Svenska
Blog
Halo: The Master Chief Collection på PC

Halo: The Master Chief Collection på PC

Jag har väl kan man säga alltid uppskattat Halo för sin otroliga atmosfär och mycket välgjorda titlar i serien. Vi vet att Infinite d.v.s. vad som enligt Microsoft ska ses som Halo 6 är på väg även till PC som plattform. Här tänker jag att det kanske skulle kunna gå att hitta en liten möjlighet att introducera Halo till ett ny gammalt format (Halo 1 och 2 finns på PC varav del 2 var operativsystemlåst till vista). I detta fall tänker jag att den här utgåvan som släpptes till Xbox: One med Halo 1 och 2 Anniversary samt Halo 3 och 4 även skulle kunna släppas på PC med två undantag. Jag misstänker nämligen att även Halo 3 kommer att få en Anniversary edition och det finns en del rykten som vanligt dock att Halo 5 kan komma till PC. Skulle Microsoft vilja släppa utgåvan på PC kommer det även att ta ut fullpris för det. För att skapa ett genuint värde att betala ett sådant pris för konsumenten skulle Halo 3 Anniversary bakas in i den utgåvan eventuellt med Halo 5. Detta skulle då också kunna ingå i en ultimate edition eller åt det hållet utgåva av Halo 6.

Jag tror att släppa utgåvan idag på PC enbart med 4 spel som är lite gamla numera inte riktigt räcker. Sen tror jag också att det skulle kunna bli lite av en "Orange box" grej av det hela och Halo 3 Anniversary (spelet är visuellt daterat med dagens mått mätta) skapa en del glädje hos fans både på konsol och eventuellt på PC. I min mening behöver inte 4 eller 5 en sådan uppdatering alls däremot anser jag att del tre skulle må bra av en sådan polish. Det skulle också då innebära att Halo 1, 2 går att få tag på enklare på PC då spelet bara säljs på skiva i fysisk utgåva, utöver problemen ibland att få igång Halo 2 på en PC. Jag tror också utgåvan skulle rent berättarmässigt vara ett bra tillskott om nu Halo 6 släpps och min misstanke är ändå trots motståndet hos många till Winstore att en fet samlingsutgåva ändå kan locka köpare på plattformen.

Jag själv är lite lyrisk över tanken på möjligheten att spela Halo i högre upplösning med högre fps speciellt Anniversary utgåvorna som är fantastiska. Min förhoppning är att Halo: The Master Chief Collection släpps före eller med Halo: Infinite som en utgåva. Visst har vi likartade spel på plattformen men Halo är ändå... Halo det är samma med Half Life eller Doom. Nu vet vi dock inte när Infinite ska släppas om det är en 2020-2022 release på det hela vilket låter troligare än 2019. Men jag tror att detta skulle kunna vara kul för äldre fans liksom nya till serien spelare att ta del av innan Halo 6 som då också ska komma till PC. Man kan förlåta om Reach inte kommer även om den är sett till enspelar- komponenten en av mina favoriter. För PC spelare skulle det innebära att om utgåvan får tillskotten 5 och 3 Anniversary innehåller Halo 1,2 och 3 Anniversary editions, ODST, Halo 4 och 5.

Jag tror inte att Halo 3: ODST får en Anniversary edition men det kan ju vara möjligt då spelet är kortare och mindre i omfång än huvudserien men sannolikheten är låg om det inte bundlas med en sådan utgåva till del 3 vilket jag inte tror på. Ägare till konsolutgåvan kanske bara kan för en mindre summa uppgradera Halo 3 till Halo 3 Anniversary Edition om det släpps innan nästa Halo. Chansen är nog ändå låg att PC får denna utgåva, risken är större att vi bara får Halo 5 vilket vore synd. Däremot är jag ändå hoppfull att denna utgåva kan släppas på PC också vilket skulle glädja mig som gillat serien och kanske skapa nya fans på PC för denna ikoniska spelserie utöver då att på ett bra sätt låta de som inte följt serien få en chans att göra det även på denna plattform.

HQ
Min lista över årets bästa spel del 2: (AAA och högbudget spel)

Min lista över årets bästa spel del 2: (AAA och högbudget spel)

Efter att ha listat en del indies och andra titlar i samma klass som du kan se här så tänkte jag övergå till den andra typen av spel som har lite mer budget, lite större utvecklar team och rent allmänt högre produktionsvärden. 2018 har präglats av många titlar inom denna kategori liksom många skjutits in i 2019 som följd av tuff konkurrens.

