Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Assassins Creed: Oddysey är en vacker titel

Assassins Creed: Oddysey är en vacker titel

Skrivet av Patrikseve den 12 oktober 2018 kl 22:42

Spelen i Assassins Creed serien har kanske aldrig briljerat visuellt men jag vågar ändå påstå att både Origins och Oddysey är ett stort kliv fram sett till ljussättning, mörker, en del texturarbete och annat. Även om det såklart också har skavanker. Jag tycker särskilt mycket om fotoläget i spelet liksom i sin föregångare. Även om jag kommit en bit in i spelet tycker jag speciellt om att fotografera som i bilden ovan då spelet bjuder på så mycket minnesvärda miljöer och vyer. Att vi kan sitta och meditera vilket spolar fram tiden är en stor hjälp om man vill manipulera ljuset och tidpunkten för att ta kort i spelet. Jag kan kanske anse att alternativen för modifierande av bilden är lite få, däremot kan man få väldigt olika typ och stil på bilderna om man modifierar mellan dessa. Jag har en del problem med spelet helhetsmässigt spelmässigt men överlag tycker jag att spelet är bättre än Origins som jag också gillade och balanserar min speltid just nu mellan Oddysey och Forza Horizon 4.

Någon speltitel du gillar att ta kort i?

Facebook
TwitterReddit
Moderna "strategi"- spel del 1/2

Moderna "strategi"- spel del 1/2

Jag anser att strategispel ibland hamnar lite i skymundan i spelvärlden ungefär som andra genrer som pussel- genren exempelvis gör. Jag kommer inte att göra en lista för alla större genrer i spelvärlden men jag vill ändå skriva lite om några moderna titlar inom strategigenren. Det är en genre som å ena sidan präglas av djupgående konservatism i termer av speldesign och å andra sidan nyskapande. Vi har sett stora förändringar inom en rad genrer, nya inslag, ny tänk i speldesign och det finns en mängd moderna titlar att välja mellan i genren. Bloggen kommer att ha samma struktur som den om Stealth spel och lista några personliga favoriter av modern karaktär (inom ramen för 2010-2018) vilket innebär som alltid att många andra bra titlar inte kommer med.

Strategispel en kort definition: I sin kärna är strategispel spel som handlar om planering och utförande. Kännetecken för genren är någon typ av resursinhämtning, kontroll över flera karaktärer och produktion dock är det viktigt att påpeka att de sistnämnda inte alltid är sant för alla spel. Spelaren ombedes också att utforska kartan och matcha sin motståndares drag genom att anpassa sin produktion i förhållande till sin motståndares produktion av exempelvis militära medel. Strategispel bygger överlag på en princip om sten/sax/påse där vissa enheter är starka mot andra och andra svaga mot andra vilket introducerar ett litet pusselelement där man behöver matcha rätt enheter, spelen ter sig sällan såhär enkla utan hyser oftast en större komplexitet att ta hänsyn till.

Rekommendation I
Låt oss börja med en favoritserie sedan jag var liten, det första spelet i serien släpptes 1991 vilket gör serien 28 år gammal. Jag anser att trots en del brister som följt med spelserien sedan barnsben är det ändå en gedigen rekommendation idag med sin expansion som dock är nödvändig. Detta är en av de speltitlar som är enkel att plocka upp och spela men svår att bemästra. Det är också ett spel som är otroligt svårt att hantera i relation till sina sömncyklar då spelet kan vara inhumant spännande och beroendeframkallande. Den senaste delen i Sid Meier's anrika serie heter Civilization VI och är den sjätte delen i den långtgående serien. Spelet utvecklades av Firaxis Games och släpptes 2016. Tycker man om historia att spela något lite långsammare men belönande är detta ett speltips.

Spelet bygger på ett omgångsbaserat format. Du planterar en stad, flyttar enheter låter datorn eller en annan spelare göra sina drag och spelet fortsätter ungefär som en omgång schack. Spelet låter dig välja en av många kända civilisationer i mänsklighetens historia och leda dem genom historien från tidig stenålder till nära framtid. Det görs genom att bygga städer, handla med främmande civilisationer och forska fram ny teknologi. Om man sen vill gå djupare bygger spelserien på en ganska komplex grund. Var, när och hur är alltid närvarande frågor och jag gillar också serien för dessa flera hundrasidiga manualer som följer med. Jag anser att Firaxis är kanske en av de bästa i världen alla genrer sett till att utveckla enkla spel som kan spelas av alla men också av de som söker ett djup och utmaning jämsides exempelvis Nintendo som också har denna förmåga.

