Jag har spelat Nioh och är lite nyfiken på åsikter om hur det står sig mot varandra. Jag har läst recensioner runtom, sett lite videointryck och annat. Jag gissar att det finns flera som spelar Sekiro som spelat ut Nioh en eller ett par gånger då det spelet är inspirerat av Dark Souls. Min upplevelse med Nioh var smärtsam, det var roligt bitvis, frustrerande periodvis och spelet brast lite i nivå variation men hade en egen identitet. Jag är nämligen väldigt intresserad i att köpa Sekiro men söker lite mer input om spelet för eventuellt köp om någon månad eller så, jag har valt att köpa två titlar före som jag hamnat på efterkälken med Ace Combat 7 som jag spelar nu och Resident Evil 2 remaken som jag ska köps ovh spela senare vars demo och original spel var fantastiskt.

Om man skulle jämföra Sekiro, Nioh och tidigare Fromsoft- spel med varandra som jag spelat vad är styrkorna och svagheterna. Hur finner ni svårighetsgraden (jag har förstått att det är lite svårare även med stealthinslag som följd av att progaonisten är en shinobi) rättvis, belönande eller bestraffande, och håller spelets icke möjligheter till byte av vapen annan än handen och brist på rustningar bra (skapas repetition, enformighet eller är den dålig)?

Det kanske låter som en bisarr frågeställning i spelvärlden. Men om vi blickar tillbaka till begynnelsen runt 1950-1980-tal med arkadmaskiner, de förstakonsolerna och primitiva prototypspel så har vad ett spel är, kan vara och kan komma att vara förändrats på årtiondena sen dess. När människor jorden över spelade Pac Man, Asteroids, Pong eller liknande för första gången fanns inte koncept som live service eller open world på det sätt vi ser på det idag. Även om de mer antika bland spelvärldens utbud än idag lever med oss i form av inspiration, som nyutgåvor och annat så är konceptet bakom vad ett spel ska och bör vara successivt förändrats genom årtiondena.

I min mening är det en positiv utveckling att trots att en del utvecklare är låsta i mallar ändå finns en spelvärld som har mer utrymme än tidigare att experimentera. Det ser vi som tydligast hos indiespelen idag. Vårt interaktiva medium är ett av mest spännande inom den tekniska utvecklingen. De för ihop det bästa med tidigare medium och låter oss interagerar med det. Kanske blir detta mer ett kärleksbrev till spel som kulturform än analytisk sådan men trots problemen som finns i spelvärlden så erbjuder den ändå något som andra inte kan göra. Tillgången till gratisspelmotorer och annat som inte fanns som idag för en 15-25 år sedan är något som bidrar till mängden nya spel vi ser idag och innoveringar.

För att åter bli lite nostalgisk det kanske är få idag som minns teleprinter spel från sena 1960 till tidiga 1970-talet. Ett spel då var inte sammanbunden med en datorskärm utan istället skrevs på papper via en elektronisk fjärrprinter. Det är en av våra tidigaste former av digital kommunikation. Själva maskinen i sig har rötter i det gamla morsesystemet och teleprinters blev en verklighet under det tidiga 1900-talet. Man kan säga att distansbaserad teleprintersystem altså fjärrskrivmaskiner slog igenom runt 1920-talet. Det fanns små nätverk av detta över telefonlinjer där man hade regler och annat för detta och jag skulle vilja säga att det är inte orimligt att du som läser drar paralleller till internet även om detta var betydligt mer begränsat och primitivt då. Däremot kom det även spel till det här pappersbaserade formatet. Man kunde koppla in datorer med dessa och skicka texter över avstånd. En del rester av telegrafi går att se än idag men spel som The Oregon Trail (1971), Lunar Lander (1969) eller varför inte ett av 4x genrens förfäder Empire (1972) som inspirerade Sid Meiers: Civilization serien och andra. En del genrer idag existerar tack vare en del av dessa tidiga spel. För den som vill läsa mer om detta kan kika lite på denna eminenta artikel om ämnet.