AAA och högbudgetspelens bästa 2018
Hitman 2
Ett av de sista storspelen att släppas under 2018 är kanske en av mina favoritserier och det är Hitman serien. Även om jag inte är helt såld på all gating av innehåll som unlocks genom att spela om nivån om och om igen (Förstör lite av sandlåde- upplevelsen att ha så lite val till en början). Så är konceptet för säsong 1 och 2 eller spel 1 och 2 av den nya soft rebooten en mycket smart design. Istället för att bygga dessa komplexa vertikala nivåer där mycket sker för en genomspelning så är det anpassade för att spelas om igen dels med olika utmaningar men också med andra mål än själva kampanjen genom contracts mode. Det finns lite att säga om denna mördarsimulator som inte redan sagts men tvåan är polerad har ett par fantastiska nivåer som tävlar med första spelets starkaste uppdrag och är allmänt polerad, välspelande pussel/action/stealth esque upplevelse.

Shadow of The Tomb Raider
Många ogillade eller tyckte att denna del var medioker och visst har titeln sina brister. Jag gillade dock verkligen grottorna i denna del mer så än de tidigare delarna. Det märks att utvecklarna ändå försökt åtgärda en kritik från de andra två delarna i serien med pusslen och grottorna/gravplatserna. Jag vänder mig lite mot det märkliga filtret som ligger över spelet och skapar någon jämngrönbrun färg (förstår fortfarande inte varför utvecklare gör så), och inte låter färgerna och ljuset briljera i den här sydamerikanska skådeplatsen man valt att förlägga spelet i. Framförallt har man en möjlighet att verkligen låta miljön skina och den hindras lite som följd av detta. Jag gillar också mytologin bakom spelet denna gång mer så än i tidigare delar och uppskattar Sydamerika väldigt mycket. Det leder nog till att spelet ger mig mer också och bidrar till att jag tillsammans med skådeplatsen, bra röstskådespel och annat dras in i äventyret. Även om spelet är någon hybrid mellan openworld och linjärt så fungerar det bra. Jag kan tycka kanske att man återigen har lite för mycket stridande men det fungerar bra i spelet. Rent allmänt tycker jag att det är ett mycket bra inslag i den nya trilogin och jag hade en väldigt bra stund med spelet trots dess brister.

X4: Foundation
Vad gör en halvbudget titel som låter som namnet på en hudkräm på min lista. Jo den här titeln är svår att placera då den rör sig någonstans mellan Indie och AAA men jag väljer att placera den här. Serien började redan 2000 med sin första titel och har sedan fått en sisådär 10-11 titlar med en vr titel inräknad. Spelen bjuder rent öppet på något av de värsta röstskådespeleriet man kan hoppas hitta i spelvärlden och tenderar att vara buggigare än ett Elder Scrolls spel vid släpp. Men det här är en märklig utvecklare som jobbar med sina speltitlar år efter att de släpps och polerar spelen. Om det är försvarbart att sälja ofärdiga spel och fixa dessa eller inte är en svår fråga. I detta fall ges inga såna löften de fixar spelen istället och fansen av serien har nog tyvärr vant sig vid detta. Å andra sidan är det en extremt nishad och lojal community och man förstår varför då spelen å andra sidan är några av de mest komplexa rymdekonomi simulatorspelen på marknaden med dessa produktionsvärden. Jag tycker förövrigt att spelen också håller för att blanda utforskande, stridande och ekonomi aspekten i genomspelningar. Kan man ta sig förbi inlärningskurvan har man en mycket atmosfärisk titel med ett stort universum där man kan bygga upp ett handels- imperium, flotta eller flyga runt och delta i andra aktiviteter. Universumet står inte stilla utan det skiftas, förändras då AI:n för krig mot varandra, handlar och ekonomin är dynamisk och påverkas av dig och annat som händer i spelvärlden. Det är inte en titel för alla men X4 lyckades i min bok att vara en gedigen upplevelse trots en del buggar.

