Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
En midsommar framför TV:n

En midsommar framför TV:n

Skrivet av Petter den 24 juni 2006 kl 11:15

Jag spenderade hela min midsommarafton med att kolla på TV. Japp. Jag blir mer än gärna sådär jobbigt tjurig inför den hysteri som denna (med flera) svenska högtider alltid framkallar. Alla ska dricka våldsamma mängder starksprit, alla ska äta ohälsosamma mängder okokt fisk i senap, alla ska äta polska jordgubbar och oskalad potatis, och leka lekar, och bygga midsommarstång, och grilla, och spela fotboll, boule, och... njae... jag vill helt enkelt inte vara med. Kalla mig tråkig, kalla mig gärna gubbjävel, men gårdagen var som vilken dag som helst för mig, med undantaget att jag inte arbetade varken med tidningen eller här på siten, alls. Jag åt tacos, luftade Nissan någon timme, hälsade på min gode vän David och återvände sedan hem för att spendera åtta timmar liggandes framför TV:n med smått överdrivna mängder Polly.

Och många TV-program blev det. Det mesta av anskrämligt låg kvalitet. Kanal 5, TV 3, TV 6 och MTV fokuserar allt mer på program där diverse kändisars missöden målas upp som något högintressant och ytterst relevant. Britney Spears sågs köra sin stadsjeep med hennes bäbis i knät! Waaaaaa! Ett antal tramsiga experter från olika amerikanska skvallermagasin tycker till och häpnas över hur oansvarig stjärnan numera är. Brad Pitt cyklade med sin nyfödda dotter i en barnstol. Waaaaa! Gud så farligt! Gud så galet! Ärligt talat har jag svårt att komma på något som skulle kunna vara sämre än dessa skitprogram. Vem bryr sig om Angelina Jolie har mycket armsvett efter att ha storhandlat? Vem bryr sig om att Britney Spears körde en tur på landet med hennes unge sittandes i knät? Visst, skvaller är hett, hetare än någonsin men har verkligen folk inget bättre för sig?

Andra dåliga TV-program under fredagskvällen:

Extreme Home Makeover -En programledare med ADHD och familjer som lipar konstant. Nej tack.

Cityakuten -TV3, lägg ned! Serien var riktigt bra i tre säsonger, de sista nitton säsongerna har varit konstanta upprepningar.

Fab 5 -Idén är bra, utförandet värdelöst.

Tilt -Hopplöst tråkig TV-serie med en överviktig, ständigt överspelande och faktiskt riktigt dålig Michael Madsen som "The Matador"

Monster Garage -Jag älskar bilar, och bilbyggen, men Monster Garage är bara slöseri med dyrbar TV-tid.

Smallville -Ungefär lika underhållande som Beverly Hills, fast med en extremt mesig Stålman mitt i allt.

Drew Carey -Förutom Presidents of the United States briljanta titelmelodi har den här serien alltid luktar ljumske.

Cops -Skräp

Sååå, vad är bra då? -The Daily Show with Jon Stewart!
I jämförelse med The Daily Show with Jon Stewart känns såväl Letterman som Jay Leno och Conan O' Brien slöa, väl lata och helt utan överraskningar. Rykande aktualiteter, hysteriska kändisintervjuer och knivskarp politisk satir blandas till en underbar helhet i vad jag skulle vilja kalla den bästa amerikanska talkshow sedan Jonny Carson regerare The Tonight Show.

Jon Stewarts perfekta timing, hans strålande minspel, vassa skämt och framförallt hans grymma kontakt med publiken får mig att skrika av skratt varje dag klockan halvtio. Att det hittills bara är Canal + som visar The Daily Show with Jon Stewart tyder antingen på att Comedy Centrals prisbelönta satir är extremt dyr att köpa in, eller att stormrika kanaler såsom TV4 eller Kanal 5 heller satsar på dokumentärer som sjukligt feta eller ännu mer värdelösa reality-såpor.