Vad jag ville lyfta fram är kanske inte bara tekniken i sig eller den genomslagskraft den haft på framtida spel utan den konstanta utveckling vad spel som kan vara. Tittar vi på genrer och hur det utvecklats går det att se en mer och mindre utveckling hos vissa genom åren. Fps genren kanske är en av de som sett lite och på samma gång mycket förändring. Jag tänker då exempelvis på drivet mot stora öppna spelvärldar, hybridiseringar med rollspelsgenren och mycket annat. Även om tv/dator- spel kan brytas ner i enkla beståndsdelar som interagera med elektronisk teknik eller liknande så finns det ändå en tanke hos mig att vi kanske aldrig fullt kan definiera vad ett spel ska vara. Hur ska spel designas, vad ska det innehålla och att det både inte är låsta i sten eller ska vara det. När jag tänker på de tidiga pionjärerna i spelutveckling som i en del fall inte lever idag så ser jag ändå en tråd som pulserar genom spelhistorien. Med olika utvecklingar, teknikförändringar, nya genrer, olika sätt att interagera med själva spelen och tekniken på.

Vad är ett spel är det låst till en typisk mall, behöver det en viss teknik, ska de fungera på ett speciellt sätt? I min mening så behöver det ju inte det och spel kan komma i många former, på många olika plattformar i olika genrer (spelsorter). Det är sistnämnda som jag vill lägga lite fokus på idag har vi tekniken att bygga de mest fantastiska spelvärldarna som vi kan tänka på. Det går att skapa på ett sätt som inte var möjligt med teleprinter systemet eller de tidigaste 2d generationerna av spelkonsoler även om de spelen inte är dåliga på något sätt. Men vi kan alla ställa oss frågan vad spel är och förundras över hur olika tolkningar, åsikter och tankar vi ändå kan ha om detta. Personligen tycker jag om att djupdyka i spelvärldens bortglömda delar och historia och jämföra utöver att fundera lite på hur det ser ut idag. Kunde skaparna bakom Empire förutse strategigenrens utveckling då? Vad tänkte skaparna av Pong hur spel skulle se ut idag. En del av de tidiga spelutvecklarna lever ju än idag så man skulle teoretiskt sett kunna fråga dem.

Vad tänker du att ett spel faktiskt är?

Tema: Far Cry
Min tanke med listan ursprungligen var att potentiellt göra en best of gällande Ubisoft spel genom åren men jag tänkte att det kan räcka med en mer avskalad och fokuserad lista denna gång. Även om jag potentiellt skriver lite om olika utgivares bästa spel i min mening. I denna lista har jag inkluderat alla titlar och spinoffs i serien inklusive större dlc. Vilket innebär att det även kan ingå icke numrerade eller tillägg om de är tillräckligt bra. För Far Cry serien är det generellt sett inte så svårt med tanke på att spelen inte är så många. Jag tillåter även första delen på denna lista om den skulle passa då trots att serien startades av Crytek är det lite orättvist att utelämna spel ett också. Jag har en liten udda ordning på mina favoriter i serien som kanske skiljer sig lite mot många andras.

Tröstpriser
Far Cry 1, Far Cry 4, missförstå mig inte jag gillade både 1an och den icke tropiska uppföljaren del 4. Däremot så var 4an mer av samma även om det löste en del problem. Själva regionen var färggrann och intressant men skurkarna håller inte alls samma kvalitet som i 3an. Jag anser också att även om det finns flera förbättringar så engagerade fyran mig inte lika mycket som trean och senare delar. Far Cry 1 är lite av en hit and miss, å ena sidan var det för sin tid ett Crysis med urläcker grafik och spännande spelmekanik i en oförlåtande tropisk spelvärld. Grafiken är inte helt urdålig än idag även om det har åldrats mycket sen det släpptes. Istället bjöd det på en otroligt hemsk berättelse, risigt röstskådespel och en kampanj som halvvägs igenom får en twist som inte fungerade så bra design och spelmekaniskt. En tendens som Crytek skulle fortsätta med och som skulle markant göra spelet mindre intressant även i Crysis.

