SPOILERS FÖR THE LAST OF US FÖREKOMMER!

En kompis klarade just av The Last of Us varav slutet fick honom att i princip ogilla spelet en aning då hans uppfattning av Joel ändrades. Han ansåg att Joel var en hjälte, innan slutet. Men att hans val genom att rädda Ellie, mörda Marlene och fördöma mänskligheten gör honom till ett ont monster. Att spelet inte är ett mästerverk på grund av detta.

Jag argumenterade för att oavsett hur du själv känner i denna situation så bör det egentligen kvitta. Du kan hålla med Joels val (vilket många verkar göra, speciellt folk som faktiskt har barn samt jag själv) eller så kan du tycka att man bör offra någon man älskar för att potentiellt rädda världen (vilket han och flera andra anser). Oavsett vad du känner så bör det i teorin vara irrelevant.

Neil Druckmann, han som skrev The Last of Us poängterade i en keynote angående hur viktigt det är att "berätta ärligt". Hur allt som The Last of Us handlar om, hela storyn, motiverar varför Joel gör det val han gör och att oavsett hur du själv känner kring valet så måste du som spelare förstå hur valet är helt och hållet rätt för honom som karaktär. Det är hans karaktärsark som fullbordas i slutet.

Folk som då anser att Joel gjorde fel beslut och tycker att t.ex. storyn är klyschig har ju då helt fundamentalt missat poängen kring vad som gör The Last of Us så pass bra som det faktiskt är. Han tycker t.ex. att Joel inte hade behövt döda Marlene utan att han kunde ha låtit henne överleva. Jag argumenterar att Marlene garanterat skulle komma efter dem. Varför? Jo för att hon är ju redan nu villig att döda Ellie utan att ens låta Joel säga farväl eller ens förklara det för Ellie själv. Men nej, tydligen anses hon att vara en god människa som vill offra Ellie. Detta efter att hon själv gör beslutet åt Ellie samtidigt som hon antar att Ellie vill offra sig. Jag tycker inte att det finns något gott/ont i världen som existerar i The Last of Us. Allt är grått, det är samma sida av två olika mynt varav motivet är att helt enkelt att överleva. Joel måste döda Marlene för att någorlunda kunna garantera deras överlevnad då Marlene dessutom är ledaren av Fireflies. Han misslyckades med att rädda Sarah och nog fan tänker han inte låta det ske igen. Men oavsett hur du uppfattar karaktärerna så måste du inse var det brister för Joel om han låter Marlene överleva och hur falskt det faktiskt vore gentemot hans karaktärsutveckling. Det var en människa som valde att döda hans dotter i ett liknande scenario. Döda få för att potentiellt rädda många. Ingen chans i helvete att Joel hade låtit Ellie dö.

Min poäng är:
Trots vad du känner för en karaktär eller vad du anser kring ett beslut så innebär det INTE att handligen i spelet/filmen/boken är dålig. Detta alltså oavsett vad du själv anser är rätt val för dig själv. Tvärtom, om valet är väl motiverat för den karaktär som utför handligen så är spelet rent teoretiskt faktiskt bättre med tanke på att du kan förstå resonemanget bakom ett val som du själv inte hade tagit.

Inser du inte detta så är det din förlust. Från min synpunkt så växer spelet enbart för att den väcker en sådan reaktion. Det faktum att denna diskussionen kan hålla på i evigheter bidrar ju också. En åsikt är just en åsikt dock och kan inte klassas som "fel", naturligtvis.

Eller vad säger ni?

Tänkte gå igenom de topp fem spelen vars multiplayerlägen jag verkligen älskar/har älskat.

Big Boss: Everything has its beginning. But doesn't start at "one." It starts long before that. The world is born... from zero. The moment zero becomes one is the moment the world springs to life.

#0: Star Wars: Jedi Knight Jedi Academy
Plats noll (ja, noll) går till Star Wars: Jedi Knight Jedi Academy, ett spel som jag spelar än idag efter 11 år. År 2006 skapade jag en klan som ännu idag är igång.

Lasersvärd online? Ja tack. Spelkänslan i Jedi Academy är väldigt unik. Spelet i sig släpptes 2003 och är baserat på Quake 3 motorn. Jedi Academy har en inlärningskurva som är så sinnessjukt svår att majoriteten av spelare som lirat sedan dag ett kan klassas som "dåliga". Glappet mellan en spelare som är medel och en som är bra är natt och dag. Detta beror i synnerhet på att motorn funkar på ett sätt som inte är så himla uppenbart. Hur mycket du än försöker, tittar på andra så lär du inte riktigt kunna dra slutsatser. Det är för många faktorer som spelar roll när två svärd kolliderar. Dessutom spelar det en stor roll vilken server du spelar på också då vissa kan ha en mer modifierad känsla. Så vad gör en spelare bra?