I gårdagens avsnitt av The Daily Show with Jon Stewart fanns ett inslag om den ständigt pågående debatten om våldsamma TV-spel med, där massor av roliga klipp från den amerikanska kongressens idiotiska uttalanden imiterades och förlöjligades av en snudd på hysterisk Stewart. Han avslutade med att erkänna att han anser sig vara en osnuten pojke i en mans kropp då han själv spelar "ohälsosamma mängder TV-spel". Samma inslag innehöll en intervju från korrespondenten Samatha Bee som befann sig i Grand Theft Auto-staden San Andreas för att rapportera direkt från det som just nu anses som "det farligaste TV-spelet på marknaden". Bakom henne pågick de sedvanliga bilstölderna och kallblodiga morden medan Bee behöll ett humoristiskt lugn och hela tiden menade på att staden var en idyllisk plats för unga att växa upp på, och ett beundransvärd lugnt och stillsamt ställe.

Stewart avslutade med ännu ett klipp från kongressen då en av medlemmarna erkände att han minsann spelade massor av spel själv (cirka 79 år gammal) och då främst Pong (som släpptes för 35 år sedan). Stewarts kommentar: "Det där stället är proppfyllt med mongolider". Gapskrattet från min TV-soffa ekade naturligtvis genom hela kvarteret.

I ett land toppstyrt av galna republikaner med lika snedvriden inrikespolitik som ogenomtänkt utrikespolitik är det oerhört befriande att se en av landets största TV-kanaler sända en talkshow smockfylld av vass politisk satir som dagligen gör narr av Bush-administrationen - på bästa sändningstid. För medan Fox News fortsätter att vinkla sina nyhetssändningar mot en allt mer lortig republikansk ton, är The Daily Show with Jon Stewart precis sådär lagom träffande för alla vi utanför Vita Huset ska inse hur extremt snurrig situationen där borta är just nu.

Förutom The Daily Show njöt jag av långfilmen Team America för fjärde gången då Canal + Film precis börjat visa den. För även om jag aldrig varit speciellt förtjust i South Park är det svårt att inte älska Trey Parker och Matt Stones fullständigt hysteriska dockfilm. Bäst är scenen då Team America kör chickenrace mot de arabiska terroristerna i öknen och precis i ögonblicket innan kollisionen ska ske fäller ned en ramp vilket får terroristerna att flyga all väders väg samtidigt som en av de amerikanska superhjältarna utbrister: "Suprise cockfag!". Obetalbart roligt och en av de mest klockrena replikerna i en film någonsin.

Har heller inte kunnat undgå den vilda debatt som uppstått kring hon den där norska väderflickan från TV4 som vek ut sig i Slitz. Tone eller Tove heter hon, och hon fick sparken samtidigt som bilderna publicerades. Detta har lett till att massor av kända TV-profiler har kritiserat TV4, hårt. Personligen förstår jag absolut hur TV4-ledningen argumenterar och förstår varför de inte längre vill ha henne i rutan. Problemen med att ha en TV-profil i ett respekterat nyhetsprogram som visar brösten i en valptidning är enligt mig uppenbara utan att för den skull sadla om till någon slags moralens högtravande väktare.

Facebook
TwitterReddit

När du är hemma hos oss

Skrivet av Petter den 22 juni 2006 kl 04:50

Jag blir ofta förbryllad av hur vissa av er läsare reagerar på tillsägelser, varningar och de gånger vi på redaktionen (eller våra hårt arbetande moderatorer) stänger av er på grund av dåligt uppförande. Vi spenderar timmar varje dag med att rensa kommentartrådar från tjogvis med upprepade förolämpningar, trippelposter och provokativa påhopp. Vi spenderar ännu mer tid med att försöka hålla koll på forumets alla hundratals trådar där ni användare konstant ryker ihop, och behandlar varandra på sämsta sätt. När vi i vår jakt på en högre och mer trivsam diskussionsnivå delar ut reprimander eller stänger trådar, blir vi kallade för nazister.

Jag intalar mig själv att detta är en fråga om mognad, och även förståelse. För vi får dagligen brev från de som argumenterar mot våra beslut om banningar och varningar genom att citera den svenska lagen om uttrycksfrihet eller göra det återkommande misstaget att tro att Gamereactor är en mänsklig rättighet. Det man dock måste förstå är att när man befinner sig i vårat forum, så är man hemma hos oss. På vårat forum uppför man sig som vi vill och passar inte det så ska man heller inte vara där. Att detta kallas "svinigt", eller "gestapo-aktigt", eller "förbannat lågt" är för mig fullständigt obegripligt då våra regler är oerhört tydliga.

