Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

(Bara) Van Hagar idag!

Skrivet av Petter den 25 mars 2019 kl 09:44

Jag älskar Van Halen, innerligt, hårt, villkorslöst och passionerat. Har så hjort sedan 1984 och kommer för evigt att hålla dem som ett av tidernas absolut bästa rockband. Trots att bröderna Halen oundvikligen måste anses som två av musikhistoriens största rövhåwlh. Idag poppar vi uteslutande Van Hagar (eftersom den "eran" med enkelhet skåpar ut Diamond Daves period med bandet) och då främst For Unlawful Carnal Knowledge (1991) som jag anser vara deras mest underskattade album (deras bästa stavas "Balance"). Judgement Day är jag svag för, en fantastiskt låt. Right Now, också. Lekfullt, rockigt, pulserande rappt och supermusikaliskt. Och Sammys röst hör till "Hall of Fame", så är det bara. Få rocksångare, genom tiderna, kan tävla med den karln förmåga/ton. Live var han bäst. Av dem alla - då. Överlägset bäst. Kika in detta liveklipp, som ett exempel. Herregud vad dessa fyra gubbz kunde lira (man blir alldeles kollrig): Go!

(Bara) Van Hagar idag!

Sammys kompspel i det klippet, och hans röst. Jösses... Och Michaels körstämma? Alex snortighta trumspel? Eddies förmåga att backa tillbaka och kompa på en keyboard? Magiskt gäng. Magisk musik.

Jag gillade "The Dirt"

Jag gillade "The Dirt"

Skrivet av Petter den 23 mars 2019 kl 19:27

Alltså, det var ju ingen superb film och han som lirade Nikki var blek, genomgående. Noll karisma. Att de inte fokuserade för fem ruttna öre på deras musik eller musikalitet stank ju röv och stundtals fastnade filmen verkligen i glorifieringen av Mötleys dekadens. Samtidigt var den varm, charmig, snygg med unga, o-rutinerade skådespelare som Mick, T och Vince som jag tyckte gjorde kanonjobb.

Kokz, sprit, brudar, spyor...

Kokz, sprit, brudar, spyor...

Skrivet av Petter den 22 mars 2019 kl 12:26

Nuså! Netflix har nu laddat upp filmen The Dirt, baserad på Neil Strauss briljanta miljonsäljare till biografi om Mötley Crüe och jag är så taggad att jag flåsar, lik Jonas Mäki. Flåsar sådär nervöst med två fingrar som i rekorderligt hög takt duttas mot läpparna, samtidigt. Flås-dutt. Konstant. En ytterst vanlig syn här på redaktionen som idag utförs av två personer, snarare än "bara" en. Jag har längtat efter denna filmatisering i tio år nu, minst. Ikväll blir det Mötley-mys!

Naturen är mitt medicinskåp

Naturen är mitt medicinskåp

Skrivet av Petter den 22 mars 2019 kl 11:11

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva dessa ord. Inte för att jag är ignorant, eller inte läser massor om saker jag pysslar med/äter. Men för att jag är oftast är genuint science-intresserad och ogillar allt vad hittepå-sanningar och mumbojumbo-huskurer heter. Saker som fungerar, går att bevisa att de fungerar och först då är jag beredd att testa. Oftast, i alla fall. Och ja, jag kände absolut till grejen med antiinflammatorisk kost långt innan jag bytte ut saker jag äter på daglig basis (i och med mitt projekt Stor & Stark®) men höll mig till Voltaron och Pronaxen, istället. För kronisk inflammation är något som jag hade stångats med i åratal. Men jag förstår idag att dessa tabletter (som är grisiga mot allt vad mage/tarmflora heter) bara gjorde det värre, och att min nya kosthållning förändrat allt. Gurkmeja, avokado, bladspenat och blåbär (på daglig basis) flyttade in i mitt kylskåp och 90% av allt vitt socker som jag brukade äta - plockades bort. Och det har gjort susen.

Samma sak gäller gårdagen då jag vaknade med rätt rejäl halsonta och täppt näsa. Typiskt. Precis när jag tänkt tillbringa hela helgen på gymmet samt bakom trummorna. Men istället för att dricka stark hostmedicin samt knapra Strepsils likt en vilde, som jag gjorde tidigare - vände jag mig till "Matha Nature", även här. Juicade äpplen, citron, apelsiner, ingefära och spenat. Drack en halvliter (uppdelat på två tillfällen) och mår idag toppen. halsontan borta. Snortäppan borta. Pigg som en mört, snabb som skabb. Och det! är inte att förringa.