Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Ikea

Skrivet av Petter den 27 juni 2006 kl 20:47

Ikea. Så svenskt som det kan bli. Eller? För vad jag kan se står det "Made in Taiwan" på allt jag äger därifrån - och allt jag inhandlat idag. För idag har det varit inköpens dag då planer för att renovera köket inte längre kan vänta. Det nybyggda varuhuset i Sundsvall är utmärkt utformat och en stor förbättring mot Ikano-huset som Ikea tidigare låg i. Sideboard, nya matsalsmöbler, skänk, hyllor, ramar, och en enorm matta fick det bli. Trots att mormor sagt att matta under köksmöblerna är "urdumt".

Med god bärhjälp (man slipper bära om man har diskbråck - en av få fördelar) och ständig påfyllnad av Kamprads billiga varmkorv kan en hektisk, varm dag på ett gigantisk möbelvaruhus vara roligare än man tror. Jag bävade för detta, men finner mig oroväckande lugn och nöjd nu trots att köksgolvet är fyllt till bredden av bruna pappkartonger.

Nu ska jag surfa reda på det snyggaste rostfria kylskåpet/frysen jag kan hitta, mäta lite och sedan beställa. Ismaskin inbyggd i frysdörren är ett måste i alla fall. Skriver mer imorrn...

Facebook
TwitterReddit
Tramsiga uttalanden

Tramsiga uttalanden

Skrivet av Petter den 26 juni 2006 kl 15:30

Jag kan nästan ingenting om fotboll. Och tänker absolut inte göra som nio miljoner andra svenskar de senaste veckorna och försöka inbilla mig att jag gått och blivit expert bara för att det just nu spelas ett världsmästerskap. Med detta sagt behöver jag dock lufta mina åsikter kring hur en svidande förlust mot Tyskland tacklas av spelarna, och hur korkad den pressträning som svenska landslaget haft uppenbarligen är. För när vi blir fullständigt förödmjukade av ett tyskt landslag som krossar oss redan efter några få minuter, sedan missar en straff och därmed åker ut ur mästerskapet, är det tydligen ingen som gjort någonting fel. Ingen?

Jag finner det helt fantastiskt att varken någon av spelarna eller tränarna erkänner att de kunnat gjort bättre ifrån sig. Det är precis som om de alla lever i någon slags förnekelse för att de tror att pressen då kommer att vara mildare mot dem om de hävdar detta. Jag tror precis tvärtom. För när Henke Larsson säger "Jag har skjutit 1000 straffar, att missa en på grund av en felträff är inte konstigt" blir jag uppriktigt orolig. En fullt friskt idrottsman men lagom dos självdistans skulle självklart ha erkänt sitt pinsamma misstag i den situationen istället för att försöka få det till att han minsann gjorde sitt absolut yttersta och att en felträff av den magnituden var fullt godtagbart.

Jag förstår att pressen från de bitska svenska sportjournalisterna är jobbig, att det för dem känns smartare att skydda sig genom att le och hävda att alla gjorde sitt bästa. Men det smarta hade naturligtvis varit för Lagerbäck att inte inleda presskonferensen efter förlusten mot Tyskland med att säga "Jag har inte gjort något fel, vi spelade bra i alla matcher". Istället borde han ha föregått med gott exempel och erkänt att en hel del misstag gjordes, från alla håll inom det svenska landslaget.

Facebook
TwitterReddit

På tok för krångligt...

Skrivet av Petter den 26 juni 2006 kl 13:55

Jag börjar känna mig som Andy Rooney, du vet, han den där extremgamla surgubben på CBS 60 Minutes som hatar allt. Bortsett från att jag varken är extremgammal, har världens största ljusgrå ögonbryn eller lika långa naglar så finns det många likheter, tyvärr. Jag klagar och kritiserar, ofta. Lika ofta försöker jag glädjas över saker och vanligtvis finner jag en behaglig balans, i denna blogg dock... har jag inte funnit den balansen. Och inte blir det bättre av att dagens inlägg kommer att utgöras av klagomål, kritik och allmänt gnäll. Imorgon lovar jag att vara genomnöjd och allmänt berömmande dock. Lovar.