Topp 5
5. Far Cry: 3
Fantastiska antagonister, en hel del bra protagonister och en del roliga uppdrag. Det är Far Cry 1 igen fast spelet åtgärdar många av bristerna från första spelet även om de för med sig några egna. Ett par exempel är fallskadan som är vansinnig i spelsammanhang och en berättelse som krockar lite med speldesignen och spelportionen. Utöver då att berättelsen försöker ta sig på allvar samtidigt som det arbetar med hallucinationer, droger, festande, ungdomar och allt möjligt runt om.Men vid sidan av det så bjöd spelet på en förfinad spelmekanik, en del roliga uppdrag som fältet man får bränna med eldkastare till en reggea remix. Det var ju också här man kan säga att Far Cry som serie verkligen började då resterande titlar bygger på denna plattform i många avseenden. För mig är det framförallt vackra platser och starka antagonister som lyfter spelet även om platserna i mångt och mycket är hiskeligt tråkiga att utforska som följd av få belöningar och lite detaljer på dessa platser som utmärker dessa eller kan kopplas till öns historia.

4. Far Cry: Blood Dragon
Blood Dragon var Far Cry 3 ihopslaget med 80-tals actionfilm ihopsytt med en modern tolkning av 80-talets synthpop och överdrivna karaktär. Det är hjärndött rakt igenom, det är dumt, det är så att man nästan skäms när man hör vissa onliners. Men jag gillar designen, den neonbeklädda spelvärlden och interaktionen med djurlivet och fiende floran. TIll skillnad från stora katter och vargar så har vi här laserskjutande drakar som ser ut som dinosaurier med blodvener som lyser i neonljus. Jag gillar att man kan använda dessa för att slå ut baser och annat. Utöver det så är spelet ganska självmedveten något trean inte var. Många av uppdragen är sådär överdrivna för sakens skull, musiken fantastisk och varvat med en del smygande eller skjutande i den öppna världen så tycker jag att det ändå står sig bättre än trean gjorde och antagligen kommer den kanske stå tidens tand bättre än trean som följd av sin unika karaktär.

3. Far Cry: 5
Femman är en av mina favoriter i serien och det bjöd på en galen kristen sekt i en amerikansk småstad. Jag tycker att de har nått en mycket bra position vad gäller speldesign, spelmekanik och uppdragsdesign med femte delen i serien. Man har åtgärdat misstaken i 3an, 4an och Blood Dragon utan att introducera för många nya brister. Därutöver tycker jag att det har skapat en helt fantastiskt bedårande spelvärld. Det ser väldigt trovärdigt ut till skillnad från exempelvis Far Cry 3 som saknar allt från buskage, vegetation och vertikalitet på naturen (högt eller lågt som gräs). Miljön åt sidan och Jar Jar Binks karaktären Hurk som är seriens absolut sämsta och jobbigaste karaktär alla kategorier så tyckte jag femman är ett av seriens starkare spel.

Det man kan med rätta kritisera spelet för vid sidan av att Hurk tar för mycket plats är att systerns område (man slår ut syskonen en och en under fadern som styr sekten) som blir lite väl mycket hallucinationer och droger igen och därutöver den mindre bra påtvingade kidnappningssekvensen som triggar när du når en viss nivå i förstörelse på någon av områdena. Jag hade gärna önskat att det dels tog längre tid att trigga sekvensen och att det inte behövde innebära att du blev kidnappad. Med tanke på att spelserien sen del tre närmat sig rollspel så varför inte låta spelaren kämpa för sin överlevnad och om han klarar av att undvika förföljarna då trigga en annan sekvens där du klarar dig istället undan att bli tillfångatagen. Med det åt sidan är spelet ett starkt inslag i spelserien trots en del brister.

2. Far Cry: 2
Jag funderade länge vilken titel jag skulle placera på plats ett och jag är fortfarande inte helt överens på den punkten så pass nära är de i min mening varandra trots avståndet utvecklingsmässigt. Far Cry 2 var Ubisofts första spel i serien och då spelet släpptes 2008 ett år efter Crysis vilket var lite av Cryteks spirituella uppföljare till Far Cry 1 (som de utvecklade). Rent visuellt var Crysis en anomali visuellt det går inte att bortse från hur långt före spelet var sin tid. Även om Far Cry 2 var visuellt bedårande likväl så är det inte riktigt på samma nivå i flera avseenden. Warhead en expansion skulle släppas 2008 och öka den skillnaden ytterligare. Däremot skulle jag våga chansa på att Warhead och Far Cry 2 var 2008s snyggaste action spel.

