Tro det eller ej men jag har faktiskt lyckats bencha mig genom hela säsongen av Netflix - The Witcher som idag lanserades. Jag höll hypen nere och var ganska skeptiskt, inte för att jag är emot Henry Cavill som Geralt, snarare för att materialet delvis baserats på ett spel.

Ja jag vet, det är trots allt böcker som spelet baserades på, men populariteten idag kan man tacka spelserien för. Så hur var det då? Det blev aldrig riktigt så illa så att jag stängde av utan jag fortsatte mysa mig genom första minut till sista med någon enstaka bensträckare och tid för föda.

Utan att gå in på detaljer och riskera spoilers så fattar jag mig kort. Henry Cavill fungerar som den hårda, något muntra *host* Geralt, men är det någon jag verkligen beundrar i castingen är Freya Allan som spelar Cirilla/Ciri - för att vara så ung, med den roll hon har i serien, skiner hon och jag kan bara hylla denna perfekta casting.

Många var oroade över just castingen men det är ironiskt nog det minsta jag har problem med. Mina problem ligger i berättandet och hur man hoppar mellan tidslinjer, det förvirrar, mycket är oklart, och utan direktiv måste man istället arbeta för att få allt att klaffa. Värt att nämna är att jag inte läst originalberättelserna...

Det är just det här jag oroas över, hur mycket som är oklart, och hur mycket som förväntas av tittaren. Hur tolkas allting utifrån någon som inte spelat spelen, inte läst böckerna, och inte vet någonting som ovannämnda universum.

Framförallt är det detta som serien plågas av, mycket är ojämnt, men mycket är också bra. Flertal scener och några avsnitt står ut i såväl produktion som manus. Jag fick det jag förväntade mig, effekterna fungerar, är det supersnyggt? Nej. Men det duger gott och väl. Dessutom måste jag hylla koreografin - Geralt kändes verkligen brutal när än svärdet användes.

Har du ingenting bättre för dig så kanske du ska ta dig en titt?

Jag är nöjd, kunde varit bättre men jag är nöjd

Man kan tycka vad man vill om Apple, deras produkter och hype. Keynoten var nog en av deras värsta jag sett, majoriteten av funktioner finns redan sedan många år tillbaka och här agerar man som om det skett en smärre revolution?

Allt på 13 minuter

Nya Mac Pro är ett rent monster och var en av höjdpunkterna, annars kan jag inte påstå att något fick mig att höja på ögonbrynen, förutom hur ett bolag som Apple verkar ligga så efter.

Skärmen, burken, får en att dregla, vad tyckte du?

FET SPOILERVARNING! Läs ej om du inte vill veta!

Alla år av superhjältar eller snarare detta lååånga kapitel, har nu avslutats. Infinity War gillade jag, mycket för att man använde Thanos som huvudkaraktär i klassisk berättarstruktur men jag visste också om att detta inte skulle upprepas i uppföljaren. Infinity War gjorde mycket bra, hotet kändes riktigt, förluster kändes som förluster...

Tyvärr kan jag inte riktigt säga samma sak om finalen Endgame.

Den största bajskorven stavas tidsresande, det är ett otroligt billigt verktyg att använda för att rädda karaktärer eller rätta till saker och ting. Det spelar liksom ingen roll om det har använts i serietidningarna eller ej, det har inte byggts upp genom all historia, istället används det som en sista-minuten-lösning.

Det är skillnad på filmer som har detta som en central del i berättandet, Looper, spel som Bioshock: Infinite, jag tror du förstår vad jag menar. Det bjuds på enormt mycket fanservice, varma scener och tillbakablickar fyllda med komiska twistar men det räcker inte hela vägen. Jag gillade också Heil Hydra-scenen. Jag gillade att karaktärer fick träffa karaktärer de önskat träffa i efterhand.

Men det håller inte. Det är vad det är, fanservice.

Jag kände ingenting när Black Widow offrade sig, alla dramatiska scener tappar vikt för att man sett det förr och när tidsresandet är en del av ekvationen, ja då spelar ingenting roll, för man kan rädda karaktärer överallt, ta stenar överallt. Allt går att fixa. Och problemet med tidsresandet är också alla luckor som skapas, som lindas in i fina ord och ursäkter i filmen, men som i det stora hela inte fungerar.

