Jag åt precis en smörgås. Namnet "smörgås" är något av det knepigaste jag vet. "Mackor" är rätt knepigt det med, när jag tänker efter. Men ja, det var inte min poäng och det var inte det som det här inlägget skulle handla om. Jag åt just en macka och på den bredde jag på Kalles kaviar. Ganska mycket dessutom. Jag åt den, jag gillade den medan jag åt den och lämnade inte så mycket som en endaste liten smula.

Men det fastnade en liten, liten, liten (liten) klick kaviar på mitt vänstra pekfinger och nu stinker hela handen. Det luktar fjärt (i brist på en mer moget och sofistikerad liknelse). Nu ångrar jag helt plötsligt att jag lät den där smörgåsen äntra mitt ansikte. Det var kanske ingen superbra idé trots allt...

Men just då kom jag att tänka på en sak. Tänk vad många saker vi äter som barndomen liksom fostrat oss att gilla, saker som vi mest troligt aldrig skulle gilla idag om vi smakat dem för första gången i vuxen ålder. Jag äskar Flällbrynt Messmör, till exempel. Har ätit mackor med detta Jämtländska guldpålägg under hela mitt liv och kommer alltid att hålla det som en personlig favorit.

Men jag är ganska säker på att jag absolut inte skulle gilla Messmör (eller Kaviar) idag om jag aldrig tidigare hade smakat det. Inte för att jag är fjompigt petig utan för att båda dessa pålägg stinker fränt av lastgammal bakdel så fort de hamnar på en fingertopp.

Detsamma gäller för inlagd sill, för min del. Min kära mor petade in väl tilltagna bitar av denna stinkande styggelse i Lill-Petters trut från mycket tidig ålder vilket gjort att jag mer än gärna spisar skiten på regelbunden basis även i vuxen ålder. Jag vet att det skulle bli ytterst otrevlig stämning om jag aldrig smakat det förrän nu, och min kära mor försökte med samma trick i eftermiddag.

Leverpastej är ett till exempel. Lever smakar förjävligt (rent utsagt) men jag mular leverpastejmackor likt en dåre, på daglig basis - året runt. Om någon bjöd mig på min första leverpastejsmörgås idag skulle jag garanterat kasta ut den genom fönstret och sedan tacka för mig genom att slå fika-donatorn 600 gånger över ansiktet med en enorm makrill.

Stuvad spenat, en annan av dessa. Jag äter det gladeligen. Även fast jag vet att det är äckligt och även fast jag vet att det är barndomens fel. Min mor matade mig med stuvade grejor så pass ofta under mina unga år att jag under långa perioder gick under smeknamnet "Stuvarn". Jag tror till och med att min mor stuvade mina kläder vid vissa tillfällen. Det måste jag prata med henne om.

Har du några av dessa barndomsstyggelser som etsat sig fast som en vedertagen del av ditt normala smaksinne?

Visst, jag vet. Vi har Super Mario 3D World kvar att betygsätta. Även Killzone Shadow Fall och Gran Turismo 6 måste såklart spelas igenom och recenseras. Vi har heller inte kört en meter i Need for Speed: Rivals och aldrig klämt på Scribblenauts Unlimited, heller. Men ändå. De allra, allra flesta av årets riktiga gobitar har vi redan lirat igenom och tyckt till om. Bioshock Infinite, The Last of Us, Battlefield 4, Grand Theft Auto V, The Stanley Parable, The Wolf Among Us, Outlast, Total War: Rome II. Pikmin 3, Rayman Legends och Animal Crossing: New Leaf. Många riktigt, riktigt bra spel har släppts under 2013.

Vilket känns som Game of the Year 2013 för din egen del? Vilket skulle du kora om du skulle göra en topplista redan idag?

Guldstjärnan 2013™ delar vi ut i december.

Jag längtar något kopiöst efter David Gordon Greens senaste komedi Prince Avalanche. Den är på ingång på amerikansk Blu-ray. Trailern är underbar... Rolig, märklig och tragisk på en och samma gång. Du har väl sett den får jag lov att hoppas?

Klicka här för att kika

Jag skrev ju tidigare i veckan om hur jag hittade tillbaka till gamla radiorockarna The Goo Goo Dolls med 2010-skivan Something for the Rest of Us. Bra skit. Jag lyssnade oavbrutet på den plattan i fem dagar innan jag kompletteringsköpte senaste skivan Magnetic som släpptes i somras. Minst lika bra. Melodiskt märkvärdig FM-rock proppad med smarta arrangemang och härlig sång. Visst blir det blaskigt ibland och visst är det smygkrystat att exakt varenda låt måste handla om kärlek, men det gör inget. Goo Goo är fenomenala.

The Goo Goo Dolls - Caught in the Storm

Läckert skivomslag, dessutom...

Igår (nedan) skrev jag ju om hur en av Gamereactors läsare tecknat bilden till vår kommande slutintervju med The Last of Us. idag, under en svettig bildrajd, hittade jag en annan bild som Wushudanne tecknat och började gapskratta - igen. Den här är verkligen fenomenalt kul:

It's-a-me! Den där jävla Hegevall!