Tillverkarna av Kinetic Sand skickade vänligt nog en låda med leksaker till min dotter Vega tidigare denna vecka, bara sådär. Här kommer Kinetic Sand Squish Motion och Reef Hideout. Vilket stämde in så oförskämt bra med familjens klena timing att bli förkylda hela bunten, hemma från skola. Vega har lekt massor med Squish-grejen och det ska sägas, konsistensen på Kinetic Sand är alltid vettig då det inte kladdar. Jag minns åren då Vega skulle leka med slime, konstant. Vilken mardröm. Så... Tack, Kinetic Sand! Det uppskattas.

Lite transprens: Detta inlägg är inte betalat på något sätt av leksakstillverkare eller distros. Jag har inte fått några pengar för att skriva det (vilket jag aldrig tar emot, någonsin och inte har gjort sedan 2006 då denna blogg grundades). Jag har dock inte betalat något för sanden som alltså anlände med posten, till Vega. 😊

Nej, det är verkligen inte ens något som behövs diskuteras längre. Det behövs inte ens utbytas ord. Inte ett ord. För att det på riktigt finns människor som idag hellre betalar för Spotify istället för Apple Music, går inte begripa. Kanske att de som verkligen ogillar Apples produkter då och utvecklat ett starkt hat mot den "sekt" som vissa PC-fanatiker anser att Steve Jobs byggt upp, väljer att undvika deras överlägsna musikstreamingtjänst. Ksanske då, men då finns ju för bövelen samtidigt Tidal Hifi eller Amazon Music Unlimited.

Att betala för Spotify idag, fullpris, känns för egen del lite som en sinnesförvirring. De har drygt 20 miljoner färre låtar än de närmaste två konkurrenterna, de har en ungefärlig fjärdedel så bra ljudkvalitet (och ja, du hör visst skillnaden så till vida du inte är döv) och deras app kräver mer arbetsminne än Apples motsvarighet. Spotify kostar dessutom exakt lika mycket trots mycket sämre ljudkvalitet och klart sämre utbud, som Apple Music.

Nej precis, det är helt meningslöst att ens diskutera det faktum att Estrellas Ostbågar (som tidigare hette Superbågar) är mycket, mycket godare än OLW:s original. För det är ju så det är. Superbågarna borde enligt min ringa mening ha fortsatt heta Superbågar efter det är precis vad de är. Mycket fylligare, rundare, starkare i smaken, krispigare och även större än konkurrentens små minkbågar. 😍

Jag är ingen Ubisoft-shill (som Henric säger). Jag har idag knappt en fungerande arbetsrelation med dem trots att jag arbetar som chefredaktör och ansvarig utgivare för Nordens största spelsite (!) och jag gillar Star Wars Outlaws lika lite som jag gillar fotsvamp. Med det sagt känner jag att den mängd hat som de tvingats utstå på slutet är väldigt, väldigt överdrivet. Jag läser här på sidan kommentarer där ni läsare önskar att de "brinner i helvetet", att de "förintas", "försvinner" och aldrig mer får släppa ett enda spel, igen. Jag läser liknande saker på Reddit och inte minst på Youtube. Hatet flödar.

Visst, Uplay är junk. Skull and Bones var och är ett dåligt skämt och Assassin's Creed: Shadows-debaklet skvallrar ju om ett tondött utvecklingsteam. Medlemmar ur ett av deras mest namnstarka utvecklingsteam anklagades för sexuella trakasserier samtidigt som de stängde The Crew-servrarna och satsade hårt på NFT-skiten. De har definitivt förtjänat en del kritik under de senaste året, framförallt. Det tror jag att vi alla kan vara rörande överens om. Men denna mängd hat?

Jag förstår inte riktigt. Det vore väl en sak om Ubisoft inte hade släppt från sig ett enda vettigt spel på fem års tid, eller nåt. Sanningen är ju dock raka motsatsen. The Division 2 var kanon precis som Far Cry 5, Rainbow Six: Siege och det nuvarande skicket på Ghost Recon: Breakpoint är riktigt bra. Sen har vi ju Crew: Motorfest som slår Forza Horizon 5 på fingrarna (believe it), nya Prince of Persia (som är bra), Far Cry 6, Assassin's Creed: Valhalla, nya Trackmania, Riders Republic? Alla riktigt bra spel. För att inte tala om det hyllade Immortals: Fenyx Rising samt Mario + Rabbids. Eller varför inte Assassin's Creed: Mirage, Avatar: Frontiers of Pandora samt Scott Pilgrim vs the World: The Game. Samtliga - Bra spel. Kvalitetsspel.

Visst, Xdefiant levde inte upp till förväntningarna, Rainbow Six: Extraction var kasst precis som ovan nämnda Skull and Bones. Men räcker detta för att motivera det uppblåsta hat som just nu intar internets alla hörn? Verkligen inte. Det finns en gräslig orättvisa här som jag tycker att vi ska försöka jobba på. För det finns betydligt, betydligt sämre stora spelpublishers där ute som inte riktigt piskas i hätska kommentarer på samma vis och som inte släppt i närheten av de högar med kvalitetsspel de senaste åren som Ubisoft faktiskt gjort.

Jag ska verkligen försöka att inte låta som en "h4t3r" (som Mäki säger), här. För jag sitter inte och gnäller för gnällandets skull. Jag älskar ju Halo. Kanske mer än vad jag borde. Och jag förstår ju såklart att det kommande "third person camera mode" som betatestas just nu inte kommer att påverka min möjlighet att spela det som jag alltid gjort, first person. För det kommer det ju inte. Ett icke-bekymmer för egen del, med andra ord. Sure.

Men! Samtidigt... Det känns för mig så tydligt att 343 Industries fortsätter att gissa sig fram. Testa idéer lånade ur Call of Duty, Overwatch, Apex eller Fortnite snarare än att bygga på spelseriens gamla grunder och på den fantasi som teamet själv torde ruva på. Det känns som om man bara hivar bajs mot vägg och ser vilka små kluttar som kan tänkas fastna.

Jag står i den här frågan fast vid att vägen framåt för Halo är ett stort, påkostat, välbyggt Battle royale. Tänk dig en karta lika stor som Al-Mazra (Warzone) eller Rondo (Playerunknowns Battlegrounds). Indelad i sex olika delar med olika design och terräng. Ökendel. Djungeldel. Stadsdel. Rymdbasdel. Snödel. Skogspartidel. 100 Spartaner, proppat med fordon och vapen - den som står sist kvar, vinner. Jag hade spelat tills ögonen blödde, om den släpptes. Dygnen runt.