Det är besattheten av att försöka förklara varje moment, dra slutsatser baserade på teorier samt år av erfarenhet och dueller för att sedan splittra in dessa inom spelstilar i flera olika kategorier. Vissa ting går inte riktigt att förklara helt och hållet utan det är en känsla man har. Det är någon som tar en titt på själva källkoden för spelet samt en person som också inte enbart håller sig till en server utan försöker förstå alla. Grunden är samma, du rör dig på samma sätt oavsett om det är Base, Japlus MP damages eller SP damages. En sann bra spelare klarar sig bra oavsett. Det är inte många som orkar göra allt detta. Till sist: Genom att lära ut dessa till andra så förbättras din egen förståelse för det också.

Att det alltid finns någon som är bättre än dig känns relativt uppenbart. Men efter att ha sökt efter folk i denna lilla community de senaste åren så måste jag börjar medge att det är svårt att hitta någon som kan utmana mig. Spelet går hela tiden framåt. Jag anser mig själv vara mycket bättre idag jämfört med 2013, 2012, 2011 och så vidare. Visst är folket inte alls så många som dagens nya spel men vi har en trevlig community upp till 300 servrar med kanske 200 stycken klaner.

Kör du spelet utan några mods så kallar man det "Base". Base mekaniken kring spelet fungerar helt olikt från det som majoriteten av Jedi Academy spelar vilket är "Japlus". Japlus är en mod som skapades av en spelare och enligt många så förbättrades allt från hitboxes till att ge mer frihet för spelarna. Istället för att en person kan duellera en annan varav alla andra måste vänta så kan alla duellera samtidigt. Detta är bara ett litet exempel på de stora skillnaderna. Det finns dock fåtals folk kvar som ännu lirar "Base" och bär på en elitism attityd att "Japlus" folket är svagare rent spelmässigt, något som inte riktigt stämmer i dagsläget åtminstone.

En vanlig dag i en "Japlus" server ser ut som följande:
Du går in i servern. Tre av dina klanmedlemmar diskuterar vem som har störst lasersvärd medans två andra personer håller på att lära sig teorin kring fotarbetet i spelet av en person som jag har tränat. Folk står i kö och vill duellera mig vilket efter ett tag blir lätt tröttsamt tyvärr men det är klart man njuter av det en aning. Mest är det jobbigt då alla anser att du är just bäst vilket bidrar till att man lätt blir irriterad om man rör sig lite dåligt och tar ETT enda slag. Så löjligt då ett slag inte ens innebär en förlust. Eller vad sägs som att du kan vinna 50 dueller, förlora 1 men det tär ändå på dig. Dagens I-lands problem. Sjukt löjligt, men men... För min del är det lite svårt att vilja spela det aktivt då drivet inte finns när man är så pass bra.

Sedan börjar alla skrika hur vi bör ändra spelläge till något annat. Det finns nämligen Siege som är klassbaserat och där man i två lag varav man ska klara vissa uppdrag för att forcera bak det andra laget. Det finns Capture the Flag, Team Free For All, eller bara standard Free For All där vi ändrar till någon bana och skapar egna spel med våra egna regler, skriver eller bara duellerar. Din kreativitet sätter gränserna. Dessutom finns det flera mods än bara "Japlus". Moviebattles 2 är en underbar mod där spelet liknar Battlefront fast alla har ett liv och det är rond baserat. Banorna och klasserna är tagna ur filmerna och majoriteten är underbart designade. Dessa är också skapade av folket, naturligtvis. Det finns så mycket att jag verkligen kan skriva en hel bok om det. Lasersvärd, vapen, flyga, racing, hydroball (under vatten fotboll typ) med mera.

Till sist vill jag nämna min internationella klan. Folket jag har dagligen haft konversationer med och lärt känna. En del av dessa har träffats relativt nyligen i verkliga livet och det har inte riktigt satt sig än att min klan är anledningen till att de träffades. Jag hoppas faktiskt på att träffa några av medlemmarna också och det diskuteras redan om Amsterdam under sommaren, preliminärt dock.

