Saknar vintersnö? Här har du Frostpunk

Det vore ju att tala regelrätt osanning om man påstod att vintern -19 har varit något annat än en monumental besvikelse. Här måste vi ju ändå ställa oss unisont överens. Det kännetecknade vita täcket som vanligtvis får en att se bortom den grådaskigt dystra, sollösa och dagkorta tidsperioden - har helt enkelt uteblivit denna gång. Istället fick vi sedvanligt schizofrena väderomväxlingar med en Aladdin-ask av mulet trist, regnigt eländigt och alltigenom vedervärdigt skitväder, nästintill helt förskonat av snöfall.

Detta har naturligtvis inte hindrat mig från att åka på 11 olika förkylningar (and counting) där den senaste varianten fick en att torrhosta snorprojektil i burst fire-läge samt utan förvarning nysbomba mindre jordskalv. Vad finns det då bättre att sysselsätta sig med, hemmasjuk under karantän, än att tillbringa orimliga mängder kvaliétid med konsolbrödraskapet och bara kötta? Svar: absolut ingenting.

Spelet som trollbundit allra mest under den juliga högtiden har varit Frostpunk. Föreställ "Snowpiercer: The Game", minus proteinrika kackerlacksmackor serverade ombord på ett hierarkitåg. Målet är enkelt. Du samlar in ved, stål och kål i syfte att bygga upp och verkställa en funktionell infrastruktur i ett alltmer växande samhälle - under en pågående istid. Inlärningskurvan är brutal. Valen kan avgöra om människor lever eller dör. Två saker du alltid kan räkna med, kyla och repressalier. Hela tiden biter frosten i häcken samtidigt som folksamlingar demonstrerar upproriskt mot ditt herravälde bara för att du natten innan "lät" några man jobba ett 24h-pass. Frostpunk är det enskilt stressigaste spelet jag någonsin har spelat, proppat med magknipframkallande micromanagement och multitasking, men ack så trollbildande och underhållande det är på samma gång.