Äntligen. Äntligen. Äntligen. BMW meddelar att de med omedelbar verkan byter designchef och att vi kan förvänta oss ett nytt designspråk inför framtiden. Sedan 2018 har Domagoj Dukec sabbat, sabbat och sabbat allt som har med BMW:s ikoniska, eleganta, samlade bildesign att göra och bjudit pådet jag anser vara bilvärldens mest vedervärdiga skapelser. Det är nu Polestars designboss Maximilian Missoni som gått till BMW och ska därmed såklart jobba på att reparera det som Dukec förstört. Jag hoppas innerligt att det handlar om en återgång till det eleganta, samlade, snygga och att BMW förflyttar sig så långt från Dukecs gräsliga designarv som det bara går.

American Football-batteristen Steve Lamos är (som vi alla såklart vet) en av de bästa, to ever do it. Han är och har under årtionden varit sådär orimligt bra på att spela trummor. Makalös. Och när han nu i samarbete med trumtillverkaren Natal dansar igenom två klassiska singlar på sitt nya lönnkit, är jag en av dem som sitter och myser. Så otroligt musikaliskt och så ofattbart knorrigt originellt. Hans frasering på trummorna är fantastisk. Go!

Ingenting som Stallone har gjort är för mig lika ikoniskt som Rocky IV. När Apollo hamrats ihjäl av den chockblonderade dödsryssen och hans brassar ut i natten i sin Ferrari med Robban Teppers fenomenala 80-tals-dänga på högsta volym. Jösses vilket fabulöst montage. Da Best! Men... hans skådespeleri i den filmen är mer "snygg och tränad" än något annat vilket innebär att den aldrig hade en suck att ta sig in på Fem i topp-listan över Slys bästa prestationer. Den listan hittar du här!

Det bästa jag vet gällande Battle royale i allmänhet och Call of Duty: Warzon i synnerhet stavas Beenox-designade Resurgence-kartan Vondel. Jag har tjatat om detta (i omgångar) förut men avser nu att skriva samma sak igen: Världens bäst designade Battle royale-karta. Någonsin. Utöver lysande användning av IW9-motorns snudd-på omöjligt djupa assets-bibliotek är den extremvarierad, har bubblor/korridorer i en perfekt balans och använder sig av vertikalitet på ett sätt som stämmer bättre överens med speltempot och vapnen i Warzone än Rebirth, Fortunes och Ashika - Kombinerat. Vondel är briljant. Och! När Raven släckta lamporna (solen) under fjolårets Halloween-vecka och bjöd på den månskensdränkta Vondel by Night, uppstod ljuv perfektion.

Onsdag 17:00 är det dags, igen. Vondel by Night återvänder i Resurgence - Och jag applåderar så det svider i handflatorna. Ljuvliga, ljuvliga Vondel dränkt i det där ursnygga månskenet, mörkt och perfekt för den (likt jag) som väljer att spela Warzone lite mer defensivt än de flesta. Vi ses på Market på onsdagkväll. Toppvåningen, vid ormbunken. Jag är militärduvan med kravallsköld.

Produktionsteamet som modellerat och animerat alla mexikanska filmsnuttar för Noche UFC 306, som spelades upp på LCD-innerväggarna på The Sphere, ska ha pris. De förtjänar några fina branschpriser, för det var urläckert gjort. Fantastiskt stämningsfullt, varierat, ambitiös, snyggt. Att sitta där, på plats, måste ha varit en riktigt fräck upplevelse. Matcherna i sig däremot... Inget vidarem enligt mig. Jag gillade tokfrasse-fighten mellan Ode och Rodriguez, haha. Snacka om fram-och-tillbaka. Väldigt underhållande. Jag gillade också starten av Lopes vs Ortega. Resten? Zzzznarrrk. Valentina vs Grasso var sömnig och O'Malley vs Merab var bedrövlig. Merabs beteende med hur han skrek efter egen tiomeout där i början, pussade Seans nacke i clinch och massa annat trams gör bara att jag gillar honom mindre, som om hans brutaltrista fightingstil inte räckte redan (vilken den verkligen gjorde). En mindre spektakulär, underhållande, intressant champ kan den viktklassen inte ha.