Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Jag tar en Iphone 11 Pro Max

Jag tar en Iphone 11 Pro Max

Skrivet av Petter den 11 september 2019 kl 00:54

Min Iphone XS Max har varit den enskilt bästa mobiltelefonen jag någonsin haft. Mer hållbar än alla andra smartphones jag ägt, snabb, funktionell, pålitlig med grymt bra batteritid, ilsnabb processor och fantastisk skärm. Inte bäst på marknaden - hårdvarumässigt, men min favorittelefon, genom alla tider. När Timpa Cook ikväll utannonserade uppföljaren, Iphone 11 Pro Max (fjantigt namn, men ändå) bestämde jag mig därför direkt. Jag ska ha en. Gärna den här grå-mossgröna. Urtjusig. Ge mig nu, tack.

Kommer du att införskaffa, du med?

HBO:s Watchmen... Blir det flipp eller flopp?

HBO:s Watchmen... Blir det flipp eller flopp?

Skrivet av Petter den 10 september 2019 kl 15:48

Farligt, det där. Sätta Lost-gubben (som skrivit TV-världens mest förvirrande tomma och menlösa manus genom alla tider) Lindelof på att göra TV-serie om Alan Mores Watchmen-värld. Vanskligt. Blir det inte bra, kommer HBO att korsfästas av fansen. Samtidigt ser det ju rätt bra ut. Bättre och bättre, dessutom. För varje liten trailer som slinker ut på Imthöirweebz (som ungdomen säger). Kolla in denna: Go!

Sluta nu Capcom. Bara sluta...

Sluta nu Capcom. Bara sluta...

Skrivet av Petter den 10 september 2019 kl 14:10

En rätt markant del av mig har en smula svårt att begripa hur Capcom tänker, ibland. Efter att ha gjutit massor och åter massor av nytt (skräck)-blod i Resident Evil-serien med del sju, och sen släppt ifrån sig det som mycket väl kan vara spelhistoriens främste re-make (Resident Evil 2 Remake) hade fansen (inklusive mig, såklart) naturligtvis hoppats på att gårdagens haussade utannonsering skulle handla om Resident Evil 8 och/eller om en rekorderligt påkostad remake på Code Veronica. Det tycker jag att vi die hard-fans mer eller mindre har förtjänat.

Men så blev det alltså icke. Istället har Capcom valt att haka på en av spelvärldens flyktigaste trender (4-vs-1) och skapat ett multiplayer-baserat stickspår som de döpt till något så olidligt generiskt som Project Resistance. Vad betyder det ens? Spelet i sig verkar fungera precis som Friday the 13th eller Dead by Daylight. 4-vs-1-multimos med massor av välkända Resident Evil-monster/miljöer. Min undran är... Vem ville ha detta? Torde Capcom inte ha lärt sig vid det här laget att deras Resident-stickspår bevisligen inte fungerar? Vem minns följande spel idag; Resident Evil: Survivor, Resident Evil: Dead Aim, Resident Evil: Outbreak, Resident Evil: Operation Raccoon City? Ingen, tror jag. Absolut ingen. De flesta av dem var dessutom försäljningsmässiga floppar.

Men-men... Sent ska syndaren vakna. Capcom kanske lär sig nudå, när Project Resistance tokfloppar. För det misstänker jag i allra högsta grad att det kommer att göra även fast jag såklart bara sett en ynka trailer från titeln.

Rebirth in Reprise

Rebirth in Reprise

Skrivet av Petter den 10 september 2019 kl 14:00

Jag har under de senaste 15+ åren fått mängder och åter mängder av underbara tips på fantastisk musik av er som läser. Och det är jag, som jag tidigare också skrivit om, supertacksam för. Många av er har förträfflig musiksmak och det är vare läsartips som jag hittat band som Work of Art, Reign of Kindo, Gang of Youths, Vampire Weekend, James Bay, Greta Van Fleet + många fler. Under morgonen fick jag ett till tips, som verkar vara precis vad jag behöver. Läsaren "Grashnak" tipsade om New York-kvartetten The Dear Hunter vars progrock/altrock-ljudbild och svepande låter, passar mig som handen i handsken. De låter som en mix mellan Thrice och Kindo och jag har nu lyssnat igenom skivan Act IV: Rebirth in Reverse och gillar verkligen det jag hör. Tack Grashnak!

Jag spelar River City Girls

Jag spelar River City Girls

Skrivet av Petter den 10 september 2019 kl 11:25

Det finns inte särskilt mycket som gör mig så nostalgiskt übermysig (i spelväg, åtminstone) som just sidoscrollande beat' em ups. Final Fight. Double Dragon. Captain Commando. Streets of Rage. Burning Fight. Alien Storm. Golden Axe. Jag älskar dem innerligt, allihopa. Passionerat. Och när jag nu drar igång River City Girls för att skriva recension, sköljer nostalgiruset över mig på momangen. Texten läser du imorgon.