Dagens första ämne som gjort sig förtjänt av lite gammal hederlig bassning är hemdatorn som spelplattform. PC:n helt enkelt. Jag hatar den. Jag hatar våra testdatorer till den milda grad då jag flera gånger tänkt vräka dem ut genom fönstret här på redaktionen bara för att se dem slås i spillror när de träffar asfalten nedanför. För det är för mig ofta obegripligt hur komplicerat det tydligen måste vara att kontinuerligt avnjuta nya spel på sin PC.

För några veckor sedan, då de nya testdatorerna anlände till redaktionen, satte jag mig för att installera en bunt favoritspel som jag gärna ville se i perfekt form på dessa supersnabba monstermaskiner. Startade med Fear, som också installerade ett gammalt Direct X mot min vilja, som gjorde att jag var tvungen att hitta den senaste versionen på nätet igen vilket tog mig drygt en halvtimme. När jag sedan gick tillbaka till spelet klagade det över att jag inte uppgraderat Fear genom att ladda hem de senaste patcharna. Sure, said and done. 36 minuter senare var dessa hemma men när de skulle installeras sade Fear ifrån, och stängde ned sig själv. Varningsmeddelandet förstod jag verkligen ingenting av.

Nästa spel, Half-Life 2. Installationen gick supersmidigt, trots den ständigt bråkiga Steam-tjänsten. Min avsikt att kasta mig in ett par frenetiska multiplayermatcher såsnart installationen avslutades gick dock om intet då det visade sig att varje gång jag försökte hoppa på en dedikerad server som min gode vän Lars skapat, avslutade spelet sig själv. Jag var tvungen att ladda hem andra drivrutiner till det sprojlans nya grafikkortet som sitter i datorn för att fortsätta, och för att kunna spela Episode One. Det tog 26 minuter.

I torsdags bestämde jag mig för att testa Prey och smög hit på förmiddagen. Laddade hem demot (vilket tog cirka 22 minuter) från ett ställe (i Holland om jag inte minns fel) varpå datorn meddelade att den inte kunde packa upp zip-filen. Nähä... töm papperskorgen. Började om. Laddade hem samma demo på nytt från utgivaren Take 2 press-FTP. Det tog 11 minuter. Nu så. Klickade på symbolen som automatiskt startar ett installationsverktyg (duh!) som nu sade att spelet krockade med någonting i systemet (som är superfräscht) och inte kunde köras. Såå... jag frågade Martin Forsslund, redaktionens eget datororakel, om hjälp. Men Martin hade inte tid att hjälpa mig för tydligen hade han grova problem med att få Ghost Recon Advanced Warfighter att fungera till sin PC, och Jespers arbetsmaskin har börjat stänga ned sig själv.

Visst, jag är en Macintosh-människa och inget annat. Har använt Apples datorer oavbrutet sedan 1995 och är i viss mån PC-allergisk. Jag kan väldigt lite om Windows eller de mest vanliga problemen som uppstår och jag vet med mig att mitt tålamod tryter allt för snabbt gällande saker som dessa. Men... men, ska det verkligen vara en nödvändighet då? Att kunna dels datorns hårdvarukomponenter utan och innan tillsammans med alla detaljer kring ett bristfälligt operativsystem, för att spela några spel?

För mig är det ibland fullständigt obegripligt hur PC:n fortfarande kan överleva som spelplattform då spelupplevelser för mig handlar om att koppla av, sätta sig ned, trycka på play och bara njuta. Framför min test-PC handlar det minst lika mycket om ljusgrå varningsskyltar och ett stressat system. Några av mina absoluta favoritspel är PC-spel (Half-Life, Half-Life 2, Max Payne 2, Starcraft) och jag arbetar en hel del vid PC:n ändå (även om tidningen görs på Mac). Men trots detta är det med viss avsky som jag nu sneglar åt höger för att argt blänga på min nya, 20 000 kronor dyra, testmaskin. För även om den tekniska utvecklingen på PC-sidan ska applåderas och många av spelet till plattformen likaså, är det egentligen på tok för krångligt.