Darksiders III
Ännu en lite kritiserad titel som jag själv riktigt gillade är Darksiders III. Jag trodde kanske inte så mycket på spelet på förhand och visst har det sina brister. Men jag gillade den lite svårare stridsmekaniken och det enda stora kritiken jag har är checkpoints (snälla sluta med checkpoints i spel). Jag må vara lite "old school" men manuella sparsystem med en autosave funktion är bättre i allt utom i vissa undantagsfall där spelen specifikt är designade runt ett sådant system men även där i ett fåtal fall. Annars gillar jag den tredje ryttaren Fury som typ mest är arg vilket kanske inte kommer som någon större överraskning precis. Och arg är hon på allt och alla och det liksom går hand i hand med den semi-demoniska metall piskan och annat hon använder för att massakrera fiender med. Åter igen så handlar spelet parallellt med det andra två titlarna och jag tycker att spelet gör ett bättre jobb än tvåan att knyta an till det som sker i första spelet. Rent krasst tycker jag också att del 3 är bättre än del 2 inte som följd av protagonisten då "Death" är fenomenal och full av "liv" (död) utan också som följd av bättre nivådesign och mindre grinding (loot systemet var inte bra i tvåan).

Assassins Creed Oddysey
Med inslag av putsade rollspelsinslag och sjökrigsföring på triremer bygger spelet vidare på Origins mer landbaserade spelmekanik. Att ha en besättning spartaner eller atenska marinsoldater borda fiendens skepp efter en lång strid på öppet vatten i medelhavet är spännande liksom välgjort. Personligen för det tankarna till Black Flag och Rogue vilka jag håller högt i serien som följd av marina inslag. Jag tycker också att landaspekten av serien håller bra kvalitet spelet bjuder på några av seriens största städer och de är alla otroligt vackra, detaljrika med mycket att se och klättra på. Just det har gjorts väldigt bra det finns alltid något på horisonten som får en att vilja undersöka och klättra på, som historie- intresserad så är det här den enda gången man kan klämma på gamla krukor, klättra på statyer och vara hårdhänt mot dessa fantastiska reliker. Spelet varvar också in mytologi i form av varelser och säkert på sikt även gudar som i Origins. Historia, händelser möter mytologi och allt påminner om boken Odysséen som spelet lånat sitt namn från. Andra referenser som 300 går också att se i spelet. Det nya krigssystemet är väl kanske inte särskilt djupt där du kan diktera vem som styr över en region genom att delta i små skärmytslingar efter att ha saboterat en region tillräckligt mycket. Mitt problem med dessa är att det inte finns några ikoniska formationer eller något som påminner om en strid utan alla soldater står lite varstans och hugger varandra som i ett valfritt barslagsmål på film. Annars tycker jag mycket om rustningarna, uppdragen, kläderna, designen, grafiken och fotoläget. Spelet kvalar sig lätt in bland de bättre delarna i serien.

F1 2018
Jag har verkligen lite koll på sporten i sig och varför skulle jag då köpa den enda vettiga simulatorn påmarknaden och spela detta med mus och tangentbord för? Jag kanske får gå och be om syndernas förlåtelse under ett skrin av Doom Guy men rent konkret så gillar jag simulationer. Jag såg också vilka fina omdömen spelet fått och det märks att det finns kärlek i denna titel. För de som spelat serien längre kanske inte höjer ögonbrynen så mycket då skillnaderna mellan delarna verkar vara få men jag måste ändå säga att som första gången spelare av detta att det är fantastiskt. Ljudet, grafiken och allt är välgjort samt att karriärsteget kanske är ett av de mest intressanta jag spelat för en spelare i ett bilspel på många år.

Jurassic World: Evolution
Det finns många spel mer värdiga kanske på listan än denna visuellt vackra parkbyggar- simulator med dinosaurier men jag tycker att det här är ett bra exempel på en bra licenstitel. Lite dyrt för vad det är kanske men ett spel som är lätt att plocka upp och bara spela. Det låter dig inta rollen som ansvarig för att bygga, välja forskningsområden och designa den ultimata parken för besökare att få möta dinosaurier. Lite som ett metaperspektiv på en typisk barndomsdröm att få designa sin dröm ungefär? Oavsett så är spelet både väl röstskådespelat då de bjudit in flera kändisar från filmerna då även Jeff Goldblum är med m.fl. Jag tycker ändå att spelets stora behållning är kanske inte simuleringen i sig utan just dinosaurierna att skapa, hantera och hushålla dessa men också att se dem gå runt och leva sina liv i parken. Om du vill åt en mer lättsam upplevelse med Jurassic Park tema så är det här nog det bästa alternativet någonsin för licensen som annars haft det svårt i spelformat. Det är inte det mest djupa eller prisvärda på listan men det är definitivt ett bra spel som låter en uppleva Jurassic Park som stackaren som ska ansvara för allt och allt som kan gå fel vilket det gör om och om igen.

