Som ni säkert redan vet kommer det uppgraderingar till Switch spel, som drar nytta av prestandan som sitter i Switch 2.

Om du som konsument väljer att köpa ”Switch 2 Edition” av gamla spel, såsom Zelda Breath of the Wild och Tears of the Kingdom kommer switch-kassetten sitta i fodralet - med en uppgraderingskod.

Det som blir något märkligt är att Metroid Prime 4: Beyond får samma behandling trots att det ens inte fått datum för release. Alltså sitter switch-spelet i fodralet men det finns det en fördel, för du kan idag beställa Metroid Prime 4 Beyond för 550 kr. Eftersom uppgraderingen går på ca 100 kr (enligt japanska Nintendo) blir den totala kostnaden 650 kr istället för minst 799 kr som det troligtvis landar på vid release.

Så det är bara för er att förhandsboka spelet till Nintendo Switch - och om Switch 2 Edition landar på en liknande summa är det bara för er att avboka det innan release.

Bara ett tips - i tider när allt ökar i pris, mest för Nintendos produkter genom ”straffskatt” från Bergsala.

Både Sony och Nintendo tar bra betalt för sina produkter. Att priset gå stadigt neråt är idag bara att glömma, även om du haft en förkärlek till Sony. Om du ska inhandla Zelda Breath of the Wild så betalar du fullpris på 769 kr, likaså för Demon’s Souls och God of War Ragnarök som idag ligger på stadiga 899 kr (enkelutgåvan). Ja, du kan givetvis göra din Playstation 5 primär och få tillgång till dina vänners bibliotek samt att Nintendo äntligen tar steget till att kunna låna ut ditt digitala spelbibliotek. En funktion som jag personligen önskat ett bra tag så skönt att det äntligen blir verklighet inom kort.

Men om du är som jag och köper Nintendos exklusiva spel i fysiskt format på release så berörs du inte på samma sätt av att priset ligger nära maxtaket. Om du dessutom är en person som gärna säljer vidare dina spel så kan du faktiskt komma hyfsat billigt undan, om du till exempel föredrar Nintendo.

Låt mig ge ett exempel: du kan idag köpa det 8 år gamla Zelda Breath of the Wild för 569 kr i fysiskt format. Du spelar igenom det i lugn och ro där hemma för att sedan sälja det vidare för 350 kr. Vips har du betalat 219 kr för din upplevelse, och så här kan du hålla på i princip för alla exklusiva spel signerat Nintendo. Undantagen finns, betalade själv 349 kr för Super Mario RPG och 369 kr för Xenoblade 3 för ett tag sedan.

Det jag försöker säga är att det inte bara är av ondo att priserna ligger och skvalpar nära ”release-pris”. Det finns fördelar, beroende vad du är för slags gamer och förutsatt att du har en förkärlek till fysiskt format. Om du däremot köper dina spel digitalt eller väntar på att priset skall gå ner så kan det givetvis bli en dyr historia.

Vad är du för slags gamer?<br />
Köper du dina spel på release för att sedan sälja vidare eller är du som mig - köper i fysiskt format på release och sen låter spelet stå och damma i hyllan? 

Jag minns bilderna i tidningen Super-Play, det såg magiskt ut. Kunde verkligen detta vara ett spel till Super Nintendo? Nu fanns visserligen redan Donkey Kong Country sen tidigare, men detta var ju i ”3D”. Ni som varit med ett tag vet säkert att spelet släpptes enbart i Japan, och kort därefter lanserade Nintendo sin nya konsol - Nintendo 64. Originalet kom sedan på Virtual Console till Wii och idag hittar du originalet på Switch online eller om du äger den begränsade SNES-mini. 

Nu är detta inte originalet på något sätt, utan spelet är helt omgjort i modern grafik och musiken är uppiffad från grunden. För entusiaster finns originalmusiken att välja i inställningarna, samma sak gäller dock inte för de förändringar som gjorts i själva spelet. Du laddar nämligen upp en ”mätare” från 0-100, som tillslut ger dig en superattack. Denna superattack kan du använda direkt i pågående strid eller avvakta till ett senare tillfälle. Nu gör detta inget för mig personligen, då jag aldrig spelade originalet när det begav sig. Jag började min resa först med Paper-Mario till Wii U. Att återgå till det grafiska så är det ett snyggt spel. Alla områden och utrymmen är väl detaljerade och håller originalet mycket troget. Bildfrekvensen håller dessutom 60 bilder/sekund med vissa ”drawbacks” som inte påverkar upplevelsen nämnvärt. 

Storyn? Ja, vad händer i de inledande sekvenserna tror ni? Den där Bowser är i farten igen och ska ta prinsessan. Men vid en pågående strid med Mario så faller ett svärd från himmelen och planen grusas. Mer än så tänker jag faktiskt inte berätta, utan det är en berättelse med både tvister och en stor portion humor - som även återses i senare delar i serien.

Det enda negativa med spelet att det är aningen för lätt. Nu är inte jag alltför erfaren av den här typen av spel, och det var egentligen bara vid den första bossen i form av en krokodil som det uppstod problem. Lösningen blev att ge sig ut på jakt efter erfarenhetspoäng och det visade sig att jag var 2 poäng ifrån att uppgradera mig. I samband med uppgraderingen fick jag tillgång till nya förmågor som gjorde min strid med krokodilen betydligt enklare. Det andra negativa är plattforms-elementen, för det är en ganska bråkig historia. Om ni som läser är född 1985 som mig och har spelat Battletoads på NES så kanske ni minns den tredje banan? Där gällde det att vara i exakt rätt höjd för att kunna hoppa över till nästa ansats - annars var det bara att börja om igen. Lite av den här problematiken finns i Super Mario RPG som snabbt kan bli frustrerande vid spelets senare områden. Dessutom känns det som Mario saknar all form av gravitation, så om du hamnar lite fel  i ditt hopp så är det i princip omöjligt att rädda upp det. Men förutom dessa aspekter är spelet ett givet val i allas samling. Ni som brukar ta upp om Nintendos höga priser kan få ett lugnande besked - ni hittar spelet för ca 349 kronor och det får ses som ett kap i sammanhanget.