Rekommendation II
Nästa spelserie är också en serie som jag också spelat sedan jag var liten. Problemet eller fördelen för mig här är att det här spelet ingår i en subgenre som i princip är lika stendöd som dinosaurierna (nästan) det är den enda titeln i sin genre värdig namnet. Det finns ett fåtal indiespel som är ok också. Jag skrev om detta i en tidigare blogg som du kan läsa här och spelserien är mer än bara nostalgi för mig och andra. Det är faktiskt en kompetent strategispelserie med hög inlärningsfaktor och en approach som gör det enkelt att plocka upp och ha roligt. Mer så än Civilization skulle jag vilja trycka in den här serien i strategispelens party spel. Det här är Mario Party fast för strategigenren dock gör sig genren märkbar på ett sätt då trots spelets spontanta slumpartade sida innehåller en mycket gedigen plattform att både visa skicklighet och planering för att vinna.

Vad är Worms frågar du och vilken titel anser jag platsar på listan. Låt oss börja med vad spelet är, den korta versionen är att det är en spelserie som ingår i subgenren till strategi kallad Artilleri genren. Traditionellt var genren statisk inom ramen för mobilitet d.v.s. du kunde i de tidiga spelen sällan röra dina enheter eller artilleri pjäser, fokuset var att beräkna avstånd, vindfaktor och annat och träffa motståndarens pjäser över ett antal omgångar. Worms rev sönder många av grunddesignen i genren och skapade en perfekt formula. Man introducerade rörliga pjäser ett humoristiskt koncept med maskar och överdimensionerade vapen och lät lag om 4 maskar vardera tävla mot varandra.

Spelen går ut på att eliminera motståndarens maskar med vapen som du har till förfogande. För att du ska kunna göra det behöver ta hänsyn till miljö vind och även oftast en liten tidsfaktor. Kontra det första exemplet brukar Worms omgångar vara tidsatta mellan 30, 45 eller 90 sekunder per omgång. Man kan dock ställa detta till oändligt med tid. Min rekommendation är den senaste titeln Worms: WMD som jag spelar då och då. Det är samma premiss men jag tycker att de denna gång lyckats skapa kanske det bästa spelet i serien jämsides de tidiga titlarna (seriens första spel kom ut första gången 1995) och utvecklas som vanligt av Team17 som jobbat med serien sen dess första utgåva även om de ursprungligen inte skapade den). Spelet kan spelas av alla och är som bäst i sällskap ungefär som Mario Party.

Rekommendation III
Denna titel är ungefär lika självklar på listan som Rockstar är otroligt arroganta mot sin PC publik. Det är ingen annan än Starcraft 2 från 2010 med sina senare släppta båda expansioner Hearts of the Swarm och Legacy of the Void även om del anser att första spelet är bättre, så är det här go to upplevelsen för rts överlag just nu. Rts är en subgenre inom strategispel som utspelar sig i realtid. Activision Blizzard som utvecklat Starcraft 1 och 2 var en del av pionjärerna tillsammans med Ensemble Studios och Relic Entertainment m.fl. att forma och styra genren under sin tidiga livscykel specifikt 1990-tal och början på 2000-talet (även om ingen av dessa anses ha skapat den vilket går längre tillbaka i tiden till spel som Dune II (1993) och kanske även längre.

StarCraft 2 handlar om att samla resurser, bygga sin bas och producera militära enheter som en av tre olika faktioner och slåss mot andra spelare som gör samma sak i intensiva skärmytslingar. Det här är, för en analogi strategispelens motsvarighet till exempelvis Counterstrike och Dota. Det är E-sport fokuserat och den dominerande titeln i strategivärlden inom den arenan. Däremot erbjuder StarCraft 2 en gedigen kampanj som i mening revolutionerat rts design för enspelar lägen. Vilket är den avgörande faktorn för min rekommendation d.v.s. helhetspaketet.

Rekommendation IV
Denna rekommendation är en hybridisering av två av mina favorita subgenrer inom strategigenren. Det är en titel som många inte alls tycker är sådär bra och andra gillar den. Jag bokstavligen älskar titeln som följd av flera designval även om jag anser att den har sina brister. Titeln jag pratar om är svenska utvecklaren Paradox Interactive's Stellaris från 2016 som är ett grand strategy sammanvävt med 4x. Det är ett rymdimperie byggande strategispel med stort fokus på atmosfär, berättelser och dynamiska händelser. Vad är grand strategy och vad är 4x? Som subgenrer är de två olika världar.

