Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

En sorgens dag

Skrivet av Petter den 21 juni 2006 kl 20:55

Jag har inte haft någon lust att blogga idag. Varit helt förkrossad, inte sagt mer än kanske 30 ord på hela dagen. Ni som följt mitt sommartjat har redan förstått att orsaken är basket, och det faktum att Miami Heat vann den sjätte och sista finalmatchen 06.32 imorse. Jag skrek så det sved i halsen, bet ihop så hårt att det fortfarande känns i underkäken och slängde omkring såväl möblemang som närliggande elektronik.

Visst, Sverige spelade en toppenmatch mot England igår och solen har skint hela dagen idag. Jag har semester och mår lite bättre i den inflammerade bröstryggen. Jag borde vara sprudlande glad och borde kunna glädjas åt Miamis vinst och all den superba basket jag sett under den gångna säsongen - men det går bara inte.

Jag unnar mer än gärna Dwyane Wade pokalen för slutspelets bäste spelare (han och är förblir fullständigt fantastisk). Jag unnar även coach Pat Riley denna mästerskapsring liksom Walker och Posey. Men sen är det stopp. O'Neal har spelat som en kratta hela året, Haslem är den kanske mest ospännande forwarden i hela NBA och Mourning... han tål jag bara inte. Tillkommer gör trash talk-kungen och den extremt irritrerande Gary Payton, tristess-mästaren Jason Williams och en andra bänk smockad med färglösa spelare.

Jag ville så gärna se Nowitzki, Terry, Stackhouse, Harris, Dampier och Howard på podiet med bucklan i sina händer. Jag har till och med drömt om det. Nu blev det inte så, och jag går och lägger mig sur som en ättika och oerhört besviken. Hade jag någon sportdryck kvar skulle jag dricka den och gråta, samtidigt. Precis som fotbollsspelarna i VM gör då de förlorar.

Ett sort tack till Avery Johnson som den avslutande meningen i dagens sorgsna blogg. Du har förtjänat utmärkelsen "Årets bästa coach" flera gånger om och är en oerhört frisk fläkt för hela ligan.

Trailer-tisdag

Skrivet av Petter den 20 juni 2006 kl 08:14

Det kommer att bli varmt idag i Östersund... mycket varmt. Klockan är 08.14 och termometern utanför mitt köksfönster skvallrar om nästan 22 plusgrader. Med största sannolikhet kommer vi att få njuta av en sån där stekhet sommardag där temperaturen överstiger +30°, precis som i tisdags. Jag gick och lade mig 23.41 igår, trots att jag natten innan stannat uppe till morgonkvisten för att se den femte finalmatchen i NBA-slutspelet. Jag somnade som en bebis igår, o vaknade för en timma sedan, pigg som en lärka.

Spenderadejust en halvtimme med att kika på trailers för kommande filmer. Kommande Superman Returns ser så obota larvig ut att jag inte kan hålla mig från att gapskratta. Nog för att Superman alltid varit töntig, nästan lika töntig som Fantomen, men detta kommer att ta priset. Han som spelar Superman, nykomlingen Brandon Routh ser förvisso perfekt ut som mannen av stål, men allt annat luktar Cartoon Network lång väg. Inte ens Kevin Spaceys vilda överspel som en utflippad Lex Luthor kommer att kunna rädda den här filmen.

En annan riktigt dålig trailer för vad som med allra största sannolikhet kommer att bli en förbenat dålig film är den för Casino Royale, nya Bond-filmen. Visst, jag diggar Daniel Craig, inte minst i Layer Cake, men kan faktiskt inte föreställa mig någon som kunnat passa sämre som den stilige agenten. Inte ens Adam Sandler. För Craig ser ut som en plufsig pensionär och hans försök till elegans och arrogans i de få repliker som trailern innehåller, känns fantastiskt krystade. Det var snack ett tag om Jude Law som nye Bond. Och för min del hade det varit perfekt. Med några kilo mer kroppsmassa, mörkfärgat hår och åtsittande smoking hade Law kunnat tillföra den elegans till rollen som saknats ända sedan Connery övergav stafettpinnen till skotträdde Roger Moore. Att Daniel Craig nu ska gestalta en Bond som utspelar sig innan alla andra Bondfilmer (Casino Royale var den första av böckerna) men samtidigt är dubbelt så gammal som Pierce Brosnan (minst) känns korkat på en helt egen nivå.

