Skjut för att döda (1988)

Jag minns den som supertight, spännande, cool, läcker och varierad sett till miljöer och tempo. Men jag vet ju idag att 12-rige Petter hade usel, usel smak. Hemsk. Hemsk smak. För när jag under gårdagskvällen såg om den gamla thrillerklassikern Skjut för att döda (1988) blev jag plågsamt påmind om hur kassa många filmer var under 80-talet. Taffligt manus utan egentliga motiv, utan egentligt driv. Slapp regi utan nerv eller snärt, kasst skådespeleri baserat på larvigt dialog och logik hämtad från The Last Jedi, typ. Under långa stunder när det hettade till mellan det omaka polis-paret Sidney Poitier/Tom Beregner tvingades jag faktiskt hålla för ögonen. Så skämmigt blev det.