Forza Horizon IV:
Jag fuskar lite i min lista och lägger till ett till spel då jag inte kan bestämma mig mellan F1 och detta. Det här är en märklig serie jag tror att jag aldrig har spelat ett spel som bara kastar godis på spelaren. Bil sa någon, bilar här har du 10 nya bilar, 40, oj oj oj spela lotteri också. Ojdå råkade du vinna 5 bilar till men va jobbigt. Kläder? Inga problem här, handskar. Pengar ja pengar ska du ha ta 150 000 kr, men du körde du över en skylt ja men herregud här ta 5000 kr till. Å andra sidan är det en rätt semikomplex arkad-sim mix med höga produktionsvärden, kanske årets snyggaste spel rent tekniskt vid sidan av God of War, Battlefield V och liknande. Jag gillar spelet skarpt men långsamma menyer och inget enkelt sätt att hämta gratisbilar och lägga till dem i sitt garage utan att manuellt klicka på en och en är lite frustrerande. Det är dock småproblem på det stora hela, England är förövrigt en mycket gedigen skådeplats för racing tro det eller ej och jag är väldigt imponerad över säsongerna både tekniskt och spelmekaniskt. Har man spelat Horizon tidigare så vet man vad man får och det är ganska lite nytt även i denna del så sett. Jag gillar dock inställningsmöjligheterna för varje race och även spelvärlden. Det är ett spel som jag säkert kommer att spela mer av under 2019 och framåt vid sidan av F1 2018.

Hedersnomineringar
Kingdom Come: Deliverance
Ni No Kuni II
Monster Hunter: World
Pillars of Eternity II
Valkyria Chronicles IV
Wreckfest
Dragon Qest XI: Echoes of an Elusive Age
Far Cry V
Yakuza 0
SoulCalibur VI
Crash Bandicoot™ N. Sane Trilogy
Quake Champions

HQ
Min lista över årets bästa spel del 1: (Indies och lågbudget spel)

Min lista över årets bästa spel del 1: (Indies och lågbudget spel)

Året är snart slut och jag hoppas att alla har haft en bra jul/ledighet och ett trevligt spelår. Det är dags att öppna dammiga volymer om årets antecknade spel som har varit av lite extra kvalitet. I år så har jag varit nöjd till trots att många storspel blivit försenade in i 2019. Först vill jag börja med att utgå från mina kategorier. Den ena listan kommer att titta på indiespelen och lågbudgetspelen som jag upplevt som bäst i år och den andra AAA/AA- spelen och högbudgetspel. Den tredje och sista kommer att vara en lista över mina 5 favoriter helhetsmässigt där alla spel är inkluderade . I denna del 1 tänkte jag utgå från mina favoriter bland Indiespelen och ge en motivering om dessa. I listan kommer jag att ge 5 spel utan någon platsordning som jag gillat allra mest i år.

Indiespel och lågbudgetspelens bästa 2018
Warhammer 40k: Mechanicus
Mechanicus väljer att fokusera på en unik del av imperiets stridskrafter istället för de klassiska Space Marines och utgår istället från Adeptus Mechanicus som motsvarande skulle kunna jämföras med en pseudo religiös ingenjörs/forskar gren av imperiet som ansvarar för forskning/teknik/vapen utveckling/produktion och annat. Spelet fungerar som Xcom och är omgångsbaserat. Det som gör titeln så pass bra är hur väldesignat den grafiska stilen är, hur välfungerande spelmekaniken är och hur fantastisk soundtracket och den audiovisuella designen ändå är för just licensen. Spelet har en tidsfaktor i den månen att ju mer uppdrag och ju längre du dröjer i uppdragen desto mer vaknar Necrons (spelets antagonister) det innebär att du kanske inte hinner göra alla uppdrag och dina val kan även resultera i lite olika slut. Det är ett fenomenalt exempel på en titel som inte borde vara så bra som den ändå är och jag ser redan fram emot en uppföljare. Spelets kritik kan sägas vara att det ansetts för enkelt men det är något som blivit patchat redan.