Facebook
TwitterReddit
En midsommar framför TV:n

En midsommar framför TV:n

Skrivet av Petter den 24 juni 2006 kl 11:15

Jag spenderade hela min midsommarafton med att kolla på TV. Japp. Jag blir mer än gärna sådär jobbigt tjurig inför den hysteri som denna (med flera) svenska högtider alltid framkallar. Alla ska dricka våldsamma mängder starksprit, alla ska äta ohälsosamma mängder okokt fisk i senap, alla ska äta polska jordgubbar och oskalad potatis, och leka lekar, och bygga midsommarstång, och grilla, och spela fotboll, boule, och... njae... jag vill helt enkelt inte vara med. Kalla mig tråkig, kalla mig gärna gubbjävel, men gårdagen var som vilken dag som helst för mig, med undantaget att jag inte arbetade varken med tidningen eller här på siten, alls. Jag åt tacos, luftade Nissan någon timme, hälsade på min gode vän David och återvände sedan hem för att spendera åtta timmar liggandes framför TV:n med smått överdrivna mängder Polly.

Och många TV-program blev det. Det mesta av anskrämligt låg kvalitet. Kanal 5, TV 3, TV 6 och MTV fokuserar allt mer på program där diverse kändisars missöden målas upp som något högintressant och ytterst relevant. Britney Spears sågs köra sin stadsjeep med hennes bäbis i knät! Waaaaaa! Ett antal tramsiga experter från olika amerikanska skvallermagasin tycker till och häpnas över hur oansvarig stjärnan numera är. Brad Pitt cyklade med sin nyfödda dotter i en barnstol. Waaaaa! Gud så farligt! Gud så galet! Ärligt talat har jag svårt att komma på något som skulle kunna vara sämre än dessa skitprogram. Vem bryr sig om Angelina Jolie har mycket armsvett efter att ha storhandlat? Vem bryr sig om att Britney Spears körde en tur på landet med hennes unge sittandes i knät? Visst, skvaller är hett, hetare än någonsin men har verkligen folk inget bättre för sig?

Andra dåliga TV-program under fredagskvällen:

Extreme Home Makeover -En programledare med ADHD och familjer som lipar konstant. Nej tack.

Cityakuten -TV3, lägg ned! Serien var riktigt bra i tre säsonger, de sista nitton säsongerna har varit konstanta upprepningar.

Fab 5 -Idén är bra, utförandet värdelöst.

Tilt -Hopplöst tråkig TV-serie med en överviktig, ständigt överspelande och faktiskt riktigt dålig Michael Madsen som "The Matador"

Monster Garage -Jag älskar bilar, och bilbyggen, men Monster Garage är bara slöseri med dyrbar TV-tid.

Smallville -Ungefär lika underhållande som Beverly Hills, fast med en extremt mesig Stålman mitt i allt.

Drew Carey -Förutom Presidents of the United States briljanta titelmelodi har den här serien alltid luktar ljumske.

Cops -Skräp

Sååå, vad är bra då? -The Daily Show with Jon Stewart!
I jämförelse med The Daily Show with Jon Stewart känns såväl Letterman som Jay Leno och Conan O' Brien slöa, väl lata och helt utan överraskningar. Rykande aktualiteter, hysteriska kändisintervjuer och knivskarp politisk satir blandas till en underbar helhet i vad jag skulle vilja kalla den bästa amerikanska talkshow sedan Jonny Carson regerare The Tonight Show.

Jon Stewarts perfekta timing, hans strålande minspel, vassa skämt och framförallt hans grymma kontakt med publiken får mig att skrika av skratt varje dag klockan halvtio. Att det hittills bara är Canal + som visar The Daily Show with Jon Stewart tyder antingen på att Comedy Centrals prisbelönta satir är extremt dyr att köpa in, eller att stormrika kanaler såsom TV4 eller Kanal 5 heller satsar på dokumentärer som sjukligt feta eller ännu mer värdelösa reality-såpor.

I gårdagens avsnitt av The Daily Show with Jon Stewart fanns ett inslag om den ständigt pågående debatten om våldsamma TV-spel med, där massor av roliga klipp från den amerikanska kongressens idiotiska uttalanden imiterades och förlöjligades av en snudd på hysterisk Stewart. Han avslutade med att erkänna att han anser sig vara en osnuten pojke i en mans kropp då han själv spelar "ohälsosamma mängder TV-spel". Samma inslag innehöll en intervju från korrespondenten Samatha Bee som befann sig i Grand Theft Auto-staden San Andreas för att rapportera direkt från det som just nu anses som "det farligaste TV-spelet på marknaden". Bakom henne pågick de sedvanliga bilstölderna och kallblodiga morden medan Bee behöll ett humoristiskt lugn och hela tiden menade på att staden var en idyllisk plats för unga att växa upp på, och ett beundransvärd lugnt och stillsamt ställe.

