Jag gick på luringen, kan man lugnt säga. Nu var detta förvisso över åtta år sen vilket gör att det är preskriberat och glömt sen länge, såklart, men ändå. Jag hittade igen min Rupes Ibrid Nano (minipolermaskin) igår (varit borttappad i över fem års tid) och drog igång den med nyladdade batterier då jag igår polerade ena lyktglaset på Alfan. Det var då jag mindes hur mycket jag i grunden alltid hatat denna värdelösa maskin. Maxhat. All ze way.

När jag inhandlade den svalde jag det bete som framförallt AmmoNYC-Larry (en av världens mest högprofilerade rekondare) slängde ut. Jag köpte hans vurmande för Rupes i allmänhet (köpte en Rupes 21 MK1, vilket jag snabbt ångrade), en Rupes Bigfoot 12 (som är bra men för tung) och en Ibrid Nano, som är vedervärdigt usel. Min bäste vän Bryggyoga® varnade mig för denna skit med orden "Det där är bara trams" men jag trotsade hans ord (dumt nog, då han är proffsrekondare) och har sen dess ångrat detta idiotköp, för evigt. Det sjuka är att jag betalade 8800 kronor för väskan med skräp, också.

Det går i grunden inte polera någonting alls med denna maskin. Den är så obegripligt svag och larvig att du möjligtvis kanske kan polera bort fyra stycken mikroskopiska, minimala pytte-hairline-repor på en backspegel om du nöter på sådär försiktigt som du måste - i 19 minuter i sträck. Rupes, överlag, är enligt mig verkligen 90% smart PR och resten överdrivna vibrationer och svaga motorer.

Det finns begåvat folk som med händerna bygger tjusiga saker, sen finns det sånna rå-snillen som sitter hemma med pincett och minisax och av papper/kartong bygger en mekaniskt perfekt miniatyrversion av en KTM Duke 390. Snacka om sanslös videosammanfattning. Kika: Paper Modelling

Eller mja, kollapsa och kollapsa... Pandemi-årens renodlade idioti inom klockvärlden var såklart en fantasi, en enda stor bubbla där priserna sklenade iväg och där framförallt posör-Rolex (och AP) drev på det hela likt dårar, och nu sprickar den. Bubblan har spruckit och många av priserna rasar. Finally. Klockälskaren Teddy Baldassarre har satt ihop en trevlig videoanalys av detta som jag tycker att du bör kika på. Go!

Kafi har slagit sig ihop med köttmonstret Sampe för att drälla runt och vräka i sig ostburgare i Göööteboorrrrgh (Hyséns uttal, tack). Vilken är bäst? Vilken burgare där nere är värd sin vikt i guld? Håller du som bor där nere med om deras utlåtanden? Go!

Vi kikade på It Ends With Us igår. Kontrasten mellan heta kärleksscener, romantik, lust och fysisk misshandel - Fungerade om jag förstått det rätt väldigt effektivt i bokförlagan, som sålts miljoner och legat och skvalpat på bästsäljartoppen i USA i flertalet år. I filmen, producerad av huvudrollsinnehavaren Blake Lively - Fungerar det inget vidare, om jag svara vara helt ärlig. Det märks (utan att ha läst boken) att regissören velat visa på mer "våld i hemmet" och de ärr som det skapar, medan rimligtvis Blake mer velat lyfta fram de romantiska partierna. Detta leder till en film som känns en smula otydlig och splittrad. Hela mittenakten kändes för mig som en lång andningspaus där karaktärsutvecklingen stod stilla och där dialogen kändes sådär menlöst improviserad. Mycket snack, rätt lite verkstad. Tredje akten var bättre och jag gillar verkligen hur naturlig och trovärdig 1923-hunken Brandon Sklenar kändes i rollen som Atlas. Mycket mindre tillgjord än Lively, framförallt. Överlag... En okej film. Medel, rakt igenom.