Jag var aldrig särskilt taggad på en fristående Venom-rulle, nej. Skurk-hjälten dök upp för sent i Spider-Man för egen del, då jag redan slutat samla - och det lilla vi fått se av Eddie i tidigare Spidey-filmer har inte imponerat. Jag har ingen relation till karaktären, helt enkelt, och var därför inte en av dem som jublade när Sony gick ut med information rörande den kommande storfilmen. Nu har den "officiella trailern" letat sig ut på nätet och det ser ärligt talat inte riktigt klokt ut. Tom Hardy ser lortigt blöt ut genom varenda scen och partierna där han högst ovetande slåss mot renrakade hejdukar påminner mer om en B-rulle än något annat. Eller vad tycker du? Länk

"One of Marvel's most enigmatic, complex and badass characters comes to the big screen, starring Academy Award® nominated actor Tom Hardy as the lethal protector Venom."

Ja-herregud... Så bra som tysktokarna i Stuttgart varit de senaste åren har de aldrig någonsin varit. Vi pratar kronisk briljans här. Jag pratar naturligtvis om Porsches designers som mig veterligen dominerar sportbilsvärlden just nu. Inte nog med att nysläppta mördarmaskinen GT2RS krossade Lamborghinis Performante-rekord runt Nordslingan, nu har även den uppgraderade 2018-versionen av lillebrorsan GT3RS varvat världens tuffaste bana på under sju minuter, vilket såklart är fullständigt makabert! 6:56 löd tiden och det är bara att slita av sig gubbhatten och gratulera tyskarna som fortsätter att dominera.

Själva konceptet som Iphone-rollspelet Evoland 2 (samt dess föregångare) bygger på - är för min del briljant. Förtjusande briljant. Det kanske har med min designer-ådra att göra, jag vet inte. Jag vet bara att jag älskar tanken på ett spel som inleds i en värld bestående av gulgrön Game Boy-grafik för att sedan förvandlas till 16-bitarsmumma signerat Super Nintedo/Mega Drive för att en timme senare halka tillbaka till betydligt mindre detaljerad pixelgrafik från NES-eran. Sen fortsätter det så. Från 8-bit till PSOne-polygoner vidare till PS3-polygoner tillbaka till Game Boy-mys. Hela tiden är tidsresorna rent visuellt förankrade i spelets berättande och jag tycker nästan att det är synd (och skam) att utvecklarna inte släppte detta till våra fullstora konsoler istället, först. För det är verkligen så bra, anser jag. Storyn är ju nonsensdoftade men samtidigt en tillräckligt stor hyllning till Secret of Mana och Link to the Past att jag inte har något emot att den kanske inte riktigt griper tag sådär som moderna rollspel ofta gör. Hur det än är bör du verkligen spela Evoland 2.

Du vet mycket väl hur mycket denna gamla tantfarbror dyrkar The Last of Us. Orimligt mycket, typ. Jag anser det vara Sonys överlägset bästa spel (deras 1:a-parts-studios, tänker jag på nu) genom alla tider. Jag hade såklart aldrig för mitt liv trott att nya God of War (som släpps idag) skulle bli ens nära på lika briljant. Faktum är att jag tyckte det såg "helt okej" ut på förhand, ungefär. Inte mer. Men så drog jag igång mitt äventyr under gårdagskvällen och måste alltså säga att jag sällan varit såhär gruvligt imponerad.

Mästerverks-känslan infinner sig nästan omgående och hela grejen med att Sony Santa Monica designat spelet via en singel-kamera, något som får hela upplevelsen att kännas väldigt intensiv och inkluderande - är enligt mig rena rama snilleblixten. Jag äskar den nya stridsmekaniken och musiken, röstskådespeleriet samt mellansekvenserna. Det är dessutom PS4:ans snyggaste spel. Snyggare än Uncharted 4 och Horizon (även om det är rysligt jämn mellan Guerillas actionrollspel och Kratos senaste upptåg).

Jag ser väääldigt mycket fram emot de kommande 30 timmarna, om vi säger så.

Ettan var så iiiin-i-hellböbbö bra, i ungefär en timme. Toppenfilm. Rena rama actiondrömmen. Sen snickrade den pensionerade specialagenten Robert McCall ihop en 40 meter lång husbåt av gammal tjockpannkaka, sprängde 62 kvarter med ryska gangsters endast med hjälp av ett par minimala denimbyxor samt utklassade självaste Deadpool i monumentalt superöverlägsen ultra-odödlighet. Det blev helt enkelt alldeles för mycket, av allt. Alldeles, alldeles, alldeles för mycket. Inför den stundande tvåan hoppas jag att Training Day-regissören Antoine Fuqua kan hålla detta på en mer... Jämn nivå, tack. Trailern lovar i alla fall väldigt gott.

"Robert McCall serves an unflinching justice for the exploited and oppressed, but how far will he go when that is someone he loves?" Länk