Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Årets spellista på gång

Årets spellista på gång

Skrivet av Patrikseve den 8 december 2019 kl 19:53
This post is tagged as: Årets spel 2019

Det är den där tidpunkten på året igen. Egentligen borde dessa skrivas i slutet på december, eller i början på januari för att vara säker på att man tagit del av de sista spelen. För mig är det enbart MechWarrior 5: Mercenaries kvar i år som ser mycket lovande ut. I övrigt är det lite småspel som jag inte hunnit spela som jag vill testa innan jag gör en egen lista över mina favoriter. Det har varit ett mycket spännande spelår med många intressanta spel, några överraskningar och en hel del påbyggnadsarbete på andra titlar. Jag tänkte ha med en egen sådan kategori över spel som utvecklats mest i år (spel som släppts tidigare men som fått mycket bra innehåll i år).

Jag är också fortfarande lite osäker på om jag kommer att ha med Red Dead Redemption 2 på min lista. Jag har själv inte spelat spelet när de kom ut förra året på konsoler, och det är första gången i år på PC så för mig är det ett 2019 spel inte ett 2018 spel en liknande situation för Halo Reach för många också kan jag tänka mig även om jag spelat det spelet när det begav sig. Året har också sett ett antal fina remakes och remasters så det blir en stor lista att försöka snickra ihop. Därutöver finns det en del spel som varit besvikelser under året som också behöver synas.

Har du börjat fundera på vilka spel du tycker har varit bäst?

MechWarrior 5: Mercenaries denna månad

MechWarrior 5: Mercenaries denna månad

Skrivet av Patrikseve den 3 december 2019 kl 18:58
This post is tagged as: MechWarrior 5: Mercenaries

Jag har alltid föredragit MechWarrior tolkningen av robotar före exempelvis den generella japanska mer levande mänskligt designade motsvarigheten. Denna serie är lite råare, smutsigare och saker går sönder mer. Robotarna känns lite mer som oljade krigsfordon kontra en rustning eller levande varelse. Det nya MechWarrior 5: Mercenaries ser ut att bli en trevlig upplevelse om man gillar robotar, universumet och eller serien sen tidigare. Mechwarrior 4: Vengance släpptes 2000 så det var ett tag sedan vi såg seriens tidigare delar. Jag har provat den något år gamla mmo titeln som det här bygger mycket på. Jag hoppas att de inledande problemen som uppstod med tidiga uppvisningar är lösta, och av de gameplay videos jag sett nu på senaste tiden så verkar det vara en visuellt snygg titel med en del förstörelse och intressant spelmekanik. Lite klumpigt användargränssnitt men det kanske är något som kan lösas innan släpp. Det ser bra ut, låter bra och verkar kunna bli en trevlig återkomst för de som gillade tidigare singleplayer delar.

Xcom grundarens nya och Halo: Reach på tisdag

Xcom grundarens nya och Halo: Reach på tisdag

Skrivet av Patrikseve den 1 december 2019 kl 20:38
This post is tagged as: PC, Halo, Phoenix Point, Reach, Xcom

Det blir en spännande vecka för oss PC spelare är om man gillar Halo eller Xcom typen av spel. Halo: Reach lanseras först ut av serien på tisdag på olika digitala tjänster och kommer bli en härlig återkomst för serien på formatet. Vi har ju bara sett Halo 1 och 2 på formatet. Combat Evolved som visserligen fungerade bra på PC men var lite av en undermålig port, delar av effekter och lussättning i Xbox versionen kom aldrig över vilket ironiskt nog får konsolutgåvan att se lite bättre ut i vissa avseenden. Vid sidan av det så ser jag fram emot att serien är tillbaka och att vi får hela följetongen, Reach, CE, 2, 3, ODST, 4 på formatet inom sinom tid.

En annan mycket lovande titel som släpps på tisdag är Xcom faderns nya spel Phoenix Point som är Xcom fast i ny skrud. Krabbor, muterat fiskliv står på menyn och du iklär dig rollen som ledare över Xco... err menar Phoenix Project och ska rädda världen genom att bygga baser, utforska miljön, slåss mot utomjordingarna och annat. Detta spel ser lovande ut även om del varningar utfärdats av testare som att bära soldater, rökgranater och annat inte är med vid släpp. Andra menar att de har lite mycket tekniska problem, samtidigt är builden de spelat på lite gammal. Oavsett så är det en chans för skaparen av serien från första början att konkurrera med Civilization skaparnas fortsättning på serien och även det kommande men lovande Xenonauts 2.

Unity of Command II ett av årets bästa

Unity of Command II ett av årets bästa

Skrivet av Patrikseve den 19 november 2019 kl 20:24
This post is tagged as: Unity of Command, Unity of Command II, Wargame, Omgångsbaserad

Ett spel av strategitypen som fallit lite bortom radarn för många spelsiter är Unity of Command 2. Det finns bara 4 sidor som i dagsläget ligger ute med en recension på metacritic vilket är synd så att snitta 91 som följd av det säger inte så mycket jag tycker dock att det är riktigt bra. Spelet är ett av den omgångsbaserade wargame genrens bästa på säkert ett årtionde eller två. Det är dock ett litet blygt spel förpackad i en stilig skrud som gör det omvända kontra sin konkurrens. Det typiska för genren har varit dels tunga tjocka manualer, bökig ui, enormt detaljerade siffertunga inslag sett till menyer för dina trupper etc. Och dels den andra varianten som istället vilar på en snabbare approach som är lite enklare att ta sig in i. Exempel på den mer komplexa varianten är Gary Grigsbys War in the East/West och exempel på den lite enklare skulle kunna vara Panzer Corps. Förstnämnda är mer av en simulator i genren medans sistnämnda är snabbare men ack likväl komplexa spel för den oerfarne. Grigsby spelen har en manual som är på 382 sidor som ett exempel, dock behövs den då spelet tar ungefär Star Wars: Fallen Order i spellängd att greppa i min mening även för den som har lite mer erfarenhet så Unity of Command II liknar mer sistnämnda än förstnämnda.

