Final Fantasy VII (Remake) för första gången -SPOILERS-

Jag har aldrig spelat original FFVII förut, men har alltid varit intresserad. Grandia till PS1 är ju faktiskt mitt favoritspel, någonsin. För ett par veckor sen testade jag remake-demot till PS4, blev såld och beställde strax därefter hem ett exemplar från spelbutiken. Igår nådde jag eftertexterna och blev väldigt förvirrad. Här finns det både gott och ont.

Jag gjorde alla sidouppdrag, alla arena/simulator strider jag kom över, och hamnade på ca 34 timmar.
För att vara världens mest hyllade RPG, så lämnade det mig lite... besviken. I alla fall när det kommer till berättelsen och karaktärerna.

Det korkade:
- Cloud faller från högt (högt) upp i luften ner genom taket på en kyrka och överlever för att... ett gäng blommor bromsar hans fall? Har jag missat något?

- Vid Train Graveyard pratar karaktärerna med varandra om spöken. Om historier om spöken. Det kan väl inte vara sant, säger de. Trots att de tidigare mött massa whispers.

- Barret låter långsamt Shinra-presidenten gå till sitt skrivbord och plocka fram sin pistol. Barret blir jätteförvånad över detta.

- Åh nej, Sepiroth mördade Barret. Hah, han överlevde ändå, psych! Biggs överlevde mot alla odds, psych! Wedge överlevde också, psych! Wedge överlevde igen, psych! Väldigt tröttsamt.

- Barret kan med sin oändliga ammunitions-arm skjuta genom betong och stenväggar.
Men stoppas av små simpla dörrar som han måste hitta nyckel till.

- Det etableras tidigt att Cloud kan hoppa 10m upp i luften utan att behöva ta sats. Han plockar senare även upp två barn i armarna från en liten flotta och hoppar upp på land med dom. I både cutscenes och gameplay-sektioner efteråt glömmer han dock bort att han kan göra det och måste dra i massa spakar för att komma över 5 meters glapp.

Det finns mycket mer, hela spelet är fullt av sånt här. Kanske ska man inte tänka för mycket på det? Det blev i alla fall roligare av att stänga av hjärnan och bara ta del av det. Jag gillar ju när det blir löjligt och over the top, men det är skillnad när det bara blir korkat.

Från vad jag hört är detta spelet bara ca 10% av början från originalet, fast utökat till ca 30 timmar. Och det märks verkligen och det finns stora problem med pacing. Det börjar med Avalanches uppdrag att förstöra alla reaktorer, sen tar det stopp helt plötsligt och Cloud och Aerith spenderar stor del av spelet med att göra annat, sen slutar det hela med hundratusen whispers och olika tidslinjer. Häpp.

Slutet:
Folk som säger att man kan spela detta utan att ha spelat originalet, har jag ett agg mot nu. Visst, det är inte som att spelet kollar upp ifall du har spelet originalet och vägrar starta upp annars. Men alltså...

När eftertexterna rullade var jag väldigt förvirrad av vad jag just bevittnat. Jag var tvungen att kolla upp på reddit vad som hände, och tydligen slutar originalet med att en meteor flyger in i planeten. Och alla "flashforwards" blickar som Cloud får är från originalspelet, som tar plats efter midgård-sektionen. Och alla dessa whispers försökte guida en till samma öde som i originalspelet, men nu har Cloud och gänget besegrat sitt öde vilket är alltså en stor antydan på att kommande episoder kommer ha en annorlunda handling jämfört med originalet.

Så... en stor del av handlingen är rent nonsens ifall man inte har spelat originalet. Det är definitivt en fördel att man har gjort det.

Men det är inte bara det jag har problem med angående slutet. Man möter boss efter boss efter boss, och förlorar man tvingas man spela om det hela igen. Det värsta är att man inte kan skippa dessa cutscenes som utspelas här så jag blev otroligt less på det hela. Och eftersom man bara kan ha max 3 karaktärer i sitt team åt gången, så fokuserade jag bara på materia åt 3 st och skiftade dem mellan karaktärerna. Men vid slutet hoppar karaktärer in och ut hela tiden, och man får aldrig chans att byta materia mellan dem. Hela delen vid slutet var alltså bara irriterande för mig.

Det positiva:
Trots allt så gillar jag det faktiskt starkt ändå.

Musiken är fantastisk, och då har jag inte ens nostalgi att gå tillbaka på.
Midgård är också fantastisk, jag kan inte komma på något annat spel där det varit en lika häftig känsla att kolla runt. De olika sektionerna och plattorna känns mäktiga att se från olika håll. Jag är också väldigt trött på open world spel och föredrar faktiskt mindre men mer minnesvärda områden som finns här.
Och striderna tycker jag var grymma, roligt att experimentera med materia.

7/10 (vilket betyder bra)

Hårspray.