Nu när jag ändå har gnällstövlarna på mig (som passar utmärkt by the way) tänker jag fortsätta ett tag till. För det finns fler usla trailers för kommande storfilmer som luktar ljumske lång väg. Sjätte Sinnet-regissören M. Night Shyamalans kommande rulle "Lady in the Water" ser sådär hopplöst dålig ut, precis som hans två senaste fadäser varit (Signs och The Village). Miami Vice-långfimen och The Lakehouse är två andra trailers som framkallar huvudvärk.

Bland de riktigt bra hittar vi Pixars kommande, Ratatouille, liksom trailern för långfilmen om de finska Jackass-typerna The Dudesons samt Nacho Libre såklart. För du vet vilken film Nacho Libre är va? (om inte: Schämmes tamefan!). Napoleon Dynamite-regissören Jared Hess nya film där Jack Black spelar en skogstokig mexikansk fribrottare. Jag längtar så det svider.

Som Stimpy skulle ha sagt

Skrivet av Petter den 19 juni 2006 kl 14:00

Som Stimpy (från kultiga Ren & Stimpy) skulle ha sagt: "I hate rainy days, wiiiiiiiiii - i know!. Lets play a game, lets play don't whiz on the electric fence!"

Det är lite så det känns, som att pissa på ett elstaket vore sådär lagom lämpligt. För idag, för tredje dagen i rad, är det jämngrå himmel i Östersund och duggregnet vägrar ge sig. Snacka om trist. Halva min semester har passerat, och liksom tidigare år är juni sådär halvtrist mulen medan juli kommer att explodera i extrem sommarhetta. Funderar på att tvinga Jonas jobba dubbelt i juli så kan jag ta fyra veckors semester till och bara ligga på en strand någonstans och lyssna på Tool.

Men satan, jag ska inte klaga. Inte ett dugg. Jag njuter av sena nätter smockfyllda med högkvalitativ NBA-basket, spelar Juiced Eliminator på min PSP och rattar Nissan hela eftermiddagarna. På nätterna händer det också att jag slinker in hit, kopplar upp mig på nätet med en av testmaskinerna och möter kompisen Lasse-Brasse och hans lillebror Jonas (kallas även Havre, eller Skinkstuten) på ett par matcher i Half-Life 2. Multiplayerdelen är lika fantastisk som i det första spelet och tyvärr måste jag nog säga, har jag inte upptäckt det förrän nyligen.

Ute på nätet är jag rökt som en liten mobbad fisk. Alla utför någon knepig typ av superhopp, använder spring-funktionen supersmart och slänger brandfarliga tunnor på mig från alla håll och kanter. Mot Lasse och Skinkstuten går det dock bättre, och jag har inga större problem att vinna. Vilket är tur, förstås. Annars skulle förmodligen tangentbordet varit sönderslaget för länge sen.

Fick en bild, via mail av någon som kallar sig "S Wiström". Delar med mig av den. Skriver mer imorgon.

Mer sportdryck, mer tårar

Skrivet av Petter den 19 juni 2006 kl 13:45

06.40 gick jag och lade mig inatt. Så oerhört arg att den extrema trötthet (som tvingade mig att bland annat borsta tänderna sex gånger och äta överdrivna mängder korv i halvleksvilan) kändes som bortblåst. Jag kunde helt enkelt inte somna och låg därmed och gnisslade tänder, stirrandes i taket i nästan en timme.

