Jag hade tänkt att jag skulle ha skrivit om min nya Sony telefon tidigare, men det har inte blivit av. För er som läst min blogg eller följt den (tveksamt om det är någon) så vet ni att jag inte alltid varit rättvis i min bedömning gentemot Sonys mobilavdelning.
Jag har sagt att dem borde syssla med annat om dem inte kan göra rätt.
Med det sagt så har jag nu haft min Z3 Compact ett par dagar eller nån vecka. Det är en fullkomligt briljant telefon på alla sätt och vis. Visst är menyerna i princip lika i förhållande till min gamla telefon. Men det är dem små sakerna som gör skillnaden. Ännu bättre batteritid till en produkt som redan hade förträfflig sådan. Det jag nog är mest nöjd med är nog att jag valde just Compact modellen den här gången. Det känns inte längre som att hålla i en tegelsten, helt enkelt perfekt size.
Jag upplever den även som snabbare och smidigare och om än mer användarvänlig. Underbara, underbara Sony, ni har lyckats tillfredsställa ännu en användare och jag hoppas verkligen att fler får upp ögonen för det och vågar prova något nytt. Våga avstå ifrån iPhone och Samsung och köp istället en komplett mobil som både är billigare och bättre.
Jag har ingen ris att dela ut till den här telefonen och förhoppningsvis behöver jag inte det. Nu hoppas jag bara att Sony får bukt både på sin tv-avdelning och mobil-avdelning.

Jag och tjejen tänkte kolla igenom dem lite nyare Beck filmerna. Jag ska redan nu säga att jag och svensk film aldrig riktigt har dragit jämnt. Jag tror inte att jag är ensam om det, absolut inte. Tvärtom så tror jag att många känner igen sig i det här.
Hur som helst så tittade vi igenom Beck Rum 302 och vi blev båda positivt överraskade.
Det har väl alltid varit Gunvald Larsson (Mikael Persbrandt) som varit behållningen i filmerna. Hans klockrena kommentarer slår aldrig fel och det var inget undantag i denna.
Filmen handlar lite kort om en tjej som hittas mördad på ett hotellrum på Stureplan. Filmen lyckas hålla sig intressant hela vägen och jag skulle vilja sätta en svag sjua i betyg. På plussidan har vi också att det är snyggt foto över Stockholm. Det känns inte helt dumt för att vara en svensk film det här.
Nu blir det nästa film Beck - Familjen. Återkommer lite senare om den lyckats hålla samma klass.

Jag har ännu inte hunnit plita ner mina tankar kring spelåret som vi har framför oss, har sett att en del av er har gjort det så jag tänkte dela med mig av mina.
Till att börja med så har vi ett vansinnigt hett spelår framför oss, mest på grund av att många spel blivit försenade. Dem spelen som jag personligen ser mest fram emot är egentligen inga dundertitlar, men har ändå väckt mitt intresse enormt.
Vi har Grim Fandango som släpps nu snart som jag längtat efter sedan det blev avtäckt.
Det spelet som jag ser fram emot allra mest är dock Ori and the blind forrest. Det var en underbar trailer som gick in rätt i hjärtat på mig och mysfaktorn på spelet går upp i taket.
Självklart ska det även bli spännande att se nästa kapitel i Uncharted serien och vad Ready at dawn har kokat ihop för något, men för min del så kommer dem nog att hamna lite i skymundan.
Jag vet också att många här knappt kan bärga sig till släppet av Witcher 3 och Arkham Knight, vilket också är förståeligt, men för min del så vilar det en liten osäkerhets faktor kring om jag faktiskt kommer spela dem spelen.
Jag ska heller inte glömma Quantum Break som jag är försiktigt optimistisk till, men att döma hittills så ser det ut som att det kan bli hur som helst.
Det finns väl säkerligen ett par spel till som jag glömt nämna nu som står högt upp på listan 2015, men dem får isåfall vänta till en annan blogg.

Den här drycken som landar på plats nummer tre dricker jag väldigt ofta. Lite för ofta kanske. Det är en energidryck, men dem har sedan länge slutat verka på mig så jag dricker den som vanligt. Det är Burn Lemon jag skriver om.
Med en lätt kolsyra och mycket citronsmak (och andra konstiga ämnen) så är det här en av mina favorit törstsläckare. Så har du inget att hitta på och är törstig, spring och köp dig en burk eller två och njut.

Jag fick ett tips om en serie ifrån en polare i Stockholm som tydligen ska vara riktigt bra. Enligt hans egen utsago då. Orphan Black heter serien iallafall och ska tydligen handla om en tjej som bevittnar ett självmord och stjäl dennes identitet för att dem ser exakt likadana ut.
Det låter lite spännande måste jag medge och jag sitter i skrivande stund med pilotavsnittet framför mig på Netflix. Två säsonger finns det där (vet inte om det finns mer) och jag känner att jag ger det en chans. Jag litar på stockholmaren.

Har du sett Orphan Black?