Mitt betyg: 8

PLUS

Grafiken med 60 bilder/sekund

Musiken med så många fantastiska spår

Storyn med både tvister och en stor portion humor 

MINUS

Aningen för lätt - varför finns inte svårighetsgraden HARD?

Frustrerande plattforms moment - välkommen tillbaka till början av 90-talet dör ”tålamodsträning” var en given del i vardagen för oss gamers

Det hör inte till vanligheterna med ett helt nytt Zelda i fågelperspektiv och Nintendo med Grezzo i spetsen ger oss det längsta äventyret hittills, som dessutom levererar på nästan alla områden.

Till att börja med så använder sig spelet av samma estetik som i remaken av Link’s Awakening. Alltså är det samma glansiga yta med karaktärer som påminner om plastfigurer från barndomen. Jag var personligen inget större fan av denna estetik, men i det här äventyret fungerar det tack och lov bättre än senast. Jag kan tänka mig att det beror på att spelet inte längre bygger på ett tidigare spel i serien  och den här gången finns det heller ingen mystisk stämning att förstöra som i fallet med Link’s Awakening. 

Nintendo har valt att ha med alla viktiga beståndsdelar från de tidigare äventyren, som innefattar dungeons med smarta pussel, hjärtdelar att hitta och den där fantastiska musiken i bakgrunden. Ja, ni alla som saknat de klassiska musikstyckena kan äntligen pusta ut. Musiken är alltid närvarande och många av de nya melodierna håller dessutom hög klass. Missförstå mig inte, jag kunde uppskatta hur musiken användes i Breath of the Wild och Tears of the Kingdom men det är ändå skönt att musiken äntligen få ta större plats igen. Handlingen då? Ja, du är nämligen inte Link längre utan spelar som prinsessan Zelda, som istället skall rädda Link. För att göra det krävs det att Zelda undersöker mystiska tidsrevor som uppkommit i Hyrule - som för övrigt utspelar sig på samma karta som i Link to the Past fast expanderad. 

En stor förändring är stridssystemet. Du har nämligen bara tillgång till svärd, pilbåge och sköld en begränsad tid och du som spelare får istället lita på din Tri-Rod - en slags trollstav som kan trolla fram det mesta från spelet. Stenar, sängar och trampolin - javisst - alla slags fiender - ja, varför inte? Att behöva använda sig av diverse förmågor för att kunna ta sig runt i världen fungerar oftast smidigt. Du kan både bygga dig uppåt med olika föremål eller trolla fram en fiende som du sedan tar följe med. Den här förmågan kan även användas till att flytta stora stenblock som är i vägen för Zeldas framfart. 

Något som däremot inte fungerar helt smärtfritt är striderna. På ett sätt kräver det lite mer av dig som spelare då det finns en uppsjö av fiender du kan trolla fram som ger olika resultat. Samtidigt blir du mer passiv och alldeles för många gånger kommer jag på mig själv att bara undvika fienders attacker medan min allierade gör jobbet åt mig. Detta är synd. Jag skulle hellre sett Tri-Rod mer som ett komplement till de traditionella vapnen och istället tagit bort begränsningen. Du skulle ändå få de bästa av 2 världar utan för den saken skull ta bort känslan av någonting ”nytt”. 

Utöver striderna så finns det dock inte så mycket att klaga på, förutom den svajiga bildfrekvensen förstås. Det är ingen ”deal-breaker” här men Nintendo får gärna utannonsera ny hårdvara snart. Annars är som sagt spelet givet för alla Zelda älskare, och om det inte vore för den där svajiga bildfrekvensen och upplägget i striderna så skulle spelet nosat på sajtens högsta betyg. Nu landar betyget på en stabil 8. 

PLUS

Ett lång och matigt äventyr 

Musiken håller högsta klass

Klassisk Hyrule karta, fast expanderad

Det estetiska passar äventyret perfekt men…

MINUS

...dras med en svajig bildfrekvens 

Striderna - "if it ain't broke don't fix it"

Det nya Zelda med Zelda i huvudrollen har fått strålande betyg och så här långt är det en enad kritikerkår som hyllar spelet, förutom på en punkt - och det är striderna. Nu säger visserligen ingen att striderna är usla, men att vara beroende av andra fiender som skall göra jobbet åt dig innebär en mer passiv spelstil som gör att du tyvärr hamnar på åskådarbänken.

Lösning? Jo det finns det, för det är inte så att Nintendo valt bort klassisk spelstil med svärd och sköld helt och hållet, för denna spelstil finns kvar fast i begränsad form. Alltså vore det inte svårare för Nintendo än att släppa en patch som gör att Zelda ständigt kan ha denna skepnad med svärd och sköld. Nu verkar det som att många recensenter upplever en viss överlägsenhet med denna skepnad, men då är det inte svårare för Nintendo än att höja svårighetsgraden något snäpp - som balanserar upp spelet till en lagom utmaning. Jag ser här 2 alternativ, antingen skapa ett andra varv med denna spelstil eller få valmöjligheten när du startar upp ditt spel. Alltså blir din Tri-Rod ett komplement mer än att hela spelet bygger på den.

Jag förstår givetvis att Nintendo inte vill erbjuda detta i en första skede, men jag hoppas mer än gärna att Nintendo erbjuder detta alternativ längre fram - eller vad säger ni andra på forumet?