4x tenderar att vara en omgångsbaserad genre där spel som Civilization som tidigare nämnt ingår. I den subgenren ingår 4 kategorier som utmärker den även om det luckrats upp något den senaste tiden vilka är eXplore, eXpand, eXploit, eXterminate på engelska vilket är varifrån 4x kommer i från då alla individuella aspekter har ett x i sitt namn. Grand Strategy är istället något som liknar simuleringar av tidsförlopp, spelen sker oftast i realtid och har en mycket stort detalj fokus. Istället för att styra allt på en gång och ta beslut som sker med omedelbar verkan. Så är den här genren istället byggd som ett trög deg du petar på och formar långsamt i olika riktningar. Du har många spelmekaniska system som du kan förändra i begränsad mån vilket i slutändan kommer ihop i större förändringar och skeenden, det kan vara truppförflyttningar, byggandet av infrastruktur mm. Det är en genre som kräver tålamod och oftast (inte alltid) har en väsentligt högre inlärningskurva än 4x eller rts titlar.

Det är ett spel som är komplext men ändå åtkomligt med en ganska trygg inlärningskurva som kräver att du spenderar tid men ändå inte är som en pansar vägg att försöka ta sig igenom. Det som gör denna rekommendation är inte bara hybridiseringen av genrerna som fungerar galant utan hela paketet. Jag har aldrig spelat ett 4x eller ett grand strategy med sådant stort fokus på händelser, berättelser och ögonblick som är minnesvärda som denna titel. Det är dynamiskt och förändras men erbjuder hela tiden något nytt som skakar om spelvärlden. Det bryter den otroligt tråkiga symmetrin och statiska naturen av båda genrerna och skapar något mer dynamiskt där du behöver anpassa dig och i min mening skapat nya intressanta desigfilosofier för genrerna.

Rekommendation V
Det stod mellan Anno serien eller Off World Trading Company för denna lista båda mer ekonomifokuserade titlar och för denna lista faller mitt val på Anno serien (men kolla även in den andra som är fenomenal. Det simuleras i realtid och ingår i en strategigenre som är en hybrid mellan simulering och rts. För den som inte känner till serien så har du klassiska komponenter som stridande även här men fokuset vilar på att utforska, bygga upp långa kedjor av resursinhämtning, produktion och genera inkomster och även för att kunna bygga mer avancerade konstruktioner. Jag rekommenderar inte den senaste där du kan bygga baser på månen och liknande utan sin föregångare Anno 2077 som släpptes 2011 och utvecklades av <i>Blue Byte<i/>.

Jag älskar spelet för sin inramning om klimateffekterna och musiken men också för dess spelmekaniska element. Spelet kan anpassas efter hur du vill spela och det är ett spel som låter sig spelas länge. Du behöver inte ens ha ett mål utan kan bara låta tiden gå. Vilket kanske inte låter så mycket men i min mening är detta en titel som är väldigt avslappnande att spela för en titel i sin genre. Jämför med hektiska spel som StarCraft så är det som natt och dag. Det kanske upplevs något daterat eller ointressant men det är en modern titel inom ramen för tidsperioden som i mitt tycke med sitt dlc är ett spel som du bör plocka upp om du är mer intresserad i ekonomiska och basbyggande delen i denna typ av titlar och inte är emot ett spel som tar sin tid.

Facebook
TwitterReddit
Vädersäsonger i openworld spel

Vädersäsonger i openworld spel

Skrivet av Patrikseve den 24 september 2018 kl 16:24

Jag har suttit länge och funderat lite på ett spelmekaniskt inslag i Forza Horizon: 4 ett spel jag ser fram emot. I spelvärlden rent generellt byggs spel ofta med en typ av väder som dominerande, våra spelvärldar tenderar att vara statiska, ibland med många inslag av naturligt väder ibland med färre. Däremot satt jag och tänkte på konceptet i sig. Tänk ett rollspel som förändras utifrån säsongerna, de behöver inte vara knytet till verkligheten som Forza ska vara. Istället funderar jag på om detta kan vara ett kliv framåt för mer trovärdiga spelvärldar. Där stora massiva rollspel som tar hundratals timmar även har väder som förändras genom spelets gång, inte enbart mellan snö, regn, åska och liknande utan något som även förändrar hela spelvärlden.

Exempelvis när snön smälter skapas det översvämningar på olika håll i spelvärlden och växter och annat börjar synas i högre mån, spelvärlden förändras inte enbart visuellt med grönska utan också interaktionerna mellan dig och spelvärlden. Exempelvis då säg att floder svämmar över tillfälligt och de tvingar människor som lever nära vattnet att tillfälligt flytta på sig. Eller mot vintern när sjöar fryser till is så kan man se människor såga hål i isen och fiska eller transportera sig enklare över vattenytor etc. Jag skulle själv anse att detta typ av system skulle integreras väl med dag, natt och även olika globala händelser i den spelvärlden. Säg exempelvis torka eller en onormal låg temperatur under vintern. Visst kan det vara svårt att skapa ett komplext säsongs och väder temperatursystem som interagerar med varandra och ger upphov till en rad konsekvenser du som spelare bevittnar och eller kan interagera med men däri ser jag en utvecklingspotential inom open world spel som tenderar att låsa sina upplevelser i relativt statiska spelvärldar.

