Fighting från förr: Streets of Rage 2

Samtliga karaktärer och många av miljöerna i det första spelet designades i stort sett utelsutande av Sega-veteranen och branschikonen Noriyoshi Ohba som även står bakom designen i spelserier som Panzer Dragoon, Shinobi samt Skies of Arcadia. Efter Streets of Rage ville han dock ta en producentroll och kliva ned från designpodiet vilket gjorde att Sega anlitade den externa studion Ancient Corp för att rita grafiken till uppföljaren. Bakom de nya miljöerna och nya karaktärerna Max Thunder + Eddie "Skate" Hunter stod Ayano Koshiro som tillsammans med sin bror även designade de nya attackerna och uppgraderingarna i spelmekaniken.

Streets of Rage (1991) var en massiv, massiv succé för Sega vilket gjorde att de naturligtvis lade massor av krut på tvåan som släpptes 14 månader senare och var en kombinerad utveckling där Ancient, Sega, Shout Design Works och MNM Software. På flera sätt kan man därmed kalla detta ett av spelvärldens första "joint effort"-spel, vilket idag är vanligare än vad det är ovanligt då spelserier som GTA, Call of Duty eller Assassin's Creed alltid utvecklas av en handfull studios, samtidigt.

Jag gillade alltid ettan mer än tvåa och trean och när jag idag tänker tillbaka på det vet jag ärligt talat inte ens varför det föll sig så. Tvåan är rent allmänt ansett som det bättre spelet jämfört med originalet och jag spelade det likt en svettig iller, men nådde upp till magin i Street of Rage gjorde det aldrig, inte för min del. Det var något alldeles särskilt med beat 'em up-genren och "vigilante"-spelen under denna epok, dock. För det handlade alltid om hur knark och korruption, kidnappningar och rånmord i staden där allt utspelades sig ledde fram till att två eller tre muskelgubbar/gummor knöt på sig rumpspackar-pjäxorna och gick ut på trottoaren för att kicka stjärt i kubik och äta (lortiga) grillade kycklingar. Charm i massor, är väl det enklaste sättet att beskriva hela genren - för egen del.

Tidigare delar ur denna följetong: