produkter med komiska inslag. Jag tror att det är sunt att även få spel med lite seriösare tonlägen så länge det sköts på ett bra sätt. Ingen har väl missat Theme Hospital, alla barnspel med temat på mobil eller Surgeon Simulator. Av den orsaken håller jag även ögonen på War Hospital som låter dig styra en fältsjukvårdsenhet på fronten under första världskriget.

Immortal Empires börjar ta skepnad

This post is tagged as: Total War: Warhammer III, Immortal Empires

Kartan för detta spektakel är redan uppvisad officiellt och fraktionerna läggs ut på löpande band denna vecka. För mig som följt serien sedan barnsben med det första Total War: Shogun har det varit mäktigt att se ett sådant gigantiskt projekt bli färdigt. Jag spelar fortfarande Mortal Empires (Total War: Warhammer 1 och 2) på regelbunden basis. Mängden enheter, valbara ledare och nationer har varit oslagbart i denna spinoff till de historiska titlarna. Jag gillar även trean skarpt och spelar även det regelbundet, därför blir dels uppdateringen i morgon välkommen och dels den stora kampanjen i augusti ännu mer efterlängtad. Det faktum att i princip hela Warhammer Fantasy världen är där är mäktigt.

Jag ställde några frågor till Ben Leech om den stora kampanjen som är en designer för CA och jobbar med enhets-balansering i strider. Framförallt var det ett stickpår men intressant hur de jobbar med att balansera så mycket innehåll. Redan nu har vi 23 egna spelbara fraktioner (och fler spelbara subfraktioner) med unika soldattyper och 86 legendariska ledare. Jag gillar att de försökt bygga serien mer som Starcraft med asymmetri, än som Age of Empires 2 med små skillnader mellan fraktionerna. Jag blev lite nyfiken på vilka metoder de använder och Leech svarade och skrev följande: 


We generally make use of metrics provided by automated testing, internal playtests, general fan sentiment, and live game metrics; we have a number of funnels that we can make use of to make sure the game balance lands in the right place.


Det är kul att det tar lite hänsyn till vad fansen önskar utöver att försöka få perfekt balans. Något som behövs då spelupplevelser ofta är subjektiva och en dator inte kan mäta spelglädje på samma sätt. Jag kan även uppskatta att spel i enspelarläge eller co-op kan få ha lite övermäktiga saker då och då. Det är en orsak till min kärlek för Heroes of Might and Magic III. För att återgå till kartan som släpptes för ett tag sedan måste jag säga att startpositionerna har förvånat mig. Tittar man på kartan nedan ser man hur alla demoniska startpositioner förändrats.

Khorna sitter i något som närmast kan beskrivas ett eget Thunderdome med olika mäktiga fiender i alla hörn och kanter. Det passar hans nya plats perfekt precis som att Nurgle får starta närmare Cathay. Det är synd att det tar sån tid att inkludera blod men när det sker kommer Skarbrand och hans demoniska styrkor att lysa. Nakai var också en överasskning, han har fått flytta till botten av Cathay. Sen vet vi att Lokhir Fellheart också startar någonstans runt denna del av världen. Att få se Volkmar the Grim flytta tror jag är bra. Det finns argument mot att splittra alla fraktioner såhär men jag tycker att det har fungerat i kampanjerna. Den stora glädjen för mig som spelat de äldre spelen är skalan. Den första itterationen och betan av Immortal Empires ska innehålla 554 städer. Jämför det med Attila som hade 186 eller Three Kingdoms som hade någonstans runt 180. Kvantitet är inte allt men jag tycker att samtidigt som det finns en storlek på allt så finns det också kvalitet. Även bland samma typ som de odöda Tomb Kings är helt fantastiska men spelar helt annorlunda än de odöda Vampire Coast

När Immortal Empires väl släpps kommer en genomarbetning av Warriors of Chaos en storskalig uppgradering av denna fraktion. De var rätt kritiserade då dessa skurkar erbjöds som en förhandsbokningsbonus för det första spelet. När jag blickar tillbaka på alla gratisomarbetningar så gör de skillnad. Wood Elf och Beastmen är ett av mina favoritexempel som var nedladdningsbart innehåll och gick från att vara bra till helt lysande efter en omarbetning. Att spela som Taurox idag i Warhammer 2 jämfört med att spela som dessa när det kom ut till första spelet är natt och dag. Jag har stora förhoppningar på detta. Jag minns tydligt när jag ville börja spela bordsspelet Warhammer med miniatyrer som liten, jag undrar vad jag hade sagt då om detta. Idag har jag förvisso pengarna att investera i miniatyrspelet men jag kommer inte från hur mycket jag gillar denna digitala version.  

Immortal Empires börjar ta skepnad

Call to Arms erbjuder ett skrotigt handgemäng

Call to Arms erbjuder ett skrotigt handgemäng

This post is tagged as: MechWarrior 5

Jag kunde inte låta bli och köpte dlc-paketet Call to Arms för spelet Mechwarriors 5. Basspelet är fortfarande underhållande trots repetition och avsaknaden av en bra berättelse. Med lite moddar finns ändå ett rikt och underhållande spel. Detta tillägg ger oss en ny mech och varianter på äldre maskiner som kan bära en ny vapenklass. Även om jag inte riktigt tycker att katanas, svärd, spikhandskar och liknande passar jättebra i Mechwarrior universumet är det ett roligt tillskott här. Jag uppskattade närstrid lite mer än jag borde. Den nya roboten Hatchetman med sin yxa går att låsa upp genom uppdrag tidigt i spelet. Dessa paket stör varken kampanjen eller sandlådeläget utan de byggs in som extra saker du kan göra under spelets gång.

Utöver vapen och robotar får vi också ett par nya biomer. För mig personligen är dessa mycket välkomna då det gör att spelet får mer variation i sina miljöer. Är det perfekt? Nej, det har fortfarande många av sina brister kvar. Uppdateringen som kom med paketet löste förvisso en brist för mig och det var begränsningen i vikt inför uppdragen. Tidigare behövde du balansera vikten på dina krigsmaskiner då uppdragen hade en maxvikt. Nu kan du överträda gränsen men du får mindre pengar och annat tillbaka. Har du en för tung lans på fyra robotar får du nästan inget om du klarar uppdragen, så det blir ytterliggare ett val för dig som spelare. Om du dör under uppdragen numera kan du också hoppa in i en allierad krigsmaskin och styra den vilket gör att uppdragen inte alltid är över om du dör. Allt som allt ett litet men hyfsat paket som ger lite extra till basspelet.