Gamereactor älskar spel

Jag fick ett läsarmail häromdagen, ett mail som motiverade oss på redaktionen och tog upp ett ämne som känns aktuellt, på fler sätt än ett. Vi mottar massor av läsarfeedback varje dag och värdesätter såklart det mesta som skickas in men det här brevet kändes extra pricksäkert. Beröm för något som vi arbetat hårt med de senaste tolv åren (som det sällan pratas om men förhoppningsvis märks) är givetvis roligt att få. Såhär löd det:

"Vill bara säga att jag har gått över från er närmaste konkurrent till er av en mycket viktig anledning. Ni respekterar era läsare och försöker inte indoktrinera oss värderingar och rätt sätt att tänka. Spelmedia har kastat sin professionalitet genom fönstret för att trycka in genusfrågor och sexism i varannan artikel/recension. Tyvärr har på tok för många svenska spelsidor anammat detta tänk. Det här PK-sättet att tänka kommer säkerligen att skrämma bort läsare från dessa sidor och jag hoppas att de går över till Gamereactor. Så vill bara säga att jag uppskattar er så mycket för att ni fokuserar på spel."

En sak som jag drev igenom hårt i början, när vi grundade Gamereactor var det faktum att vi som jobbar med den här speltidningen verkligen älskar spel och att det givetvis var något som jag ville skulle genomsyra varenda liten beståndsdel av både tidning och site. Vi på Gamereactor gör det här för kärleken till spel som underhållningsform, vi drivs av vår passion och entusiasm och älskar det vi pysslar med. Vi har drömjobben och vill att det ska märkas. Vi ville dessutom göra en folklig tidning (hur klyschigt det än må låta) driven av läsarfeedback och formad av läsarnas önskemål. En tät och personlig relation med våra läsare har varit en av våra honnörsord i formandet av denna produkt. Det vet du som regelbundet läser Gamereactor och det är vi stolta över.

Enligt mig finns det framförallt i Sverige för många speljournalister, spelsidor och speltidningar som tagit en närmast elitistisk approach till spel och till sina läsare. Man är genomgående grinig i recensioner och har enligt mig missförstått kulturkritik som grundbegrepp. Givetvis ska man kritisera underhållning som inte underhåller, men för mig som läsare finns det för många skribenter som får det att kännas som om de tvingats till att skriva och att de egentligen avskyr spel som underhållningsform. De hatar allt de gör, och allt som kommer i deras väg. Detta tillsammans med genusfrågan som mången svensk spelskribent valt att ha som riktmärke för ett spel kvalitet upplever jag som något kontraproduktivt och framförallt ordentligt förutsägbart.

Att på ren princip såga sönder kvalitativa storspel enbart på grund av att huvudpersonen utgörs av en muskulös man utan kläder på överkroppen, eller att hata en titel som Infamous: Second Son för att de kvinnliga karaktärerna i spelet inte upplevs som jämställda med huvudpersonen (vilket dessutom inte ens stämmer om man väl tagit sig tiden att verkligen testa spelet i fråga) är inget jag som spelare vill läsa. Alls. Jag vill läsa rättvisa, passionerade texter av drivna och pricksäkert insatta experter, inte sörjigt missriktad politik i recensionsform. Vi vet redan att kvinnor kan (min kära fästmö är cirka 1200 gånger bättre än mig på i princip allt jag kan tänka mig), och jag anser att Sverige skämmer sig i internationella kretsar med dessa snurriga spelrecensioner som helt missar vad kulturkritik handlar om.

Gamereactor älskar spel, och våra läsare. Det vill vi att du ska vara medveten om.