Phantom Doctrine
En annan Xcom inspirerad titel är denna som istället för en dystopisk framtid tar plats under kalla kriget. En tid då stormakterna USA och Sovjetunionen tävlade om dominans i världen. I spelet så får du välja vilket lands underrättelsetjänst du ska jobba för. Antingen KGB (Sovjetunionen), CIA (USA) eller Mossad (Israeliska). Oavsett vem du väljer så kommer du slutligen ändå att starta "The Cabal" som är en hemlig organisation skapad av hemliga organisationer från de här länderna för att stoppa en annan hemlig organisation. Det åt sidan så anser jag att spelet är betydligt mer dynamiskt än Xcom då du hela tiden måste vara noga med att inte bli hittad, byta identitet på agenterna, förfalska papper, sopa undan spår mm. på över uppdragskartan. Anledningen är att antagonisterna kan hitta dig och orsaka enorm skada. Du kan också byta bas mm. ungefär och känslan av att vara en underrättelsetjänst som i filmernas värld är påtaglig. Jag anser att spelet verkligen fångar en egen atmosfär och gör ett mycket gediget jobb med att översätta Xcom formatet både lite av det äldre Xcom spelen och de nya reboot serien av Firaxis. Det negativa kan sägas vara att du kan inte lösa alla case files fullständigt vid en första genomspelning utan du behöver spela igenom spelet två gånger för att få ut det mesta.

Subnautica
Denna lista vore ju lite träig om jag bara nämnde strategispel. Nästa titel på listan är en av mina favoritspel under de senaste åren och det är Subnautica. Ett undervattens överlevnadsspel som lyckats skapa en otroligt vacker, unik, levande och spännande spelvärld att utforska. Det känns hela tiden som att man som spelare blir belönad för att utforska oavsett om det är lite lore, nya verktyg eller miljöer alternativ djurliv. Spelet har tillsammans med Mechanicus ett av årets bästa soundtrack också. Även om spelets berättelse är lite sisådär så tycker jag ändå att den känns lite aktuell då den berör frågor som yttre påverkan på haven och livet däri och mycket annat. Den gör sitt jobb helt enkelt och utan att spoila något så hamnar du helt enkelt på en planet i en nödkapsel och du upptäcker att du är helt själv på en planet täckt av vatten. Spelet handlar således om att försöka ta sig därifrån genom att använda miljön och utforska haven som både har faror och möjligheter. Jag tycker personligen att spelet är otroligt avslappnande och atmosfäriskt men också både spännande och givande att spela. Det är ett spel som verkligen drar in mig som spelare i dess vattenvärld och får mig att inte vilja sluta spela det. Jag kan varmt rekommendera den som inte provat att göra det.

Frost Punk
Två saker kan sägas om spelet det är en Cyberpunk inspirerad statsbyggare med ett fokus på narrativ. Blandningen är något av det sorgligaste jag spelat på ett tag. Det förvånade mig dock inte då skaparna låg bakom ett av mina favorit indietitlar genom tiderna: This War of Mine. Spelet är ganska kort men allting du gör får konsekvenser och dina invånare reagerar på allt du gör. För att ett sådant scenario ska fungera har man satt spelet under vad som liknas vid en ny istid där du blir en av de sista borgmästarna att försöka hålla en stad vid liv i det här klimatet. Jag tycker att spelet verkligen fångar känslan och som borgmästare känner man sig aldrig säker på sin plats och nästan alla beslut vid sidan av byggandet som vilka lagar eller regler som ska antas känns moraliskt och etiskt svåra. Ska du verkligen kräva att folk jobbar dubbla shift, hur gör du med de som har amputerat eller saknar möjlighet att arbeta. Besluten man kan ta är ibland väldigt grymma och det får spelaren att tänka till lite och bry sig om sina invånare vilket jag gillar.

Battletech
Hoppsan ett annat Xcom inspirerat spel smög sig hit jo förutom att jag gillar genren så är denna titel värd din uppmärksamhet. Battletech är inspirerat av Mechwarrior licensen, kortfattat kan man beskriva den som en motsvarighet på Japans mechkultur. Istället för vackra stilrena skapelser med mycket neonljus så är det smutsiga, oljiga och faller samman med enkelhet. Det ungefär som att jämföra Wreckfest med F1 2018 sett till bilarna. Två väldigt olika designfilosofier bakom maskinerna. Spelet sätter dig i Mechwarrior universumet som en legosoldat och du tvingas raskt in i en berättelse som i min mening är spelets lite svagare del. Istället är det när du åker runt, strider för kontrakt inte helt olik en annan favorit från mig Battle Brothers tänk Xcom möter detta spel så får du en ide om vad spelet handlar om. I detta fall så får du också välja din belöning, pengar, skrot/delar det sistnämnda kan vara vapen, delar till en ny robot eller annat. Varje uppdrag för med sig risker då det är dyrt att reparera mecharna och du kämpar konstant med ekonomin. Jag tycker att den Xcom esque överstridskartan med sina aspekter är välgjord för en indietitel. Den andra portionen som berör striderna är en omgångsbaserad mycket taktisk komponent som är djupt förankrad i den andra delen av spelet då skador och hur du besegrat fienderna avgör mängden komponenter som kan samlas upp och hur stora kostnader som krävs för reparation till dina maskiner.

