Rolando & Rolando 2: Quest for the Golden Orchid, har sedan lääänge varit två av mina absoluta favoritspel till Iphone. De, och Florence, Sky samt Monument Valley. Där.. Har du det jag anser vara bäst till formatet, still. Men så skiftade Apple från 32-bitars-appar till 64-bit och Rolando-spelen försvann, spårlöst. Det var för flera år sen, det. Poff! Så var de borta. Utvecklarna Hand Circus är dock tillbaka, efter att ha kämpat i flera år för att återfå rättigheterna till spelen de en gång gjorde. Och när Rolando: Royal Edition nu finns tillgängligt på Appstore, är det bara för dig att sluska hem det illa kvickt. För det innehåller uppgraderade versioner av båda spelen och jag har pusslat likt en dåre den senaste veckan.

Det var väl Centern och Miljöpartiet som tillsammans drev frågan kring kemikalieskatten allra hårdast, om jag inte missminner mig. Och det finns för egen del en alldeles särskild, naturligtvis ordentligt väl reserverad, plats i helvetet för dessa människor som faktiskt instiftade en "miljöskatt" utan miljönytta. Det var tänkt att skatten skulle stärka svensk konkurrenskraft, men det vet vi ju nu aldrig skedde - snarare motsatsen. Den extra skattepeng som också skulle genereras blev aldrig heller verklighet medan sex miljarder kronor i förlorad försäljning snabbt blev verklighet. Det finns ju dessutom siffror på att många konsumenter köpte samma vara, men från andra delar av Europa, dessutom (nätshopping från Tyskland har exempelvis exploderat i popularitet) och när det nu ligger ett förslag om att höja den ytterligare trots att det nu finns tydliga bevis för att den inte fungerar, alls (Sverige står för mindre än 0,4% av den globala handeln med elektronikvaror och att då tro att dessa 0,4% ska kunna förändra deras tillverkning, är ju så korkat att man bara inte tror att det är sant), då hoppas jag i alla fall att gamle Belsebubben® värmt upp helveteselden lite extra.

SPH: Flygplansmat
SPH: Ikeas påslakan
SPH: Volymkontrollen i iOS

Jag minns den som supertight, spännande, cool, läcker och varierad sett till miljöer och tempo. Men jag vet ju idag att 12-rige Petter hade usel, usel smak. Hemsk. Hemsk smak. För när jag under gårdagskvällen såg om den gamla thrillerklassikern Skjut för att döda (1988) blev jag plågsamt påmind om hur kassa många filmer var under 80-talet. Taffligt manus utan egentliga motiv, utan egentligt driv. Slapp regi utan nerv eller snärt, kasst skådespeleri baserat på larvigt dialog och logik hämtad från The Last Jedi, typ. Under långa stunder när det hettade till mellan det omaka polis-paret Sidney Poitier/Tom Beregner tvingades jag faktiskt hålla för ögonen. Så skämmigt blev det.

Det är för tidigt, ju. Minst två veckor för tidigt. Men det smått obscena vårvädret (+15 grader) har smält bort all snö på ett litet kick och vår kära kommun har sopat en gång, hela staden (men måste såklart sopa igen). Jag vet dock inte om jag kan hålla mig. Det kliar så förbaskat i fingrar och fötter att jag misstänker att jag plockar fram GT-R:n under morgondagen för en liten provtur. För det är den där första turen på sommarhalvåret som oftast är den bästa stunden bakom ratten på hela året, för mig. Känslan när man värmt däcken en smula och skjuter på från 0-200 km/h snabbare än en rymdfärja, är såklart extra otrolig efter att ha kört betydligt, betydligt, betydligt långsammare bil under sju långa månader...

Bild från Oslo Motor Show 2017.

Trailer två (eller är det tre?) för Fast & Furious-rullen Hobbs & Shaw är så pass actiontokigt vansinnig att jag skrattar mig svettig. Herrejösses vilket fenomenalt vanvett. Nu har jag rätt svårt för att Dwayne "Da Rock" Johnson ska dra upp sitt Hawaii-arv i varenda liten film och alltid utföra den där tramsiga ritual-dansen (den skiten kändes gammal för 122 filmer sedan) men minus det - är detta rent guld. Haha! Go!