Jag älskar den här dokumentären... Unleashed. Som är från 1986 och handlar om kungbandet och om hur de kickade Diamond Dave och plockade in Hagar i bandet, istället. Eddie pratar också ingående om hur han började lira trummor men bytte till gura och kom fram till hur han skulle lyckas med alla de där märkliga tonerna som han tvingar fram sitt instrument. Go!

Han har slagits mot bättre motstånd under de senaste åren än någon annan UFC-fighter, någonsin. Det går inte att ta ifrån honom. Eller vad sägs om följande allstar-radda: Cowboy, Benson, Gilbert, RDA, Alvarez, Oliviera, Holloway, Miller, Poirier, Chiesa, Ferguson och Wonderboy. Va? Herregud vilka matcher. Mer än hälften har han ju förlorat men i lördags slog före detta lättviktskungen Showtime Pettis tillbaka. Han sövde Wonderboy (första gången i hans karriär som han somnade, helt) med någon slags "hoppa-från-burväggen-superman-punch-grej" som fick mig att skrika högt. Klockrent. Hoppas han fortsätter att vinna lite mer, nu.

Nu var det ett litet tag sen, sedan jag korade något i Best of-väg här i babbelbloggen™. Jag har haft fullt upp med att skriva om annat nonsens men härmed utlovas bättring, igen. Dags för mig att ändra min sju år gamla lista över mina favoriter bland hårdrockssångare. Here goes nathink!

(5) Ronny James Dio (Dio / Sabbath)
Mob Rules. Sabbaths överlägset bästa skiva med sånginsats från det jag anser vara tidernas femte främsta. För denna fantastiska karl hade så mycket karaktär i sin röst, så mycket rock. Och han hade en otrolig närvaro och framförallt kontroll, dessutom.

(4) Joe Lynn Turner (Yngwie / Rainbow)
Lynns insats i Rainbow samt med Yngwie Malmsteen räcker gott och väl för en fjärdeplats här. Han var magiskt bra denna gubbe, det behöver man bara lyssna på "Heaven Tonight" för att begripa.

(3) Bruce Dickinson (Iron Maiden)
Jag vet inte riktigt om detta behöver förklaras, för Bruzan har ju i årtionden definierat vad en hårdrockssångare egentligen ska kunna klara av.

(2) Sammy Hagar (Van Halen)
Right Now. Pundcake. Seventh Seal. Dreams. Why Can't This be Love. 5150. Judgement Day. Hagars röst, hans "range" och hans frasering toppas inom hårdrocksgenren enligt mig bara av en man.

(1) Robert Plant (Led Zeppelin)
Han var och förblir omänsklig, Robban. Ingen kommer någonsin att kunna nå hans insats på mästerliga Zepp-klassiker som Black Dog, Rock & Roll, Immigrant Song, When the Levee Breaks, Babe I'm Gonna Leave You, Kashmir samt Ramble On. Osannolik kontroll, sanslös ton med så mycket originalitet inbakat plus en scennärvaro som fortfarande förtrollar mig fullständigt.

Vilka är dina fem favoriter?

Gandalf-skådespelaren Ian McKellen är briljant som Tolkiens genomgrå trollgubbe, det vet vi (allihopa). Men hur briljant? Nerdwriter har satt samman en schmütt liten video som pekar på exakt hur bra han är i rollen, hur han kommunicerar så otroligt mycket bara via sina ögon, vilket gjorde att Jackson slapp pyssla med alltför stora mängder exposition vilket naturligtvis gör Sagan om ringen-rullarna så himla mycket bättre. Go!

"Sometimes in film we don't really hear something until we see someone hearing it...when Frodo makes his momentous decision to take the ring to Mordor. I always tear up at this scene, but not when Frodo says his line, just after it. It's the simple act of Gandolf closing his eyes that brings it home for me. The emotion is almost indescribable - a mix of love, fear, resignation, pride. Really, putting it all into words defeats the purpose. It's all the significance of that choice in a look."

Idag gick embargot ut för recensionen av esport-giganterna HyperX nya streaming-mikrofon som jag hårdtestade under hela förra veckan. Och ja, i och med det finns vår recension naturligtvis publicerad. Det är en mycket bra produkt detta. Mycket prisvärd och finurlig. Du borde läsa. Go!