Jag hade också gärna sett att ett sådant system utvecklades med hjälp av att spelvärldens invånare och djurliv reagerade på detta och anpassade sig liksom spelaren och andra karaktärer. Även om jag bloggat om detta förr så tror jag att det är en lång bit kvar innan det blir verklighet men en nödvändig utveckling för att bygga mer trovärdiga, komplexa och intressanta spelvärldar. Och det här behöver inte heller förankras i vår världs väder utan det kan vara påhittade klimatsystem, säsonger och liknande för att exempelvis skapa en spännande scifi eller fantasy värld. Det är lite detta jag hoppas Bethesta försöker integrera i nästa The Elder Scrolls men jag kanske har för stora förhoppningar. Det som jag är mest intresserad av här är möjligheterna att öka interaktionen mellan spelare och spelvärld utöver en mer trovärdig spelvärld som reagerar till sina lokala förhållanden och en mer levande sådan där du visuellt och audiovisuellt märker skillnader.

Facebook
TwitterReddit
Moderna "stealth"- spel del 2/2

Moderna "stealth"- spel del 2/2

Skrivet av Patrikseve den 18 september 2018 kl 14:39

Den avslutande delen i denna bloggserie kommer att användas för att ge ytterligare fem rekommendationer för den smygspelsintresserade. Utöver ett antal spekulationer om framtiden för spel som överväldigande fokuserar på smygande och att hålla ljudnivån dämpad. Den förra bloggen i serien går att hitta här och min definition av stealth spel förblir densamma för att förenkla urvalet. Jag väljer också att fortsätta göra ett selektivt urval inom ramen för 2010-2018 då moderna stealth spel är i fokus för bloggen.

Rekommendation VI
Den sjätte rekommendationen är en relativt ny serie inom genren som fått två spel den senaste släpptes 2017. I dagsläget rekommenderar jag den som är intresserad av att direkt gå på del två. Det finns ett rollspel knutet till serien också men det är främst smygspelen som jag tycker håller något av värde och det är Styx: Shards of Darkness</u> (Styx är också ett namn i grekisk mytologi på en flod där döda färjades över mot betalning) som utvecklades av Cyanide. Vad som gör Styx lite speciellt i mina ögon är hur det varvar en ganska mörk inramning med komedi och humor. Spelet bjuder på en väldigt generisk fantasy miljö som inte tar sig på förs stort allvar. Du intar rollen som Styx som är en goblin och ditt mål är att utföra diverse uppdrag mot guld och annat. Styx är främst en tjuv men också lönnmördare vid behov däremot kan du som sagt inte bara döda hur du vill då Styx inte kan strida särskilt väl. Uppföljaren till föregångaren Styx: Master of Shadows från 2014 förbättrar spelet i alla avseenden. Det första spelet var mer en prototyp som hade otaliga brister, i uppföljaren kvarstår ett antal sådana men överlag är det del två du bör börja med. Smygandet har huvudrollen och tillsammans med humorn så är det en mycket kompetent modern smygtitel som lämpar sig bäst mot de som är lite vana med stealth spel.

Rekommendation VII
En sådan här lista gör sig inte så bra utan en av mina favoritspelserier och det är Hitman av IO Interactive. Det finns två spel inom ramen för den här listan och det är Hitman: Aboslution från 2012 och den nya från 2016 Hitman: Season One. Den förstnämnda är nästan inte värdig sitt namn i min mening då jag personligen ansåg att det är det svagaste spelet i serien trots mycket gedigna produktionsvärden. Istället är det säsong ett av det nya spelet i serien som ursprungligen släpptes i ett episodformat men nu går att köpa som ett helt packet. Säsong två kommer att släppas om någon månad och för den säsongen har det skippat episodformatet, men eftersom att jag inte spelat säsong två så vore det orimligt att ha med den på listan istället är det säsong ett som får en rekommendation. Nästan hela essensen av vad Hitman är destillerades till nästintill perfektion i den här titeln.

