Dumma mej 4

Vi har sett dem alla, jag och kidsen. Dumma mej. Dumma mej 2. Dumma mej 3. Minionerna. Berättelsen om Gru. Och ja, allt har varit bra. Inget av det där har varit dåligt och min favorit bland dem alla stavas Dumma mej (1) tätt följt av Berättelsen om Gru. Roliga, charmiga, egensinniga, snygga filmer med härliga karaktärer. Det råder dock ingen tvekan om att fyran är den sämsta av dem alla. Fortfarande "medel", men inte mer.

Vi såg den på bio i lördags och både mina kiddoz var en smula uttråkade, bisarrt nog. Efter avslutad biovisning var både Vega (7) och Frank (9) rörande överens om att den kändes för lång. Och det gjorde den. Lång. Dumma mej 4 kändes som fyra timmar lång även för mig och jag tror mig veta varför. För den var övergödd, uppblåst, mättad på ett sätt som ingen av de tidigare filmerna varit. Alla olika stickspår till storyn gjorde att "main story" liksom glömdes bort. Det var högstadieminnen, talangjakter, tennisturneringar, arroganta grannar, läskmaskiner, super-Minioner som agerade X-Men, rektorer, kidnappade honungsgrävlingar och precis/exakt allt där i mellan. Det blev korvstoppnings-rörigt av det och när det då saknades plats för dialog eller/och pauser, blev det bara en kaskad av explosioner och vrål. Lite som Transformers 2 och 3. Eller Fast 8. Idioti, mestadels. Där man som tittare till slut blir så mätt av vansinnet att hjärnan liksom stänger ned.