Stewart avslutade med ännu ett klipp från kongressen då en av medlemmarna erkände att han minsann spelade massor av spel själv (cirka 79 år gammal) och då främst Pong (som släpptes för 35 år sedan). Stewarts kommentar: "Det där stället är proppfyllt med mongolider". Gapskrattet från min TV-soffa ekade naturligtvis genom hela kvarteret.

I ett land toppstyrt av galna republikaner med lika snedvriden inrikespolitik som ogenomtänkt utrikespolitik är det oerhört befriande att se en av landets största TV-kanaler sända en talkshow smockfylld av vass politisk satir som dagligen gör narr av Bush-administrationen - på bästa sändningstid. För medan Fox News fortsätter att vinkla sina nyhetssändningar mot en allt mer lortig republikansk ton, är The Daily Show with Jon Stewart precis sådär lagom träffande för alla vi utanför Vita Huset ska inse hur extremt snurrig situationen där borta är just nu.

Förutom The Daily Show njöt jag av långfilmen Team America för fjärde gången då Canal + Film precis börjat visa den. För även om jag aldrig varit speciellt förtjust i South Park är det svårt att inte älska Trey Parker och Matt Stones fullständigt hysteriska dockfilm. Bäst är scenen då Team America kör chickenrace mot de arabiska terroristerna i öknen och precis i ögonblicket innan kollisionen ska ske fäller ned en ramp vilket får terroristerna att flyga all väders väg samtidigt som en av de amerikanska superhjältarna utbrister: "Suprise cockfag!". Obetalbart roligt och en av de mest klockrena replikerna i en film någonsin.

Har heller inte kunnat undgå den vilda debatt som uppstått kring hon den där norska väderflickan från TV4 som vek ut sig i Slitz. Tone eller Tove heter hon, och hon fick sparken samtidigt som bilderna publicerades. Detta har lett till att massor av kända TV-profiler har kritiserat TV4, hårt. Personligen förstår jag absolut hur TV4-ledningen argumenterar och förstår varför de inte längre vill ha henne i rutan. Problemen med att ha en TV-profil i ett respekterat nyhetsprogram som visar brösten i en valptidning är enligt mig uppenbara utan att för den skull sadla om till någon slags moralens högtravande väktare.

Facebook
TwitterReddit

När du är hemma hos oss

Skrivet av Petter den 22 juni 2006 kl 04:50

Jag blir ofta förbryllad av hur vissa av er läsare reagerar på tillsägelser, varningar och de gånger vi på redaktionen (eller våra hårt arbetande moderatorer) stänger av er på grund av dåligt uppförande. Vi spenderar timmar varje dag med att rensa kommentartrådar från tjogvis med upprepade förolämpningar, trippelposter och provokativa påhopp. Vi spenderar ännu mer tid med att försöka hålla koll på forumets alla hundratals trådar där ni användare konstant ryker ihop, och behandlar varandra på sämsta sätt. När vi i vår jakt på en högre och mer trivsam diskussionsnivå delar ut reprimander eller stänger trådar, blir vi kallade för nazister.

Jag intalar mig själv att detta är en fråga om mognad, och även förståelse. För vi får dagligen brev från de som argumenterar mot våra beslut om banningar och varningar genom att citera den svenska lagen om uttrycksfrihet eller göra det återkommande misstaget att tro att Gamereactor är en mänsklig rättighet. Det man dock måste förstå är att när man befinner sig i vårat forum, så är man hemma hos oss. På vårat forum uppför man sig som vi vill och passar inte det så ska man heller inte vara där. Att detta kallas "svinigt", eller "gestapo-aktigt", eller "förbannat lågt" är för mig fullständigt obegripligt då våra regler är oerhört tydliga.

Om vi inte skulle arbeta timmar varje dag med att slänga ut de som bara vil bråka, ta bort hundratals foruminlägg och textkommentarer skulle den här siten vara fullständigt obrukbar för alla er som dagligen besöker oss. Det skulle jag vilja att du tänker på nästa gång du bestämmer dig för att kalla oss "nazister" för att vi inte tillåter dig att förolämpa andra användare.

Tack...

(Ja, klockan är faktiskt 04.50 och jag kan inte sova... det är för varmt och kvavt som i en igentejpad garderob.)

Facebook
TwitterReddit