Varje nivå var byggt som en vertikal Schweizerost ost med otaliga infiltrationsmöjligheter, kostymer, verktyg och miljöinteraktioner för att slutföra uppdragen. Som namnet antyder kretsar Hitman om lönnmord och det här har nästan alltid varit en serie som är enkel att ta sig igenom men svår att bemästra. På det viset påminner Hitman något om Japanska spel där att klara en nivå bara är en del av upplevelsen utan där omspelningsvärdet är högt och att nå så höga poäng som möjligt är en betydande del av upplevelsen. Nivåerna är otroligt dynamiska med ett liv av sitt eget där karaktärer rör sig runt, samtalar och spelvärldarna känns relativt levande. Spellägen som Contracts mode vilket ersätter story uppdragen med ett community designerat mål och krav gör att spelet kan spelas under en mycket lång tid.

En aktiv utvecklare som uppdaterar spelet regelbundet med nya nivåer uppdrag och förändrade nivåer gör att spelet alltid har något att erbjuda. Styrkan i Hitmans nyaste del är att det alltid finns något att göra, låsa upp eller klara av utöver nytt kontinuerligt innehåll från communityn eller utvecklaren. Jag anser att spelet har sina brister men är man intresserad i spel där Stealth, smygande och pussellösningar där dina planer kommer samman och leder till lyckade uppdrag är detta väl värt din tid. Det är viktigt att påpeka dock spelet bygger ganska mycket på en form av gating design som annars ses i rollspel fast i detta fall istället att du tar dig förbi sektioner av miljön genom olika lösningar exempelvis nya uniformer, hemliga vägar eller liknande och sedan använder vad du har eller kan komma på i miljön för att klara av uppdragen. Som följd kan det upplevas som ett spel där man sparar och laddar mycket vilket inte är fel i sammanhanget och kanske mer åt ett pusselspel vilket är medvetet.

Rekommendation VII
Den åttonde rekommendationen är en liten indie titel vid namn Mark of the Ninja som är ett 2d spel utvecklat av Klei Entertainment och släpptes 2012. Jag anser att det här spelet har en plats på listan som följd av hur otroligt svårt det är att designa ett 2d spel med fokus på smygande och lyckas väl. Traditionellt har sidoscrollande spel varit låsta till vissa nisher av strategispel som artilleri genren eller action spel av olika slag och framförallt idag fightingspel. I Mark of the Ninja intar du rollen som en du gissade rätt Ninja och tar dig igenom miljöerna med de verktyg du har till förfogande. Det ser ut och fungerar lite likt ett pusselspel där du löser varje vakt eller situation på ett speciellt sätt. Jag fann denna titel som en mycket positiv överasskning som följd av hur väl den är förankrad i sitt perspektiv vilket är väldigt sällsynt inom smygspel. Spel där stealth är nyckeln är förvisso kanske mer sällsynt inom racing genren men bara att få spela ett kompetent 2d side scrollande stealth spel är väl värt det och det är väl värt din tid då spelet är väldigt bra.

Rekommendation VIII
Denna titel är svår för mig att uppskatta men jag anser ändå att det är ett spel värdigt en rekommendation bland Tom Clancy spelen i modern tid och jag ska förklara varför så är fallet. Jag föredrog alltid denna serie över Metal Gear serien och det första spelet står sig som en odödlig klassiker i mina ögon. Splinter Cell: Conviction som kom ut 2010 och är det femte spelet i serien var i mina ögon seriens svarta får och den svagaste delen i serien speciellt med arvet av tredje delen i serien som anses vara en odödlig klassiker, spelet erbjöd en mycket kort fyra till fem timmar upplevelse där action och hastighet hade bytt ut metodik och smygande vilket blev centralt för kritiken mot spelet.

Tom Clancy's Splinter Cell: Blacklist kom ut 2013 utvecklat av Ubisoft Toronto är således min rekommendation och var ett försök att åtgärda kritiken från Conviction och för det mesta var det ett spel som riktade tillbaka serien till sin mer smygbaserade form. Däremot fanns fortfarande action aspekterna kvar och jag upplevde även att Black list behandlade smygande, att inte döda till höger och vänster liksom metodik som sekundärt. Den bästa approachen i mitt tycke för denna del var att varva skjutande med smygande vilket spelet kategoriserade som en egen spelstil av tre möjliga. Du får poäng och placeras i en av dessa kategorier efter varje uppdrag, skjuter du mycket hamnar du i en kategori, blandar du smygande och dödligt med icke dödligt våld i en och smyger du förbi utan att bli upptäckt och döda hamnar du i en kategori.

