Vi ska kora dem alla. I slutet av nästa månad, är det (såklart) tänkt. De trettio bästa spelen som släppts mellan 2010 och nyårsafton i år. Och de 30 bästa filmerna. I sex olika artiklar, med grafik som jag precis slutfört. Det kommer att bli skoj, jobbigt (60 000 tecken text, totalt, är såklart ingen lek) och utmanande. Vilka spel och filmer anser du ha varit allra bäst de gångna tio åren? Låt oss få veta i kommentarerna nedan vetja! Go!

De två äldsta, mest klassisk ikoniska trumtillverkarna i världen stavas såklart Gretsch och Ludwig och jag har ju, som jag tjatat om i omgångars omgångar vid det här laget, snöat in helt på Ludwigs flaggskeppstrummor "Classic Maple". Mitt custom-beställda kit är tvåfaldigt försenat men på gång och min barndomskompis Bosse har bestämt sig för att köpa Gretsch motsvarighet, för ungefär samma pengar. Vilket jag tycker känns som ett alldeles utmärkt val. Såklart. Retro-boom:igt öppna, varma, djupa trummor med massa närvaro. I denna video ställs de mot varandra under väldigt ordnade former och jag föredrar pukorna hos Gretsch medan kaggen från Ludde låter bättre. Jämn skägg dock, vad tycker du? Go!

Avsnitt ett av världens dyraste TV-serie var som sagt strålande. Riktigt bra. Ikväll tänkte jag glutta på episod två som ska recenseras på måndag och hypen, för egen del, skulle inte kunna vara större. Tanken på att få kika på 40 minuter till av det som erbjöds i piloten gör mig alldeles kollrig. Let's-A-Gooooo!

Vad pysslar du med ikväll?

Frank Millers minst sagt briljanta serieböcker blev ju som vi alla vet en ytterst mästerlig film signerat From Dusk Til Dawn-kungen Robert Rodriguez (det var 14 år sedan, det) och nu verkar det som om det blir påkostad TV-serie av materialet, turligt nog. För detta har jag väntat ihärdigt på i snart 15 år nu. Formatet skulle verkligen passa Millers originalmaterial helt, helt perfekt. Jag kan knappt hålla kroppsvätskorna i styr när jag tänker på hur bra detta skulle kunna bli, inte minst med tanke på att både Frankie och Robban redan verkar ha hoppat på projektet. Iiiiiiiih!

Deadline skriver såhär idag:
"Legendary Television has closed an agreement with Frank Miller to turn his seminal Sin City franchise into a television series. A deal is close with Robert Rodriguez, which would reteam the duo that co-directed the stylish and memorable 2005 film. Miller and Rodriguez are expected to be executive producers with Legendary Television. Also to produce is Stephen L'Heureux, a producer of the 2014 sequel Sin City: A Dame to Kill For, and Silenn Thomas, who heads Miller's production company. The deal on the table is for Legendary to guarantee a first season of the show, contingent on setting it up with a network or streaming platform. The deal with Miller also calls for a hard-R animated series for a Sin City prequel based on Miller's graphic novels."

Jag har dragit ut på det, inte skrivit något. För jag har tagit tid att smälta Todd Phillips überhyllade dramathriller om hur Läderlappens ärkefiende blev som han blev, hur Jokern kom till. Nu har jag processat klart, tror jag, och sanningen är att jag inte kunnat sluta tänka på filmen de senaste veckorna. Den har dröjt sig kvar i mitt medvetande och jag längtar krampaktigt efter Blurre-releasen, få se den igen. I lugn och ro.

För det var såklart rasande bra, Joker. Jag skulle vilja kalla den briljant och en av de absolut bästa serietidningsrullarna som gjort tillsammans med Watchmen: Director's Cut, Sin City samt Avengers (1). Suggestivt obehaglig, tempomässigt perfekt tack vare fenomenalt stilsäker klippning, ursnygg med superb musik och skådespeleri signerat mästaren Joaquin Phoenix som vi om 50 år kommer att titta tillbaka på som något av det bästa som spelats in med en videokamera. Den karln har varit oförskämt bra i snart 20 år nu, men här toppar han allt och kommer garanterat att plocka hem både Oscarn, Globen och Baftan.