Spelkontrollen i Red Dead Redemption 2

Jag har nu investerat cirka 19 timmar i Rockstars hysteriskt hett efterlängtade tvåa och måste såklart hålla med mina kära kollegor om att det är ett mycket, mycket bra spel (väldigt bra). Otroligt snyggt (även om ansiktena ser lite lågupplösta ut i PS4-versionen) med sanslöst vacker design, en levande värld proppad av dynamik och personlighet samt riktigt läckert berättande av vad som känns som en intressant story, såhär långt. Detaljerat, atmosfäriskt, intressant och välljudande här också till superlativen jag väljer att använda för att beskriva det på. Jag är inte superförtjust i Arthur som karaktär och det mest på grund av att hans röstskådespelare försöker låta lite väl sydstatsbred i sin dialekt men de andra i gänget är desto bättre- Inte minst Dutch som jag tycker känns som en ohyggligt välskriven figur.

Det som gör att jag just nu inte riktigt kan bestämma mig om huruvida jag vill investera 40+ timmar (!) till i detta äventyr är tveklöst den grundläggande spelmekaniken som är så pass klumpigt styltig att jag vid flertalet tillfällen skrikit skällsord åt TV:n och hyttat med spänstigt pekfinger likt en idiot. För Arthur känns ju som att styra runt ett kylskåp, och även om Rockstar möjligen eftersträvat "tung realism" (som kollegan Flixiz-Kim hävdar) förändrar det inte det faktum att jag får Tomb Raider (1)-vibbar. Visst, att interagera med spelvärlden är skoj, men att tvingas hasa runt kylskåpet millimeter för millimeter i väntan på att trekant-knappsymbolen ska dyka upp för att efter det hålla in den i flertalet sekunder och efter det kunna plocka upp något från ett bord - känns bara knöligt, söligt och klumpigt.

Visst, visst... Rockstars spel har mer eller mindre alltid prenumererat på den här typen av mekanik men i exempelvis Grand Theft Auto V känns det helt klart mindre bångstyrigt. Jag känner mig friare där och på köpet mindre frustrerad. Jag anser även att Red Dead 2 ibland känns märkligt styrt trots att det baseras på en gigantisk (och troligt inbjudande) spelvärld fylld till brädden av möjligheter. Att inte fritt kunna välja om jag vill råna en bank, eller spränga en tågräls - begriper jag inte riktigt poängen med annat än att det förstör en del av känslan av att vara fri, och skapa sina egna förutsättningar. Det finns även mängder och åter mängder med olidligt fantasilösa "fetch quests" som till skillnad från i GTA V gjort mig sömnigt uttråkad under mina timmar. I Grand Theft Auto V fick jag åtminstone sno och köra diverse vrålåk på väg till dessa fetch-quests-destinationer medan jag i Red Dead 2 bara lunkar fram på hästen i väntan på nästa stora, maffiga del av själva huvudstoryn.

Rockstar auto-prenumererar idag på 10:orna precis på samma sätt som Nintendo gör med Super Mario och Legend of Zelda. Deras spel ska bara ha 10/10, enligt många skribenter. Oavsett. Det bara är så. Och det lirar rätt illa tillsammans med min syn på spelkritik. Smaken är naturligtvis alltid som baken men blundar man för den bökigt, stökigt gamla (och inte sällan frustrerande) mekaniken i Red Dead 2 måste man kunna visa upp samma storsinta överseende även framledes.