Jedi Knight: Jedi Academy tack vare alla modifikationer är utan tvekan mitt favoritspel när det gäller multiplayer. Det är inte ens nära. Jag tror tyvärr aldrig att detta kommer att ändras. Jag har växt upp med detta spel och dagen då jag säger adjö kommer en del av mig att gå bort.

Jag är hursomhelst tacksam för folket som gör detta spel. Jag har min egen karaktär, vi har vår egna klanbana som tog oss 5 år att skapa (släpptes i år dessutom). Det finns så sinnesjukt mycket i detta spel och jag tycker faktiskt synd om folk som aldrig upplevt ett spel som Jedi Academy.

Kontakta mig gärna om ni vill testa det för nu går jag in i min server.

Tänkte gå igenom de topp fem spelen vars multiplayerlägen jag verkligen älskar/har älskat.

#1: The Last of Us: Factions
Jag går fram och tillbaka mellan plats två och tre men ettan är det inget snack om saken om.

The Last of Us är multiplayerspelet med allra bäst speldesign. Det är på grund av detta spel som jag skriver denna lista. För två dagar sedan så lirade jag och tre andra arbetskamrater spelet på PS4. Antal spelare är 4v4. Och sedan dess har vi kört varje kväll och det verkar ännu inte ändras. I dagsläget är det cirka två timmar kvar innan vi spelar igen och jag kan inget annat än att längta.

Tidigare så hade jag enbart kört med max två personer någon enstaka gång annars var det oftast en kompis. Det var väldigt sällan som jag spelade ensam då spelet är designat kring att man ska köra i grupp. Vill man göra det så spelar man automatiskt mot folk som inte är i en party så det är trevligt. Visst kan du sätta på mikrofonen och försöka kommunicera men i slutändan är det inte riktigt samma sak. Och låt mig säga redan nu: Ni har INTE kört The Last of Us Factions om ni inte lirat med ett helt lag med kompisar som ni känner. Dynamiken ändras helt och hållet när ni kommunicerar och bajsar i byxorna för att ni ser fienden bakom väggen och undrar vad fan dem planerar. Detta samtidigt som ni försöker ligga ett steg före dem och polaren skriker "FÅ INTE PANIK!"

Jag nämnde hur jag älskar spel där man njuter av varandras tillvaro och The Last of Us är helt kunglig på denna front. Du är alltid med dina vänner då det är självmord att gå helt ensam. Du kan undvika strider så vidare du inte ligger risigt till rent taktiskt vilket istället leder till att man applåderar åt hur vackert det andra laget spelade. Även något så fundementalt orosväckande som Listen Mode på förhand, hjälper till att stärka atmosfären och gemenskapen till spelet. Du vet att han är där. Han är bakom väggen. Han vet förmodligen var du är. Vad fan ska jag göra? Vad kommer han att göra? Är han ensam?

Naughty Dog fångar spänningen som ingen annan utvecklare har gjort. De lyckas helt och hållet ta den magi som finns i singleplayer och modifiera den så pass att Factions blir det bästa multiplayer spelet som jag har lirat på konsol.

Jag läste en text för ett tag sedan där någon på redaktionen klagade på att vissa vapen var låsta och att man var tvungen att köpa dessa. Till att börja med så finns det klasser där du kan använda dessa vapen utan att köpa dem. Allt du gör när du köper dessa är att du kan själv skapa din egna klass med dem. För det andra så har jag faktiskt tittat omkring, prövat några vapen och skillsen som man kan köpa och jag känner att det inte är värt det. Varför? För att jag faktiskt inte anser att dem är så bra! Balansen i detta spel är helt fenomenalt bra. Hur bra ett vapen är handlar i princip alltid om hur bra spelaren är som håller i vapnet.

Att spela med ditt lag är A och O. The Last of Us får mycket beröm för sin mästerliga singleplayer och av dem som har spelat multiplayern så är det många som uppskattar det. Men det bör vara fler. Jag är nästan glad att alla som vill ha platinum trophy måste spela igenom mulitplayern då det är nästan kriminellt att lämna spelet utan att ha spelat Factions.

Tänkte gå igenom de topp fem spelen vars multiplayerlägen jag verkligen älskar/har älskat.

#2: Killzone 2
Killzone 2 är det spelet som jag mest vill ha remastered till PS4.

Multiplayerläget i detta spel var helt mästerligt. Jag och klasskompisarna skolkade alltid någon lektion i veckan för att springa hem till mig, äta kebabrulle och skicka runt kontrollern.

