Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Rogue Galaxy: Outlaw påminner om gamla Privateer och Wing Commander

Rogue Galaxy: Outlaw påminner om gamla Privateer och Wing Commander

Skrivet av Patrikseve den 25 augusti 2019 kl 21:27
This post is tagged as: Rymdspel, Rymd-simulatorspel, Arkad, Semi-Simulator

Jag har spelat en hel del av det nya Rogue Galaxy: Outlaw som är lite av en prequel till originalet Rogue Galaxy. Jag kan dock inte skaka av mig känslan av att det är lite som en favorit i repris. Det påminner mycket om de äldre flygspelen i rymdmiljö som Wing Commander och Privateer men något moderniserat. Förvisso kan det upplevas som något strömlinjeformat och till viss del är det just så. Systemen spelet bygger på är ganska simpla. Du gör ofta liknande saker oavsett var du är i rymden men det är underhållande likväl. Grafiken påminner lite om det kriminellt trasiga Swords of the Stars II, bara det att denna titel inte är trasig. Få buggar och flyter på fantastiskt på min dator. Starka och skarpa färger, mycket laser skott som viner överallt och en ganska trevlig upplevelse så sett. Ljuden är lite blandat men överlag håller det en ok standard liksom röstskådespelet. Musiken däremot är fantastisk och påminner om typ Rockstars GTA mer än något med DJ:s och kanaler med lite olika typer av musik. Ett tema som genomsyrar spelet är vilda västern i rymden så mycket rock/metal med western stuk.

Vid sidan av detta kan jag ändå se en ganska intressant framtid för spelet sett till moddar. Däremot är jag inte blind för spelets svagheter heller. Det här spelet kommer inte matcha flyg simulatorer därute utan det är en indie titel och en mer arkadvänlig sådan. Vist du kan justera sköldar, kalla till dig en flyg kompanjon som hjälper dig, men du är låst i mindre rymdskepp och systemen runt uppdrag och handel sträcker sig inte så djupt. Jämför vi detta med X4 sett till handel faller det kort och striderna med säg Elite Dangerous eller Star Citizen så är det inte riktigt på samma nivå utan du får en lite mer enkel upplevelse. Helheten däremot när grafik, musik, spelbarhet smälter samman skapar det en trivsam rymdflygtitel med underhållande strider och ackopanjerande spelmekaniska system som handel och en berättelse som gör sitt jobb. Berättelsen i sig är väldigt typisk och man bör inte förvänta sig alltför mycket där men jag gillar 2d semi 3d animerade stilen den berättas i och har hittills inte upplevt att den är i vägen.

Styrkan i spelet är att du kan göra lite vad du vill när du vill och hur du vill i förhållande till spelmekaniken och spelets interna regler. Det är ett sandlådespel sett till miljöerna och du kan göra sidouppdrag eller huvuduppdrag när du vill eller bara utforska och allt är intressant. Min gissning är att man kan säkerligen ha rätt roligt med detta i en 30-50+ timmar. En del berättar att huvudstoryn tar ca 25-35 timmar enbart att ta sig igenom. För de som spelat lite äldre spel som Wing Commander och Privateer så tror jag att man kommer att känna igen sig och se influenser i spelet på olika sätt. Vilket kanske inte är så konstigt då de tillsammans med ett par andra ofta är en del av genrens inspirationskällor i modern tid. Om man gillar lite western och prisjägar teman i sina spel så är denna titel ett bra exempel på det i en sciencefiction förpackning.

Steamrean: några inköp

Steamrean: några inköp

Jag brukar inte alltid köpa så mycket spel på själva Steamreorna men det händer att det blir ett par spel, då man kan hitta en hel del prisvärda eller bra erbjudanden. Denna gången köpte jag ett spel jag velat spela länge men inte provat och det är Spellforce 3 som fick en stand alone expansion nyligen. Jag har inte spelat tidigare spelen i serien men det utspelar sig före det andra lore mässigt ändå så det är fin startpunkt. Jag spelade spelet tidigare i någon form demo/betatest men nu när jag fått spela spelet en längre tid kan jag inte annat än tycka att det är en härlig hybrid titel. För den som inte vet så är det ett crpg light med rpg light inslag. Den varvar alltså både rollspelande med en del moderna inslag och kombinerar det med ett rts läge i realtid. Inget av lägena är särskilt djupa men det räcker för att bära en ganska bra historia.

