Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
En typisk norrlänning

En typisk norrlänning

Skrivet av Petter den 1 december 2006 kl 00:04

Förutom att dialekten är grovt norrländsk är det svårt att ta miste på var Samuel Hübinette härstammar från. Han är lugn som en filbunke, metodisk och mycket avslappnad. Detta trots att han nyss korats till världsmästare och är het som salsa i USA just nu.

Sagan om Samuel Hübinette är en snudd på drömlik sådan, Jokkmokk-sonen som tog kappsäcken och drog till Los Angeles på ren chansning för att några år senare koras till världsmästare i drifting, för andra gången. Jag ringde upp den nyblivne, tvåfaldige, drifting-ärldsmästaren under ett reklamjobb i Holllywood för att snacka racing, bilar och TV-spel.

Till att börja med får vi lov att gratulera dig till mästerskapstiteln
- Tack så mycket. Det känns grymt bra att ha tagit titeln för andra gången. Det har varit en väldigt tuff säsong och det känns oerhört skönt att det är över. Nu har nervositeten släppt och jag kan njuta av segern i någon månad innan det smäller till igen.

Vad är viktigast i drifting?
- Hastighet, såklart, är oerhört viktigt och idag kör vi som sagt väldigt väldigt fort när vi tävlar. Vinkel, linje och stil är också viktiga delar i domarnas bedömning. Drifting har exploderat i populäritet i USA de sista åren och är något som man måste uppleva på plats för att verligen förstå hur mäktigt det är.

Vad tävlade du i för bil i årets säsong?
- En Dodge Viper, hardtop. Ordentligt modifi-erad såklart med strax over 600 hästkrafter. Jag är ju sponsrad av DaimlerChrysler och skulle egentligen tävla i en Dodge Charger i år, men den hann inte bli färdigbyggd. Den har stått i en verkstad i över åtta månader där de lättat den med närmare 400 kg och bytt ut i princip allt på hela bilen. Chargern är dock lite för stor, men med bra viktfördelning ska det nog gå bra. Det är trots allt Dodge som bestämmer då det är de som betalar.

Vilka andra bilar har du tävlat i?
- När jag vann min första stora tävling för tre år sedan tävlade jag i en Toyota Supra. En mycket bra bil som jag ibland saknar. Jag har även vunnit en del tävlingar i en Nissan 350Z som faktiskt inte var modifierad alls utan i fabriksutförande. Vi kopplade bara ur antisladdsystemet och bytte däck, sedan var det bara att ösa på. Det var dock för fem år sedan och skulle aldrig fungera idag, sporten i sig har blivit så oerhört mycket tuffare.

Hur började din karriär?
- Jag började som testförare hos Volvo 1992. Sedan flyttade jag ner till Göteborg 1995 och började jobba heltid som testförare och stuntförare för diverse reklamfilmer. I början av 2001 bestämde jag mig för att pröva lyckan i USA och har kunnat fortsätta att försörja mig på att köra bil.
 
Du utförde de vassaste stunten i The Fast and the Furious: Tokyo Drift, stämmer det?
- Japp, det var en helgalen och väldigt lärorik upplevelse. Jag blev tillfrågad om jag ville arbeta som stuntman och köra bil i den tredje The Fast and the Furious-filmen, och självklart ville jag det. Jag kör bland annat den orangea och svarta Veilside-stylade Mazda RX-7:an i alla scenerna där den är med i filmen, samt den röda Mitsubishi EVO IX. Jag gjorde även tre eller fyra stunts i den svarta Nissan (350Z) som DK - filmens skurk kör.

Och sedan har vi hört att du gillar att spela racing-spel?
- Absolut, även om jag inte kallar mig hardcore gamer så är jag väldigt svag för bra racingspel, absolut. Mitt favoritspel är Gran Turismo 4, främst eftersom den Vipern jag tävlar med i finns med, och känns precis som den gör i verkligheten.

Men alla bakhjulsdrivna bilar känns ju understyrda i Gran Turismo 4, är inte det lite väl märkligt?
- Inte beträffande Vipern, den känns ofta understyrd om man inte pressar den tillräckligt. Det upplever jag ofta i verkligheten och det har utvecklarna bakom Gran Turismo 4 fångat på ett perfekt sätt.

Vilka andra spel spelar du då?
- Juiced har jag spelat en del, jag var anlitad som språkrör för Juiced och var med under lanseringen av spelet i USA. Jag skjutsade bland annat runt lite amerikansk spelpress i ett par av bilarna som fanns med i spelet.