Det som gjorde Killzone 2 så fantastiskt var känslan av att skjuta någon och jag säger detta med risken av att låta som en psykopat. Här var det rå talang att kunna döda någon utan att missa majoriteten av skotten som du skjuter. Det fanns verkligen knappt något aim assist, vapen hade galen rekyl och "aim down the sights" var enbart användbart från långt avstånd och absolut inte om du var relativt nära eller till och med på medel avstånd från någon. Du var tvungen att huka, trycka sparsamt på skjut knappen för att försöka stabilisera rekylen och på så sätt träffa fienden. Att skjuta någon i huvudet och aktivera det där ljuva "chirp" ljudet var nästan som att få en orgasm.

Det var en konst i sig och helt underbart att lira. Detta i samband med stora banor, mörk och kunglig atmosfär, mästerlig ljuddesign som ekar genom hela banan, enastående nivådesign, ett spelläge vid namn "Warzone" och 24-32 spelare så var Killzone 2 utan några som helst snack det spel som simulerade krig allra bäst. Klassystemet och klanmatcher skapade drama och man spred planer om hur man skulle tackla varje uppdrag på förhand. Jag kommer ännu ihåg hur jag gick hem till en kompis bara några dagar efter spelet och mina ögon var helt svart/röda likt självaste kejsare Visari. Om jag får överdriva så kändes det som att jag förlorade min oskuldhet som ett barn och blev en man efter Killzone 2.

Killzone 2 var så bra att Guerrilla Games senare spel bara föll längre bort från det som gjorde spelet så mästerligt. Om 2an var ett mästerverk så var 3an enbart bra och Shadow Fall enbart okej som bäst.

Jag saknar Killzone 2. Det finns ännu idag servrar som man kan lira på men jag drömmer aktivt om en dag då detta spel släpps på PS4. Det finns verkligen inget spel som Killzone 2.

Det känns dessutom som ingen riktigt kommer förvänta sig på vilket spel som kommer att ligga först.

Tänkte gå igenom de topp fem spelen vars multiplayerlägen jag verkligen älskar/har älskat.

#3: Uncharted 3: Drake's Deception
Ett relativt underskattad multiplayerläge lär du hitta i Uncharted 3. Jag tyckte om Uncharted 2s multiplayerläge, dock innan patch 1.05 kom ut som ändrade spelet rätt drastiskt. Man dog nämligen mycket snabbare och det hela liknande ett simpelt "cover shooter".

Det Uncharted 3 gjorde så mycket bättre är att alla handlingar du utför är snäppet snabbare. Man klättrar betydligt mycket snabbare, du har en sprint knapp vilket gör att du kan fly från vissa lägen och vapen som faktiskt har rekyl istället för så kallad "spread". Uncharted 3 förbättrade allt med Uncharted 2s multiplayer och la dessutom till en del mer personlighet. Detta i kombination med härlig nivådesign, en vertikalitet och speldesign som tillåter dig att spela på flera sätt utan att straffa dig. För att inte tala om co-op läget som inte direkt är något speciellt men ändå bidrar till en rolig horde liknande utmaning med kompisarna. Att försöka få silver stjärnan genom att klara alla fem uppdrag på Crushing är en mardröm. Det hjälper att alla fienden bär på clownmasker vilket leder till skrattanfall när man sparkar en clown mellan benen.

Det bästa med spelet, är att det kan växla mellan att vara sinnesjukt tävlingsinriktad till att vara ett spel där man kan spela själv och njuta av tiden. Ta en kompis och spela Three Team Deathmatch (2v2v2) eller ta det lugnare med lite Team Objective (5v5). Nya spellägen som är kreativa hittar du i The Lab som t.ex. brännboll där alla börjar med ett oändligt antal granater på varsin sida och det gäller att ta ut motståndarna innan man själv sprängs. Makalöst roligt.

Uncharted 3 är det enda spelet på denna lista där jag kan spela i flertals timmar utan att känna mig stressad och psykiskt trött (så vidare jag inte spelar Three Team Deathmatch i flera timmar). Det är ett underbart exempel på ett spel där man njuter av gemenskapen och "dansar en dans" med andra. Ibland är det så pass bra att jag ändrar åsikt kring om detta spel är #3 eller #2 i min lista. Idag får spelet nöja sig med #3. Det håller även bra idag men jag håller tummarna för en remastered version en vacker dag till PS4an.

Fast samtidigt i och med den nya Uncharted 4 spel trailern som vi såg på PSX så kan jag inget annat än att längta efter multiplayerläget. Fasiken vad bra det såg ut.