Det som gjorde Far Cry 2 till en så stor favorit hos mig är speldesignen, den är mer oförlåtande och ett större fokus på detaljer som vakter som släpar undan sina sårade, ett kompanjonssystem som utvecklades något i Far Cry 5 var ändå starka. Spelet hade också en passade protagonist för speldesignen och ingenting krockade där. Jag var ett stort fan av vapnen som rostade över tid och kunde låsa sig. Utöver det fanns det aspekter som om du använde ett rpg och skjöt mot luften så satte elden som kom ut bakom raketgeväret marken i brand. På tal om eldar så är just den aspekten fortfarande betydligt mer omfattande och vild i tvåan än senare delar. Mer brinner och det kan sluta med att hela partier av miljön står i brand vilket påverkar striderna.

Bristerna som spel två hade var att kompanjonerna inte följde med dig, lite onödigt långa transportsträckor och en lite för statisk jämnbrun spelvärld. Lite mer färg, bättre mer utvecklat kompnajonssystem och lite mer uppdragsvariation mm. hade gjort mycket för att lyfta spelet än mer. Annars gillar jag den mer oförlåtande tvåan trots dess brister. Jag tycker både musiken, atmosfären ändå verkligen är riktigt bra även idag. Spelets antagonist är absolut inte lika närvarande och stark som i senare iterationer men jag gillar Jackalen, en ganska obehaglig vapensmugglare som passar temat med olika faktioner i inbördeskriget. Där du som legosoldat hyr ut dig till den som betalar bäst med ett uppdrag att komma åt Jackalen i slutändan. Det står sig som en av mina favoriter i serien.

1. Far Cry: Primal
Primal är i min mening Ubisofts bästa take på sin jägar, hallucinerings, drog och annat kombinationssett som de provat på. Jag tycker att hela deras sortiment av spelmekanik, speldesign gör sig som bäst i den här titeln. Primals överlevnadsläge är också en riktigt bra aspekt. Det som verkligen lyfter spelet är miljön, språket och tidsperioden. Det är så unikt som ett förhistoriskt spel och vist kan man känna sig lite som en grottmans terminator med en stenklubba ibland i serien men på högre svårighetsgrader tycker jag att spjuten, pilbågarna, ugglan och annat kommer inte mer fullständigt i sin spelstil för att överleva. Jag tycker också att det ibland ossamhängande koncepten som sedan Far Cry 3 är en stomme i spelserien smälter in naturligt i den här tidsperioden på ett sätt som det inte gör annars.

Spelet har intressanta karaktärer som faktiskt pratar ett urspråk de tagit fram med hjälp av experter. Jag är ett stort fan av att olika sidor i spel pratar sina språk exempelvis i världskrigsspel och liknande. Utöver det bjuder spelet på rent allmänt varierad uppdragsdesign för ett Ubisoft spel, fantastiska miljöer och en skådeplats där samlande av material och skapande av olika saker "makes sence". Jag gillade också spelvärlden och all lore de skrivit för miljön och de olika faktionerna i spelet. Att kunna tämja djur och smyga längsmed vargar och annat på jakt under super mörka nätter är en upplevelse. Jag gillar också att vi har mörka nätter för en gångsskull i serien och en typ av ljuskälla, i andra delar är lampor automatiska. I Primal så kan du tända eld på en klubba eller annat för att lysa din väg fram eller skrämma djur. Primal är inte perfekt men jag tycker att som spelserie så faller allt Ubisoft velat skapa med Far Cry 3 och framåt på plats här i en passande tidsperiod och deras bästa spel i serien.

Vilket spel tycker du är bäst?

