Visst... Sure. Sagan om konungens återkomst har två eller kanske till och med tre stycken slut. Och det hade kunnat gjorts bättre, det ska sägas - såklart. Men i övrigt skulle jag vilja kalla Peter Jacksons Sagan om ringen-trilogi för tre perfekta filmer. Jag såg om den i helgen (igen) och slogs för vaddå, 20:e gången (?) av hur otroligt, otroligt välgjorda alla tre är. Fullständigt rasande bra, rakt igenom. Och även fast jag dyrkat denna trilogi sedan de först gick upp på bio, så blir jag ändå precis lika gruvligt imponerad varenda gång jag kikar om på dem. En omöjlig uppgift, blev till filmhistoriens överlägset bästa hat-trick. Ja, för Sagan om ringen 1-3 slår allt vad Star Wars, Indiana Jones och Tillbaka till framtiden heter. För de är perfekta.

Och tanken är hisnande, på flera sätt än ett. Ett filmbolag på randen till konkurs handlade på sig rättigheterna till världens mest sålda bok, lånade två miljarder kronor och anlitade en regissör som i princip enbart gjort splatter-B-film innan. Denne oprövade regissör flög sedan en busslast halvkända skådespelare till Nya Zeeland där de bodde i över ett år, lirade in alla tre filmer samtidigt, grundade egen effektstudio (!) och arbetade på manuset med sin fru. Hur man än vänder och vrider på hela händelseförloppet är det en osedvanligt märkvärdig bit filmhistoria det här. Mot alla odds, får en ny innebörd när man tänker på hur de blev till - filmerna. Och jag älskar dem så innerligt att det svider i pannbenet.

På nya Tool-skivan (10/10) Fear Inoculum lirar oddtimes-kungen Danny Carey på en ny virvel. Ingen kopparhistopria från tyska Sonor längre utan en VK-virvel som döpts till "7empest". 14x8. Brons. Och jag vill ha den så innerligt och hårt, att det värker i hela kroppen. Laser-etsad Tool-grafik runtom hela stommen, gjutna sargar och en matchvikt på absurda 18 kilo. Jo jag tackar jahh!

Smask! Cowboy gick ned, matchen över. Justin Gaethje har i omgångars omgångar (Vick, Edson, Johnson, Cerrone) bevisat att hans power är fullständigt obscen. Han behöver bara nudda sin motståndare för att de ska somna, och att karln verkligen älskar övervåld - är det naturligtvis ingen som helst tvekan om. Och just därför - älskar jag karln. Otroligt mustig, sympatisk, rolig, skön och med en fightingstil som kanske inte premierar hans hjärncells-mängd, men som underhåller mig o det grövsta. Annars var det ju tokfrassarna Tristan Connelly & Michel Pereira som stal showen under lördagsnattens UFC-gala. Hahaha! Herregud vilket vansinne. Vad tyckte du om UFC Fight Night: Cowboy vs Gaethje?

29:e maj släpptes då äntligen Assetto Corsa Competizione. Jag lirade betan i omgångar och såg olustigt mycket fram emot det "färdiga" spelet, men i ungefär samma veva avyttrade vi på Gamereactor vår "gamla" racingsimulator och påbörjade beställningsfixet av nya komponenter, till en ny simulator. Och där hamnade Kunos stekheta tvåa mellan två rätt rejäla stolar. Jag har som sagt spelat det, en del, ändå. Med handkontroll och lite/lite med den gamla Sparco 310-ratten, men det räknas inte. Jag vill verkligen kunna mosa ned mig i ACC och det ska jag såklart göra så fooooort nya simulatorn färdigställts. Men allt drar ut på tiden. Direct drive-ratten från Fanatec dröjer (just nu vet vi inte ens varför) och Motion V3-underedet från Next Level Racing analyserar just nu av en av deras ingenjörer eftersom det beter sig underligt.

Och det är därför... Exakt därför, som recensionen dröjt såhär länge och kommer att fortsätta att dröja (lite till). Och under den tiden så jobbar ju Kunos hårt på att "laga" spelet som de släppte i maj, för det är fortfarande inte färdigt om du frågar mig. Faktum är att de kanske egentligen borde ha släppt det nu i november istället, om man ser till mängden buggar och avsaknad av innehåll som framförallt gällde den 29:e maj. Orättvis behandling av ett spel vars betyg vi borde prånglat ut i våras? Ja. Jag erkänner. Så är det. Men just nu kan det inte hjälpas.

Paul Walker skulle ha fyllt 46 igår, vilket jag firar (bisarrt, jag vet) lite försiktigt sådär med att se om Into the Blue, ikväll (om jag inte chocksomnar, förstås). Det förblir en underskattat trevlig liten soldränkt nonsensthriller, tycker jag. Det har jag alltid tyckt och Walker är ju bra i den, även om bro/dude-grejen blir lite väl mycket även här.