De tre sista episoderna (Act III) finns nu ute på Netflix och jag har sett dem. Det känns lite vemodigt att jag inte kommer att få träffa VI, Jinx, Jayce, Caitlyn, Vander eller Mel något mer. För de kommer alla att dröja sig kvar, hos mig. Så väl har Studio Fortiche etablerat dem alla, för egen del. Det känns minst lika vemodigt att jag inte kommer att få återvända till Piltover något mer. För nu är Arcane slut. På ett sätt är det såklart sorgligt. Här skulle Riot/Netflix med enkelhet klunnat göra fem säsonger till så rik på mytologi, personlighet och variation som världen de byggt upp är. Å andra sidan är det beundransvärt och uppfriskande med en TV-serie som vågar avrunda på topp. Det sker extremt sällan och Arcane avrundas på bästa sätt, som något av det bästa som gjorts - genom alla tider. Recensionen

Nuså, var det klart. Klappat och klart. 2026 kommer Cadillac att ge sig in i Formel 1 som det elfte stallet och detta anser jag ska bli väldigt, väldigt roligt. Cadillac är strålande inom LMP-racingen och har så varit under många år och det ska bli genuint superroligt med ett GM-team inom F1-cirkusen. Jag hoppas verkligen att de kontrakterar två amerikanska förare också, helst två Indycar-stjärnor. Det skulle liva upp sporten ordentligt. Läs mer här!

Detta är knappast första eller sista gången som ett hett efterlängtad, superpåkostat storspel rullats ut i oföärdig form... Men det blir inte mindre irriterande, för det. Jag pratar om nya Microsoft Flight Simulator 2024 som jag längtat efter i ett par år nu. Det är ute, men borde ha släppts kanske först till våren. Ungefär. För om jag ska gissa så är det väl cirka sex månader som det lääär ta för Asobo att laga, fixa, polera och ställa allt till rätta så att det fungerar som det var tänkt, här.

Under mina speltimmar (Xbox Series X och PC) har det kraschat en massa. Uppdrag har fryst, fryst hela maskinen. Jag har även upplevt en hel del spelförstörande buggar som att planet försvinner innan landning samt att kommunikationen över radion, med flygledarna hängt sig och bara upprepat skibidimischmschskchsskibidimojsmoj i minuter innan det till slut hänger sig, helt. Microsoft Flight Simulator 2024 är inte färdigt. Och det är sorgligt.

Jag bloggade ju i slutet av sommaren om att jag kommit på mig själv med att säga "uuuhm" och "eeehm" både i början av mina meningar och framförallt mellan dem. Ofta. Vilket såklart är en renodlad styggelse. Det var min kompis Sundin som gjorde mig uppmärksam på hur ofta jag sade "uuuhm" och "eeeehm" i varje jädra mening där i somras vilket (som jag skrivit om) lett till att jag jobbar aktivt med det, varje dag. I alla samtal, med alla. Jag har det i frontloben av hjärnan, konstant. Påminner mig själv 100 gånger per dag och har till följd av detta lyckats dra ned cirka 98,9% på mina "uuuhm" och "eeehm".

Problemet är nu istället alla andras "uuhm" och "eeehm". Tyvärr-tyvärr. Det driver mig till absolut vanvett. Aaaabsolut, fullständigt vansinne. Vilket jag önskar att det inte gjorde. Jag önskar att jag levde i ovisshet här, ignorance is bliss-stilen. Att Sundin aldrig öppnade mina ögon för detta språkbaserade bekymmer. Då skulle jag kunna lyssna på mina podcasts utan att sitta och rå-gnissla tänder åt alla dessa tusentals "uuhm" och "eeeehm" som levereras.

Detta har fått mig att fundera över det här med "uuuhm" och "eeeehm" som utfyllnad i våra dagliga samtal, varför vi gör det och hur det kom till. För det är ju den dummaste och mest värdelösa formen av pratbaserad utfyllnad, detta. Som tametusan inte låter riktigt klokt. Om vi ska hårddra det. Och vi borde alla sluta med det, omedelbart.

Hur mycket uuhhmar och eeeehmar du?

Jag har inte läst något skrivet av Frank Herberts son Brian, detta eftersom Gamereactor filmredaktör André Lamartine varnat mig för den koncentrerade uselhet som de böckerna tydligen är sprängfyllda av. Jag har alltså icke läst Sisterhood of Dune även om jag läst tre andra Dune-böcker och gick därför in i nya HBO-serien Dune: Prophecy hyfsat nollställda förväntningar. Trots detta blev jag besviken. De två avsnitten som sänts var båda ytterst mediokera och kändes för egen del mer som Schmune, än Dune. Som en tunn, dålig Wish-version av Franks scifi-universum. Framförallt är det dåligt skrivet såhär långt, enligt mig. Vilket gör att skådespelarna, trots en del semistora namn, har det jobbigt med den styltiga dialogen. Men ja, det är inte uselt som Paramounts Halo-serie (när Chief hade sex med en rosa Covenant-kvinna medan Cortana kikade på, från en garderob - är fortfarande den enskilt sämsta TV-seriescen jag sett i hela mitt liv) men heller inte bra. Trist nog. Dune förtjänar bättre.