Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Jag vill till tropikerna!

Skrivet av Petter den 9 november 2006 kl 16:57

Jag pratade precis en timme i telefon med min gode gamla vän Thomas Wiborgh (känd från Level) som precis kommit hem från en supersemester på en tropisk ö i Indiska Oceanen. Hans reseminnen fick mig att själv längta till varmade breddgrader, inte minst till den solstinna fristad där Thomas semestrade.

Till sommaren ska jag banne mig följa i gamle Wiborghs fotspår och ta med mig frugan till samma ställe (typ), långt bort ifrån allt vad mobiltelefoner, dåliga licensspel och deadlines heter.

Världens bästa torsdag

Skrivet av Petter den 9 november 2006 kl 13:11

Världens bästa torsdag är idag. Av den enkla anledningen att Incubus nya platta Light Grenades låg med i morgonposten - skickat till oss av de trevliga PR-människorna på Sony Music. Och jag är såklart lyrisk.

Det låter bra, Light Grenades låter riktigt bra. En mindre experimentell skiva än A Crow Left och Morning View, med mer raka låtar som fastnar snabbare. Detta är världens bästa torsdag.

My next thirty years

Skrivet av Petter den 9 november 2006 kl 00:11

I think I'll take a moment to celebrate my age
The ending of an era, and the turning of a page
Now it's time to focus in on where I go from here
Lord, have mercy on my next thirty years

In my next thirty years
I'm gonna have some fun
Trying to forget about all the crazy things I've done
Maybe now I've conquered all my adolescent fears
And I'll do it better in my next thirty years

Jag vet. Jag är en tönt. Men kan inte rå för det. En dag i månaden (ungefär) tar jag ett välplanerat avbrott från Lifehouse, Deathcab, Tool, Mayer, Incubus, Jimmy Eat (och alla andra mina favoritband) och avnjuter en hel dag fylld av sölig countrymusic.

Man kan säga många saker om countryn, inte minst om hur frånvarande den känns för oss här, i Sverige. Där snö, sömn, dubbdäck, socialbidrag och Carola Häggqvist utgör en betydligt större del av vår vardag än boots, båtmotorer, majsbröd, cowboyhatar, hästar och tuggtobak.

Trots detta, och trots att en 30 år gammal TV-spelsnörd har lite och inget gemensamt med en karlakarl som exempelvis Alan Jacksson, är en dag i månaden countrydagen.

Country är märkligt, på många sätt. Artistuppbådet härstammar alla från Nashville och är som en sekt. De har en egen musikalisk ton, som de delar med varandra. De har en egen humor, ett eget sätt att se på gud och de har en alldeles egen gala där de ger varandra priser. De tävlar om vem som säljer mest skivor, och på deras egen gala syns det vem som bestämmer. Dyrast boots och dyrast hatt är bäst. De andra håller sig i skinnet till den dagen de är lika stora eller större. Och köper då (såklart) ännu dyrare boots (och hatt).

Jag har ingen som helst koppling till den amerikanska södern. Jag har ingen som helst musikalisk koppling till countryn. Ändå trillar jag dit en dag i månaden.

Idag har jag smällt av två skivor med Diamond Rio, en med Travis Tritt, två plattor från Tim McGraw, lite Brooks & Dunn och en gnutta Alan Jackson. Jag gillar Diamond Rio bäst, de är lite coola. Mindre fanatiska, mer lättsamma, och de hyllar gud mindre i sina texter. Jag gillar även Tim McGraw en hel del. Trots att han påstås vara countryns motsvarighet till Britney Spears (fast med skägg). Låten "My Next Thirty Years" är en sölig historia. Töntig, gubbig och tramsig. Men jag gillar den som tusan. Kanske är det för att jag närmar mig 30-sträcket och en ofrånkomlig ålderskris - eller så är det bara för att McGraw får mig att le (motbjudande, men ändå).

Oh my next thirty years
I'm gonna watch my weight
Eat a few more salads and not stay up so late
Drink a little lemonade and not so many beers, huh
Maybe I'll remember my next thirty years...

Mina nästa 30 år kommer med största sannolikhet bli mindre rejäla än McGraws. Jag lovar liksom han att äta mer sallad och gå och lägga mig tidigare om kvällarna. Jag kan också mycket enkelt lova att jag kommer att dricka mycket lemonad och lite öl (eftersom öl smakar urin). I övrigt tror jag dock att jag är både smartare och betydligt mer realistisk om jag lovar mig själv (och er) saker som:

Oh my next thirty years
I'm gonna watch alot of DVD-movies, oh yes! (la-la-la)
Eat alot of smaskiga pizzor from Athena pizzabutik in Östersund. Drink huge amounts of Stockmos Cider (it is so syyyrlig, yeah) and play even more videogames (and PC-games, yeah. La-la-la-la)
I know i will love my next thirty years...

Beroendeframkallande

Skrivet av Petter den 8 november 2006 kl 16:50

Idag har jag nästan inte jobbat någonting. Dels eftersom jag jobbade kväll igår med Call of Duty 3-recensionen och med att besvara hundratals frågor om Gears of War - men främst för att jag spelat ett flashspel hela dagen. Man åker snowboard, allting handlar om beräkning av fysik... och om tålamod. Jag blir bättre och bättre för varje åk. Prova du med.

www.teagames.com