Spelet hade också bytt ut Michael Ironside som tidigare gjort rösten för Sam Fisher mot en yngre skådespelare och det fick ungefär samma effekt som när de bytte ut röstskådisen för Snake i Metal Gear till en ny i Metal Gear V: Phantom Pain. Det är svårt om man följt med länge i en serie att uppskatta ett sådant byte. Men liksom denna kritik kan låta väldigt negativ är spelet inte dåligt. Tvärtom så är berättelsen intressant, spelets erbjuder liksom conviction på ett av de bästa cover mekanikerna i spelvärlden och har en otrolig mobilitet och koppla det samman med vertikalitet och du erbjuds en mycket gedigen frihet i hur du förflyttar dig i miljön. Blacklist är inte perfekt men det är ett mycket kompetent spel med intressanta skådeplatser och bra spelmekanik inom smygargenren och spelet försöker erbjuda något åt fans av actionspel och smygarspel i ett vilket gör att det lämpar sig väl för både nya och lite mer erfarna spelare i genren. Även om det är ett känsligt spel för mig sett till hur länge jag spelat serien (första spelet i serien kom ut 2002) så tycker jag ändå att det står sig som ett bra spel i genren med vissa reservationer och en del brister.

Rekommendation X
Den sista rekommendationen tillkom som följd av en diskussion med en medlem i den förra bloggen som nämnde ett spel jag hade glömt av när jag satte mig ner och gjorde listan. Först tänkte jag att det kanske inte borde komma med men sen ångrade jag mig då spelet är otroligt välgjort. Ett som jag spenderat en hel del timmar tillsammans med. Eftersom att jag inte har något enskilt exempel inom just Xcom esque omgångsbaserade taktiska typen av smygspel tänkte jag att det kunde passa bra då spelet i sig är bra. Om man inte gillar designen eller stilen alternativt vill ha något mer liknande Xcom finns också Phantom Doctrine som är nysläppt men ett spel jag inte provat än.

Spelet som jag istället väljer att lyfta fram är Invisible, Inc. av Klei Entertainment samma utvecklare vars spel också kom med på listan nämligen Mark of the Ninja.Du intar rollen som en operatör som får i uppgift att sköta en form av spionbyrå som kommer under attack. Spelet lånar element från rogue light titlar och X-Com d.v.s. det är ett indiespel och ingår i strategigenren inom den omgångsbaserade taktiska subgenren. Nivåerna är randomiserade och kärnan i upplevelsen är inte att döda utan att infiltrera och exempelvis stjäla hemligheter eller på andra sätt driva espionage. Spelet är däremot inte enkelt utan det tar sin tid att bemästra och är riktat till den typen av spelare som gärna tar tid på sig att tänka igenom nästa drag för att bemästra en nivå i ett spel. Jag ser det som lite av en modern klassiker inom ramen för smygspel och hoppas på en eventuell uppföljare i framtiden.

Framtiden för smygspel
Detta år har vi fått ett par stycken redan Phantom Doctrine är ett exempel och kommande Hitman: Season 2 är ett annat. För de som är stealth fantaster ser jag inget problem genren är vid liv och fortsätter att erbjuda kvalitativa upplevelser år efter år. Vi har inte riktigt än hamnat i den situationen som Skräckgenren befann sig i ett tag inom ramen för förra generationen eller rymdsimulatorgenren som bokstavligen dog i slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet men återkom först efter 2010 i ny form tack vare indie utvecklare och tidigare AAA utvecklare som sparkat liv i den igen. Så för stealthspel och smygarspel överlag ser framtiden fortsatt positiv ut även för de stora stealth spelserierna.

Facebook
TwitterReddit
Moderna "stealth"- spel del 1/2

Moderna "stealth"- spel del 1/2

Skrivet av Patrikseve den 17 september 2018 kl 12:10

Jag såg en fråga om just detta i brevlådan och tänkte att det kunde finnas lite utrymme att skriva en blogg om detta. Smygspel och strategi tillhör mina favoriter i spelsammanhang, och vad berör smygande så är det något jag också gärna anammar i spel som inte i strikt benämning låter fokus vila på den aspekten. Idag kan nämnas att många moderna AAA spel tillåter en dos av smygande även om de varvar detta med action och andra element. Även tidigare mer smygbaserade spel har frångått kärnan något för att tillåta en mer action orienterad approach till olika situationer som kan uppstå. Låt mig därför lista några moderna titlar som jag uppskattat inom smygargenren. För att göra det enkelt så vill jag blicka tillbaka ungefär 8 år d.v.s. mellan tidsperioden 2010-2018 och lyfta några av mina favoriter i genren.

