Jag kanske borde bli ultrafet?

Jag har lite frityrfett på magen, idag. Några få kilo. Deffen från 112 kilo ned till 100 var ju framgångsrik där i januari-februari men sen har jag gått upp cirka 3,5 kilo sen dess och varit lite... Slarv ig med maten senaste två månaderna. Vilket är synd, för jag är på väg mot mitt livs bästa form, trots hög ålder och allsjöns krämpor/hinder. Träningen går utmärkt, jag lyfter tungt sex dagar i veckan och tuffar på, från undergroundnivå. Tjock, är jag ej. Det kan man inte påstå, nej. Men alldeles för ofta numer tänker jag på hur otroligt frigörande det vore att bara släppa taget. Just let go.

Äta 15 0000 kalorier per dag, varje dag. Året runt. Rostbröd täckta av salt smör i massor + marmelad. Två liter Oboy per dag. Havreflarn, Ballerina, Oreos, Dagmartårtor, Snickers, Polly, Kola Guf, Coco, Vinegum, Jordnötscluster, Fazer mjölkchoklad, Dubbelnougat, lakritsdiamanter, Center, pizza, gräddig Alfredo-pasta, Dixies-burgare dränkta i dressing, strips, baguetter fyllda med kallskuret och västerbottenost/Hellmans, chips, ostbollar, ostbågar, jordnötsbågar. Krämbullar, kardemumma-knyten, sockerkakor, cheesecakes... Bara vräka på. Dunka i sig sött och salt var 19:e minut, dygnen runt. Vakna på natten och mosa i sig en hel Dagmartårta plus en halvliter socker-Pepsi. somna om, må som en (ytterst korpulent) superprins.

Den smått hysteriskt roliga appen Faceapp hjälper mig att realisera en Hegevall på 250 kilo istället för 103. Och jag måste säga att jag ser väldigt kramgo ut. Åtminstone. Borde jag köra igång?