Om vi inte skulle arbeta timmar varje dag med att slänga ut de som bara vil bråka, ta bort hundratals foruminlägg och textkommentarer skulle den här siten vara fullständigt obrukbar för alla er som dagligen besöker oss. Det skulle jag vilja att du tänker på nästa gång du bestämmer dig för att kalla oss "nazister" för att vi inte tillåter dig att förolämpa andra användare.

Tack...

(Ja, klockan är faktiskt 04.50 och jag kan inte sova... det är för varmt och kvavt som i en igentejpad garderob.)

Facebook
TwitterReddit

En sorgens dag

Skrivet av Petter den 21 juni 2006 kl 20:55

Jag har inte haft någon lust att blogga idag. Varit helt förkrossad, inte sagt mer än kanske 30 ord på hela dagen. Ni som följt mitt sommartjat har redan förstått att orsaken är basket, och det faktum att Miami Heat vann den sjätte och sista finalmatchen 06.32 imorse. Jag skrek så det sved i halsen, bet ihop så hårt att det fortfarande känns i underkäken och slängde omkring såväl möblemang som närliggande elektronik.

Visst, Sverige spelade en toppenmatch mot England igår och solen har skint hela dagen idag. Jag har semester och mår lite bättre i den inflammerade bröstryggen. Jag borde vara sprudlande glad och borde kunna glädjas åt Miamis vinst och all den superba basket jag sett under den gångna säsongen - men det går bara inte.

Jag unnar mer än gärna Dwyane Wade pokalen för slutspelets bäste spelare (han och är förblir fullständigt fantastisk). Jag unnar även coach Pat Riley denna mästerskapsring liksom Walker och Posey. Men sen är det stopp. O'Neal har spelat som en kratta hela året, Haslem är den kanske mest ospännande forwarden i hela NBA och Mourning... han tål jag bara inte. Tillkommer gör trash talk-kungen och den extremt irritrerande Gary Payton, tristess-mästaren Jason Williams och en andra bänk smockad med färglösa spelare.

Jag ville så gärna se Nowitzki, Terry, Stackhouse, Harris, Dampier och Howard på podiet med bucklan i sina händer. Jag har till och med drömt om det. Nu blev det inte så, och jag går och lägger mig sur som en ättika och oerhört besviken. Hade jag någon sportdryck kvar skulle jag dricka den och gråta, samtidigt. Precis som fotbollsspelarna i VM gör då de förlorar.

Ett sort tack till Avery Johnson som den avslutande meningen i dagens sorgsna blogg. Du har förtjänat utmärkelsen "Årets bästa coach" flera gånger om och är en oerhört frisk fläkt för hela ligan.

Facebook
TwitterReddit

Trailer-tisdag

Skrivet av Petter den 20 juni 2006 kl 08:14

Det kommer att bli varmt idag i Östersund... mycket varmt. Klockan är 08.14 och termometern utanför mitt köksfönster skvallrar om nästan 22 plusgrader. Med största sannolikhet kommer vi att få njuta av en sån där stekhet sommardag där temperaturen överstiger +30°, precis som i tisdags. Jag gick och lade mig 23.41 igår, trots att jag natten innan stannat uppe till morgonkvisten för att se den femte finalmatchen i NBA-slutspelet. Jag somnade som en bebis igår, o vaknade för en timma sedan, pigg som en lärka.

Spenderadejust en halvtimme med att kika på trailers för kommande filmer. Kommande Superman Returns ser så obota larvig ut att jag inte kan hålla mig från att gapskratta. Nog för att Superman alltid varit töntig, nästan lika töntig som Fantomen, men detta kommer att ta priset. Han som spelar Superman, nykomlingen Brandon Routh ser förvisso perfekt ut som mannen av stål, men allt annat luktar Cartoon Network lång väg. Inte ens Kevin Spaceys vilda överspel som en utflippad Lex Luthor kommer att kunna rädda den här filmen.