Du har gett Hulk Hogans son privatlektioner i drifting, hur var det?
- Oerhört roligt. Nick Hogan är en mycket mogen och begåvad ung man som snabbt lärt sig grunderna i drifting och med största sannolikhet kommer att bli en duktig förare i framtiden. Beträffande hans far så är han en av mina största fans idag, och givetvis känns det skönt att ha den bjässen i ens ringhörna *skratt*. På en av den gånga säsongens alla tävlingar var Hulk och Nick där för att se mig köra, och då han som kommenterade tävlingen började pika mig för några saker jag hade sagt innan bestämde sig Hulk för att knuffa bort honom och själv agera kommentator för resten av loppet. En rolig händelse som jag sent kommer att glömma.

Vilken är din drömbil?
- Svår fråga, men jag måste nog säga Ferrari 430, det är en underbar bil. Vanligtvis är det lite för klena motorer i Ferraris bilar, men inte i F430. Den är perfekt.

Är det några speciella racingspel som du ser fram emot just nu?
- Vi ligger just nu i förhandlingar med Microsoft om att inkludera min Viper i Forza Motorsport 2, så givetvis ser jag fram emot att få testa det. Sen ser Need for Speed: Carbon lite intressant ut också, samt ett nytt driftingspel som jag smygtestar just nu. Det är dock inget vidare utan snarare orealistiskt och oerhört simpelt. Jag tror att det snudd på omöjligt att göra ett riktigt bra driftingspel.

Facebook
TwitterReddit
Dead or Alive Xtreme 2

Dead or Alive Xtreme 2

Skrivet av Petter den 30 november 2006 kl 12:23

Idag har jag spenderat morgonen tillsammans med Tecmos Dead or Alive Xtreme 2. Och vilken fruktansvärd skitmorgon det har varit.

Dead or Alive Xtreme 2 är nämligen uselt, rakt igenom. Faktum är att jag efter tre timmar inte lyckats hitta en enda positiv sak att säga om spelet. Inte en enda.

Faktum är att jag är ganska säker på att Dead or Alive Xtreme 2 inte ens är ett spel. Många av grenarna går av sig själva, och utmaningen ligger oftast i att försöka komma överrens med den usla spelkameran.

Volleyboll-momentet är plågsamt dåligt och slutar alltid som ett rent lotteri. Jag vet aldrig var jag står i förhållande till bollen på grund av att kameravinkeln är fast, och den sämsta i ett spel sedan Catwoman.

Sen har vi vattenskoterracingen... som om möjligt är ännu sämre. Team Ninja har uppenbarligen kikat både en och två gånger på Wave Race-spelen men inte ens lyckats närma sig Nintendos spel beträffande vatten- och skoterfysiken... inte ens nära. Skotern är svintung väl i vattnet, men lätt som en månbil så snart man befinner sig i luften efter ett hopp.

Och just ja, också gillar jag tjejernas fotleder. Det får dem absolut inte att se ut som transvestiter. Eller?

Facebook
TwitterReddit
Karaktärsdesignen från helvetet

Karaktärsdesignen från helvetet

Skrivet av Petter den 27 november 2006 kl 18:28

Dålig karaktärsdesign tycker jag att man ser dagligen. Vilket i sig inte är speciellt konstigt (alls). Riktigt bra karaktärer är mycket svåra att skapa.

Men så dåliga som de i kommande Crackdown är, rent designmässigt, saknar helt motstycke. Jag snubblade över dessa screenshots i fredags föreställande fyra av de superagenterna som finns med i spelet... och det är inte för inte som skrattattacken var omedelbar (och mycket långvarig).

Facebook
TwitterReddit
Snustorr humor

Snustorr humor

Skrivet av Petter den 26 november 2006 kl 20:55

Jag gillade aldrig Seinfeld när det gick... faktiskt. Alla jag kände, alla på min skola, alla jag jobbade med - alla andra - älskade det. Visst fanns det bra skämt och dialogen var ibland snillrikt skriven... men jag gillade aldrig skådespelarna, speciellt inte Jerry Seinfeld och Jason Alexander.

Det var därför perfekt (för min del) att skaparen av Seinfeld (och gubben som skrev de absolut bästa avsnitten) fick sin egen serie, där mycket av samma snackiga humor går igen, fast med roligare skådespelare och betydligt mindre enformigt upplagt än Seinfeld.

Jag pratar naturligtvis om Simma lugnt Larry, eller "Curb Your Enthusiasm", som det heter egentligen. Larry Davids egna komediserie där han spelar sig själv, i scener som är tagna från hans egna, stundtals sanslöst bisarra, vardagssituationer.

Jag har ikväll suttit och kikat igenom stora delar av den femte och senaste säsongen och kommer på mig själv fnissandes som en snusmumrik på crack. Simma lugnt Larry innehåller den kanske mest snusstorra komik som just nu går at hitta, där dråpliga småsaker görs roliga med hjälp av märklig logik och rolig dialog. Och Larry David själv är roligare än de allra flesta.

För dig som inte sett Simma lugnt Larry... köp dem alla. Du kommer att älska hur de poängproppar varje snusstorrt skämt till bristningsgränsen.

Facebook
TwitterReddit