Pratande apor...

Jag gillar Planet of the Apes. I allmänhet. Originalfilmen med Heston i synnerhet samt den mörka, täta och storslagna Dawn of the Planet of the Apes samt prologen Rise of the Planet of the Apes. Bra filmer. Jag var dock inte särskilt impad över att ha lagt 149 kronor för att hyra streamingaktuella Kingdom of the Planet of the Apes som var den svagaste av dem alla, åtminstone sedan Marky-Mark kraschlandande hemma hos aporna i den hemska, hemska, hemska, hemska Burton-rullen från 2001.

Den nya filmen kändes planlös. Som en enda lång improv-pjäs med alldeles för mycket apor som stakade fram deras medvetet dumma, styltiga ap-dialog i 40 minuter för att sen mest bara jaga en överdrivet sminkad (läppstift finns det gott om i den postapokalyptiska framtiden) Witcher-Ciri under resten av filmen. Tanken var såklart att bygga en ny brygga mellan "Ape. And. Human." men det fungerade inte för mig. Jag var genuint uttråkad även om effekterna såklart var supersnygga.