Tema: Kvinnliga karaktärer i spel
Jag följer på i bäst av listningen som pågår på sidan och tänkte nominera 5 av mina favoriter sett till kvinnliga spelkaraktärer i ljuset av internationella kvinnodagen. Det stod mellan detta och att skriva lite om viktiga kvinnor i spelindustrin och jag tänker att det förtjänar en annan typ av bloggform mer av en artikel som dyker ner i det. Istället tänkte jag lista några av de kvinnliga karaktärer i spel som på olika sätt varit betydande i vissa avseenden eller bara väldigt välskrivna och fantastiska karaktärer i olika speluniversum och som jag tycker är några av de bästa i spelvärlden personligen. Det här är en personlig topplista som kan förändras över tid. Med tanke på datumet så är det inte osannolikt att vi ser många listor av denna sort idag och det kan bli intressant att se hur olika de ser ut även om några namn lär återkomma i flera listor. Med det skrivet så sätter vi igång.

Tröstpriser
Alien Isolation är ett av mina favoritspel genom alla tider framförallt inom skräckgenren. En stor del av behållningen är de fantastiska insatserna av röstskådespelarna som bakom spelets protagonist Amanda Ripley som bjuder på en välskriven och välgjord karaktär som fungerar väl med Alien universumets lore och annat. Spelet i sig är den bästa film- licens titeln på marknaden. Jag ville också nämna några karaktärer från Dragon Age i detta då jag anser spelet har många fantastiska kvinnliga karaktärer. Morrigan eller hennes mor som varken är goda eller onda utan hela tiden jobbar mot sina egna mål eller Leliana som har en välgjord ark genom serien från första spelet till det senaste Inqusition. Även Kreia från Kotor II kan vara värd att nämnas som en fenomenalt välskriven karaktär enligt mig som var nyanserad och svår att avläsa inledningsvis.

Topp 5
5. Lara Croft: Tomb Raider
Lara Crofts första inkarnation som karaktär jag lite tvådelad om. Däremot anser jag att utvecklarna bakom rebootspelen har gjort ett fenomenalt jobb med karaktären. Den nya trilogin har felsteg men Lara är betydligt mer nyanserad och intressant protagonist för spelserien och i min mening i sin bästa iteration. Röstskådespelaren Camilla Luddington gör en fenomenal insats med att skapa en trovärdig och intressant karaktär. Jag tycker också att spelens skådeplatser hjälper till att skapa en självständig, nyfiken och utforskande protagonist som i olika mån letar och söker efter svar av olika sorter. Rebooten av spelserien tycker jag överlag är bättre än de tidigare spelen som jag växte upp med som inte var dåliga på något sätt men den mer mångfacetterad protagonist och rent överlag spännande nya regioner att utforska har lett mig till den slutsatsen. Om vi blickar utifrån ett större perspektiv har Lara Croft varit en tongivande kvinnlig spelkaraktär och viktig i spelvärlden i många avseenden. Jag tycker dock att det är främst med rebootserien som karaktären verkligen vuxit fram till sin potential och Lara Crofts betydelse i spelvärlden går inte att underskatta oavsett om man gillar de gamla, äldre eller båda.

4. Shodan: System Shock
Jag skrev inte specifikt att de behövde vara människor men vi har en drös artificiella kvinnliga spelkaraktärer i spelvärden av rang som Glados och Cortana för att nämna några. Jag vill rikta mitt fokus mot en fiende då listor som dessa har en tendens att ibland enbart luta mot protagonister. Shodan är en del av System Shock universumet och en AI som blivit smått galen ombord på ett rymdskepp du som protagonist såklart också befinner sig ombord på. Det är en karaktär som jag alltid upplevt som genuint otäck och obehaglig, samtidigt som spelet i sig varit viktig för skräckgenren och hybridiseringen mellan rollspel/action genren. Shodan däremot som röstskådespelas av Terri Brosius som också var delaktig i utvecklingen av spelet står sig som en av de bästa antagonisterna i ett spel någonsin. Även om uppföljaren erbjöd en bra antagonist tycker jag ändå personligen att denna kvinnliga karaktär i formen av en AI är överlag en av de bästa i spelvärlden.