Alternativa tidslinjer förs samman med våra, karaktärer kommer tillbaka. Folk som dött förut står nu plötsligt på benen igen, men det är inte samma karaktärer rikigt, för de har inte upplevt det som hände i våran tidslinje, den Gamora Quinn föll för är död. Att man sedan använder kopian som en lösning hatar jag. Hon är död, och nu ska Quinn ersätta den tomheten med en kopia från en annan tid? Är det bara jag som tycker att det är vidrigt?

Tekniskt sätt är det samma karaktär - men ändå inte.

Jag känner mig aldrig oroad över karaktärer, alla lever igen, alla är tillbaka på ett eller annat sätt (nästan). Och det är därför filmen inte fungerar för mig alls, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon, alla kan räddas, nästan alltid. Och Thanos höll inte samma mått alls som i föregående del, mest för att, återigen, det är en Thanos från en annan tid. När jag hörde att filmen skulle vara tre timmar var jag verkligen taggad, detta kommer bli guld, dramatik och konflikt!

För mig är det inget annat än en fet besvikelse och jag kan med enkelhet ignorera detta kapitel helt och hållet för att se Infinity War som det riktiga slutet.

Mycket av humorn fungerade inte, det började likna Last Jedi i mångt och mycket där det trycktes in försök till komedi lite här och var vilket skadade dramatiken när den skulle vara som starkast. Thor och Capt. Sken lite extra vilket jag gillade. När Scarlet gick loss på Thanos - det var något jag verkligen gillade, det är såhär man gör kvinnliga karaktärer starka på ett naturligt sätt i story, inte när man tvingar upp en hel grupp för att vid ett tillfälle trycka fram ett politiskt budskap.

Sist jag var såhär besviken och irriterad var nog efter Last Jedi eller Alien: Covenant. Allting händer för att en råtta räddar Ant-Man av misstag...

Vad tyckte du, var det allt du väntat dig eller föll det platt som för mig?

Nej jag är inte upplyst, nej jag har ingen agenda, nej jag tänker inte säga vad som är bättre eller sämre - men jag ska prova på att äta som en vegan under en månad.

Ja! Mest för att jag vill testa mig själv och lära mig massor av nytt när det kommer till matlagning och ingredienser. Redan nu har jag lärt mig massor av att kolla in recept och vad man behöver trycka i sig och ärligt talat är jag faktiskt riktigt taggad.

En del av mig är som sagt taggad för utmaningen men en annan sörjer det faktum att jag inte kommer äta mina favoriträtter under den kommande månaden. Har vi några veganer här, och om så är fallet får ni gärna ge tips som ni önskat att ni vetat om när ni började äta gräs (duh!).

Ska bli intressant och se om det har någon effekt, negativt eller positivt, en månad borde väl rimligen påverka mig eller hur? Kommer nog bli tuffare än vad jag anar... Tränar dessutom nästan dagligen. Måste dock shoppa massor. Jag förväntar mig en dyrare månadskostnad när det gäller mat - som om jag inte äter nog redan nu.

Behöver dock givetvis en mixer/blender för alla möjliga grejer, är det någon sådan ni kan rekommendera?

Tvivlar på att mina rätter kommer se såhär bra ut...

Man kan tycka vad man vill om Nintendo men det är få utvecklare/utgivare som skulle presentera nyheterna på detta vis. Vi har väntat länge på en uppdatering och tystnaden har varit oroande för oss fans sedan spelet utannonserades 2017.

Kort och gott duger inte nuvarande produkt enligt Nintendos standard och man ser därför till att starta om utvecklingen på spelet för att säkerställa att det faktiskt blir något vi blir nöjda över. Dessutom tar man kontakt med originalutvecklaren till Prime - nämligen Retro Studios som nu kommer att hjälpa till att skapa den uppföljare vi velat ha.

Personligen tycker jag att det är tråkigt som attan då jag sett fram emot uppföljaren i ett decennium - men! Samtidigt är jag nöjd över den transparens och konversation som skett här, även om Retro Studios inte är samma studio som en gång i tiden - så är det bokstavligen i deras DNA.

Metroid Prime 4 - Development Update

Försenat på obestämd tid, hur reagerar du?