Innan jag beskriver spelen behöver jag definiera vad jag menar med smygspel eller stealth spel och vad som ingår och vad jag väljer bort. Detta då spelvärlden gått mer och mer ifrån mer renodlade typer av spel och idag blandar genrer friskt, även nyare spel vars föregångare varit mer renodlade smygspel. Viktigt att beakta är att smygspel aldrig helt står isolerade som en egen genre utan snarare är en del av en annan, det går att se smygspel inom allt från strategi, action, rollspel, pussel och skräck. Genren avser spel där smygandet är kärnan av upplevelsen. I denna subgenre av någon större genre är spelvärlden, designen av nivåerna och de olika spelmekaniska inslagen byggde runtom själva smygandet eller infiltrationen. För att ge ett konkret exempel kan man kika på Metal Gear Solid V: Phantom Pain och Far Cry 5 där tungvikten på smygande ses i Metal Gear och tungvikten mot action ses i Far Cry även om de tillåter varandras styrkor också att ta plats spelmekaniskt.

Metal Gear Solid V: Phantom Pain och Far Cry 5 tillåter olika angreppssätt på ett problem däremot är de designade mer mot sin arkitektyp genre sett helhetsmässigt beroende på titel. Båda dessa titlar belyser också svårigheten med genrer i dagens spelvärld då genrer överlappar varandra inom ramen för spelets spelmekaniska inslag och design. Jag vill ändå påstå att exempelvis Metal Gear V: Phantom Pain är ett smygspel och Farcry 5 ett actionspel i grunden. Flera av exemplen kommer däremot att vara mer renodlade smygspel medans andra något svårare att helt precisera. Flera av spelen på listan rör sig i flera genrer samtidigt vilket gör begreppet svåranvänd men mitt fokus är ändå att belysa spel där tungvikten är på själva smygandet i modern tid som jag uppskattat.

Rekommendation I
Först ut är Dishonored 2 som är ett smygspel utvecklat av Arkane Studios och släpptes 2016. Båda spelen i serien är väl värda att spelas och ryms inom tidsperioden 2010-2018 då första spelet kom ut 2012. Min egna inställning till serien är att del 1 visade oss en ny värld som var interaktiv, vertikal och otroligt väl designad. Tvåan tog nästa kliv och förbättrade nästan alla inslag av föregångaren. Spelvärlden kändes mer levande och själva smygandet mer belönande. Att uppföljaren också gav oss valet att spela som en av två olika protagonister skapade ett återspelningsvärde som jag uppskattade. Att använda krafter som teleportering, hitta gömda vägar och där varje spelvärld var designad som en scweizisk ost erbjöd otaliga tillvägagångssätt att infiltrera de olika nivåerna. Serien är kanske den starkaste nya moderna smygserien idag och väl värd att kolla in.

Rekommendation II
Nästa titel som jag vill lyfta är en kontroversiell titel och lite av en bortglömd sådan. Det är Thief utvecklat av Edios Montreal som släpptes 2014 och vida ansedd som en av de stora besvikelserna detta årtionde. Det är viktigt att beakta att Thief som spelserie är en kultförklarad spelserie där Thief: The Dark Project som släpptes 1998 och Thief II: The Metal Age som släpptes 2000 och del 3 Thief: Deadly Shadows som släpptes 2004 varit genrebildande i flera avseenden. Om man frångår de stora som Splinter Cell och Metal Gear så har Thief som spelserie påverkat genren i stort och varit en otroligt viktig spelserie för genren. Här misslyckades Thief 2014 att återskapa magin för många spelare, det hjälpte inte att spelet var buggigt vid släpp och inte innoverade.

Så varför skulle jag ha med detta på denna lista? Jo därför att Thief från 2014 är välspelande, spännande, atmosfäriskt och bra designat i vissa avseenden. Mellan bristerna finns ändå ett spel som inte handlar om att döda eller hacka utan om att stjäla värdesaker. Det bryter mot de mer technothriller esque spelen som vi ofta matas med. Jag fann spelet underhållande, med en viss form av vertikalitet och något av de bästa svårighetssystem som skapats. Spelet gav spelaren full frihet att designa sin egen svårighet, sätta begränsningar på dig själv eller ge dig bättre förutsättningar som du ville och de önskar jag att fler spel gör. Spelmekaniskt är smygandet i centrum, hamnar du i strid dör du oftast om du inte flyr då vakterna är starkare och den mörka Victorianska designen med gotiska och industriella/steampunk inslag var en mycket gedigen inramning. Berättelsen i sig är kanske inte spelets styrka däremot som ett smygspel som inte lyckats bygga vidare på sina föregångare och vara genrebildande tycker jag att det lyckades tillräckligt väl för en rekommendation då jag ändå gillade spelet skarpt.

