Svenska
Blog
Mina favoritskivor från 2018

Mina favoritskivor från 2018

Skrivet av Petter den 2 januari 2019 kl 10:37

Det var ett bra spelår ifjol. Och ett bra filmår. Och ett bra musikår, om du frågar mig. Även TV-året 2018 (sett till högkvalitativa serier) kickade rumpa och under morgondagen tänkte jag kora mina seriefavoriter. Men nu är det dags för fjolårets bästa album och jag nöjer mig med fem stycken denna gången. Here goes nathink!

(05) Robyn / Honey
Sveriges egen disco-prinsessa slog under fjolåret tillbaka med hennes bästa skiva såhär långt. Dansant, melodiskt intressant och väldigt skickligt sammansatt fick bli ledorden för denna strålande skiva.

(04) Vulfpeck / Hill Climber
Den amerikanska funk-kvartettens fjärde studioalbum släpptes under fjolåret och Milda Matilda (!) vilken genuint urskön uppvisning i lekfullt musikspanade det var. Hill Climber innehöll mer regelrätta funk-pop-dängor med multimusikern Theo Katzman på sång och det slog gnisot rom flera av spåren där ultrabasisten Joe Dart ännu en gång visade att han är världens just nu svängigaste funk-musiker.

(03) Thrice / Palms
Jag har alltid sagt att Thrice är som ett "mjukare Tool" och med fjolårsskivan Palms (som var deras efterlängtade come4back) stämde det bättre än någonsin. Thrice blandade som vanligt massiv energi och råa aggressioner med svängigt sammetslena melodier, progressiv rymtuppbyggnad och briljant lyrik.

(02) Care of Night / Love Equals War
80-talsrockarna från Kalmars andra skiva levde inte riktigt upp till den smått obscena briljansen på debuten "Connected" men det spelade inte särskilt stor roll när det fanns låtar som "Her Perfection", "She Leds You On" samt "Ivory Tower" på skivan. Detta är AOR-rock i absolut världsklass och Calles röst är fortsatt bäst i genren. Herregud vilken fenomenal pipa den karln har, fylld med själ, kropp och känsla.

(01) Dave Matthews Band / Come Tomorrow
Jag har lyssnat på DMB sedan 1994 när debutplattan Under the Table and Dreaming lamslog mig fullständigt. Efter alla dessa år är jag precis lika tokig i Daves udda mix mellan folkrock, jazz och altrock och det är nästan overkligt att komma fram till slutsatsen att detta makalösa band släppte sin bästa skiva någonsin under fjolåret. För precis så briljant var "Come Tomorrow" som med låtar som "She", "Idea of You" samt "Again and Again" blandade det bästa från Crash med Before Therese Crowded Streets och Busted Stuff. Fullkomligt fenomenalt, rakt igenom.

(Tröstpris till State of Salazar / Superhero, Ben Rector / Magic, Groundbreaker / Groundbreaker, Mumford & Sons / Delta samt Alfredo Rodriguez / The Little Dream).

HQ