The Forest
Ingen har nog missat denna titel men jag tycker att den är värd att nämnas. Ursprungligen släppt i Early Access för många år sedan så släpptes den officiellt ur EA under året. Lite som Subnautica också gjorde. The Forest känns inspirerad av Tv-serier som Lost och en del skräckfilmer. Å ena sidan är spelet en historia om dig som ensam överlevare på en ö efter en flygplans crash. Å andra sidan inser du snabbt att du inte är ensam och att det pågår ganska mycket hemskheter på ön. Till din hjälp har du resurser på ön och möjligheter att bygga saker som skydd, göra i ordning mat och annat för din överlevnads skull. Grafiken är också en faktor och spelet ser riktigt bra ut på sina håll. Jag är ett stort fan av UI:n som tvärtemot många andra spel istället för en liten skärm med listor försöker återskapa att din karaktär istället plockar ut sina grejor ur ryggsäcken och lägger dem på marken. När du öppnar dina överlevnadstips/byggmenyn så är det istället en bok du hittat som öppnas med beskrivningar vilket förankrar UI:n i själva spelet och spelvärlden på ett mycket bra sätt. Det är dock ett semi-svårt spel och du får aldrig riktigt vara ifred om du inte stänger av fienden innan du börjar en ny kampanj. Spelet går också att spela i Co-op men för mig är det främst i enspelar portionen som atmosfären och den ödsliga känslan är som allra starkast.

Two Point Hospital
Sist ut på listan är en sjukhus manager titel, där du ska sköta hand om ett sjukhus inte olikt de gamla kult klassiska Team Hospital som det här spelet drar inspiration från. Det är en mycket gedigen upplevelse kanske lite för enkel och självgående ibland för min smak men charmen och humorn finns där och spelet är genuint roligt att spela. Är man mer sugen på en simulering och seriositet finns annars Project Hospital som är en konkurrent men går den realistiska vägen. Jag anser att den titeln också är värdig att spana in men just nu har den en del brister med UI och annat som Two Point Hospital inte har.

Några hedersnomineringar till andra bra spel inom denna kategori
Rimworld Rymd överlevnadsspel som liknar Prison Architect
Donut County The verge summerade spelets story såhär: "Donut county is a game about swallowing Los Angeles and realising you're an asshole"- mitt omdöme också.
Into the breach Från skaparna av FTL ett litet omgångsbaserat strategispel där du styr mechs med ett stort djup.
Dead Cells Ungefär darksouls i 2d
Below Mörkt rouge esque spel med överlevnadstema och en otrolig atmosfär om att vandra ner i mörka berg.
Gris Artistisk 2d titel med väldigt intressant design
Frozen Synapse 2 Drogs med enorma problem inledningsvis men är nu i ett bra skick, det bygger vidare på föregångaren om att taktiskt slå ut fienderna med hjälp av kommandon och ett paus/realtids system som är hybridiserat med ett omgångsbaserat system. I uppföljaren har de också lagt in en stad att slåss över med olika faktioner, uppdrag och annat som verkligen lyfter titeln sett till sin föregångare. Spelet har också ett gediget bra soundtrack.