Med det sagt så vill jag lyfta ögonen mot Unity of Command som skapades av en mindre studio och uppföljaren är både större, bättre och lite mer komplex trots enkla spelmekaniska inslag. I denna titel så ingår även logistik, försörjningsleder och olika förmågor som att kalla in bombanfall vilka bidrar till spelets strategiska och taktiska djup. Några av nymodigheterna fanns i en viss form även i föregångaren men jag tycker att det tar större plats denna gång och att flera av det spelmekaniska komponenterna känns viktigare och samverkar med varandra bättre. Ai:n är också ingen pushover oavsett svårighetsgrad utan spelar ganska bra på att omringa, strypa din tillförsel av materiel och möta dig. Enspelarportionen är robust i min mening med en lång kampanj, varningens ord är man ny till genren så kanske inte tutorialen räcker utan man kan behöva gå in på youtube och söka videos. Det här är ett konstant återkommande problem inom den här genren likväl strategigenren överlag tyvärr även om del lyckas bättre än andra. Unity of Command kan därav vara lite svårt inledningsvis men till skillnad från många andra strategispel upplever jag AI:n som smart, utmanande för den här typen av spel.

Att inte helt olikt säg Panzer Corps sättas in i ett klurigt scenario och lista ut hur man ska ta sig runt fiendens frontlinjer är belönande. Det är också lite snabbare i både omgångare och pacing än en del av sina konkurenser vilket hjälper spelet även om de som vanligen spelar de här spelen inte bryr sig om spelen tar längre tid på sig. Många av oss som spelar de här spelen kan sitta minuter och vänta på vår tur det är sak samma det är ett tänkande genre av spel som tar den tid det tar. Däremot skadar inte snabbare omgångar som i denna titel utan tvärtom så upplever jag det roande att snabbare kunna spela sina rundor mot datorn. För att återgå till spelet i sig så saknar det kanske djupet Grigsby spelen har men kan ändå utmana spel som Panzer Corps och dylika även om de fungerar lite olika. Det är inte riktigt samma fokus på historisk realism i denna titel utan det är snarare ett system där en del enheter kontrar andra bättre, det är lite tydligare än säg som i Hearts of Iron serien. Jag kan uppskatta det lite enklare konceptet.

Det här är inte ett spel för alla, men jag skulle kunna rekommendera det som en inkörsport till andra spel i genren. Jag hade nyligen rätt roligt med Warhammer 40k: Armageddon som är i samma genrestil så detta var ett naturligt hopp då jag älskade föregångaren. Jag ser inga problem av en sådan karaktär att det är en icke rekommendation utan tvärt om så är det värt att prova även om man inte spelat genren. Det kanske ändå inte uppskattas men spelet är bland det enklare i genren att ta sig in i och bara spela utan att sakna djup. Det finns en komplexitet här som belönar den som lägger ner tid i spelet utan att helt göra spelet ogenomträngligt. Och jag vidhåller att det är ett av genrens bästa inom loppet av ett årtionde även om det såklart finns andra toppentitlar här med. Framförallt är det också ett av mina favoritspel i år.

Litet kort omdöme om Fallen Order (spoiler fri)

Litet kort omdöme om Fallen Order (spoiler fri)

Skrivet av Patrikseve den 17 november 2019 kl 23:28
This post is tagged as: Star Wars: Fallen Order

Det tog mig ca 17 timmar att spela igenom spelet en första runda på näst svåraste med nästan allt hittat på varje planet. Eftersom att hemligheterna mest är färgtoner och mindre kosmetiska förändringar gjorde jag bedömningen att det räckte även om det är lite kul att hitta saker i spelet. Framförallt utan att spoila något så är de bästa hemligheterna ofta knutna till echoes d.v.s. du får en liten berättelse om varje föremål du hittar vilket ger lite extra lore eller information om universumet.

Spelet i sig är ett klassiskt Star Wars äventyr om gott, ont, hopp och att hitta sig själv. Jag tyckte kanske att karaktärerna i detta spel inte är riktigt så minnesvärda som i en del andra Star Wars berättelser men spelets antagonister är ändå välgjorda. Berättelsen tar oss genom flera planeter och jag tycker att spelet lyckas väl i sin balans mellan tungt scriptade stunder och mer fria utforskande plattformande moment.

Det påminner lite om Darksiders 1 och 2 utan att bli för långdraget i endera moment. Spelet flyter på bra, bjuder på fantastiskt ljud och musik och ser riktigt bra ut. Jag gillar också att spelet väver ihop de olika erorna lite (prequel och originalfilmerna). Spelmekaniskt är det lite Darksiders, Dark Souls, Uncharted och Metroid i ett. En del backtracking men ändå inte på något sätt frustrerande.

Jag tycker om de Dark Souls inspirerade bonfires som i detta spel är meditationspunkter som gör samma sak. Stridssystemet är följsamt, varierat och jag gillar verkligen att du kan designa ditt eget lasersvärd ihop med lite färgval. Det är ett spel som på många sätt fångar upp klassiskt Star Wars och erbjuder en ganska stabil spellängd och sen slutar lite för fort. Om man gillar Star Wars och inte har något emot en typ av Darksiders esque upplevelse (stridande och plattformande/pussellösning) så tror jag inte man kan gå fel med detta.