Det andra spelet jag passade på att plocka upp var Pathfinder: Kingmaker. Jag upplevde Ni No Kuni II som för enkelt och Pillars of Eternity lite begränsat vad gäller att bygga sitt eget kungadöme. Kingmaker är istället en ganska krävande Crpg upplevelse som varvar att bygga sitt kungadöme med en sort kalender spelmekanik. Så mycket av questerna och händelserna står inte still och väntar på dig utan de har en timer och en del händelser likaså. Detta skapar en ganska spännande rollspelsmix som jag inte sett så ofta i genren. Dock är det väldigt oldschool i sin design, det är isometriskt äventyr av den gamla skolan. Jag har dock funnit det spännande trots att jag inte är helt förtjust i genren rent allmänt. Jag passade också på då mycket av buggarna verkar ha varit fixade.

Det tredje spelet jag plockade upp var Crash Bandicoot N. Sane Trilogy ett paket jag väntat på en prissänkning för. Jag spelade de gamla spelen när det begav sig och tycker att detta är en riktigt bra remaster av de gamla spelen. De fungerar toppen på mus och tangentbord också. Tvåan och trean står sig väldigt bra än idag även om ettan är ett spel man mer eller mindre kan skippa annat än för nostalgins skull. Det flyter på bra och har all den där charmen man minns från förr, personligen tycker jag att Crash alltid var lite bättre vad gäller svårighetsgrad än Mario spelen men kul att en av de två kommer till PC. Ser även fram emot Spyro senare förhoppningsvis.

Det fjärde och sista spelet är en titel jag ämnat att spela tidigare men bara inte hunnit med och det är Throne Breaker: The Witcher Tales som jag funnit roande. Tyvärr har jag inte haft pengar till Gary Grigsby: War in the East och West. Spel som annars kostar runt 80-100 euro. Nu kostade båda 20-22 euro styck men jag får kanske vänta till nästa sommar rea. Båda spelen är spel jag testat och spelat förut, manualen är ungefär lika stor som en gammal dammig encyklopediska i bokform. Den påminner lite om 1990-talets manualer. Det behövs då spelet tar tid att lära sig spela tidsmässigt som att spela ut ett eller två moderna spel. Det är en del av wargame genren och ett försök på en komplex simulation av väst och östfronten under andra världskriget. Jag är också lite sugen att köpa Ultimate General: Civil War dock innan rean är slut.

Vad har du köpt under rean?

Fler och fler portningar till PC

Fler och fler portningar till PC

This post is tagged as: Portningar, Datorspel

Jag menar inte med rubriken som något negativt utan det är snarare roligt att se hur konsolexklusiva spel även släpps till PC formatet. Nyligen såg jag att PS4 Digimon Story: Cyber Sleuth och sin uppföljare ska släppas till formatet. Microsoft verkar genom handling de senaste åren menat allvar med att de portar sina spel. Jag ser själv enormt mycket fram emot att få spela Halo sviten på PC inom en nära framtid. Andra exempel är Crash Bandicoot spelen som dykt upp och eventuellt också Spyro. De två sistnämnda spel som inte fanns på kartan att de skulle få en PC release. Att fler och fler spel kommer till formatet som tidigare varit exklusiva andra format ser jag som positivt. Jag hoppas såklart på att detta fortsätter och att fler spel än nu redan vid släpp får en PC version. Förhoppningsvis kommer också Red Dead Redemption 2 inom en nära framtid till formatet även om det inte är helt säkerställt än.

Jag vill ha en elektrisk eller vanlig Hurdy Gurdy

Jag vill ha en elektrisk eller vanlig Hurdy Gurdy

This post is tagged as: Musik, Hurdy Gurdy

Helt spontant har jag kikat på Hurdy Gurdy instrument, det är något av de mest fascinerande instrumenten jag sett. Jag fick prova ett sådant för ett par månader sen och jag tror att jag slog någon typ av guiness rekord i att sittandes i en gungstol veva fram groteskt gräslig hemsk musik. Ljudet skulle beskrivas som att någon hällde ravioli i en bensinmotor och drog naglarna på lacken samtidigt.

Ljudet den kan skapa är väldigt mäktigt och jag gillar instrumentet i folkmusik av olika karaktär. Det tråkiga är väl hur många toner man kan spela och att den har en del begränsningar sett till sin funktion. Den är ju inte riktigt lika anpassningsbar och kan spela lika varierat som en gitarr. Problemet jag kan se med detta instrument är att den ibland kan låta lite som en arg bikupa istället för melodisk och spännande, lite gnällig i sitt ljud har jag märkt i vissa inspelningar i andra märks det inte alls av.

