Natten till idag sov vi inte särskilt mycket, jag eller Vega Hegevall. Hon drog på sig magsjuka från dagis, började kräkas rätt rejält vid 20-snåret igårkväll och brände av en spya i timmen ungefär hela natten. Idag har hon varit febrigt matt, trött, ledsen. Det har gjort väldigt ont i magen, tydligen. Hela dagen. Men som tur är så lättade det lite framåt kvällen nu och vi kunde äta en del av ett stekt ägg och lite banan. Nu sover hon, och Frank. som har tjatat hååål i huvet på mig idag om allting barnförbjudet. Haha.

Frank: Pappa, kan jag få se på Squitt Gejm?

Jag: Nej

Frank: Jag vill se på Squitt Gejm

Jag: Det är barnförbjudet

Frank: Jag älskar Squitt Gejm

Jag: Det tror jag faktiskt inte

Frank: Kan du ladda hem Poppy Playtime då, jag vill spela det!

Jag: Nej, det är ett skräckspel från 15 år

Frank: Jag är nästan 15

Jag: Du är sex

Frank: Snart sju ju!!

Jag: Vilket är åtta år från 15

Frank: Jag älskar Poppy Playtime men okej då, Squitt Gejm då?

Jag: Nej

Frank: Poppy?

Jag: Nej

Frank: Squitt Gejm?

Jag: Nej

Frank: Du säger ju bara samma, samma sak hela tiden du... Tråkigt. Förresten så vet jag vem, du påminner om

Jag: Fabio?

Frank: Vem är Fabio?

Jag: Glöm det, vem påminner jag om?

Frank: Doris, fisken. För du har också närminnesförlust

Jag: Det tror jag inte

Frank: Joho! Du minns ju ingenting av det där barnprogrammet med små vita och svarta, randiga gubbar som körde omkring i en liten båt

Jag: Sant, men vi har ju sett 80 000 barnprogram det sista året, hur ska jag kunna komma ihåg allt?

Frank: Pappa-Doris

Jag: Det är ett fint namn!

Frank: Poppy Playtime?

Jag: Nej

Frank: Squitt Gejm?

Jag: Nej

Frank: Okej! Då pratar jag inge mer med dig på hela dan!

Jag diskuterade film, bra film, med en gammal god vän idag som sedan flera år tillbaka bosatt sig längre ned i landet. Detta innebär att vi inte längre ser film ihop, trist nog - för under 15 års tid var det i stort sett allt vi pysslade med, när vi inte spelade Halo - förstås. Och ja, det vi kom fram till är ju lika uppenbart självskrivet som att man blir blöt av att bada, men jag vill ändå skriva av mig lite - om det. För filmvärlden skulle jag säga idag befinner sig i ett krisläge som vi inte set på över 100 år. Av flera olika anledningar.

Ta bara 2020 och framförallt 2021 som klockrena exempel på hur åtminstone jag upplever det vara ställt med filmvärlden. Två, kanske på sin höjd tre riktigt (riktigt) bra, minnesvärda, märkvärdiga filmer har släppts de senaste två åren om du frågar mig varav fjolårets bästa var en del, bara, av en längre historia (Dune). Resten? Mjeh... Film är idag snarare i mångt och mycket decimerat till innehållslösa effektspektakel, som jag för ett antal år sedan uppskattade. Åtminstone när de stavades Avengers (1) samt Captain America: Winter Soldier. Sen blev det geggigt via filmer som exempelvis Endgame, Eternals, Jurassic World, Transformers 5 och allt där i mellan av rubbet och jag känner nu såhär idag at Scorsese hade rätt. Detta är väl i grunden kanske inte "cinema", som det var tänkt. Det är mest bara ihåligt, plastigt, hastigt gegg som inte ens underhåller för stunden. Och det är där som TV-serie helt tagit över.

Tittar vi tillbaka under samma period på TV-serievärlden, så ser det såklart ofantligt mycket mer muntert ut. Perry Mason (briljant), The Boys (strålande), Devs (strålande), The Crown, Mare of Easttown, The North Water, Invincible, Mayor of Kingstown, Arcane, Squid Game, Kastanjemannen, Midnight Mass, The Underground Railroad, The Expanse och många fler har släppts under de senaste 20 månaderna och för mig blir det alldeles uppenbart när en namnstark storskådespelare som exempelvis Colin Farrell, eller varför inte Kate Winslet, gör sitt livs bästa roll i en serie tom The North Water respektive Mare pf Easttown, att det handlar om TV, idag. Miniserier, primärt. Dit söker sig de bästa manusförfattarna numer, de bästa skådespelarna - åtminstone till större del än någonsin tidigare. Och det är anmärkningsvärt om ändå inte det minsta chockerande (inleddes ju med Sopranos, i mångt och mycket).

Slovenska MME Motorsport har under årtionden byggt racingprylar till riktiga racingkärror, primärt växellådor. Och nu har de byggt sina första simracingprylar, varav två av produkterna ska testas - här hos oss. Den sekventiella lådan och handbromsen, är på väg hit. Och minus det faktum att aluminiumet är eloxerat i någon slags gräslig blåfärg, ser prylarna riktigt ljuvligt rejäla ut. Livstids garanti, bara en sån sak!

Spelet var aldrig nåt för mig, tyvärr. Även om jag älskade (äääälskade) den grafiska biten, inramningen, humorn, presentationen. Hela den där 1920-tals-Fleischer-stilen med grunderna i Betty Boop-bröderna Max/Dave Fleisher och deras ikoniskt klassiska rotoskop-animationer/estetik är nåt som jag alltid älskat, och alltid kommer att älska. Och därmed, tillsammans med det faktum att Cuphead och Mugman är klockrena karaktärer, ser jag orimligt mycket fram emot 18:e februari då det äntligen dunkar igång. Trailer!

"The series follows the misadventures of the impulsive Cuphead and his cautious but persuadable brother Mugman. The footage features Cuphead and Mugman at a sinister carnival that’s run by the Devil! Their insane journey results in the two brothers losing their souls to the devil and they embark on a quest to recover what was lost."

Det är dags för WRC 2022-säsongen att dunka igång och minus alla tester av de nya hybrid-WRC-bilarna har även R5:orna börjat testa, såklart. Och videon på när Sean Johnston och Alex Kihurani testar sin C3 R5 i Monte-Carlo gör mig genuint lycklig. Det ser verkligen oförskämt mycket ut som det gör i min 6DOF-motionrigg när jag kör Dirt Rally 2.0 med R5:orna (som är min favoritklass i det spelet, med stor marginal). Rally... Är livet. Go!