En annan riktigt dålig trailer för vad som med allra största sannolikhet kommer att bli en förbenat dålig film är den för Casino Royale, nya Bond-filmen. Visst, jag diggar Daniel Craig, inte minst i Layer Cake, men kan faktiskt inte föreställa mig någon som kunnat passa sämre som den stilige agenten. Inte ens Adam Sandler. För Craig ser ut som en plufsig pensionär och hans försök till elegans och arrogans i de få repliker som trailern innehåller, känns fantastiskt krystade. Det var snack ett tag om Jude Law som nye Bond. Och för min del hade det varit perfekt. Med några kilo mer kroppsmassa, mörkfärgat hår och åtsittande smoking hade Law kunnat tillföra den elegans till rollen som saknats ända sedan Connery övergav stafettpinnen till skotträdde Roger Moore. Att Daniel Craig nu ska gestalta en Bond som utspelar sig innan alla andra Bondfilmer (Casino Royale var den första av böckerna) men samtidigt är dubbelt så gammal som Pierce Brosnan (minst) känns korkat på en helt egen nivå.

Nu när jag ändå har gnällstövlarna på mig (som passar utmärkt by the way) tänker jag fortsätta ett tag till. För det finns fler usla trailers för kommande storfilmer som luktar ljumske lång väg. Sjätte Sinnet-regissören M. Night Shyamalans kommande rulle "Lady in the Water" ser sådär hopplöst dålig ut, precis som hans två senaste fadäser varit (Signs och The Village). Miami Vice-långfimen och The Lakehouse är två andra trailers som framkallar huvudvärk.

Bland de riktigt bra hittar vi Pixars kommande, Ratatouille, liksom trailern för långfilmen om de finska Jackass-typerna The Dudesons samt Nacho Libre såklart. För du vet vilken film Nacho Libre är va? (om inte: Schämmes tamefan!). Napoleon Dynamite-regissören Jared Hess nya film där Jack Black spelar en skogstokig mexikansk fribrottare. Jag längtar så det svider.

Facebook
TwitterReddit
Som Stimpy skulle ha sagt

Som Stimpy skulle ha sagt

Skrivet av Petter den 19 juni 2006 kl 14:00

Som Stimpy (från kultiga Ren & Stimpy) skulle ha sagt: "I hate rainy days, wiiiiiiiiii - i know!. Lets play a game, lets play don't whiz on the electric fence!"

Det är lite så det känns, som att pissa på ett elstaket vore sådär lagom lämpligt. För idag, för tredje dagen i rad, är det jämngrå himmel i Östersund och duggregnet vägrar ge sig. Snacka om trist. Halva min semester har passerat, och liksom tidigare år är juni sådär halvtrist mulen medan juli kommer att explodera i extrem sommarhetta. Funderar på att tvinga Jonas jobba dubbelt i juli så kan jag ta fyra veckors semester till och bara ligga på en strand någonstans och lyssna på Tool.

Men satan, jag ska inte klaga. Inte ett dugg. Jag njuter av sena nätter smockfyllda med högkvalitativ NBA-basket, spelar Juiced Eliminator på min PSP och rattar Nissan hela eftermiddagarna. På nätterna händer det också att jag slinker in hit, kopplar upp mig på nätet med en av testmaskinerna och möter kompisen Lasse-Brasse och hans lillebror Jonas (kallas även Havre, eller Skinkstuten) på ett par matcher i Half-Life 2. Multiplayerdelen är lika fantastisk som i det första spelet och tyvärr måste jag nog säga, har jag inte upptäckt det förrän nyligen.

Ute på nätet är jag rökt som en liten mobbad fisk. Alla utför någon knepig typ av superhopp, använder spring-funktionen supersmart och slänger brandfarliga tunnor på mig från alla håll och kanter. Mot Lasse och Skinkstuten går det dock bättre, och jag har inga större problem att vinna. Vilket är tur, förstås. Annars skulle förmodligen tangentbordet varit sönderslaget för länge sen.

Fick en bild, via mail av någon som kallar sig "S Wiström". Delar med mig av den. Skriver mer imorgon.

Facebook
TwitterReddit