Äventyret mot ett körkort

2 år har passerat sedan jag fick möjligheten att ta körkort men ingen direkt energi lades på det. Jag pluggade samtidigt och vice versa. Ja du vet, det kanske klassiska lathetssnacket man för när man lurar sig själv. För visst även om jag pluggade så hade jag tid varje sommar som passerat och allt däremellan, ingen ursäkt förutom idioti för min del. Det vore trots allt något om jag idag satt med mitt körkort.

Så är det inte som sagt men jag har aldrig övningskört så långt som jag gjort nu och även boken har öppnats för hårdplugg inför testet. Minns när jag satte mig i bilen två år sedan och vilken katastrof det visade sig vara, oron i trafiken, kontrollen över bilen och framförallt reaktionsförmågan. Idag har jag tack och lov blivit bättre och gillar att vara ute i trafiken men jag är långt ifrån att vara "elegant" ute på vägen.

Så nu är jag på gång känns det som och samtidigt som detta sker blir jag alltmer sugen på att äga ett eget fordon. Ser även fram emot att få göra mitt besök på halkbanan där man hört så mycket roliga historier men jag misstänker att jag kanske blir en sådan när någon annan talar om deras minnen för sina nära och bekanta.

Är det kanske någon läsare som befinner sig i en någorlunda liknande situation? Har sett att någon fått det nyligen vilket resulterat i ett stort grattis och en gnutta avund (självklart). Längtar redan nu över att göra provet, förhoppningsvis få det godkänt, lyckas med uppkörningen och hämta ut mitt körkort på posten. Det vore något det.

Inom några månader kanske jag befinner mig härute, bakom ratten.