3. Shephard: Mass Effect
Mass Effect trilogin är några av mina favoritspel genom alla tider och den kvinnliga röstskådespelaren var en gedigen förbättring över sin manliga kvalitativt. Skillnaden mot en del andra på listan är att du skapar din egna version av karaktären både lite till utseendet om du inte valde förgjorda alternativ av utvecklaren och genom valen i spelen. Jennifer Hale som spelade in rösten till den kvinnliga bjöd på ett väldigt välgjort inslag som i många avseenden slog den manliga. Mass Effect som spelserie står sig som en viktig milstolpe i vad spel kan vara i min mening och den kvinnliga Shephard var en del i att interagera med denna spelvärld och det universum som Bioware skapade på ditt egna vis med en otrolig röstskådespelar insats. Istället för att lyfta in fler spelkaraktärer på listan från samma spel så vill jag också slå ett slag för andra kvinnliga karaktärer i serien som Tali och Lexi (Andromeda) samt många andra i trilogin och Andromeda som i många fall är välskrivna och på olika sätt bidragit till några av världens bästa spel alla kategorier.

2. Senua: Hellblade: Senua's Sacrifice
En nykomling även om spelet har något år på nacken idag. Hellblade: Senua's Sacrifice är ett otroligt viktigt spel i många avseenden. Speciellt då spelet vågar röra på en ganska tabu fråga i spelsammanhang nämligen psykiska sjukdomar och psykisk ohälsa. Även om spelet fått lite kritik i frågan så är det en vågad titel som är skapad med omtanke och med betydande efterforskning i området. Protagonisten Senua lider av mental ohälsa och det tar sig till uttryck genom att hon pratar med sig själv genom spelet, ser saker och mycket annat. På samma gång som det är en obehaglig upplevelse att spela spelet med hörlurar så är det fascinerande, nyskapande och otroligt välgjort för en AA titel skapad av AAA utvecklare. Den konstanta interaktionen med sig själv och spelets utveckling är oförglömligt. Senua som karaktär är djup, mångfaceterad och otroligt intressant genom hela spelet. Det är en karaktär som definitivt tävlar med mitt första val om vem jag tycker är den kanske bästa kvinnliga karaktären i spelvärlden. Melina Juergens som gjorde motion capture och röstskådespel trots ingen tidigare erfarenhet gjorde mig förbluffande med tanke på hur otroligt bra insats hon gjort i detta spel och min förhoppning är att hon gör fler insatser i spelvärlden.

1. Samus Aran: Metroid
Mitt möte med Metroid var på Super Nintendo eran under 1990-talet och mitt allra första spel var om mitt minne inte sviker mig Super Metroid. Kanske kan man ha värre startspel och för egen del är det Super Metroid och Metroid Prime (det första) som verkligen kastar bäst ljus på Samus. För tiden en ganska vågad twist vilket sa ganska mycket om spelvärlden men samtidigt så erbjöds vi på en icke sexualiserad självständig kvinnlig prisjägare i en otroligt väldesignad rustning i klass med alla andra män som deltog i spel under tiden. Metroid bjöd inte bara på en favorit karaktär utan också några av de bästa spelupplevelser jag haft nöjet att ta del av. Även om just Super Metroid och Metroid Prime (det första) står sig som mina favoriter i serien, finns det många bra inslag i med några jag gärna vill glömma existerade.

Min förhoppning är att det utannonserade Metroid Prime 4 verkligen blir något att längta efter för oss som både gillar spelserien och dess karaktärer. Samus var en av introduktion till spelvärlden och en otroligt bra sådan trots att hon inte pratar under de tidigare spelens gång. Framförallt var Samus en viktig karaktär i många avseenden och jag gillade att det var ett tidigt exempel på ett spel där kvinnliga karaktärer inte var så sexualiserade oavsett miljö och hade utrustning mm. som var logisk för kontexten denne befann sig i istället för att springa runt i bh och bikini i krigsområden när männen får stridsutrustning i samma spel. Det åt sidan och trots en del i min mening felsteg så ser jag fram emot seriens framtid

Vilka är dina topp fem kvinnliga karaktärer i spel?