Match fem vanns av Miami Heat, precis som match tre och match fyra i den pågående NBA-finalen. Och jag som var helt säker på att Dallas skulle slå tillbaka och knipa en enkel seger. För till en början såg allt mycket bra ut. Mavericks Jerry Stackhouse var avstängd för att ha attackerat Shaquile O'Neal i match fyra (vilket O'Neal hade förtjänat då han smiskade sönder Stackhouse näsrygg i match två, avsiktligt) och Dirk Nowitzki hade nerverna på utsidan linnet, igen. Men trots detta spelade Howard och Terry två fantastiska kvartar och dominerade planen i första halvlek. Dwayne Wade sköt slarvigt och hade stora problem med att penetrera Dallas försvar och O'Neal kämmpade hårt för att ta sig till korgen mot en strategiskt smart DeSagana Diop. Allt såg bra ut. Dallas ledde med 11 poäng ett tag. Sen exploderade Dwayne Wade...

BAAaadooom!

Andra halvlek var en evig jakt på Miamis superba guard, för ett mer och mer frustrerat Dallas-försvar. Inte blev det bättre av att O'Neal började få i sina hookshots eller att Walker pumpade en del viktiga trepoängare. Även Payton spelade bra liksom Posey (som imponerat stort de sista tre matcherna). Dallas svarade i form av Terry och Josh Howard som sköt väldigt bra både från strafflinjen och från utsidan. Men det spelade ingen roll. För medan Wayne började knyckla i poäng, och sköt hela 28 poäng från straffkastlinjen, var Dirk Nowitzki lika oerhört blek som han varit i match tre och framförallt fyra. Den två meter och 13 centimeter långe forwarden som exploderat hela säsongen, ser ut att ha stora problem med Miamis zonförsvar och missade allt från utsidan igår. Det gjorde inte Wade som gjorde hela 43 poäng i matchen.

Visst, en del domslut var extremt tvivelaktiga igår - och Howards missade slutstraffar och idiotiska time out-kallelse gav Miami ett snabbt övertag. Men även om dessa straffar suttit där de skulle, och även om den där sista time outen inte hade kallats mitt under Wades straffskytte med 1,9 sekunder kvar - tror jag att Miami Heat hade vunnit ändå. De var helt enkelt det bättre laget trots en seg start, och om inte Dallas Mavericks all star Dirk Nowitzki vaknar upp i match sex imorgon natt, kommer Miami Heat att åka därifrån som NBA-mästare.

Match fem spelas inatt

Skrivet av Petter den 18 juni 2006 kl 18:16

03.15 inatt sker uppkastet i den femte finalmatchen i NBA mellan Dallas och Miami. Gissa om jag är laddad? Sätter min tilltro till Terry och Nowitzki, Mavericks kött och potatis. Om de båda kan spela som de gjorde i match två kommer Miami åka hem med giporna nere vid knäna. Och det gillar jag.

Har just sugit i mig dagens andra dos av inflammationshämmande och smärtstillande tabletter. Smärtan i bröstryggen (som kompletterar känningarna från mina diskbråck på bästa sätt) håller tametusan på att driva mig till vansinne. Har ätit medicin nu sedan i tisdags och märker fortfarande inte av någon större förbättring. Min vän Viktor brukar skoja om att jag är ett måndagsexemplar (då det mesta på min kropp gått sönder eller håller på att gå sönder) och utan att för den skull framstå som en gnällspik, kan jag inte annat än att hålla med. Jag är gjord och född på en måndag och min genpool är förmodligen en mix av baciller, gulaschsoppa och sly. Förutom den ländryggsskada jag bär på idag har jag opererats för sår i magmunnen vid 20-års ålder, haft en fraktur på fjärde nackkotan och lidit av svårt inflammerade körtlar i en längre tid. Komplettera med ett gäng exotiska blodsjukdomar samt alla Sveriges vanligaste infektioner och du får en bra bild av Petter Engelins bristfällliga skräpfysik. En helkroppstransplantation vore att föredra, som Jonas Mäki sade häromdagen.

Här på siten har vi precis uppdaterat med en hel bunt nya recensioner och förhandstittar. Det känns skoj att för 894:e gången vara den första svenska siten när det gäller recensioner av kommande titlar. Denna gången gäller det New Super Mario Bros, Titan Quest, And 1 Streetball och Flat Out 2.