Rekommendation III
Min tredje rekommendation faller på Shadow Tactics: Blade of The Shogun släpptes 2016 och utvecklades av Mimimi Productions. Denna titel påminde mig om varför jag älskade Commandos serien och är designat som ett smygspel och ett pusselspel i ett. Rent officiellt ingår det i genren real-time tactics vilket är en subgenre inom strategispel. Många smygspel kan argumenteras för att de är pussel i grunden som successivt löses med hjälp av spelmekaniken, föremål och världsdesignen till förfogande. Kanske finns det ingen annan titel på denna lista som exemplifierar detta mer än denna. Spelet sätter ingen större tidspress på dig som spelare men du kontrollerar ett antal karaktärer i isometriskt perspektiv, ditt mål är att ta dig genom nivåerna med hjälp av deras färdigheter. Det låter enklare än det är och istället får vi en mycket utmanande indie titel som tar vid i Edoperiodens japan (Ca 1600-1900-tal). Det är stealth avskalat till sin kärna och vill du åt en mer avskalad smygupplevelse som får ta sin tid och låter tänkandet vara på framkant för att ta sig vidare är detta en solklar rekommendation.

Rekommendation IV
Jag är själv lite osäker på om denna titel är rätt i sammanhanget men jag anser ändå att om man gillar smygande och vill krydda upp det lite kanske denna rekommendation passar. Alien: Isolation är ett skräckspel som helt är designat runt stealth. Du bygger föremål för distraktion, du har vapen för att mota bort hotet tillfälligt på bekostnad av att du avslöjar vad du är, om du blir upptäckt dör du oftast då monstret i sig är snabbt livsfarligt och dödligt. Spelet står sig som en av mina favoritspel inom skräckgenren och på min topp 10 över bästa spel genom alla tider som följd av hur väl den tog ett grepp om Alien licensen och visade att det går att göra annat än actionspel av varumärket. Det hjälpte också att Creative Assembly som utvecklade spelet gjort en av de mest ambitiösa och fenomenala återskapningarna av ett filmuniversum i spelväg någonsin. Det ser ut som den första och i viss mån andra filmen ner inpå detaljerna. Spelet lånar grundvisionen från den första filmen och sätter monstret i fokus och dig på menyn. Jag är tveksam till att det kanske går att rymma på denna lista men jag tror att smygfantaster som vill ha något lite annat i sin vanliga dos smygspel kan få ut mycket här. Är man ett fan av filmerna framförallt första som mig så är detta givet att kika närmare på. Spelet har sina brister, det är lite längre än traditionella skräckupplevelser och vissa partier av spelet är inte lika bra som andra.

Rekommendation V
Jag nämnde titeln inledningsvis och jag vill skriva om ingen annan än en av giganterna inom Smygenren nämligen Metal Gear Solid V: Phantom Pain utvecklat av Kojima Productions och släpptes 2015. Vida ansedd som ett väldigt bra spel men också liksom Thief som en av de stora besvikelserna detta årtionde av flera orsaker. Det mesta är sagt om denna titel men jag anser ändå att i sin kärna så erbjuder spelet en av de bästa om inte de bästa infiltrations upplevelserna i spelväg just nu. Till skillnad från en hel del av exempelvis Ubisofts smygar spel så arbetar inte uppdragsdesignen emot friheten och det öppna spelläget där du bestämmer över hur, var och när. Dels så reagerar fienderna på din taktik och anpassar sig över tid, och dels så känns allting rätt. Ai:n är inte alltid den smartaste liksom i spel ovan däremot så anser jag att spelet kommer samman spelmekaniskt, designmässigt på ett sätt som få andra smygspel när man infiltrerar baser.

Du tål lite mer stryk än i en del andra titlar på listan vid upptäckt men du har också mycket större frihet i hur du tacklar situationer vilket till stor del beror på dess hybridisering med open world genren. Jag må också köpa kritiken mot spelet, avsaknad av slut och att det av flera orsaker inte lever upp till sina föregångare som liksom för Thief är genrebildande för stealth spel. Däremot spelar jag det än med lite moddar och det står sig som ett fenomenalt spel spelmekaniskt med stort återspelningsvärde, spelet var i sin design byggt för detta. Det har sina tydliga brister som följd av framstressad repetitiv andra hälft, påtvingat online läge som man dock kan undvika med lite work arounds och ett narrativ som inte alltid lyckas engagera men överlag så gillar jag att bygga upp sin egna bas, ha ett förråd av utrustning att välja mellan och styra, vad, när var och hur du gör något i spelet.

I nästa del så tänker jag kika på 5 till moderna smygspel inom tidsramen 2010-2018 som jag kan rekommendera en av dessa är något "hårlös".

Facebook
TwitterReddit