I denna bloggserie väljer jag att titta lite närmare på spel jag önskar spela om och vad jag minns om dessa. De föregående delarna del del 1, del 2 och del 3 går att finna här. Det finns en del spel som enligt mig griper tag i spelaren och inte släpper taget. Jag har spelat många sådana spel genom åren och jag hoppas såklart på fler. Ett av de här spelen tillhör tematiskt en lika öde miljö som spelen behandlar. Vilda västern är ett spännande ämne av historisk och fiktions syfte. På PC däremot har vi få titlar som liknar Rockstars hyllade serie Red Dead Redemption (minus första spelet Red Dead Revolver som finns på plattformen).

Gun
Jag har avhandlat Gun från 2005 tidigare ett spel som släpptes på Xbox, Xbox 360, Playstation 2, PlayStation Portable, Microsoft Windows. Spelet sätter dig i rollen som Colton White eller ibland Cole som inledningsvis blir upplärd av sin far. Under en jakt på Grizzly björnar som fungerar som spelets tutorial ska du sedan sälja det du jagat och på ångbåten du går ombord för detta får du bevittna en brutal attack mot denna, till sist när ingen utväg finns puttar din far Ned ner dig i vattnet innan han avslöjar att han inte är din far och ber dig söka upp en person. Du ser hur han omfamnas av lågorna i en explosion och vaknar sedan upp senare. Det är här spelet tar vid på allvar.

Gun är lite av en övergångstitel en titel som släpptes på båda generationerna i slutet på den gamla och i början av den nya. Det som fångade mig med titeln då var brutaliteten, porträtteringen av Vilda västern och allt från musik till röstskådespel. Idag kanske jag skulle uppleva spelet som extremt daterat både visuellt, spelmekaniskt och på andra sätt. Men likväl då var den mer öppna världsdesignen och allt därtill inbjudande och fantastisk. Det är ett spel jag inte spelat sen senast 2008. Det är också ett av ytterst få Western spel på PC som jag verkligen fastnat för även om det såklart finns ett par stycken i olika genrer.

Det vi har haft på plattformen är en variation av ett fåtal spel i ett fåtal genrer. De senaste åren har vi även sett en del tillskott. När spelet som ska behandlas i denna blogg släpptes var Call of Juarez dess största konkurrens, tvåan som släpptes ett år efter detta spel håller sig än idag i vissa avseenden även om den serien varit ojämn. Gun däremot trots bra betyg och mycket annat fick aldrig en uppföljare. Jag älskade också presentationen där gult blandades friskt med svart på både omslag och annat.

Neversoft som utvecklade spelet slogs 2014 ihop med Infinity Ward och sen dess har allt hopp om en uppföljare försvunnit. 2014 så gick grundaren till utvecklaren ut med att Activision godkänt en uppföljare men att studion inte hade arbetsstyrkan att både jobba med Tony Hawk och det här samtidigt. Prioriteringen föll därför på teknikutveckling med spelmotorn och skateboardspel istället. Detta var alltså ett utvecklar beslut inte ett utgivarbeslut då Activision i denna situation godkänt och gett tummen upp för ett Gun 2.

Jag sörjer detta lite då jag tycker att den här spelserien hade inte kunnat matcha de mer ambitiösa Rockstar spelen men erbjudit ett alternativ på plattformen. Western spel är inte så vanliga på PC även om de finns både sett till indies och AA budget titlar. Att få en mer ledande AAA produktion med western tema på PC vore bra för oss. Samtidigt ryktas det ju nu om en konvertering/port av Red Dead Redemption 2 till PC men inget är säkert.

Nostalgin för titeln är ganska stor för mig och jag minns spelet som något fantastiskt och det är lite av den anledningen jag vill spela om Gun som ändå står sig som en betydande Western titel på PC med en del för sin tid bra spelmekaniska inslag som quickdraw mm. och som hade ett ganska bra system för att rida på hästar som inte var sådär våldsamt klumpigt som det har en tendens att vara i spelen. Varvat med en engagerande om än lite klyschig berättelse, bra musik och vacker grafik var spelet en gediget bra upplevelse för sin tid enligt mig. Jag misstänker att de inte åldrats särskilt värdigt men jag skulle vilja utforska om mitt minne av spelet bekräftas än idag eller om det visar sig vara ganska risigt såhär i efterhand.

Har du spelat Gun och vad tyckte du om detta spel?