Alltså... Jag gillar verkligen Taika Waititi. Boy var kanon. Hunt for the Wilderpeople och What We Do in the Shadows likaså. Tre suveräna filmer från en mycket rolig karl. Men jag gillar inte att han får en mer och mer befäst och infllytelserik roll inom Marvels filmuniversum. Detta eftersom jag tycker att hans flamsiga tramskomik inte passar in. Särskilt inte för Thor, som karaktär. Detta har jag ju tjatat ganska mycket om här i bloggen. Du vet var jag står. Redan. Och nu när det står klart att han skriver och regisserar Thor 4 blir jag genuint sorgsen. Mer Big Lebowski-Thor med en Call of Duty-lirande Korg i soffan. Mer "minimera Hulk som karaktär" och mer fjanteri som inte överensstämmer med hur jag skulle vilja se fortsättningen på Thors resa. Gnälligt, såklart. Jag vet. Men det kan inte hjälpas...

Biffiga biff-o-manerna i Biffy Clyro har varit suveräna sedan 2007 då Puzzle förtrollade mig fullständigt. Nya skivan, Balance, Not Symmetry, släpptes i våras och den har verkligen gått varm (stekhet) hemma i det Hegevallska residenset. Lysande skiva. Rakt igenom. Lysande! En vildsint mix mellan lekfull prog-rock, filmiska ballader och ren post-hardcore bildar en helhet som jag finner lika intressant som digg-vänligt brutalmustig. Jag ligger i hemmagymmet just nu, vilar mellan bänk-seten och poppar Different Kind of Love för allt vad Magnat-monitorerna håller för.

Som jag nämnde för ett par månader sedan var planen att byta proteintillskott. Inget mer Gainomax, blev för dyrt i längden (även fast jag fortfarande anser att deras vita Lean-protein smakar bäst, av alla sorter) och därför (trots att jag hatar smaken av vasslet) kikade jag på pulver, igen. Efter att ha testat 7-8 sorter från minst lika många tillverkare (Tyngre, Star, Body Science, Scitec, BSN, Optimum, Fairing, Muscetech med flera) landade jag till slut på Aldrig Vilas produkter. Jag har i omgångar fått berättat för mig att Micke Hollstens protein smakar bäst, av dem alla. Och det är jag beredd att skriva under på. För medan 99,9% av allt annat vassleproteinpulver jag testat ger en unken och rätt hemsk eftersmak, gör AV-sorterna päron/vanilj samt banan/toffee det inte. Så... Jag dricker en shake per dag, ungefär. Och gillart.

Hahahaha! Tusen tack, underbara värld, för allt detta koncentrerade vansinne. Lotus, som vanligtvis bara bygger små minkiga mini-bilar med 300 kusar i, har precis utannonserat och visat upp världens mest kraftfulla produktionsbil. Eller vad sägs om 2000 kusar, 1640 kilo (blöt) 1700 nm i vridmoment? Hahaha. Jag skriker av skratt, för detta är verkligen min typ av vanvett det. Ja, förutom att det är en elbil då, förstås. Hel-el, trist nog. Fyra elmotorer (två per axel) levererar 500 kusar vardera och priset beräknas hamna på runt 30 miljoner kronor. 130 exemplar ska tillverkas och försäljningsstart sker under våren 2020. Designen då... Vad ska vi säga om den? En rätt extrem rip-off på Jesko som redan den var en liten mini-kopia på Brabham BT62.

Alltså, ja. Det blev verkligen inte perfekt. Skarvade någon list på ett par ställen, köpte ett billigt skitgolv från Rusta som var något av en mardröm att lägga och spacklade/slipade för lite hål och tapetskarvar på väggarna... Men det känns inte som att det gör något i detta källarrum, som åtminstone är riktigt fräscht nu inför bygget av Simulator 3.0. Jag kan just nu knappt sitta stilla när jag tänker på hur mustigt det ska bli att sätta ihop nya simulatorn som blir flera nivåer fläskigare än den förra.

Och på den sjunde dagen vilade han.