Sountracks ett urval av mina favoriter i denna kategori
Detta soundtrack från Warhammer 40k: Mechanicus är atmosfäriskt och för tankarna till det första Metroid Prime.
https://youtu.be/hvnte-l7zEQ?t=1

Detta soundtrack från Subnautica är en annan favorit av titlarna som nämnts ovan där undervattensutforskandet verkligen lyfts av musiken.
https://youtu.be/p06UcqBbb9U?t=119

Detta soundtrack från spelet Gris är också en favorit och en väldigt vacker komposition.
https://youtu.be/DBToMwdYBME?t=106

Avslutningsvis vill jag också lyfta öronen till Frozen Synapse 2 soundtrack som är fenomenalt och för mina tankar till Mirrors Edge 2.
https://youtu.be/JaWT1piemMs?t=2090

Slarv, stress, konstiga beslut i spelvärlden just nu

Slarv, stress, konstiga beslut i spelvärlden just nu

Rubriken för bloggen är som sagt ingenting som är nytt för spelvärlden. Slutet på 1970-talet präglades också av många typer av konstiga beslut, stressade spelsläpp och icke fungerande spel. Det ledde dock ner i en krasch för den då snabbast växande nöjesindustrin vilket inte var så där jättebra. Däremot så skulle kanske inte spelvärlden se ut som den gjorde idag om det inte skett.

Det jag ville poängtera just nu är att jag i mer och mer fall de senaste åren ser framstressade spel. Visserligen skulle man kunna se bakåt och se att det runt 2012-idag har varit fyllt av ganska många exempel på högbudget titlar som inte alls fungerade i accetabla skick vid släpp. En del av dessa var dock knutna till online upplevelser som Diablo 3 eller senaste Simcity. Just nu däremot verkar det ha skett en sak specifikt som börjar ge effekter, dels så upplever jag att ganska stora företag ibland har tappat helt sin förankring i sin community med konstiga speldesignval eller beslut som är mycket märkliga.

Ett exempel skulle kunna vara den här mobil/f2p inslagen i AAA spel som verkligen förstör upplevelser och har inget där att göra. Det verkar ha blivit en "pushback" effekt från delar av spelvärlden mot detta. EA har hamnat i ganska så mycket blåsväder för detta utöver det vanliga (spelvärlden har någon märklig cyklisk grej där de byter AAA utvecklare att superhata lite extra var 10e år eller så). Både EA och Bethesta just nu verkar ha hamnat i problematiska situationer men i denna blogg har jag inte tänkt att lyfta fram dessa specifik fall i någon större mån.

Mitt problem är att hela tanken bakom spel som live tjänster fyllda med mikrotransaktioner verkar inte fungera sådär våldsamt bra för oss spelare. Lägg till den här tanken om spel på molnet och större problem med risker öppnar sig för en bra upplevelse. Spelen känns lite tommare och tommare vid varje spelsläpp och varje år trycks ännu fler mikrotransaktioner in. I vissa fall se exempelvis Battlefield V släpptes spelet med flera menyer gråade med notisen att det ska släppas senare. Även en del av kampanjen var inte släppt då. Kosmetiska alternativ som låsts för släpp senare även om annat finns redan. Sånt är inte sådär våldsamt snyggt eller bra för intrycken av spelen eller intresset.

Även om spel är mer och mer komplexa och tar längre tid att tillverka än tidigare och är dyrare så släpps spel ibland lite för ofärdiga för att det ska vara acceptabelt. Det behöver finnas någon typ av standard anser jag ändå även om man kan acceptera vissa typer av problem och buggar. Men när spelen är smått ospelbara eller har så djupt fundamentala för upplevelsens skull problem så är det otroligt tråkigt framförallt för spelarna men såklart också kanske för utvecklarna själva som jobbat hårt på spelen.

Om Dice och Bethesta kan återhämta sig och släppa något som håller måttet är ju inte otänkbart men det är lite synd med att återkomsten till WW2 för Dice och ett nytt Fallout skulle bli så problematiskt. I bådas fall så är det anrika utvecklare som kan skapa kvalitativa spel. Visst kan man säga att vi har bättre och sämre år men jag är genuint nyfiken på hur nästa år då många av de försenade tack vare titlar som RDR2 exempelvis släpps. Sen är jag nyfiken på hur det här konflikten om mikrotransaktioner, lootboxes mm. kommer att spela ut sig. Otroligt lukrativt för företagen men obehagligt manipulativt och mindre bra för oss konsumenter som följd av hur speldesign och hur människor utsätts för beroendeframkallande manipulationer för att spendera pengar i spelen som inte krasst sagt ska behövas i AAA titlar. Middle-earth: Shadow of War (2017) visade ju också på att spelet behövde designas om när man tog bort detta ur det.

Jag anser ändå att om man börjar baka in gratis spels ekonomiska lösningar i premium spel så är man verkligen en AAA titel eller premium längre, när man anpassar spelstruktur för detta så att folk manipuleras in i att betala pengar i system som annars syns i gambling miljöer. Statistik visar också att spelproblem som beroenden, spendering av pengar mm. ökar bland ungdomar i olika länder i Europa. Jag skulle vara mycket intresserad i att se i vilken utsträckning mobilspel/tvspel har haft en inverkan på den statistiken.

