Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Wonder Showzen

Skrivet av Petter den 21 december 2006 kl 17:02

När bisarr humor är som mest bisarrt så är det som MTV-programmet Wonder Showzen. Chanucey, Wordsworth, Sthugar och Him ställer till med de märkligaste sketcherna på TV just nu klockan 01.30 varje natt - och jag missar inte en sekund.

Wonder Showzen är en klockren parodi på alla lurviga barnprogram som man växt upp med under åren. Där dåligt sydda pälsdockor flamsat runt och presenterat små dåliga tecknade kortfilmer och annat tjafs. Wonder Showzen är till stor del centrerat kring barn och på det mest moraliskt inkorrekta sätt som överhuvudtaget är möjligt.

Häromkvällen var en av ungarna utklädd till Hitler och gick runt på gatona i Washington DC och frågade folk huruvida de gillade judar eller inte. Jag skrattade så svetten lackade, tyvärr.

En annan (mer återkommande) sketch handlar om den tecknade ankan och hans bästa vän: hans rövhål. Ankan slirar omkring och ser allmänt berusad ut och blir övertalad av sitt eget rövhål att utföra de mest vansinniga sakerna som en milt berusad anka kan tänkas utsätta sig för. Den muskulösa mördarmoroten eller lilltjejen som skriver brev till sin döda farmor (ofta om silikonbröst) är också formidabelt usel humor som jag roas av till den milda grad då svår andnöd tvingar mig att byta kanal.

Wonder Showzen rules, helt enkelt. Missa inte.

Avgaser rules!

Skrivet av Petter den 20 december 2006 kl 15:19

Fick mitt nya avgassystem igår, till bilen (duh!). Greddys EVO2-system till Z33. Mycket manligt. Faktum är att slutburkarna är de största jag någonsin sett i hela mitt liv, snudd på parodiska. Ja, de liknar faktisk enormt stora, kromade stuprör. Och det - det gillar jag inte riktigt. Meeeen, vad gör man inte för att få värdens bästa avgasljud... och sen lovar Greddy en effektökning på omkring tio hästkrafter också, bromsat och klart. Och då spelar det ingen roll om så slutburkarna hade sett ut som mjölkkannor.

Bästa pizzan

Skrivet av Petter den 20 december 2006 kl 12:26

Jag älskar pizza, verkligen ääällllskar pizza. Allt från billia ostplättar till mer invecklade stenugnshistorier slinker ned som spädbarn i ett hungrigt skogstroll. Pizza rules helt enkelt. Och nu har jag hittat Östersunds allra bästa.

Nummer 38 (mozarella, tomatsås och pepperonikorv) från Pizzaland i Östersund är en himmelsk upplevelse, faktiskt. California Pizza kitchen och "La grande Benne la strada mucho" (typ) i Rom är väl de enda pizzabakarna som klår den där lilla gubben i röd kockmössa på Pizzaland - i hela världen (förmodligen).

Bor du i Sveriges mitt, njuter av snålblåsten från Storsjön och hatar Thomée lika mycket som jag - spring bort till Pizzaland och ät pizza nummer 38. Bor du inte här i Östersund kan du genast kasta dig på tåget bara för pizzans skull.

Over and out!

Aftonbladet har fel... såklart

Skrivet av Petter den 19 december 2006 kl 18:32

Idag i Aftonbladet går det att läsa följande:

"Sonys monstermaskin Playstation 3 debuterar i Sverige i mars 2007. Men redan igår dök den för första gången upp på svensk mark och stannade fyra timmar innan turnén drog vidare till Norge. En testversion av PS3 har visserligen demonstrerats tidigare, men Aftonbladet är först i Sverige"

Min fråga är, hur insnöad måste man vara innan man skriver en sådan sak? Vi på Gamereactor fick vår testmaskin av Sony för fyra veckor sedan, hit till redaktionen. Veckan därpå anlände vår amerikanska maskin. Vi har med andra ord haft två fullt fungerade PS3:or i en månad nu... och ändå är superexklusiva Aftonbladet "först i Sverige"?

Mer TV än någonsin

Skrivet av Petter den 19 december 2006 kl 11:55

Jag ser på mer TV just nu än någonsin får jag för mig. Snittar väl säkert en sidådär sex timmar om dagen. Visst är det sjukt?

Mycket eftersom jag legat ned väldigt mycket efter ryggblockaden förra torsdagen, såklart. Har varit väldigt svullen i ländryggen och haft ganska svårt att fungera i någon större utsträckning väl utanför sängen.

Vad har jag sett då de senaste fem dagarna värt att nämna i denna blogg? Mja... inte sådär supermycket, faktiskt. Jag är en notorisk superzappare som aldrig riktigt kan bestämma mig, tyvärr. Ända sedan jag skaffade 44 kanaler istället för 8 har jag zappat som en vilding utan några planer på att börja boka in specifika program och se dem i sin helhet.

I förrgår såg jag första avsnittet av Rockstar: Supernova. Du vet, det där programmet som är som idol fast i hårdrockstappning där Gilby Clark, Tommy Lee och Jason Newsted söker efter en frontman (eller frontkvinna) till sitt nya all star-band. Programledare är Brooke Burke och Dave Navarro och på scenen byter de nervösa tävlingsdeltagarna av varandra och gör sitt yttersta för att försöka impa på rockgudarna i soffan. Personligen hade jag sett fram emot Rockstar: Supernova, väldigt mycket. Jag avskyr idol men gillar reality-TV och tycker att programformen är ganska lyckad i sig. Tyvärr var de två första avsnitten dock inget vidare. Produktionen var slapp och seg, deltagarna tråkiga och menlösa och låtvalen smått horribla. Kanske blir det bättre - vem vet. Jag ska i alla fall fortsätta kolla, om inte annat bara för att kompbandets trummis regerar benhårt.

Igår såg jag 2 1/2 Män, en av mina favoritserier just nu. Igår var (tror jag) premiären för den nya säsongen. Jag läste någonstans att Charlie Sheen får två miljoner kronor för varje avsnitt han spelar in. Jag läste i samma tidning att skribenten i fråga ansåg att detta var klart i överkant. En del av mig vill hålla med, men när jag då tänker på att Jerry Seinfeld fick nio miljoner kronor för varje avsnitt av hans skräpserie ångrar jag mig kvickt och värderar istället Sheen till det tredubbla. Visst, 2 1/2 Män är ofta vääääldigt tillrättalagt och humorn är stundtals i torraste laget. Men dialogen är alltid skarp, och den nya säsongen startade i absolut raketfart med några av de roligaste sitcom-skämten på många år. Sheen känns också bara mer och mer bekväm i sin roll och hans komiska timing är idag ofelbar. Mycket har det väl att göra med att han tränat upp sig under sin tid i Spin City (där han däremot inte passade in särskilt bra, alls).

Igår såg jag även Mannen som kan tala med hundar. Hahaha, jag märker hur vansinnigt det låter när jag väl skriver det. Men jag kunde bara inte förmå mig själv att byta kanal, så intressant var det. Programmet handlar om en mexikansk gubbe som är en jävla fena på att dressera och förstå halvkonstiga jyckar. Han åker runt i en liten gul bil och tränar bort hundarnas märkliga fobier med enorm fingertoppskänsla och massor med smarta saker att säga. Jag gillar den mexikanska gubben, inget snack om saken.