Jag har märkt en del spel som valt att ta med det den sista tiden exempelvis Sea of Thieves. Jag vet inte riktigt själv vad som drar mitt intresse mot instrumentet. Jag har tidigare spelat Cello, Gitarr och nu lite elektrisk gitarr. Kanske att det påminner lite om en Cello eller kanske en fiol men ändå är något helt eget. Det är ett ganska gammalt instrument som syns då och då idag från att ha haft sin guldålder runt 1600-1700-tal om jag inte minns helt fel. Det har också rötter tillbaka till 900-talet även det första i bevarade exemplet av instrumentet i den mer moderna formen är från 1000-talet.

Några exempel i musik
Mina favoritbruk av instrumentet är dock som en del av en större bredd instrument med exempelvis nyckelharpor, gitarrer och annat. Det är ett fantastiskt instrument som kan vara en del av en komposition men kanske inte riktigt lika bra individuellt eller enskilt. Även om det finns en del exempel på solo artister som spelar Hurdy Gurdy bra. Som exempelvis denna musiker som låter instrumentet göra många saker samtidigt:

Guilhem Desq - Le château magique (Hurdy Gurdy)
https://www.youtube.com/watch?v=soP-VolZi0A

En annan sak jag verkligen gillar med instrumenten är den rytm man kan skapa genom hur man vrider på veven som driver instrumentet. Se exempelvis detta:

Four Steps. Minimal Hurdy-Gurdy Tune av Andrey Vinogradov
https://www.youtube.com/watch?v=3WsQBwJbtuM

Instrumentet skiner dock när det är en del av en ensemble eller orkester eller musikband. Som i detta exempel av som är från ett av mina favoritband. Det är förvisso ett band som genomgått en del förändringar det senaste åren men ett som jag följt sedan de släppte sitt första album 2006:

Eluveitie: Deathwalker
https://www.youtube.com/watch?v=BaNfmNFrLQY

E3 = prenumerationstjänsternas år

E3 = prenumerationstjänsternas år

En utveckling få som följer industrin varit blind för är katalogiseringen av spel på egna tjänster. Istället för Steam har vi nu många konkurrerande butiker ssom utgivarna ansvarar över istället för en jätte där alla huserar. Alla med sina egna spel och titlar exklusiva till den butiken. Ubisoft som är den senaste vid bloggens skrivande att utannonsera en prenumerationstjänst vid sidan av Microsoft under E3. Så syns ett tydligt mönster där utgivare rör sig mer mot prenumerationstjänster med en inte alltför billig månadskostnad per tjänst. Det här kan bli problematiskt på ett annat sätt än säg en filmtjänst som är spretig med innehåll från olika delar av filmvärlden. Istället kommer nog många tvingas välja ett eller två alternativ av kanske över 6-8 alternativ.

Är det rätt väg och hur påverkar det oss andra som vill köpa spel styckvis, kommer vi se prenumerationsexklusiva spel i framtiden? Hur kommer detta påverka priserna på spel. Det är många frågor och jag tror skiftet mot prenumerationstjänster kommer att få en del konsekvenser på hur vi konsumerar spel. Det är inte så att det inte kan finnas värde i dessa tjänster. EA:s valvtjänst har visat att för någon som inte köper eller har råd att köpa många spel kan en prenumerationstjänst snabbt erbjuda många spelare till ett fast månadspris. Samtidigt kan det vara värt att hålla ögonen öppna på utvecklingen som sker i spelform. Jag är lite nervös till fokuset på molntjänster, som med mycket i spelvärlden har inte alla skiften varit helt smärtfria. Övergången till alltid online i hög mån har varit positiv men också ibland negativ då vi sett en del fiaskon.

Övergången till dryga drm skydd under 2000-talet var inte heller smärtfri för exempelvis PC spelare och Cloudtjänster verkar inte erbjuda helt smidiga upplevelser med lagg och fördröjning och annat. Det finns många fler, samtidigt är jag inte emot val och att utvecklare pushar teknik och innovation framåt det är precis lika viktigt för industrin som att deras tjänster, spel och annat fungerar. Med nya skiften som ny teknik säg Vr, Cloud och liknande kommer tidig teknik ha brister. Spelindustrin har en fördel när det kommer till prenumerationstjänster, den är väl beprövad i andra medier som film och tv-serier, de finns etablerade tjänster redan som kommer att landa i fallgropar. Å andra sidan har jag fått uppfattningen att spelvärlden inte alltid lär av sina konkurrenter se exempelvis butikerna som många lanserat de senaste åren med brister som Steam och andra nya tjänster haft inledningsvis.