Vid sidan av allt det här negativa så görs det ändå kvalitativa spel idag både inom indies och AAA så även om det här mindre bra är här för att stanna så tycker jag att 2018 varit en höjdare sett till flera genrer allt från spel designade efter äldre former av spel till remasters och nya titlar både bland indies och AAA-spel. Det är lite därför 2019 blir mycket intressant. Under året har jag njutit fullt ut av spel som Final Fantasy XV på PC som var en toppen upplevelse trots att jag inte spelat ett spel i serien förut. Eller den otroliga undervattensvärld man kan beskåda och interagera med i toppenspelet Subnautica till mycket kompetenta fantasy isometriska rollspel som Pillars of Eternity II. Eller varför inte fantastiska strategispel som Mechwarrior baserade Battletech eller Warhammer 40k spelet Mechanicus. Då har jag inte nämnt spel som Assassins Creed: Oddysey, State of Decay 2, Two Point Hosspital, Frost Punk, Forza Horizon 4 och massivs med andra spel.

Så både bra och dåligt men jag är lite orolig över vart det här slutar med betalmodeller i premium spel och så fullständigt trasiga storspel vid släpp. En del har ju ansett att spelvärlden kanske är påväg in i en ny problematisk tid som i slutet av 1970-talet men jag tror inte att vi kommer att se något sådant riktigt. Däremot hoppas jag att 2019 erbjuder spelsläpp inom AAA sektionen av spel som inte är lika predatoriska och känns mer färdiga än en del av de som släpptes i år.

Börjar bli dags att summera spelåret 2018

Börjar bli dags att summera spelåret 2018

Jag har två spel kvar som jag behöver spela innan jag är helt säker på min egna lilla lista. Det är Darksiders III som släpps imorgon och såklart X4: Foundations (nej det är inte en hudkräm) sistnämnda tror jag dock inte levererar några mirakel men om spelet inte är sönderbuggat som Rebirth kan det ändå vara en gedigen upplevelse och kombinera de jag älskade från X2/3: Terran Conflict och Albion Prelude med en del bra aspekter från Rebirth som idag är ett hyfsat spel. För den som inte vet vad X serien är så tänk något åt Star Citizen fast utan att landa på planeter och lite mindre budget med ett stort fokus på ekonomi. Däremot har spelet också strider, du kan landa på rymdstationer, gå runt i dina skepp, lämna skeppen och bygga stora rymdimperium av handelsflottor, rymdstationer och krigsflottor. Det är en mycket atmosfärisk och avslappnande spelserie med ganska mycket djup om man söker den. Det är en spelserie som inte håller ens händer utan ger dig lite saker och säger gör vad du vill med totalt fokus på single player.

Jag kommer nog att även göra en liten lista för spel som har förbättrats under året. Tänk spel som No Mans Sky, diverse strategispel och en del andra titlar som Rising storm 2: Vietnam som vuxit över tid framförallt under 2018 genom expansioner eller nytt innehåll.

För mig har 2018 varit ett fantastiskt spelår i många avseenden, en del klassiker har förbättrats, gamla klassiker har kommit ut på PC formatet som Crash Bandicoot och Spyro (vem trodde egentligen det ens skulle hände för något år sedan). Tyvärr har jag bara testat båda lite kort och det verkar ändå vara fenomenala nysläpp av de spelen. Ser förövrigt fram emot MediEvil remastern (hoppas att även den får en PC version). Men det har också varit ett mycket bra spelår sett till nya spel förankrade i äldre genrer och speltyper exempelvis isometriska rollspel av olika slag. Det har också varit ett bra spelår sett till nya spel i serier i en mer modern utformning. 2018 är lite som ett gott och blandat påse ungefär med lite av allt... tyvärr dock med ett par bitar lakrits som jag ogillar skarpt men inte kanske riktigt lika mycket som den verkliga förlagan brukar innehålla. Tyvärr är det ett par spel jag inte kunnat spela som följd av att jag inte har Xbox One, Playstation 4 och Switch två exempel på det är det kritikerkrossade Red Dead Redemption 2 och God Of War 4 men överlag har jag ändå hunnit spela ganska många spel under året.

Bild: egentagen från Assassins Creed: Oddysey