Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Jurassic World 2 ser ut som skräp

Skrivet av Petter den 8 december 2017 kl 09:55

Ettan var hysteriskt medioker, om ens det. En hoppigt, geggig, tunn och strukturellt bräcklig upprepning som knappt roade för en endaste sekund. Tvåan då? Trailern som släpptes under natten skvallrar tyvärr om en ännu sämre film. Dels verkar själva manusidén fullständigt idiotisk, sen känns hela grejen med 60 000 vulkaner som exploderar medan alla öns argaste dinosaurier börjar jaga de aningslösa människorna - lite granna som Transformers 2 mixat med slutstriderna i Man of Steel och Avengers 2. Allt ska förstöras, i så stor skala som det bara går att drömma ihop. Maximala überexplosioner, överallt. Och allt ät gjort i en dator. Zzznarrrrk... Jurassic World: Fallen Kingdom tror jag kommer att bli en riktig skräpfilm. Länk

Josef Fares: "Fuck the Oscars, fuuuuck you!"

Skrivet av Petter den 8 december 2017 kl 09:47

Hahaha! Svenska filmskaparen (som numer pysslar med spel, och stod bakom idén till Starbreeze-spelet Brothers) dök upp under nattens Game Awards-gala och skämde ut sig på ett sätt som man sällan ser nuförtiden. Hohoho... "Fuck the Oscars, fuck you!" skriker han först för att sen följa upp med "EA:s shit loot-boxes and shit you know, i don't cääär about thät shit". Så packad att han knappt verkar kunna stå upp, på egna ben. Det riktigt tråkiga här är dock inte att EA:s PR-avdelning inte lär vara milda mot honom de kommande veckorna utan det faktum att spelet, A Way Out, inte ser särskilt bra ut. Faktum är att det ser ut som en parodi på Alan Wake med Jalla Jalla-skådespeleri. Länk

GSP ger tillbaka sitt mellanviktsbälte

Skrivet av Petter den 8 december 2017 kl 09:24

Först gick han i pension. Var borta i över fyra år, kom tillbaka och smiskade upp den dåvarande 185 pounds-champen Micky Bisping i brygga, nöp guldskärpet och det lät efter det som att Georges St-Pierre hade börjat förbereda sig för att "unify the belts" mot Robban Whittaker i januari, i Perth (Yay Mate!). Men inatt fick vi veta att GSP går i pension, igen - och lämnar tillbaka bältet som han vann. Varför? Eftersom han har en matsmältningssjukdom som gör att han kräks flera gånger per dag. Nu kommer istället Luke Rockhold gå mot Whittaker i Australien den 11:e februari, och personligen ser jag fram emot den matchen mycket, mycket mer. Detta eftersom Luke Cockyhold® är en av mina all-time-favoriter inom sporten. Bitter, sur, kaxig och grönjävulskt kapabel innanför burväggarna. Mot Whittaker kommer han att vinna. Förhållandevis enkelt, dessutom.

All kärlek till Thrice

Skrivet av Petter den 7 december 2017 kl 10:57

Thrice är tillbaka! Jag är lyriskt upprymd och exalterad beyond belief. Jag diggar så att allt som inte sitter fastskruvat på kontoret vibrerar och Jonas-Lakku® ser mycket bekymrad ut för tillfället. För världens bästa altrock-band är tillbaka med nya singeln Red Telephone och det låter så bra, så otroligt bra. Rytmiskt köttigt och bastant med en strålande melodi och underbar sång av en Dustin i absolut superhögform. Visst, singeln är en B-side fråbn 2009-skivan Beggars som de spelat in, igen. Men det pratas nu om en ny skiva och det gör mig kollrig - ärligt talat. För Alchemy Index står sig som en av tidernas bästa rockskivor. Länk

Det svåraste med att ha barn...

Skrivet av Petter den 7 december 2017 kl 10:43

Det finns massor med saker som jag upplever som väldigt svåra när det gäller att vara förälder. Jag tvivlar ibland på min egen förmåga och jag vet att jag ibland väljer fel väg när det gäller att vara tydlig och konsekvent. Men ingen är ju perfekt och jag lär mig, hela tiden. Det svåraste rör dock inte konsekvenstänk eller andra detaljer rörande grundläggande uppfostran utan något helt, helt annat. Nämligen att knäppa alla pyttesmå knappar som sitter i deras pyttesmå kläder, detta medan barnet i fråga försöker (med all sin kraft) att krypa ur min famn. Det blir lite som att försöka brottas med en alligator och knyta en slipsknut - på samma gång. Eller som att knyppla med en bananklase. Som att lägga pussel med en falukorvsring i varje hand. För mig - är detta fullständigt omöjligt.

Framförallt Vega har många, många plagg med extremt minimala knappar på. Och det frustrerar mig bortom all rimlighet. Igår skulle vi knäppa pyjamasen och jag märkte då till min stora fasa att jag slitit åt mig en modell där det satt över 5000 pyttesmå knappar. Vega ville inte ligga stilla i mer än 0,33 sekunder vilket gjorde att hela incidenten mer liknande en mycket gammal, krökt, farbror som med alldeles för stora fingrar försöker fånga ett mycket litet djur med en pincett. Underbart värdelöst. Imorse? Ännu värre. Jag tog på dottern en rosa liten mikrokofta och försökte knäppa knappar som jag knappt kunde se, med blotta ögat. Faktum är att knapparna mest troligt inte ens kan klassas som knappar, utan snarare "prickar" eller "smulor". Ytterst små sådana. Jag fick igen en av sex knappar efter nio minuters vildsinta försök. Det fick räcka.